11
Sep

Vikten av att öva

Anmäl Av:
i P 4

Mindre än 24 timmar efter att de första deltidssoldaterna greppat sin utrustning i KVARN, anföll Grenadjär-kompaniet en grupperad fiende i byn SPÅNG. Kompaniet understöddes av bataljonens egen granatkastpluton, vilken vid tidpunkten för själva genomförandet utgjordes av simulatorer och beprövade eldmarkeringseffekter, förtjänstfullt hanterat av personal vid MSS, allt i syfte att skapa en realistisk bild av hur det kan vara att uppträda på stridsfältet.

Stridsfordon 90-kompaniet bryter in i SPÅNG.

Stridsfordon 90-kompaniet bryter in i SPÅNG.

Utöver realismen ur ett upplevelse-perspektiv för soldaten på stridsfältet, skapar dagens system med simulatorer ute på SIB 3 anläggningen i KVARN, en unik möjlighet att följa upp och därmed utvärdera allt från enskilda agerande på soldatnivå till kompaniets förmåga att vara den anfallskomponent som kompaniet de facto skall vara i nuvarande bataljonsstruktur. Dagens teknik erbjuder goda möjligheter att med relativt korta tidsförhållande höja statusen vid våra krigsförband. Helgens KFK (krigsförbandskurs) var inget undantag.

Kompanichefen Ulf Brandt under utvärdering efter genomfört kompanianfall.

Kompanichefen Ulf Brandt under utvärdering efter genomfört kompanianfall.

Med egna erfarenheter från ett antal KFÖ:er med pliktpersonal under främst slutet på 80-talet via internationella insatser baserade på såväl frivillighet som en skyldighet som nuvarande anställningsform anger, gör jag efter helgens upplevelser återigen den tidlösa reflektionen om personalens inneboende kraft och betydelse för krigsförbandets effektivitet. För mig handlar dessa rader inte om att jämföra olika principer för personalförsörjning, utan lyfta fram vikten av att skapa övningstillfälle där den krigsplacerade personalen ges möjlighet att träna tillsammans och då gärna med stöd av den teknik och erfarenhet som finns vid våra förband och centra. Lika väl som att den civila arbetsgivaren ger möjlighet för våra reservofficerare och deltidssoldater att delta vid KFK (krigsförbandskurs) och KFÖ (krigsförbandsövning) är det att vi internt inom FM verkligen säkerställer att tjänstgöring i krigsbefattning ges högsta prioritet. Övning ger helt enkelt färdighet.

Kompanichefen Ulf Brandt understridsledning av eget kompani med stöd av handledare ur MSS STA MOUT.

Kompanichefen Ulf Brandt understridsledning av eget kompani med stöd av handledare ur MSS STA MOUT.

Stort tack till officerare och soldater vid P4 Grenadjär-kompani som under några intensiva dagar gett mig den rätta känslan inför stundande BRIGSTRI, vilken i skrivande stund inleds inom 24 timmar, dvs. där jag som tjänsteförrättande brigadchef ånyo blivit påmind om vilka konsekvenser som de facto uppstår när ett stridsfordon 90-kompani tar terräng. Verklighetens konsekvenser kopplat till kompaniets rörlighet och eldkraft samt soldatens vedermödor på själva stridsfältet, får inte glömmas bort när symbolerna med största enkelhet flyttas runt på en karta på egen stabsplats.

Sänder även ett stort tack till MSS STA/MOUT som förutom ett exemplariskt tekniskt systemstöd även stöttat med handledare på både plutons- och kompaninivå. Som sagt – oerhört värdefullt för att på kort tid uppnå hög effekt.

 Tjf C 2.BRIG / Övlt Tony Gartram

19
Aug

Spår finns överallt, nu ser jag många fler än tidigare

Anmäl Av:
i Armén/mark, Ing 2
Spår i mörker: Spåraren använder sig bland annat av skuggorna för att upptäcka och följa spår. Att i mörker kunna använda en ficklampa för att skapa skuggor kan ibland faktiskt göra det lättare än i dagsljus. Samma effekt kan vi uppnå med bildförstärkare och handhållen IR- ficklampa. Foto Daniel Bäckdahl

Spår i mörker: Spåraren använder sig bland annat av skuggorna för att upptäcka och följa spår. Att i mörker kunna använda en ficklampa för att skapa skuggor kan ibland faktiskt göra det lättare än i dagsljus. Samma effekt kan vi uppnå med bildförstärkare och handhållen IR- ficklampa. Foto Daniel Bäckdahl

En viktig del för mig som plutonchef är att säkerställa att soldaterna på plutonen stannar vid förbandet så länge som det är möjligt. Jag upplever att viktig del för att lyckas med det är att personalen utvecklas och får fördjupa sig inom sitt arbetsområde. Som stöd för detta finns det som heter medel för kompetensutveckling, RALS bilaga3.

