22
Apr

Ordinarie chefer skapar god inlärningsmiljö.

Anmäl Av:
i Markstridsofficer, Viking

Årets stabsövning VIKING 14 genomfördes mellan 31 mars och 10 april med ca 2500 deltagare från 40-talet länder och ett 35-tal organisationer. Armétaktiska staben deltog extensivt under övningen och flera befattningar på främst LCC (Land Component Command) besattes av ordinarie krigsplacerad personal. Detta stora engagemang och deltagande från ATS sida bidrog starkt till att skapa en bra övning!

Undertecknad har deltagit vid flera större stabsövningar av liknande karaktär såsom både CJSE och VIKING tidigare men har inte tidigare uppfattat lärandemiljön så positiv som under årets övning. En stor orsak till detta tror jag berodde på ATS stora engagemang och deltagande med ordinarie personal. Det är allmänt känt att dessa stabsövningar ger ett gott utbyte mellan studerande vid olika försvarshögskolor samt officerare i insatsorganisationen, där ”eleverna” från bl.a. Svenska och Finska Försvarshögskolorna och Baltic Defence College, har den senaste kunskapen från NATO:s olika doktriner och metoder medan ordinarie personal ofta besitter rutin och erfarenhet. Detta utbyte av kunskaper och kombination av erfarenheter skapar en god effekt för lärandet hos alla deltagare.

Jag är själv förundrad över årets övning avseende eget lärande och kan inte nog understryka vikten av att insatsstaberna deltar med så mycket personal som möjligt för egen och elevers skull. Den svenska Försvarshögsskolan utbildar relativt omfattande på NATO:s planeringsmetodik enligt COPD (Comprehensive Operational Planning Directive) och flera bedömanden med tillhörande planering genomförs. Det som eleverna på Försvarshögsskolan däremot framfört som en utvecklingspotential är antalet övningstillfällen att träna på genomförandet av gemensamma operationer. Dessa relativt få övningar av genomförande av planerade operationer blir därför ytterst väsentliga för kunskapsuppbyggandet hos både elever och FM som helhet. Axiomet; Planering är allt, men planer är inget, som myntades av Moltke d.ä. är fortfarande högst relevant varför träning i koordinering, samordning och beslutsfattning under tidspress och på osäkert underlag, alltid kommer vara en hörnsten i all militär verksamhet. Djupare kunskap om olika stabsprocesser och funktioner såsom tidsmässig interaktion mellan ”Current, Mid-term och Long-term”, ”Targeting”, ”Intel-coordination”, ”Assessment” och ”Airspace-management” mm kan endast nås genom dessa gemensamma stabsövningar. Det är min övertygelse att dessa övningar ökar i betydelse kopplat till omvärldsutvecklingen och att de ger god effekt, förutsatt ett aktivt deltagande från FM ordinarie insatsorganisation. Det har höjts röster att dessa övningar bör skifta karaktär till mer nationell inriktning vilket det säkert kan finnas goda skäl till.  Personligen anser jag att den berömda ”pendeln” i FM inte får slå för hårt utan att det fortfarande finns behov att öva båda dimensionerna varför det inte är en fråga om ”antingen eller” utan om ”både och”.  FM behöver öva mer generellt och VIKING14 bidrog med ett värdefullt övningstillfälle. Det var också påtagligt att utländska elever uppskattade och imponerades av Sveriges uppställning med de ”rätta” cheferna som övades i sina respektive befattningar. Det sände ett tydligt budskap om Försvarsmaktens engagemang och vilja att utvecklas både som organisation såväl som i egen profession. Det var därför mycket glädjande från ett elevperspektiv att ATS tog ett så stort ansvar under årets övning. Tack!

Mj Jonas Eriksson, Högre Stabsofficersutbildning 12-14 , Försvarshögskolan

14
Apr

OP-kadetten, plutonchef eller allmäntaktiker?

Anmäl Av:
i Armén/mark, Ledarskap, Officersutbildning

Tidigare har det här på bloggen debatterats vad de olika nivåerna av specialistofficerare skall kunna och hur deras karriärer skall se ut. I december publicerades ett inlägg från P4 om hur Försvarsmakten (FM) kan höja den taktiska nivån hos officerarna med hjälp av olika befattningsutbildningar. Detta inlägg handlar om utbildningen av våra yngsta taktiska officerare. Vad skall de kunna när de kommer ut till förbanden?

