27
Aug

Överste Lars Bergström ny chef för F 17

Anmäl Av:
i Okategoriserade
Bergström har tagit över F 17:s fana

Bergström har tagit över F 17:s fana

Det är onsdag morgon och daggen ligger kvar i gräset efter en sval natt. Ronneby garnison står uppställd på paradplatsen. Solen har precis börjat värma upp dagen.

Exakt klockan 0900 lämnar ställföreträdande chef, F 17 av till nuvarande chef för F 17, överstelöjtnant Magnus Liljegren. Med sedvanlig pompa och ståt. Med Marinens musikkår och parad för fanan inleddes chefsbytet.

- Utan er fungerar ingenting. Jag är väldigt stolt över att under en kort period fått vara er chef, sa Liljegren i sitt tal. Han avslutade med att önska tillträdande chef och alla i garnisonen lycka till framöver.
Därefter överlämnades flottiljens fana till Bergström.

- Jag tar befälet över F 17, beordrade Bergström.

- Mina ambitioner kan sammanfattas i begreppet ”hållbar utveckling”, sa Bergström. Detta innebär att det skall analyseras i tre dimensioner social, ekonomisk och ekologisk, fortsatte Bergström.

Efter att den nye chefen fått fanan av avgående chef inspekterade han sitt förband.
Därmed var chefsbytet genomfört och fanvakten marscherade ut till tonerna av Blekinge flygflottiljs marsch, av Åke Dohlin.
Därefter upplöstes paraden och F 17 har fått sin sextonde chef.

 

14
Aug

”Enkelt att jobba när det känns att man gör skillnad”

Anmäl Av:
i Nationell insats, Räddning
Taggar:

 

10
Helikopter 10 hjälper till med brandbekämpning från luften. Foto: Marcus Åhlen/Combat Camera/Försvarsmakten.

I snart två veckor har Försvarsmakten befunnit sig i Västmanland med bland annat helikoptrar för att hjälpa till i släckningsarbetet av den stora skogsbranden. Tre till fyra Helikopter 10 har hjälpt till med vattenbombning från luften, tre Helikopter 16 har funnits på plats för rekognoscering och ytterligare tre i beredskap för eventuell evakuering. Utöver det har en till två Helikopter 15 använts till rekognoscering, dokumentation av området och fotografering av nerbrända byggnader och bostadshus.

-Huvuddelen av vår personal har frivilligt avbrutit ledighet och semester för att hjälpa till i denna katastrof. Personal från norr till söder har jobbat kvällar, nätter och helger. Allt detta för att skapa förutsättning för våra besättningar att bekämpa branden och stödja räddningsledaren med bland annat transporter och rekognoscering i området. Jag är stolt och imponerad över personalens vilja och engagemang, säger Ulf Landgren chef Helikopterbataljonen.

Helikopterflottiljen har haft cirka 150 personer engagerade i arbetet, både vid de ordinarie arbetsplatserna i Luleå, Linköping och Ronneby men också på plats i Västmanland. Helikopter 10 som var utrustad med brandtunnor har under insatsen sammanlagt kommit upp i nästan 200 flygtimmar och fällt drygt 8 miljoner liter vatten i brandområdet.

På plats i Ramnäs har det under vissa perioder även funnits en Helikopter 15 utrustad med avancerade kameror som kan användas dels för dokumentation av skadorna men också för att kunna upptäcka eventuella brandhärdar med värmekamera.

- Rent flygmässigt har den största utmaningen varit den dåliga sikten. Att på låg höjd flyga i brandrök är svårt, men Helikopter 16 är en grym helikopter, det är egentligen vi som sätter begränsningarna. Vid den här typen av insats skärper man dock till sig, det spelar ingen roll om man är utomlands eller hemma, det blir enkelt att jobba när man känner att man gör skillnad, säger Kent Jonsson, pilot Helikopter 16.

Kent deltog också under evakueringen av fem stycken skogsarbetare förra måndagen.

-De hade flytt undan elden och befann sig ute i en sjö när jag och min besättning kom till deras undsättning.  Det är ett tillfälle jag kommer att minnas länge. Jag tror inte att de hade klarat sig om vi inte hade plockat upp dem, säger Kent.

I luftrummet över branden opererade inte bara de militära helikoptrarna utan där fanns också ett antal civila helikoptrar och flygplan. För att leda, planera, koordinera och samordna all denna flygtrafik har Helikopterflottiljen över tiden haft ett antal flyg- och luftrumssamordnare på plats hos räddningsledningen i Ramnäs. En av dem är Niklas Ekstrand, som till vardags är Flygchef för Helikopter 14 på Helikopterflottiljen i Linköping.

- Det har varit väldigt mycket trafik i luften samtidigt och dessutom dålig sikt, både på grund av brandrök men också den låga molnbasen vissa dagar. Min uppgift har varit att se till att alla dessa flygplan och helikoptrar har kunnat operera tillsammans på ett säkert sätt.  I vanliga fall, under övning, hade den här typen av uppgift krävt lång planering men det har fungerat bra ändå tycker jag. Alla aktörer insåg snabbt värdet av samordning och vi kom tidigt överens.