Syftet med utbildning med stöd av RALS bilaga 3 är öka den anställdes anställningsbarhet, bidra till Försvarsmaktens långsiktiga kompetensförsörjning samt öka attraktionskraft. RALS bilaga 3 medel kan användas av personal som varit anställd minst ett år, militär och civil personal med tillsvidare placering samt kontinuerligt anställda soldater. Utbildningen ska i första hand ske på betald arbetstid och det är numera även möjligt att söka RALS bilaga 3 medel för kompetensutvecklande gruppinsatser. Denna möjlighet gjorde att vi på avancerad sökpluton under en vecka innan sommaren kunde fördjupa oss i ett väldigt specifikt ämne.

För den oinvigda kan det som soldaten gör framstå som helt obegripligt. Men för de övriga medlemmarna i omgången så står det helt klart att han för tillfället öppnar alla sina sinnen för intryck, och hela kroppen är just nu engagerad med att försöka tolka det han ser, känner och även vilka dofter han uppfattar. Att spåra handlar inte bara om att leta efter fotspår.

Fotspåret: Ett spår innehåller massor av information. Ur ett vanligt fotspår i sanden kan vi utläsa enorma mänger fakta. Med den informationen kan vi till exempel utesluta eller bekräfta vilken riktning en person har framryckt. Det går även att skapa ett slags fingeravtryck som binder en person till just det spåret. Foto Sven Johansson

Fotspåret: Ett spår innehåller massor av information. Ur ett vanligt fotspår i sanden kan vi utläsa enorma mänger fakta. Med den informationen kan vi till exempel utesluta eller bekräfta vilken riktning en person har framryckt. Det går även att skapa ett slags fingeravtryck som binder en person till just det spåret. Foto Sven Johansson

För några år sedan presenterade ett antal länder engagerade inom ISAF statistik som menade på att 85% av alla IEDer upptäcktes med soldatens ögon, före något tekniskt hjälpmedel. Detta medförde att försvarsmakten började intressera sig för begreppet Ground Sign Awareness[1], GSA eller Spårmedvetenhet. Vid Avancerad sökpluton har vi under ett par år bakat in spårmedvetenhet i vår egen träning, men även vid utbildning av andra enheter och fått mycket positiv effekt. I huvudsak har den formella utbildningen genomförts av den egna personalen som erhållit utbildning från bland annat Danska försvarsmakten. På grund av att flera vid plutonen visade ett stort personligt intresse för spårmedvetenhet, började vi leta olika sätt att utveckla oss själva, men även själva utbildningen.

GSA är från början en produkt av det som benämns Combat Tracking[2], som i sin tur naturligtvis kommer från förmågan att spåra. En kunskap som människan varit tvungen att ha för att kunna jaga. Det handlar alltså om en mycket gammal kunskap, som under den senaste tiden varit mest naturlig hos de som vi ofta kallar för naturfolken. Hos exempelvis Indianer, Aboriginer, djungelfolk och Massajer är kunskapen att spåra livsviktig för överlevnad och en egenskap som man tar på mycket stort allvar. Med en del av den inställningen använder vi spårmedvetenhet för att bland annat hitta IEDer längs framryckningsvägar eller gömmor i terrängen.

2.Cykelspår: Att se att någon har cyklat i sanden är inget märkligt. Men att avgöra i vilken riktning eller om den var tungt lastad kan vara lite knivigare. Foto Sven Johansson

2. Cykelspår: Att se att någon har cyklat i sanden är inget märkligt. Men att avgöra i vilken riktning eller om den var tungt lastad kan vara lite knivigare. Foto Sven Johansson

På grund av att det för vår del främst handlade om att utveckla oss själva som individer, valde vi att ansöka om kompetensutvecklingsmedel, RALS bilaga 3. De relativt nya bestämmelserna gör det möjligt att ansöka om medel genom att göra en gruppansökan vilket gör det möjligt för en grupp, pluton eller annan enhet att genomföra till exempel denna typ av kompetensutveckling.