Officersprogrammet infördes 2008, då den grundläggande utbildningen av officerare togs över av Försvarshögskolan (FHS) från FM. Syftet med detta var dels att akademisera officersutbildningen. Ett annat syfte var att antalet skolsteg för officeren skulle minska. Han/hon skulle helt enkelt tillbringa mer tid i produktionen och mindre tid under utbildning. Således skulle den nyutexaminerade officeren ha tillgodogjort sig verktyg att i större utsträckning själv kunna inhämta kunskap, under egentligen ett helt yrkesliv. Utbildningen var därför inte primärt inriktad mot att den nyutexaminerade officeren skall kunna verka i rollen som till exempel plutonchef.

Sedan 2008 har en hel del hänt, framförallt inom FM.

I och med den allmänna värnpliktens avskaffande 2010 så har en stor del av kadetterna inte längre värnpliktsbakgrund när de kommer till FHS, utan Grundläggande militär utbildning (GMU) samt Kompletterande militär utbildning (KMU). Detta innebär i korthet att de har utbildats till enskilda soldater med förmåga att verka i grupp. De har fått en orienterande utbildning om vad det innebär att vara gruppchef. Således saknas många av de förkunskaper som framförallt KB, men även GB, hade innan. Exempel kan vara vana att uppträda i förband, förmåga/kunskap om vapen och fordonstyper samt kännedom om eget truppslag. Förutsättningarna för många av kadetterna skiljer sig alltså avsevärt från 2008.

Inom ramen för arbetet med Basorg 13 beslutade FM att nyutexaminerade arméofficerare främst skall anställas som plutonchefer, så kallad instegbefattning. Den allmänna värnpliktens avskaffande innebär att den nyutexaminerade officeren inte längre möter, och för befäl över, nyinryckta värnpliktiga utan specialistofficerare och anställda gruppchefer och soldater. Många gånger har dessa personalgrupper en erfarenhet som vida överstiger officerens. Dessutom skall den nyutexaminerade officeren arbeta främst som chef och inte som instruktör. Detta är ytterligare  förutsättningar som ändrats sedan 2008.

Har dessa förändringar fått genomslag i utbildningen?

Enligt examensbeskrivningen för OP är det övergripande målet att: studenten skall visa sådan kunskap och förmåga som krävs för att självständigt kunna arbeta som officer (mina understrykningar).

Ovanstående krav skulle kunna passa in som beskrivning på såväl Arméinspektörens som den nyutexaminerade fänrikens befattning! För att tydliggöra vad utbildningen skall leda till skulle man kunna se det på följande sätt:

Kunskap: Redogöra för, förklara, förstå samband med mera.

Förmåga: Att kunna utföra givna uppgifter i praktiken. Att använda sin kunskap och uppnå resultat.

Självständigt: Utan handledning på heltid, vilket bland annat kräver en god förmåga att själv kunna reflektera och identifiera behov av ytterligare utbildning.

Arbeta som officer: Ett inte orimligt antagande är att en lägsta nivå för detta är möjligheten att kunna bestrida de ”lägsta” OF-befattningarna, tillika FM´s instegsbefattningar. I fallet för markkadetterna oftast plutonchef.

Förutsatt att ovanstående stämmer skulle examensmålet kunna läsas som nedanstående:

Kadetten skall kunna beskriva, förklara och visa förståelse för de system som påverkar en pluton under nationell eller internationell insats. Vidare skall kadetten utan handledning kunna genomföra de uppgifter som egen typpluton rimligtvis kan ställas inför i samma kontext.

Är detta vad vi vill?

Det stora problemet är att vi inom utbildningen lever i ett vakuum. FM har inte tydligt kommunicerat vad man vill ha, vilket till del ger FHS tolkningsföreträde. Inom FHS finns det olika synsätt på vad en officer skall kunna. Skall officeren utbildas för instegsbefattningen eller ges en mer allmän akademisk bildning?

Jag efterlyser en debatt om vad våra yngsta taktiska officerare skall kunna när de lämnar FHS. Skall de vara allmäntaktiker, med främst god förmåga att självständigt tillgodogöra sig vidare utbildning, eller skall de vara färdiga att axla en plutonchefsroll? Det är enligt mitt tycke två helt olika utbildningar! Under våren genomför FM ett arbete där hela organisationen skall genomlysas och dessa frågor avgöras (Systembeskrivning för FM befattningsstruktur). Tiden att påverka är nu!