Under tisdagen, 13 dagar efter att den första helikoptern fanns på plats avslutades brandinsatsen med Helikopter 10 och samtliga av dessa har nu återvänt hem till sina respektive skvadroner. Tre Helikopter 16 finns till räddningsledarens förfogande ett par dagar till. Under onsdagen kommer Försvarsmaktens helikoptrar, på räddningsledarens begäran, att genomföra en flygning med de familjer som förlorat sina hem i branden.

bild 1 (2)
En Helikopter 10 från 1.skvadronen i Luleå lyfter från Västerås flygplats med en brandtunna. På plattan har just en Helikopter 16 landat in. Foto: Anna Lindh/Försvarsmakten

 

18
Jul

Sommarjobb

Anmäl Av:
i Flygvapnet/luft

Under vecka 28 och 29 har tre större evenemang med flyganknytning genomförts i England. Det inleddes med en konferens, följt av en större flygdag och avslutades med flygindustrimässan på Farnborough. Såväl FM/FV som FMV och FXM har haft representanter på plats. För min egen del har jag deltagit vid samtliga evenemang.

konf

Konferensen
Årets Air Power konferens, som arrangeras av Royal Air Force (RAF) och Royal United Services Institute (RUSI) hade temat ”Engaging in a Changing World”. Jag hade själv förmånen att få ge en presentation under en av sessionerna. Den gick under rubriken ”Air Forces and Politics”. I panelen ingick den kinesiske generallöjtnanten DING Laihang, den amerikanske flygvapenchefen general Mark Welsh och undertecknad. Måste erkänna att jag kände mig hedrad att få vara talare mellan representanter från två stormakter.

KonferensFrån vänster undertecknad, tolk, generallöjtnant DING, moderatorn Air Marshal (ret) David Walker och general Mark Welsh III under konferensen.

Idag är det tacksamt att som svensk försvarsmaktsrepresentant få uttrycka var vi står ur ett säkerhets- och försvarspolitiskt perspektiv. Försvarsberedningens rapporter utgör en stadig grund att ta sin utgångspunkt i. De medger att vi kan vara tydliga om hur vi ser på vår omvärld, vilket inte alls är någon självklarhet för andra länder. De ger också en mycket tydlig bild av hur våra beslutsfattare ser på utvecklingen av de militära förmågorna, hur man avser prioritera de på kort och längre sikt samt hur man ser på ekonomin kopplat till försvarsområdet. Det vi upplever är ett trendskifte och det i sig röner uppmärksamhet.

Som Flygvapenchef kan jag konstatera att stridskraften är prioriterad nu och för framtiden. Vi har ökat verksamheten inom ramen för incidentberedskapen med nästan 50% jämfört med 2012. Det finns anledning att tro att denna nivå kommer att bibehållas. Jag konstaterar också att vi får stor uppmärksamhet i internationella sammanhang. Det har bekräftats om och om igen för mig de senaste dagarna. Det finns ett stort intresse kring vår region och kring vår verksamhet. Jag påstår att detta är motiverat av flera samverkade faktorer. Det handlar bland annat om utvecklingen i vårt närområde där Ryssland och dess utveckling står i fokus. Det handlar också om det trendskifte som skett inom försvarsområdet där regering och riksdag uttrycker att det krävs satsningar som leder till ökad operativa förmåga. Vidare handlar intresset om vår förmåga att göra mycket med begränsade resurser dvs att vi uppfattas vara effektiva och att vi är en relevant, trovärdig och pålitlig partner. Vi erbjuds att vara med i många sammanhang och vi uppvaktas att öva mer med flera nationer i Östersjöområdet. Det gäller nu att vi tar tillfället i akt och deltar i aktiviteter som leder till att vi bibehåller och utvecklar de förmågor vi prioriterar. Vi måste vara noggranna då det kommer till prioriteringar då jag uppfattar att det finns fler möjligheter till interaktioner idag än vad vi har resurser till att möta upp med.

RIAT/Fairford
Konferensen övergick i flygdagarna som kallas Royal  International Air Tatoo (RIAT) och som genomförs vid flygbasen i Fairford. För oss flygvapenchefer eller representanter för flygvapnen (46 länder var representerade i år!) innebar det inledningsvis att vi besökte RAF-basen Brize Norton. På basen tjänstgör dagligen 10000 anställda och där huvudverksamheten utgörs av transportflyg (C-17, C-130J, Airbus A330 tanker). Från och med september kommer även A400M att finnas på basen. Efter besöket blev vi transporterade med en A400M till Fairford.

RIAT är en av de absolut största flygdagarna om man ser till innehållet i flygprogrammet. Samtliga stora uppvisningsgrupper är på plats och de allra flesta av operativa stridsflygplan samt en rad transportflygplan och helikoptrar flyger under dagarna. Vårt bidrag stod F7 för med såväl flyguppvisning som statisk utställning med Gripen. Peter Fälléns uppvisning var mycket uppskattad och många imponeras av prestationen och flygplanets prestanda. Den imponerade bland annat på Försvarsmaktens Informationsdirektör, Erik Lagersten, som fanns på plats under RIAT för att skapa sig en bild av hur en större flygdag planeras och genomförs. Ni kan läsa om hans intryck på Facebook.

Ett av de större dragplåstren vid årets RIAT var att F-35 annonserats att flyga under flygshowen. Det skulle bli första gången F-35 flyger i Europa. På grund av motorproblem med ställd flygplanpark som följd ställdes flygningen in.

Farnborough
Den stora flygindustrimässan på Farnborough inleddes på måndag den 14 juli. Det är svårt att beskriva miljön för den som inte varit på plats. Så gott som ”allt och alla” inom flygindustribranschen är där, såväl civil som militär. Under två dagar på området har jag haft en rad möten med olika företag. Jag har haft enskilda möten och möten tillsammans med FMV och FXM beroende på vilka materielsystem och vilka frågor som varit aktuella.