Kursen hölls av ett civilt företag som har goda kunskaper om spårning och träning i att använda sina sinnen lite djupare än vad vi normalt gör. Liknande utbildning hålls med poliser, livvakter och bevakningsföretag, men även privatpersoner med ett intresse för spårning. För oss militärer kan en hel del av det som avhandlades under veckan framstå som lite främmande, men som en av deltagarna sa vid utvärderingen efteråt, ”Det funkar”. Vi säger ofta vid utbildning att ”man ska lita på magkänslan”, ”läs av omgivningen” eller ”lyft blicken”. Under kursen fick vi en hel del verktyg för att faktiskt utbilda i och träna våra sinnen, för att få en säkrare magkänsla eller veta vad vi ska läsa i omgivningen. Utöver medvetandeträning och observationsträning utbildades vi naturligtvis även i spårning. Alla deltagare förvånades över hur mycket mer detaljer man plötsligt började se efter relativt kort utbildning, samtidigt som vi alla insåg hur mycket mer träning det krävs för att faktisk kunna spåra i olika terrängtyper. Vikten av att träna grunder, både från början men även återkommande, trycktes det på vid flera tillfällen.

Spårare: Spåraren är den befattning som lägger allt sitt fokus och sina sinnen på att hitta och följa spåret. Foto Katarina Norberg

Spårare: Spåraren är den befattning som lägger allt sitt fokus och sina sinnen på att hitta och följa spåret. Foto Katarina Norberg

Spår är så mycket mer än bara det spår som vi ser med ögonen. Alla bilder som visas på spår är oftast ett vanligt fotspår. Genom att se spåret på ett annat sätt kan vi plötsligt utläsa så mycket mer fakta. Att i spårning använda flera sinnen, som till exempel lukt och känsel, gör att vi kan ”se” så mycket mer. Genom att läsa av hur vår omgivning såsom djur och andra människor reagerar på de spår vi lämnar, kan vi även hitta information till underrättelser på platser där vi normalt inte skulle kolla. En av deltagarna utryckte lite skämtsamt vid utvärderingen efter utbildningen, ”Religiösa tror på gud, jag litar på mina sinnen”.

Jag vill särskilt trycka på att kursens fokus var spårning, inte Combat Tracking som innebär mycket mer, främst avseende hotbild och tekniker i patrullform.

Ingen lämnade kursen utan någon form av intryck. Flera av deltagarna kommer troligtvis att fortsätta på ”spåret” under sin fritid. På avancerad sökpluton kommer vi att använda kunskapen för att utvecklas inom spårmedvetenhet och högrisksök.

Kn Sven Johansson, Chef Avancerad Sökpluton

[1] Ground Sign Awareness. Spårmedvetenhet, att kunna upptäcka och använda spår för omedelbara underrättelser.

[2] Combat Tracking. Spårning i samband med lösandet av en stridsuppgift såsom patrullera eller spana.

12
Jun

Hur går det för armén?

Anmäl Av:
i Armén/mark, Övning

I maj månad tillbringade jag en dag tillsammans med 3.brigadstaben samt chefer ur bataljoner som ska kunna verka i brigads ram. Brigadchefen, översten Lars Karlsson, bataljonschefer, bataljonsstabsmedlemmar, kompanichefer, plutonchefer, eldledningsgruppchefer m.fl. var målgruppen. Reservofficerare var inkallade till sina respektive förband. Tätchefer och spelledare var väl förberedda och hade bra och realistiska speldrag. Rekognoscering, grupparbeten och redovisningar avlöste varandra och diskussionerna var bra och lärorika. Förbandens chefer, jag och stabsofficerare ur ATS lärde oss massor!!

Kombinationen av skarp försvarsplanering med allmäntaktik och militärteori var riktigt bra. Det som gjorde mig särskilt nöjd var diskussionen runt hur ställda uppgifter och stridsplaner skulle genomföras med dagens befintliga resurser – perspektivet ”här och nu” är för mig som armétaktisk chef en central utgångspunkt. Målbilden i framtiden är dit vi ska – men hur vi verkar och genomför väpnad strid med det vi har här och nu, är viktigt att vi har en klar uppfattning om. Här upplever jag efter mina besök, inte bara vid 3.brigadstabens SÖB utan även 2.brigadstabens brigadövning VÅRELD samt då jag följde en av våra mekaniserade bataljoners SÖB:ar på ”skarp uppgift”, att det diskuteras, värderas, utvecklas och planeras utgående från ”alternativa metoder” i avvaktan på implementeringen av framtidens ledningsstödssystem.