 Erik Wistedt, Lärare Kv Mark, FHS

25
Mar

C INSATS besöker NNSC Korea

Anmäl Av:
i Internationell insats, Korea

C INS besök NNSC Korea. Foto Försvarsmakten

 

Chefen INSATS generallöjtnant Göran Mårtensson besökte den 20-24 februari de svenska officerarna vid den demilitariserade zonen på Koreahalvön. 

Generallöjtnant Göran Mårtensson och Armé Taktisk Stab (ATS) besökte Panmunjom och Neutral Nations Supervision Commission (NNSC ) där de svenska och schweiziska officerarna har sin gemensamma camp. NNSC har sedan det militära vapenstilleståndsavtalet skrevs under den 27 juli 1953 varit grupperade i Panmunjom på gränsen mot Nordkorea. 

Chefen INSATS kommentar efter besöket var att ”den svenska delegationen gör tillsammans med de Schweiziska officerarna inom ramen för NNSCs uppgifter ett utmärkt arbete. Detta bekräftas vid mina samtal med höga militära chefer inom United Nations Command (UNC), US Forces Korea och Sydkoreas försvarsmakt”. 

Uppgifterna för NNSC var de första åren att övervaka så att Nord- och Sydkorea inte tillförde mer militär trupp och materiel än vad som var reglerat i avtalet. Man var vidare en del i strävan att förhandla fram ett fredsavtal. Sedan 2010 är en stor del av NNSC uppgifter att observera UNC inspektioner utmed DMZ (24 mil) och öarna väster om Seoul. DMZ är i dag i högsta grad militariserad och kraftigt minerad på båda sidor av Military Demarcation Line. Vidare observerar NNSC alla de stora övningarna i Sydkorea som USA och Sydkorea genomför för att bedöma om övningssyftet är avskräckande och defensivt. Samtliga observationer som NNSC deltar i rapporteras skriftligt till UNC som ingår som en del i rapporteringen till FN:s säkerhetsråd.

 

Mj Alf Norbäck, Enskilda Insatser ATS

27
Feb

Reservare ta chansen!

Anmäl Av:
i FN, Reservofficer, Sydsudan

Afrika. Foto Anders Olsson

För tolv år sedan avslutade jag min karriär som yrkesofficer, mitt beslut om att bli cvil fattades runt den turbelens av nedläggningar och besparningar som drabbade Försvarsmakten. Att  övergå till reservofficer var en del i min plan om att kunna komma tillbaka till Försvarsmakten och få öva i sin befattning (truppföra) och även möjlighet till utlandstjänstgöring, som för mig var den roliga biten i jobbet som officer. Min plan grusades då mitt förband Fältjägarbrigaden lades ner och utlandstjänstgöring var det inte tal om då familjen med små barn sa stopp.

Den enda kopplingen jag sedan hade under åren med Försvarsmakten var vid jul då julbrevet till oss reservare kom med budskapet om att “ni alla behövs och nästa år blir det andra tag”. Jag började till slut tvivla på att ha nått mer med Försvarsmakten att göra, uniformspersedlarna var ”urväxta” och jag gav med mig när frun ville rensa ur garderoben och göra sig av med lumpen. Men så en dag för drygt tre år sedan träffade jag personalbefälet vid Fältjägarbataljonen (Hemvärnet), det fanns en vakans som kompanichef och han undrade om jag ville ha jobbet. Jag tog det med kravet om att få rekrytera mina goda vänner och tidigare kollegor till kompaniledningen. Jag ångrar inte en dag att jag gick med, sammanhållningen och professionalismen i bataljonen är mycket god, många chefsbefattningar innehavs av gamla kollegor från I5. Visst var man lite ringrostig men nånstans där bak i den berömda märgen så fanns det, ett väl inövat beteende och mängder av kunskaper bara att plocka fram.

För två år sedan blev det civila arbetet och vardagen alltför inramat jag behövde utmaning, den kom med utlandstjänstgöring i Afghanistan som stabsofficer i Divisionsstaben, RC Nord. Tjänsten medgav inledningsvis den utmaning jag önskat men gav också tillfälle över att reflektera över vardagen och arbetet hemmavid, vilket resulterade i en rad av förändringar. Att arbeta i en internationell stab är väldigt stimulerande och givande, för närvarande tjänstgör jag som Stabsofficer vid UNMISS i Sydsudan, arbetskollegeorna kommer från ett trettiotal nationer vilket gör gruppdynamiken väldigt spännande och vardagen fylls med intryck oftast positiva och i bland komiska.