METEOR, SAFF & GUG
Förutom konferens, flygdagar och mässa har vi passat på att delta vid och genomföra några andra aktiviteter. På torsdagen den 10 juli genomfördes en ceremoni avseende leverans av den nya radarjaktroboten METEOR. Sverige är ett av sex länder som varit med i utvecklingen av detta projekt. Det är också vi som varit ledande i utprovning och integration av METEOR tack vare vårt Gripensystem. När vi inför METEOR som operativt vapensystem nästa år innebär det en ”game changer” tack vare robotens inneboende kapacitet.

METEOR

Leveransceremoni  METEOR

Vi har också genomfört en sammankomst med Swedish Air Force Fan Club (SAFF). Det kan du läsa om i ett tidigare inlägg här på bloggen. Utöver det har vi genomfört ett möte i kretsen av brukarna av Gripen. Mötesformen går under benämningen Gripen User’s Group (GUG) och vid ett tillfälle varje år är det respektive lands flygvapenchefer som möts. I år genomfördes mötet på den thailändska ambassaden i London.

För mig är veckan i England den viktigaste ur ett internationellt nätverksperspektiv. Jag har haft förmånen att under några intensiva dagar kunna genomföra planerade formella och spontana möten med många av mina kollegor från andra länder. I och med att aktiviteterna sträcker sig över flera dagar ges unika möjligheter till att skapa interaktioner som annars inte är möjligt. Jag konstaterar att vi är uppmärksammade och att det finns ett växande intresse kring oss och vår verksamhet. Mer omfattande än vad jag tidigare har upplevt.

Reflektion
Att få röra sig i den miljö jag gjort den senaste veckan ger många nya intryck. I och med det och att man är en bit hemifrån är det lätt att börja reflektera, både i stort och smått. Jag vet att vi står inför en rad utmaningar, men jag önskar att ni försöker se och förstå det unika och positiva läge som stridskraften står i och står inför. Jag vill att ni funderar kring vad det innebär för oss och vad som kommer att krävas av oss.  Fundera och reflektera gärna också över hur vi till mans uttrycker oss och uppträder i skenet av det faktum att vi faktiskt är prioriterade från politisk nivå. Jag är ganska övertygad om att det finns en stor förväntan på oss redan idag och inför framtiden. En förväntan att leverera men också en förväntan, i möten med våra kollegor och uppdragsgivare, att vi är medvetna om att vi har ett gynnsamt läge relativt andra delar av FM.  I ett större perspektiv uttryckte sig vår ambassadör i England, Nicola Clase, i linje med att vi svenskar har en tendens att förminska oss i mötet med engelsmännen. Vi är inte ”små” – inte i deras ögon. Vi uppfattas som effektiva och pålitliga samt levererar när det förväntas. Det tycker jag också att vi kan ta till oss, och reflektera över.

Jag vill passa på att framföra min uppskattning för allt jobb ni, som tjänstgör i och omkring FV, har gjort under året. Jag hoppas att ni njuter av sommaren och ledighet. Själv kommer jag att ta några veckors semester innan det är dags att ta sig an utmaningarna under hösten. Men, det sistnämnda får komma lite senare.

Micael Bydén
Flygvapenchef

15
Jul

Svenska flygvapnets egen supportklubb träffades i London

Anmäl Av:
i Okategoriserade
Intresset är högt när general Bydén håller föredrag. Foto: Per Kustvik/Saab.

Intresset är högt när general Bydén håller föredrag. Foto: Per Kustvik/Saab.

Söndagen den 13 juli var det åter dags för den årliga sammankomsten av flygvapnets supportklubb – SAFF, Swedish Air Force Fan Club.

Bakgrunden är att 1965 bjöds några brittiska flygjournalister till Sverige för att besöka Saab och flygvapnet.

Eftersom journalisterna upplevde Sverigebesöket som meningsfullt och positivt föreslog de att svenska flygvapnet borde ha en egen fan club. Tanken var att klubben skulle bestå av internationella och svenska journalister. De skulle varje år få information om utvecklingen i flygvapnet och flygindustrin.

Flygvapnets och flygindustrins dåvarande pressofficerare nappade på idén och det första officiella mötet för Swedish Air Force Fan Club hölls på Royal Air Force Club i London 1966. Sedan dess hålls ett möte per år i samband med de internationella flygutställningarna i Farnborough utanför London eller Le Bourget utanför Paris.

Årets sammankomst blev den 48;e sedan starten 1966 och vi var tillbaka på Royal Air Force Club i London där det en gång startade.

Cirka 150 journalister från hela världen står på listan och bjuds in till det årliga mötet. Antalet journalister som svarar och har möjlighet att delta varierar lite från år till år.
De som ansluter får då träffa representanter från flygvapnet, Försvarets materielverk (FMV), Försvars export myndigheten(FXM) och flygindustrin i Sverige.

Brigadgeneral Albert Sáfár, ungersk flygvapenchef, Mats Gyllander, ordförande SAFF och Micael Bydén, svensk flygvapenchef och värd för SAFF. Foto: Per Kustvik/Saab.

Brigadgeneral Albert Sáfár, ungersk flygvapenchef, Mats Gyllander, ordförande SAFF och Micael Bydén, svensk flygvapenchef och värd för SAFF. Foto: Per Kustvik/Saab.