Det är genom fältövningar, SÖB:ar och liknande som vi kan diskutera, värdera och planera utgående från dagens resurser och system – men ändå med sikte på framtida organisation där arméns operativa effekt ytterligare utvecklas. Att genomföra detta och ”diskuterar i detalj” hur vi kan genomföra förbands- och funktionsledning – det är då utvecklar vår krigföringsförmåga.

Arméreglemente Taktik och Markstridsreglementenas olika delar är viktiga utgångspunkter för oss alla – och jag förväntar mig att chefer på alla nivåer har god kunskap om dessa reglementen.

Det jag särskilt vill lyfta fram är vikten av och förståelsen för taktikens grunder ”kraftsamling, överraskning, handlingsfrihet och lokal överlägsenhet” – med de resurser vi disponerar nu och i framtiden, så blir dessa begrepp väldigt viktiga. Till detta skall läggas ”uppdragstaktik” – chefer som är tydliga på alla nivåer – som ger förutsättningar för underlydande chefer att agera och ta de risker som krävs.

Efter att ha deltagit i brigadstabernas och/eller bataljonernas fältövningar eller SÖB:ar, så känner jag att vi är på rätt väg. Vi vet var vi är, vi vet vart vi ska och vi vet att vägen dit innehåller utmaningar. Men dit ska vi. Ett intryck jag fått från samtliga mina besök är att vi alla är otåliga – men balansera detta mellan att ”gräv där Du står och jobba mot framtiden”.

Trevlig sommar!

Brigadgeneral Stefan Andersson, Armétaktisk chef

03
Jun

Försvarmakten behöver civilt skytte

Anmäl Av:
i Armén/mark

Försvarsmakten har länge haft och har ett fortsatt behov av ett nära samarbete med civila skytteorganisationer. En vital, attraktiv, folkförankrad och geografiskt sprid folkrörelse för skytte kommer att underlätta den nuvarande inriktningen att utöka antalet deltidstjänstgörande gruppchefer, soldater, sjömän och officerare som då lättare kan bibehålla sin kompetens i skytte. Detta skriver armens vapenofficer Johan Ström. 

 

Försvarsmakten har historiskt sett alltid värnat om det frivilliga skyttet då detta gett möjligheter för den hemförlovade personalen att bibehålla och förbättra den under värnplikten investerade utbildningen. I och med Försvarsmaktens omställning från plikt till frivillighet blir detta behov minst lika viktigt. I den nya organisation som Försvarsmakten har intagit finns inte resurser att själva upprätthålla en bred spetskompetens inom skytte. Vi är därför beroende att de civila skytteorganisationerna och dess olika tävlingsformer. Varje år så tar Försvarsmakten hjälp från civila instruktörer vid olika utbildningar och utvecklingsarbeten. Civila klubbar hjälper även till när vi genomför större tävlingar. Jag ser i framtiden hur detta samarbete utvecklas genom att civila instruktörer och skjutledare tas in lokalt för att hjälpa förbanden med utbildning och träning. En annan idé är att den lokala skytteklubben ordnar en enklare tävling på fredagen för Försvarsmaktens personal, denna tävling öppnas därefter på helgen för civila skyttar.

 

Det frivilliga skyttet har bedrivits med samma typ av vapen som förbanden varit utrustade med. Inledningsvis mausergevär och senare kulsprutepistoler och automatkarbiner. Det är bara naturligt att det civila skyttet fortsätter att utvecklas efterhand som soldatens beväpning förändras. Att de civila skytteorganisationerna på sina program har liknande vapen som brukas inom Försvarsmakten är nödvändigt för att de ska kunna driva den skjuttekniska utvecklingen framåt. Tävlingsskytte skiljer sig i många delar från den stridsituation som våra förband ska kunna hantera, men de skjuttekniska grunderna är de samma. Tävlingsskyttet pressar hela tiden gränserna för vad som är skjuttekniskt möjligt och förfinar dessa grunder. Det är viktigt för Försvarsmakten att denna utveckling även sker med automatkarbiner och gevär utrustade med kikarsikten.

 

Att civila och militära tävlingar ges utrymme är även det en nödvändighet för att föda Försvarsmaktens egen utbildning och träning. Vi har sedan 2007 aktivt inhämtat kompetens från det civila skyttet och inarbetat erfarenheterna i nu gällande reglementen och utbildningsanvisningar. Detta behöver vi fortsätta med. 