Jag har inte fått möjligheten att få utbildning inför Insatserna utomlands men lever efter den gamla divisen ”ett fast och säkert uppträdande döljer oceaner av okunskap”, allt ordnar sig. Som vi alla vet så har vi svenska officerare ett gott renume och innehar en stor säck med kunskap, färdigheter, erfarenhet och inte minst humanism med oss när vi åker ut på insats.

Inledningen blev kanske lite i det längsta laget men det jag vill framföra till er alla 6 926 reservare (enligt Försvarets forum) är att ta chansen, dra på er fältuniformen igen. Tyvärr så finns det inte möjlighet för alla att göra en insats utomlands men om man man verkligen vill och har förutsättningar för det så är det bara att söka, insatserna utomlands behöver duktiga reservare.

Stabsofficerare- Foto FörsvarsmaktenHemvärnet som nu är under en mycket positiv utveckling och blivit grundstenen i Försvarsmakten behöver oss också. Så mitt råd till er kollegor/reservare, ta ert eget ansvar, lyft luren slå en signal till ert förband, be att få kontakt med närmsta Hemvärnsbataljon, ta en befattning och börja göra det vi en gång skrev på för att göra nämligen tjänstgöra i Försvarsmakten.

 

RO/Maj Anders Olsson, nyss hemkommen från tjänstgöring i UNMISS

22
Jan

Från kriget i världens yngsta land

Anmäl Av:
i Afrika, Enskilda insatser, FN
Taggar:

Detta inlägg publiceras även på forsvarsmakten.se. Normalt försöker vi undvika att publicera på fler medier samtidigt, men i det här fallet så känns det intressant att nå så många som möjligt.
Redaktionen för Armébloggen

UNMISS. Foto Robert Nilsson

I december blossade det upp strider i den unga republiken Sydsudan med stora flyktingströmmar som följd. Mitt i det oroliga norra området befinner sig Robert Nilsson i FN-tjänst, utsänd av Försvarsmakten. Här berättar han själv om den senaste turbulenta tiden:

Befinner mig i Sydsudan, Upper Nile State. Staden jag är placerad i heter Malakal. Jag har varit här sedan augusti förra året och jobbat som samverkansofficer, Military Liasion Officer (MLO). Enklast beskrivet som en hybrid mellan FN-observatör och ”vanlig” militär. Huvudsakliga arbetsuppgifter har varit att samverka med landets armé men även med civila myndigheter inklusive de olika FN-organen som opererar här. En utmaning i sig kan jag lova.

Sydsudan blev självständigt sommaren 2011 efter mer än 20 års inbördeskrig och formellt så har det varit fred i landet sedan 2009. Tyvärr är det inte en sanning i verkligheten. Landet har interna problem av enorma proportioner. Etniska konflikter, avsaknad av de mest basala saker såsom sjukvård, skolor, tillgång till rent vatten är bara några exempel. Landet är rikt på jordbruksland och olja.

Varför berätta detta då? Jag vill nog påstå att SydSudan inte dominerar nyheterna i Sverige direkt och det är lite bakgrund till händelserna nedan.

Startpunkten

Den 15 December 2013 så utbröt stridigheter i huvudstaden Juba, mellan olika fraktioner av armén. Detta eskalerade och mycket snabbt var större delen av landet inblandat. Folk sökte skydd på de olika FN-baserna runt landet eller flydde ut i bushen. Officiella siffror nämner 400 000 interna ”flyktingar”. Här i Malakal kom det cirka 20 000 personer till vår bas.  Basen här är cirka 800 x 800 meter så ni kan säkert förstå att det blev lite trångt.

Staden som bytte ägare fyra gånger på en månad.

Den 24 december kom kriget till Malakal, då anföll och erövrade en fraktion staden. Hundratals döda och skadade, staden plundrades och brändes ner till stor del. Två dagar senare kom nästa fraktion, denna gång regeringsstyrkorna. Regeringsstyrkorna erövrade Malakal och ett visst lugn uppstod, det kändes som att livet var på väg mot normalt tillstånd igen.Malakal. Foto Robert Nilsson

Dagarna efter nyår så cirkulerade det mycket rykten om strider i övriga landet och de facto så var det strider på många ställen men inte i Malakal. Vi trodde då att faran var över och mycket energi gick åt till att hjälpa de civila som var under FNs skydd. Den till synes enkla uppgiften att förse 20 000 personer med mat och vatten är en utmaning. Sjukdomar, interna bråk, ta hand om de döda kroppar som låg kvar ute i terrängen var några av de problem vi var tvungna att ta hand om. Inte så värst kul kan jag meddela.