Min uppgift som ordförande för SAFF är att erbjuda journalisterna en unik tillgång till information om det senaste direkt från källan. Detta anses som unikt i ett internationellt perspektiv.
Vår gemensamma inriktning är att ständigt bygga och upprätthålla goda och förtroendeskapande kontakter med media och därmed skapa förutsättningar för att rätt bild förmedlas av svenskt militärflyg i olika sammanhang.

Flygvapenchefen är värd för supporterklubben men sedan några år tillbaka har vi även bjudit in gästföreläsare upptill den föredragning som svenska flygvapenchefen alltid håller.
I år hade vi äran att få lyssna på brigadgeneral Albert Sáfár, chef för det ungerska flygvapnet.

Brigadgeneral Sáfár inledde årets fördrag på Royal Air Force Club i London. Foto: Per Kustvik/Saab.

Brigadgeneral Sáfár inledde årets fördrag på Royal Air Force Club i London. Foto: Per Kustvik/Saab.

General Sáfárs föredrag innehöll en återblick om Ungerns erfarenheter kring att etablera JAS 39 Gripen i sitt luftförsvar. Han berättade också om de kommande mycket intressanta uppgifter som det Ungerska flygvapnet står inför.

Närmast planerar och övar man för att Ungerska flygvapnet kommer att ansvara för Baltic air-policing (BAP), det vill säga NATOS incidentberedskap för Estland, Lettland och Litauen från och med fjärde kvartalet 2015 och fyra månader framåt.
Delar av Ungerska flygvapnet kommer också att medverka med Gripen i EU Battle Group från och med januari 2016.
Han uttalade sig positivt kring det stöd som Sverige och svenska flygvapnet bidrar med för att Ungerska flygvapnet kan utvecklas till att bidra med förmåga inom ramen för deras NATO- och EU uppgifter.

Därefter var det dags för den svenska flygvapenchefen, generalmajor Micael Bydén att hålla sitt fördrag. Efter en introduktion och uppdatering av planeringen för Gripens kommande edition MS 20 för C/D samt förutsättningarna för Gripen E valde Micael Bydén att lägga tyngdpunkten i sin genomgång på svenska flygstridskrafternas förmåga utifrån ett säkerhetspolitiskt perspektiv i vårt närområde. Micael Bydén återgav sina synpunkter på försvarsberedningens rapport och den försvarspolitiska debatt som pågår bland annat inför det allmänna valet i september i år.

Under 2013 utökade flygvapnet successivt incidentverksamheten på grund av andra länders utökade flyg- och marin-verksamhet i vårt närområde.

Sammanfattningsvis har detta inneburit cirka 45 % fler starter med svensk incidentrote 2013 jämfört med 2012.

För att ge ett bättre och tydligare underlag för insatser har även luftburen radarsensor utnyttjats vid flera tillfällen och längre flygpass under 2013 jämfört med 2012.
Prognosen för 2014 visar en spegling av 2013.

För att tydligt exemplifiera utvecklingen i vårt närområde valde flygvapenchefen att återge en händelse i mars då ett av flygbolaget SAS passagerarplan höll på att kollidera med ett ryskt spaningsplan som flög utan påslagen transponder i södra Östersjön. Transpondern meddelar ett flygplans identitet på radarn.

Med denna allvarliga händelse som grund meddelade flygvapenchefen Micael Bydén att fundera på att överväga att skicka upp Gripenplan för att möta ett främmande plan ute på internationellt luftrum. På så sätt kan svenska flygvapnet bidra till att identifiera planet och också meddela den civila trafikledningen genom att följa efter planet med sina egna transpondrar påslagna.

Denna ståndpunkt visade sig bli en nyhet med stor genomslagskraft hemma i Sverige genom att en svensk journalist som deltog vid SAFF-mötet återrapporterade flygvapenchefens uttalande i en artikel.

 

Flygvapenchefen Micael Bydén i samspråk med Svenska Dagbladets Tomas Augustsson. Jan Andersson, före detta flygvapeninspektör numera från FXM övervakar. Foto: Per Kustvik/Saab

Flygvapenchefen Micael Bydén i samspråk med Svenska Dagbladets Tomas Augustsson. Jan Andersson, före detta flygvapeninspektör numera från FXM övervakar. Foto: Per Kustvik/Saab

Detta är bara ett exempel bland många där vi kan se den direkta effekten av att upprätthålla en nära och prestigelös relation med media från hela världen, där Swedish Air Force Fan Club i flera fall utgör grunden för detta.

Försvarsmaktens informationsdirektör Erik Lagersten i samtal med ett par utländska journalister. Foto: Per Kustvik/Saab

Försvarsmaktens informationsdirektör Erik Lagersten i samtal med ett par utländska journalister. Foto: Per Kustvik/Saab

Generaldirektör för FMV, Lena Erixon samtalar med Hans Heerkens från Holland. Foto: Per Kustvik/Saab

Generaldirektör för FMV, Lena Erixon samtalar med Hans Heerkens från Holland. Foto: Per Kustvik/Saab

Direkt efter fördragen vill journalisterna följa upp med några personliga intervjuer. Foto: Per Kustvik/Saab.

Direkt efter fördragen vill journalisterna följa upp med några personliga intervjuer. Foto: Per Kustvik/Saab.

Efter föredragningar och frågestund avslutas sammankomsten med en mingelbuffé. Foto: Per Kustvik/Saab

Efter föredragningar och frågestund avslutas sammankomsten med en mingelbuffé. Foto: Per Kustvik/Saab

 

Mats Gyllander

Ordförande SAFF sedan 2006.