 

2011, 2012 och 2013 genomfördes inofficiella riksmästerskap i dynamiskt skytte tillsammans med polisen. 2011 med pistol, 2012 med både pistol och automatkarbin samt kulsprutepistol och under 2013 med både pistol och automatkarbin. Under 2014 har arbetet med att tillföra dynamiskt skytte i Försvarsmaktens ordinarie tävlingsprogram för skytte intensifierats och det planeras för att genomföra det första officiella Försvarsmaktsmästerskapet under 2015. Detta är något som jag ser som mycket positivt och som jag hoppas kommer att fortsätta vara en naturlig del av Försvarsmaktens verksamhet. Tävlingar genererar ett visst mått av stress vilket testar individens förmåga. Det är därför viktigt att vår personal ges möjlighet att tävla i skytte.

 

Samarbetet med de civila skytteorganisationerna; Svenska Pistolskytteförbundet, Skyttesportförbundet och Svenska Dynamiska Sportskytteförbundet (IPSC Sverige) är av avgörande betydelse för att Försvarsmakten ska kunna genomföra skyttetävlingar och därmed vidmakthålla och utveckla vår förmåga till väpnad strid. Jag ser därför att det är viktigt att vi fortsätter att utveckla våra nuvarande samarbeten och undanröjer de hinder som ligger i vägen för att vi ska nå ännu längre.

 

Johan Ström, Arméns vapenofficer

27
Apr

Uppdragstaktiken är död – Leve uppdragstaktiken

Anmäl Av:
i Ledarskap

Spännande inlägg i debatten från Karlis Neretnieks, generalmajor, tidigare opledare Milo Mitt, C MekB.

(Inlägget är tämligen långt, men det borde inte utgöra något hinder då alla anställda i Försvarsmakten rimligtvis borde kunna läsa det som en del av tjänsten – sannolikt viktigare än de flesta andra dokument som bör läsas under dagen. Dessutom, det kanske inte heller är ointressant för civila organisationer där man tror mer på människans kreativitet och vilja att ta ansvar än på formella processer.)

Mitt inlägg syftar till tre saker: klarlägga vad jag menar är uppdragstaktik, förklara varför jag anser att den bör prägla Försvarsmakten ledningskultur och varna för att falla för modenycker.

Jag har känt det som nödvändigt att kanske vara lite övertydlig. Alla läsare har sannolikt inte haft tillfälle att personligen uppleva alla de oväntade händelser som inträffar när man tillämpat övar med större förband. Det redan när ingen dör, inga (få) chefer drabbas av nervösa sammanbrott och ”fiendens” och egna initiativ trots allt begränsas av olika fredsmässiga hänsyn.

Uppdragstaktiken bygger på tre grundläggande faktorer: synen på stridens karaktär, tron på den enskilda människans betydelse och att man inte har resurser nog för att vinna ett utnötningskrig.

Fortsättningen finns på Kungl Krigsvetenskapsakademiens blogg. Följ nedan länk för att komma dit.

http://kkrva.se/uppdragstaktiken-ar-dod-leve-uppdragstaktiken/

Med vänliga hälsningar Armébloggen.

 

22
Apr

Ordinarie chefer skapar god inlärningsmiljö.

Anmäl Av:
i Markstridsofficer, Viking

Årets stabsövning VIKING 14 genomfördes mellan 31 mars och 10 april med ca 2500 deltagare från 40-talet länder och ett 35-tal organisationer. Armétaktiska staben deltog extensivt under övningen och flera befattningar på främst LCC (Land Component Command) besattes av ordinarie krigsplacerad personal. Detta stora engagemang och deltagande från ATS sida bidrog starkt till att skapa en bra övning!

Undertecknad har deltagit vid flera större stabsövningar av liknande karaktär såsom både CJSE och VIKING tidigare men har inte tidigare uppfattat lärandemiljön så positiv som under årets övning. En stor orsak till detta tror jag berodde på ATS stora engagemang och deltagande med ordinarie personal. Det är allmänt känt att dessa stabsövningar ger ett gott utbyte mellan studerande vid olika försvarshögskolor samt officerare i insatsorganisationen, där ”eleverna” från bl.a. Svenska och Finska Försvarshögskolorna och Baltic Defence College, har den senaste kunskapen från NATO:s olika doktriner och metoder medan ordinarie personal ofta besitter rutin och erfarenhet. Detta utbyte av kunskaper och kombination av erfarenheter skapar en god effekt för lärandet hos alla deltagare.