Den 14 januari var det dags igen, nya strider och Malakal erövrades igen och regeringsstyrkorna flydde norrut. Striden skedde också denna gång precis utanför FN-basen vilket tyvärr innebar att en del kulor och splitter träffade vårt område med en del skadade. Som militär har vi skyddsutrustning men det har ju inte de civila.

Några dagar med massvis med problem följde med mer eller mindre konstant beskjutning runt omkring oss. De sköt inte på oss men som vi säger, allt som åker upp kommer förr eller senare ner igen.

Den 20 januari kom regeringsstyrkorna tillbaka och nya strider precis utanför basen, denna gång med stridsvagnar, granatkastare och annan tung beväpning. Striden gick mycket fort och var över på en timme. Tyvärr så fick vi även denna gång skadade civila på grund av att granater exploderade inne på basen. Sjukhuset träffades och brann ner till viss del. Malakal stad är återigen under kontroll av regeringsstyrkorna.

Återgång?

Nu hoppas vi att det är slut med detta krigande åtminstone detta år. Det kommer att ta tid och konflikten är långt ifrån över, de interna problem detta land har är till viss del sprungna från etnisk bakgrund och den kommer inte att förändras. Jag ska inte sticka under stol med att det har varit en jobbig period och jag hoppas att ljuset jag ser i tunneln inte är ytterligare ett tåg som kommer.

Jag vill också påpeka att trots allt så känns det som att vi har gjort nytta här. Bara att skydda befolkningen är en skön känsla. Att förhindra ytterligare konflikter blir nästa uppgift. 

Robert Nilsson, Military Liasion Officer, UNMISS

 

16
Jan

Debattinlägg från Fredrik Ståhlberg, chef för Skaraborgs regemente P4

Anmäl Av:
i P 4
Taggar:

FÖRVARSFÖRMÅGA OCH FÖRSVARSMAKTENS FAKTISKA FÖRMÅGA

Personalens kvalitet är den enskilt viktigaste garanten för en försvarsmakts förmåga nationellt och internationellt.

Debatten om Sveriges försvarsförmåga handlar bland annat om Försvarsmaktens oförmåga att nå de av riksdag och regering fastlagda målen. I detta sammanhang blir det viktigt att förhålla sig till å ena sidan Sveriges försvarsförmåga och å andra sidan Försvarsmaktens faktiska förmåga. 

Försvarsmaktens faktiska förmåga handlar om personalens kvalitet och statusen på materielen. För att personalen ska ha relevant kvalitet krävs utbildning, övning, träning och insatser, varför Försvarsmakten inom givna ekonomiska ramarna måste bygga högsta möjliga kvalitet! Antalet förband står i direkt relation till den ekonomi som riksdag och regering ger Försvarsmakten.

För att läsa hela inlägget följ nedan länk:

http://www.skovdenyheter.se/artikel/56244/forsvarsmaktens-faktiska-formaga

// Armébloggen

17
Dec

Befattningsutbildning för krigsförbandschefer

Anmäl Av:
i Ledarskap, P 4
Ställföreträdande chefen 422.mekskkomp under anfallsförberedelser. Foto:  Fredrik Sandström/Försvarsmakten

Ställföreträdande chefen 422.mekskkomp under anfallsförberedelser. Foto: Fredrik Sandström/Försvarsmakten

Bataljonsledning på 42.mekbat efter genomförd ledningsträning v342. På bilden syns fältgrupperad batledningspluton på P4 kasernområde. Foto: MSS.

Bataljonsledning på 42.mekbat efter genomförd ledningsträning v342. På bilden syns fältgrupperad batledningspluton på P4 kasernområde. Foto: MSS.

På P 4:s ena krigsförband, 42.mekaniserade bataljonen har vi under hösten bedrivit befattningsträning för våra yrkesofficerare på bataljonsnivå under en kadervecka och en ledningsträningsövning, innan vår Krigsförbandsövningen genomförs under vecka 45-48.

Chefer på pluton, kompani och bataljon tränar allt mindre i krigsbefattning på grund av färre övningar och färre truppföringstillfällen. Begränsade truppföringstillfällen kan på sikt urholka vår förmåga som krigsförbandschefer.  Vidare behöver cheferna på våra deltidsförband också träna i befattning för att utvecklas. Hur kan vi göra rent praktiskt för att utveckla våra chefer i sin krigsbefattning när de i huvudsak planerar, produktionsleder och utbildar grupper och soldater?