 

28
Jun

Utbildning vid USNTPS

Anmäl Av:
i Flygplan, Helikopter, Pilot

Under det senaste året har Flygvapenpiloten Marcus Wandt genomfört utbildning till testpilot i USA. Den förberedande kursen började i april 2013 med med under water escape training, inflygning på T-6 (Florida) och inflygning på T-38 (Texas). Huvudkursen började i juli 2013 på US Naval Test Pilot School (USNTPS) Naval Air Station Patuxent River (Maryland). Under året har även flygning på Edwards Air Force Base (California) och andra Air Force, Navy, Marine Corps, och Army baser genomförts.

Marcus framför en T-38 (2)Kapten Marcus Wandt framför en T-38 (Texas)

Under kursen flögs ett antal olika flygplanstyper, allt från glidflygplan och 50 år gamla taildraggers till sjöflygplan och moderna stridsflygplan. Några exempel på flygplanstyper som ingick i kursen är F-18F Super Hornet, F-16 Falcon, Albatross, B-25, MiG-15 och U-6A. Dessutom flögs H-72 Lakota och UH-60 Black Hawk helikoptrar.

FA-18e_super_hornet (2)F-18F Super Hornet

Kursen går i stort ut på att lära sig identifiera olika egenskaper hos olika flygplan, att förstå fysiken bakom dessa egenskaper och framförallt att förstå hur de kommer att påverka flygplanets förmåga att lösa den uppgift som flygplanet syftar till att lösa. Efter att ha flugit flygplanet och genomfört det uppdrag som flygplanet är framtaget för (Close Air Support, Strike Fighter, Low Altitude Air Interdiction, Combat Search And Rescue, Short Takeoff and Landing Transport etc.) skriver eleven en utförlig rapport där flygplanets egenskaper beskrivs. I denna rapport är det absolut viktigaste kopplingen till uppdraget. Om flygplanet inte löser uppdraget så redovisas och exemplifieras varför på ett tydligt sätt så att det inte råder några tvivel om vad flygplanet klarar och inte klarar samt vad konsekvensen blir om piloten försöker utföra uppdrag som flygplanet inte är kapabelt till att utföra.

U-6A (3)U6-A (Taildragger)

Kursen avslutas med att varje elev tilldelas ett flygplan som man aldrig tidigare flugit, vilket kan vara ett mindre passagerarflygplan, ett obemannat flygplan, ett andra världskrigs bombflygplan eller ett stridsflygplan någonstans i världen. Efter att eleven har tilldelats sitt flygplan har han/hon fem arbetsdagar på sig att studera hur flygplanet är konstruerat och skriva en testplan. Efter att testplanen är fastställd har eleven en vecka på sig att flyga flygplanet (max 6 timmar eller 3 flygpass). När hjulen tar i banan under sista landningen startar en 9 dygns nedräkning till när en omfattande och genomgripande rapport innehållande en beskrivning av flygplanet och dess förmåga att lösa sitt tilldelade uppdrag skall vara inlämnad. Marcus tilldelades spionplanet U-2 Dragon Lady, vilket innebar flygning på höjder där rymddräkt var nödvändig för att överleva.

U-2A (2)U2-A Dragon Lady

I början av juni examinerades kursen som testpiloter. Årets kurs höll mycket hög kvalité och det var första gången på minst sju år som ingen blev avskild. Trots den krävande utbildningen och den stenhårda konkurrensen lyckades Marcus bli utsedd till bästa elev. En bedrift som är väl värd att uppmärksamma!

Öv Johan Svetoft/ Flygattaché Washington, D.C.

27
Jun

Som vilken annan PRAO som helst. Nästan.

Anmäl Av:
i Flygvapnet/luft, Luftstridsskolan, Utbildning
Nic Johansson, PRAO vid LSS framför FOK-kompaniet på väg söderut

Nic Johansson, PRAO vid LSS framför FOK-kompaniet på väg söderut

Under sex innehållsrika dygn fick Nic Johansson, en elev ur åk 9 på Kunskapsskolan Uppsala Norra, möjlighet att följa med Luftstridsskolans blivande kadetter under deras lufttaktiska utbildningsdel.
Läs Nic’s berättelse nedan.

Så länge jag kan minnas har jag varit nyfiken på det militära. Jag tror att nyfikenheten främst vuxit fram genom historier om värnplikten och alla ”lumparminnen” som släktingar och bekanta berättat om. Då jag älskar att träna, lära mig nya saker och den militära nyfikenheten på senare år vuxit sig ännu starkare bestämde mig för att ansöka om att få genomföra min PRAO vid Luftstridsskolan i Uppsala när det var dags för det i skolan. Det kom till att bli en vecka som jag sent kommer att glömma.

Allting började med en lång bussresa från LSS Uppsala till F17 Ronneby och jag fick under resan ner till F17 möjlighet att lära känna några av rekryterna i FOK-kompaniet (FOK=Förberedande Officers Kurs) som jag skulle följa under veckan. För att lära oss om det svenska Flygvapnets historia stannade vi till i Linköping och gick in på Flygvapenmuséet innan resan fortsatte söderut mot F17.  Eftersom det var mitt första besök på Flygvapenmuséet trodde jag att muséet till stor del bara skulle vara flygmaskiner och helikoptrar men det visade sig vara mer än så. Flygvapnetmuséet var riktigt intressant och har en stor variation av utställningar. Allt från flygsimulatorer till gamla flygmaskiner samt dokumentärer om Catalina-affären samt en värdig sista viloplats för den bärgade DC-3:an. Jag kan med säkerhet säga att Flygvapenmuséet är ett museum som passar hela familjen. Liten som stor.