Jag är själv förundrad över årets övning avseende eget lärande och kan inte nog understryka vikten av att insatsstaberna deltar med så mycket personal som möjligt för egen och elevers skull. Den svenska Försvarshögsskolan utbildar relativt omfattande på NATO:s planeringsmetodik enligt COPD (Comprehensive Operational Planning Directive) och flera bedömanden med tillhörande planering genomförs. Det som eleverna på Försvarshögsskolan däremot framfört som en utvecklingspotential är antalet övningstillfällen att träna på genomförandet av gemensamma operationer. Dessa relativt få övningar av genomförande av planerade operationer blir därför ytterst väsentliga för kunskapsuppbyggandet hos både elever och FM som helhet. Axiomet; Planering är allt, men planer är inget, som myntades av Moltke d.ä. är fortfarande högst relevant varför träning i koordinering, samordning och beslutsfattning under tidspress och på osäkert underlag, alltid kommer vara en hörnsten i all militär verksamhet. Djupare kunskap om olika stabsprocesser och funktioner såsom tidsmässig interaktion mellan ”Current, Mid-term och Long-term”, ”Targeting”, ”Intel-coordination”, ”Assessment” och ”Airspace-management” mm kan endast nås genom dessa gemensamma stabsövningar. Det är min övertygelse att dessa övningar ökar i betydelse kopplat till omvärldsutvecklingen och att de ger god effekt, förutsatt ett aktivt deltagande från FM ordinarie insatsorganisation. Det har höjts röster att dessa övningar bör skifta karaktär till mer nationell inriktning vilket det säkert kan finnas goda skäl till.  Personligen anser jag att den berömda ”pendeln” i FM inte får slå för hårt utan att det fortfarande finns behov att öva båda dimensionerna varför det inte är en fråga om ”antingen eller” utan om ”både och”.  FM behöver öva mer generellt och VIKING14 bidrog med ett värdefullt övningstillfälle. Det var också påtagligt att utländska elever uppskattade och imponerades av Sveriges uppställning med de ”rätta” cheferna som övades i sina respektive befattningar. Det sände ett tydligt budskap om Försvarsmaktens engagemang och vilja att utvecklas både som organisation såväl som i egen profession. Det var därför mycket glädjande från ett elevperspektiv att ATS tog ett så stort ansvar under årets övning. Tack!

Mj Jonas Eriksson, Högre Stabsofficersutbildning 12-14 , Försvarshögskolan

14
Apr

OP-kadetten, plutonchef eller allmäntaktiker?

Anmäl Av:
i Armén/mark, Ledarskap, Officersutbildning

Tidigare har det här på bloggen debatterats vad de olika nivåerna av specialistofficerare skall kunna och hur deras karriärer skall se ut. I december publicerades ett inlägg från P4 om hur Försvarsmakten (FM) kan höja den taktiska nivån hos officerarna med hjälp av olika befattningsutbildningar. Detta inlägg handlar om utbildningen av våra yngsta taktiska officerare. Vad skall de kunna när de kommer ut till förbanden?

Officersprogrammet infördes 2008, då den grundläggande utbildningen av officerare togs över av Försvarshögskolan (FHS) från FM. Syftet med detta var dels att akademisera officersutbildningen. Ett annat syfte var att antalet skolsteg för officeren skulle minska. Han/hon skulle helt enkelt tillbringa mer tid i produktionen och mindre tid under utbildning. Således skulle den nyutexaminerade officeren ha tillgodogjort sig verktyg att i större utsträckning själv kunna inhämta kunskap, under egentligen ett helt yrkesliv. Utbildningen var därför inte primärt inriktad mot att den nyutexaminerade officeren skall kunna verka i rollen som till exempel plutonchef.

Sedan 2008 har en hel del hänt, framförallt inom FM.

I och med den allmänna värnpliktens avskaffande 2010 så har en stor del av kadetterna inte längre värnpliktsbakgrund när de kommer till FHS, utan Grundläggande militär utbildning (GMU) samt Kompletterande militär utbildning (KMU). Detta innebär i korthet att de har utbildats till enskilda soldater med förmåga att verka i grupp. De har fått en orienterande utbildning om vad det innebär att vara gruppchef. Således saknas många av de förkunskaper som framförallt KB, men även GB, hade innan. Exempel kan vara vana att uppträda i förband, förmåga/kunskap om vapen och fordonstyper samt kännedom om eget truppslag. Förutsättningarna för många av kadetterna skiljer sig alltså avsevärt från 2008.