Krigsförbanden bör planera in befälsutbildningstillfällen utifrån en tydlig utbildningscykel på två år mot en övningsserie eller beredskap. Metoderna att utveckla chefer finns. Kartspel och fältövningar utvecklar vår taktiska kompetens, muntliga stridsövningar, ledningsträningsanläggningar, kader och stridsledningsövning (striövning) kan träna oss i ordergivning, beslutsfattning, stridsteknik och taktik. Vi behöver låsa fast tid med regelbundenhet; en vecka i kvartalet med befälsutbildning för att bygga upp våra chefer. Vi kan börja med en fältövning för att skapa taktisk förståelse för brigads och bataljons strid, därefter fortsätter kompanichefen med kartspel för plutonsledningarna för att utveckla stridstekniken. Bataljonsnivån tränar sina kompanichefer genom kaderövning i stridsfordon på övningsfältet där kompanichef och ställföreträdare tränas i lägesuppfattning, rapportering, orderträning och beslutsfattning i rätt miljö. Striövning i terrängbilar kan användas för att fokusera på taktik och stridsteknik i rätt terräng med rätt bredd och djup. Bataljonschef och stab tränas i ledningsträningsanläggningen på MSS och bör vara fältgrupperad för att kunna verka i rätt miljö. Kompanicheferna kan tränas grundläggande i Strisim på MSS tillsammans med sina plutonchefer. Det finns verktyg att använda på förbandet och på Markstridsskolan, vi måste börja använda hela bredden! Dessa olika verktyg eller metoder bör användas systematiskt för att bygga upp vår förmåga inför en förbandsövningsserie eller ett specifikt beredskapsmål.

Regementet har tyvärr tvingats stryka fältövningar och taktikutbildning och bataljonen har tyvärr tvingats stryka kaderövningar under 2012. Vidare har MSS strukit ledningsträningar på grund av resursbrist. Dock genomfördes en kaderövning med fokus på bataljonens manöverkompanichefer under vecka 39. Kompanichefer och ställföreträdare satt i stridsvagn eller stridsfordon 90 och i vissa fall var även plutoncheferna i stridsfordon och huvuddelen av stridstrossen ute på övningen. Plutoncheferna fick möjligheten att spela läget för kompanichefen utifrån ett givet större fiendeläge. Ledningsplatsen ledde kompanierna i nära samverkan med en övningsledare och manöverkompanicheferna följdes upp av handledare från MSS. Övningen blev lyckad och visade att vi med enkla medel kan befattningsträna våra chefer i kader.

Bataljonen fick även möjligheten att genomföra ledningsträningsövning, under den strukna brigstriveckan vecka 42, med fältgrupperad ledningspluton sammankopplad med LTA. Bataljonsledningsplutonen samt staben grupperade under helgen för att kunna starta övningen på måndagen. Även om ledningsplutonen är grupperad på kasernområdet, agerar stabsmedlemmar med rätt materiel och ledningsplatserna kan framrycka med ledningsvagnar ut på fältet. Detta är nästa steg efter flera ledningsträningsövningar för att kunna bibehålla kompetensen i sin befattning. Denna gång var det under dagsövningar på grund av höstens resursbrist, men med mer arbetstid är detta ett mycket bra sätt att bedriva LTÖ på.

Krigsförbandsutveckling mot tydliga mål med godtagbar materiel skapar professionalism och förbandsanda. Den bästa utveckling för våra yrkesofficerare är truppföring i sitt förband på rätt befattning under krävande övningar eller under skarpa operationer. Dock finns inte resurser och tillfällen till den mängden truppföring, därför behöver vi utveckla våra metoder. Den årliga cykeln måste medge åtminstone en rejäl bataljons eller brigadövning i kader eller med riktiga förband. Denna övning behöver ligga fast, exempelvis under sen vår i södra Sverige. Vi bör regelmässigt  kunna genomföra en befälsutbildningsvecka i kvartalet, där vi under några dagar kan utveckla våra chefer i taktik och stridsteknik på bataljon och brigad. Inför förbandsövningen bedriver förbandet (i nära samarbete med MSS) fältövning, muntlig stridsövning, kartspel, kader och striövning samt ledningsträningsövning och brigstriövning för att systematiskt bygga upp vår förmåga att leda förband i fält. Grunden i vår profession som yrkesofficer är att kunna leda krigsförband under väpnad strid – träna hårt!

Nu ser vi fram emot JC 13 och bra träning för krigsförbanden!

Joakim Karlquist
Bataljonschef 42.mekbat

PS. Tack till Markstridsskolan för ert stöd i vår krigsförbandsutveckling.