Den 1 juni på söndagen var F17 värd för Flygvapnets Huvudflygdag och det var en ynnest att kunna vara på plats som en del i utbildningen! Flygdagen drog ca 40 000 besökare och hade ett utbud av flyguppvisning av moderna och gamla flygmaskiner och även ett stridsscenario där Flygvapnets enda jägarförband Flygbasjägarna visade hur en CSAR (Combat Search & Rescue) genomförs med understöd av helikopter. Jag fick även möjligheten att tala med helikopterpiloter som tjänstgjort i Afghanistan och även med personal från R3, Flygbassäk och flygtekniker. Det var kändes unikt för mig som PRAO-elev att få möjlighet att höra deras berättelser och tankar. Efter tre nätter på F17 (i logement såklart) flög vi TP 84 (Hercules) till LSS i Uppsala där soldaterna i FOK-kompaniet vanligtvis håller hus och även där bodde vi i logement.  Det var otroligt intressant att få höra om deras uppgifter och hur dom trivs på sin utbildning.

Min PRAO- vecka bestod till stor del av föreläsningar och teoretiskt arbete om Flygvapnets uppbyggnad och dess delar. Jag har lärt mig massor under dessa dagar. Jag hade exempelvis ingen aning om hur mycket resurser som krävs för att sätta en MedEvac (transport av skadad i fält) i bruk. Men trots allt skolbänksittande så har jag fått en god uppfattning om hur livet inom Flygvapnet kan se ut. Jag har fått lära mig att bädda sängen på ett korrekt sätt, samt lärt mig att på rätt tid samt på rätt plats stå korrekt uppställd framför ett skrikande befäl. Jag har lärt mig marschera och att vika mina militära persedlar på ett ”preussiskt” sätt. Allting ska vara på ett visst sätt och noggrant utfört. Självklart så var jag under hela PRAO veckan klädd i uniform m/90 och jag trivdes förvånansvärt bra i uniformen. Det var samma sak med uniformen att allt ska vara på ett visst sätt. Alla fickor stängda och jackan likaså. Inga händer i fickorna och fältmössan den ska vara av när man går inomhus och på när man går utomhus. Kängorna skulle putsas varje morgon och så vidare. Jag tänkte för mig själv varje morgon då jag satte på mig uniformen hur härligt det var med struktur och ordning. Inga frågetecken utan rakt på sak. Jag vet att mycket av noggranheten och alla regler ligger till grund för alla befattningar inom Försvarsmakten och jag tror att det fungerar lite som en trygghet för alla soldater. Soldaterna vet att alla som tjänstgör inom Försvarsmakten har genomfört samma utbildning och för att klara utbildningen krävs det noggranhet. En noggrannhet som består i att ta hand om sig själv och sin utrustning vilket kan vara livsavgörande i händelse av kris eller krig.

FOK-kompaniet är ett kompani med motiverade soldater, det märker man när man talar med dom för att alla har ett driv och en vilja. Det var otroligt härligt att se alla dessa människor göra sitt bästa hela tiden för att utvecklas  och även när dom fick hårda ord av befälen lärde sig soldaterna av det. Befälen är också otroligt engagerade i sitt arbete och dom vill verkligen att deras soldater ska bli så duktiga som möjligt och att dom ska lyckas med uppgiften. För det är ju faktiskt framtidens officerare inom Flygvapnet som skapas.

Jag är jätte glad och tacksam över att jag fick möjligheten att följa FOK-kompaniet och uppleva deras verklighet i en vecka. Min nyfikenhet har stillats, men intresset ökat. Kombinationen mellan gemenskap, friluftsliv, fysisk aktivitet och organiserad verksamhet tilltalar mig oerhört mycket och om några år är det förhoppningsvis min tur att gå från PRAO-elev till rekryt. Vem vet- kanske blir det på Luftstridsskolan? Men oavsett vad det blir så är jag är säker på att någonstans inom Försvarsmakten kommer jag att verka. På land, till sjöss, i luften eller under ytan…

Till dess, höger – vänster om – marsch!/ Nic Johansson

19
Jun

Sista flygledaren i Afghanistan

Anmäl Av:
i Okategoriserade

I november 2011 åkte jag med dåvarande C A3, Gabor Nagy till Mazar-e-Sharif för att upprätta avtal med den tyska Base Commander som ansvarar för flygtrafikledningen på flygplatsen. Sedan dess har Försvarsmakten bidragit med totalt åtta reservofficerare/flygledare som tjänstgjort i tornet på MeS. Flygledarna har ingått i det svenska SAE förbandet men deras tjänstgöring i tornet har varit under tysk ledning. Förutom tyska flygledare har även ungerska, amerikanska och belgiska flygledare tjänstgjort i tornet. Trafikbelastningen har varit både hög (ca10 000 rörelser som mest per månad) och omväxlande med allt från militära UAV till civil reguljär flygtrafik. All trafikavveckling till och från flygplatsen har skett utan radar och med gammal utrustning.

Under 2014 har man flyttat in i ett nytt modernt torn med godkänd radarutrustning. Behörighetsutbildningen av de afghanska flygledarna har också påbörjats och de första fem flygledarna ska förhoppningsvis vara godkända före årsskiftet.