Inom ramen för arbetet med Basorg 13 beslutade FM att nyutexaminerade arméofficerare främst skall anställas som plutonchefer, så kallad instegbefattning. Den allmänna värnpliktens avskaffande innebär att den nyutexaminerade officeren inte längre möter, och för befäl över, nyinryckta värnpliktiga utan specialistofficerare och anställda gruppchefer och soldater. Många gånger har dessa personalgrupper en erfarenhet som vida överstiger officerens. Dessutom skall den nyutexaminerade officeren arbeta främst som chef och inte som instruktör. Detta är ytterligare  förutsättningar som ändrats sedan 2008.

Har dessa förändringar fått genomslag i utbildningen?

Enligt examensbeskrivningen för OP är det övergripande målet att: studenten skall visa sådan kunskap och förmåga som krävs för att självständigt kunna arbeta som officer (mina understrykningar).

Ovanstående krav skulle kunna passa in som beskrivning på såväl Arméinspektörens som den nyutexaminerade fänrikens befattning! För att tydliggöra vad utbildningen skall leda till skulle man kunna se det på följande sätt:

Kunskap: Redogöra för, förklara, förstå samband med mera.

Förmåga: Att kunna utföra givna uppgifter i praktiken. Att använda sin kunskap och uppnå resultat.

Självständigt: Utan handledning på heltid, vilket bland annat kräver en god förmåga att själv kunna reflektera och identifiera behov av ytterligare utbildning.

Arbeta som officer: Ett inte orimligt antagande är att en lägsta nivå för detta är möjligheten att kunna bestrida de ”lägsta” OF-befattningarna, tillika FM´s instegsbefattningar. I fallet för markkadetterna oftast plutonchef.

Förutsatt att ovanstående stämmer skulle examensmålet kunna läsas som nedanstående:

Kadetten skall kunna beskriva, förklara och visa förståelse för de system som påverkar en pluton under nationell eller internationell insats. Vidare skall kadetten utan handledning kunna genomföra de uppgifter som egen typpluton rimligtvis kan ställas inför i samma kontext.

Är detta vad vi vill?

Det stora problemet är att vi inom utbildningen lever i ett vakuum. FM har inte tydligt kommunicerat vad man vill ha, vilket till del ger FHS tolkningsföreträde. Inom FHS finns det olika synsätt på vad en officer skall kunna. Skall officeren utbildas för instegsbefattningen eller ges en mer allmän akademisk bildning?

Jag efterlyser en debatt om vad våra yngsta taktiska officerare skall kunna när de lämnar FHS. Skall de vara allmäntaktiker, med främst god förmåga att självständigt tillgodogöra sig vidare utbildning, eller skall de vara färdiga att axla en plutonchefsroll? Det är enligt mitt tycke två helt olika utbildningar! Under våren genomför FM ett arbete där hela organisationen skall genomlysas och dessa frågor avgöras (Systembeskrivning för FM befattningsstruktur). Tiden att påverka är nu!

 Erik Wistedt, Lärare Kv Mark, FHS

25
Mar

C INSATS besöker NNSC Korea

Anmäl Av:
i Internationell insats, Korea

C INS besök NNSC Korea. Foto Försvarsmakten

 

Chefen INSATS generallöjtnant Göran Mårtensson besökte den 20-24 februari de svenska officerarna vid den demilitariserade zonen på Koreahalvön. 

Generallöjtnant Göran Mårtensson och Armé Taktisk Stab (ATS) besökte Panmunjom och Neutral Nations Supervision Commission (NNSC ) där de svenska och schweiziska officerarna har sin gemensamma camp. NNSC har sedan det militära vapenstilleståndsavtalet skrevs under den 27 juli 1953 varit grupperade i Panmunjom på gränsen mot Nordkorea. 

Chefen INSATS kommentar efter besöket var att ”den svenska delegationen gör tillsammans med de Schweiziska officerarna inom ramen för NNSCs uppgifter ett utmärkt arbete. Detta bekräftas vid mina samtal med höga militära chefer inom United Nations Command (UNC), US Forces Korea och Sydkoreas försvarsmakt”. 