Johan Andersson, som var den sista svenska flygledaren, har även tjänstgjort som instruktör åt de afghanska flygledareleverna.

Johan kom hem förra veckan och Gabor Nagy, nu som FTCH, fick möjlighet att avsluta det svenska flygledarbidraget.

De flygledare som fått möjligheten att bidra till ISAF och den tyska flygtrafikledningen är:

Magnus Molund, Karin Boldrup, Johan Andersson, Joacim Stolt, Patrik Magnetorp, Peter Kallin, Joel Lejon och Fredrik Malm.

Försvarsmakten vill passa på att tacka alla flygledarna för ett mycket uppskattat arbete under denna insats.

Flygtaktisk Chef Gabor Nagy och Flygledare Johan Andersson

Flygtaktisk Chef Gabor Nagy och Flygledare Johan Andersson

Jette Christiansen

FTS Luftfart

 

16
Jun

Utveckling förbrödrar eller 1+1=3

Anmäl Av:
i Flygvapnet/luft
Personnel from 41(R) Sqn RAF and their Swedish Air Force counterparts. Foto: RAF Coningsby

Personnel from 41(R) Sqn RAF and their Swedish Air Force counterparts. Foto: RAF Coningsby

Övning MEATBALL-14, TU JAS två veckors samövning i Storbritannien med 41 test and evaluation squadron på RAF Coningsby, är till ända. Alla svenskar med tillhörande flygplan har landat där de ska och övningen har på alla sätt varit en stor framgång. Vi har från svensk sida uppnått alla våra målsättningar med övningen för vidare utveckling av JAS39. Det är bara att konstatera att vi kan fortsätta sträcka på oss i Sverige och flygvapnet. Vår personal, materiel och attityd har än en gång prövats och stått pall. Vår kontingents litenhet både personellt och materiellt, vårt underhållskoncept, vår taktik och våra system samt vår förmåga att leverera 100% av planerade flygningar imponerade på våra brittiska värdar. Nu vidtar mer formell rapportering och vidareutveckling av samarbetet.

Vidareutveckling av samarbetet kan verka lite diffust, särskilt när det skrivs som en bisats. Det är svårt att skriva en tydlig målsättning för och även svårt att ange effektmått för. När jag så här i efterhand tittar på den bild som togs av all personal som ingick i övningen blir det dock tydligt. Inte bara vi svenskar ska vara stolta, även britterna har visat prov på hög professionalism, ett utmärkt värdskap, långvarig insatserfarenhet med stridsflyg och ett så kallat ”mind-set” som liknar vårt. De opererar ett mycket potent flygsystem i Typhoon och flera delsystem som vi utvecklar gemensamt. De har för att uttrycka det enkelt lika mycket att lära oss som vi har att lära dem.

Som ingenjör är jag noga med matematiken men i detta fall pekar bevisen mot att ett plus ett faktiskt kan bli tre. En kommentar från filmen Top Gun gör sig påmind. Skolchefen ”VIPER” ger ”MAVERICK” sitt gillande för dennes något arroganta attityd men tillägger ”Remember: Once out there we’re all in the same team”

Övlt Mattias Hansson
C TU FLYG
Kontingentschef

16
Jun

Verklighetstrogen luftstrid

Anmäl Av:
i F 21, Flygvapnet/luft, Jas 39, Pilot
Taggar: , ,

afm14-art2-toppbild

Förra veckan ombaserade 211:e stridsflygdivision tillsammans med 332. Sqn från Bodö, Norge, till Rovaniemi och Lapplands flygflottilj för att delta i den årliga upplagan av Arctic Fighter Meet (AFM) där 11. Sqn står som värd.

Övningens fokus ligger på manövrerande strid och det främsta syftet är att erbjuda en möjlighet för yngre piloter att möta främmande flygplanstyper i luftstrid. Detta för att utveckla förmågan att använda sitt eget flygplans styrkor samt i ett vidare perspektiv lära känna dess begränsningar gentemot flygplan som har andra egenskaper.

Genom konceptet Cross Border Training (CBT) har vi idag ett gott övningsutbyte med Norge och Finland integrerat i vår ordinarie verksamhet. AFM erbjuder dock en möjlighet att lägga fokus på just manövrerande strid med piloter och flygplanstyper från andra nationer, och således en mer verklighetstrogen luftstrid. Övningen ger även deltagarna många andra möjligheter till erfarenhetsutbyte. De flesta briefingarna är gemensamma. Före respektive flygpass möts de deltagande piloterna för att planera övningen så att maximalt övningsutbyte kan uppnås utan att flygsäkerheten riskeras. Formationschefen är en erfaren pilot från någon av de andra deltagande nationerna och kan ofta genom sin erfarenhet komma med nya infallsvinklar på övningsupplägget. Detta gäller inte minst under debriefen efter genomfört flygpass, då det finns många lärdomar att hämta från det genomförda flygpasset, vilket också ger en inblick i hur de andra deltagande nationerna bedriver sin flygtjänst och vilka skillnader respektive likheter som finns.