Uppgifterna för NNSC var de första åren att övervaka så att Nord- och Sydkorea inte tillförde mer militär trupp och materiel än vad som var reglerat i avtalet. Man var vidare en del i strävan att förhandla fram ett fredsavtal. Sedan 2010 är en stor del av NNSC uppgifter att observera UNC inspektioner utmed DMZ (24 mil) och öarna väster om Seoul. DMZ är i dag i högsta grad militariserad och kraftigt minerad på båda sidor av Military Demarcation Line. Vidare observerar NNSC alla de stora övningarna i Sydkorea som USA och Sydkorea genomför för att bedöma om övningssyftet är avskräckande och defensivt. Samtliga observationer som NNSC deltar i rapporteras skriftligt till UNC som ingår som en del i rapporteringen till FN:s säkerhetsråd.

 

Mj Alf Norbäck, Enskilda Insatser ATS

27
Feb

Reservare ta chansen!

Anmäl Av:
i FN, Reservofficer, Sydsudan

Afrika. Foto Anders Olsson

För tolv år sedan avslutade jag min karriär som yrkesofficer, mitt beslut om att bli cvil fattades runt den turbelens av nedläggningar och besparningar som drabbade Försvarsmakten. Att  övergå till reservofficer var en del i min plan om att kunna komma tillbaka till Försvarsmakten och få öva i sin befattning (truppföra) och även möjlighet till utlandstjänstgöring, som för mig var den roliga biten i jobbet som officer. Min plan grusades då mitt förband Fältjägarbrigaden lades ner och utlandstjänstgöring var det inte tal om då familjen med små barn sa stopp.

Den enda kopplingen jag sedan hade under åren med Försvarsmakten var vid jul då julbrevet till oss reservare kom med budskapet om att “ni alla behövs och nästa år blir det andra tag”. Jag började till slut tvivla på att ha nått mer med Försvarsmakten att göra, uniformspersedlarna var ”urväxta” och jag gav med mig när frun ville rensa ur garderoben och göra sig av med lumpen. Men så en dag för drygt tre år sedan träffade jag personalbefälet vid Fältjägarbataljonen (Hemvärnet), det fanns en vakans som kompanichef och han undrade om jag ville ha jobbet. Jag tog det med kravet om att få rekrytera mina goda vänner och tidigare kollegor till kompaniledningen. Jag ångrar inte en dag att jag gick med, sammanhållningen och professionalismen i bataljonen är mycket god, många chefsbefattningar innehavs av gamla kollegor från I5. Visst var man lite ringrostig men nånstans där bak i den berömda märgen så fanns det, ett väl inövat beteende och mängder av kunskaper bara att plocka fram.

För två år sedan blev det civila arbetet och vardagen alltför inramat jag behövde utmaning, den kom med utlandstjänstgöring i Afghanistan som stabsofficer i Divisionsstaben, RC Nord. Tjänsten medgav inledningsvis den utmaning jag önskat men gav också tillfälle över att reflektera över vardagen och arbetet hemmavid, vilket resulterade i en rad av förändringar. Att arbeta i en internationell stab är väldigt stimulerande och givande, för närvarande tjänstgör jag som Stabsofficer vid UNMISS i Sydsudan, arbetskollegeorna kommer från ett trettiotal nationer vilket gör gruppdynamiken väldigt spännande och vardagen fylls med intryck oftast positiva och i bland komiska.

Jag har inte fått möjligheten att få utbildning inför Insatserna utomlands men lever efter den gamla divisen ”ett fast och säkert uppträdande döljer oceaner av okunskap”, allt ordnar sig. Som vi alla vet så har vi svenska officerare ett gott renume och innehar en stor säck med kunskap, färdigheter, erfarenhet och inte minst humanism med oss när vi åker ut på insats.

Inledningen blev kanske lite i det längsta laget men det jag vill framföra till er alla 6 926 reservare (enligt Försvarets forum) är att ta chansen, dra på er fältuniformen igen. Tyvärr så finns det inte möjlighet för alla att göra en insats utomlands men om man man verkligen vill och har förutsättningar för det så är det bara att söka, insatserna utomlands behöver duktiga reservare.

Stabsofficerare- Foto FörsvarsmaktenHemvärnet som nu är under en mycket positiv utveckling och blivit grundstenen i Försvarsmakten behöver oss också. Så mitt råd till er kollegor/reservare, ta ert eget ansvar, lyft luren slå en signal till ert förband, be att få kontakt med närmsta Hemvärnsbataljon, ta en befattning och börja göra det vi en gång skrev på för att göra nämligen tjänstgöra i Försvarsmakten.

 

RO/Maj Anders Olsson, nyss hemkommen från tjänstgöring i UNMISS