Ombaseringen i sig ger också värdefulla praktiska erfarenheter där flexibilitet är en nyckel till framgång. Förutom att lösa logistiken och utmaningarna i att arbeta på en plats som inte är anpassad för verksamheten på samma sätt som vid hemförbandet (även om 11. Sqn skall ha en eloge för utmärkta förberedelser) gäller det att bekanta sig med gällande procedurer både kring flygbasen och ute i övningssektorerna.

afm14-art2-bild1

Övningen är för oss med mindre erfarenhet på många sätt en ögonöppnare när det gäller hantverket i den manövrerande striden. I den normala verksamheten övar vi – av lätt förklarliga skäl – endast mot egna flygplan, vilket innebär att deltagarna känner till motståndarflygplanets styrkor och svagheter och därför kan förutse motståndarens flygbanor i större utsträckning än vid en strid mot en annan flygplanstyp. Eftersom att egenskaperna i flera avseenden skiljer sig åt mellan F-18, som det finska flygvapnet använder, det norska flygvapnets F-16 och våra egna Jas 39 Gripen, ställer övningarna krav på piloterna att kontinuerligt ompröva och anpassa sin taktik utifrån egna förutsättningar och motståndarens styrkor respektive svagheter. Bättre sätt att förbereda sig för en skarp manövrerande strid är svårt att föreställa sig!

”Taz”
211:e stridsflygdivision

13
Jun

“God created aircraft mechanics so pilots can have heroes too”

Anmäl Av:
i Okategoriserade
Automatkanon med länklöst matarsystem. Fotograf: Kn Jörgen Hägg, TU BAS

Automatkanon med länklöst matarsystem. Fotograf: Kn Jörgen Hägg, TU BAS

Meatball 2014 från ett TUBAS- och flygteknikerperspektiv.

Under två veckor i juni studerar LSS (TUBAS) med stöd av tre flygtekniker från F 7 det brittiska flygvapnets arbetssätt och rutiner samt gemensamma system såsom HMD och automatkanoninstallation. Utbytet har genomförts genom studiebesök och utbytesverksamhet där brittiska och svenska tekniker har haft möjlighet att följa med under klargöring av Typhoon respektive Gripen.

Vi genomför vår verksamhet genom att vara en del av förbandet, d.v.s. teknikerna från F 7 är med och bedriver flygunderhållstjänsten och TUBAS-representanten agerar logistikansvarig för planerande, genomförande och avveckling av övningen.

Dagen börjar med att våra stridsflygplan görs klara för flygning. Under natten står flygplanen tillsammans med Typhoons och Tornados i RAF:s hangarer. Flygplanen bogseras ut och blandas efter hand med Typhoons på vägen till den 30000m2 stora uppställningsytan (linjen) där flygplanen ska få sin slutliga kontroll innan de ska upp i lufthavet. Under tiden förbereds dagens samarbete med britterna av TUBAS-representanten som oftast består av studiebesök eller i vissa fall rena utbyten mellan förbanden.

Linjen delas med ett 20-tal Typhoons och Tornados, men även med Spitfires och Lancasters som står på en ramp längre bort. Dessa opereras av Battle of Britain Memorial Flight och är som namnet avslöjar ett flygande museum. Situationen kan ibland verka surrealistisk då lufthavet blandas med ljud från dagens supermoderna jetflygplan till 40-talets kolvdrivna propellerflygplan. Då är det bara att luta sig tillbaka och njuta.

Vi producerar två pass per dag med fyra till sex flygplan i varje pass. Varje flygplan är utrustat med det nya hjälmsiktet, IR-roboten IRIS-T (Rb98) och en fälltank. Flygplanparken är blandad med en-sitsiga och två-sitsiga flygplan för att möjliggöra passagerarflygningar med den brittiska divisionen.

Det vi hittills har sett och lärt oss av utbytet är, vad det gäller det tekniska arbetet på flygmaskinen, att det skiljer sig väldigt lite trots radikalt olika flygplantyper. Vi känner igen oss i de flesta av alla klargöringsåtgärder. Däremot skiljer sig arbetssättet. Våra brittiska kollegor har en väldigt tydlig uppdelning av arbetsområden medan vi är enhetstekniker och kan och får göra samtliga åtgärder på vår flygmaskin. Vårt sätt att arbeta upplever vi som ett effektivare arbetssätt, framför allt med den begränsande personalmängd som svenska flygvapnet har.

Vi har också fått värdefull information om Typhoons automatkanon som har ett länklöst matarsystem av samma uppbyggnad som planeras i framtida svenska flygsystem. Att lära sig och förstå funktionen samt att se materielen innan den implementeras i våra egna system är en värdefull erfarenhet. Detta möjliggör bättre förutsättningar för kommande förberedelser och införande i framtiden.

Under övningen har också konceptet minimerad logistik provats. Det innebär bl.a. att vi endast tagit med oss materiel motsvarande två 20 fots-containrar, där en container är avsedd för stridsflygdivisionens planering och utvärdering av flygpass. Detta är ur brittiska ögon sett en mycket liten mängd materiel. De förundras också över hur vi kan bedriva tjänsten med så lite personal. Minimerad logistik är en stor och prioriterad uppgift inom TUBAS verksamhet, vilket på sikt skapar lägre kostnader samt medger större handlingsfrihet och användningsbarhet av förbanden för taktiska chefer. Här kommer svenska flygvapnet vara världsbäst inom några år.

Nu är det en dag kvar till ombasering tillbaka till Sverige med Tp84 och lastbilstransport. Hittills har vi fått ut det vi ville ha och är nöjda med vår och förbandets insats. Nu siktar vi mot nästa tillfälle där vi kan utvärdera vår verksamhet och inhämta nya erfarenheter.

TUBAS följer inte utvecklingen, vi leder den!

Jörgen Hägg, TU BAS och Ragnar Hallman, F 7