13
Feb

Försvarsminister Peter Hultqvist besökte LSS och Uppsala garnison

Anmäl Av:
i Luftstridsskolan, Uppsala
Försvarsminister Peter Hultqvist byte sköld med C LSS överste Anders Persson

Försvarsminister Peter Hultqvist bytte sköld med C LSS överste Anders Persson

Peter Hultqvist genomförde ett förbandsbesök på Uppsala garnison under fredagen den 13 februari.

Försvarsministern fick inledningsvis en övergripande genomgång om Luftstridsskolans uppgifter och organisation av chefen för Luftstridsskolan.
Därefter följde en föredragning om utvecklingen inom flygstridskrafterna av överstelöjtnant Mikael Herre från Utv Luft.
Efter det presenterades insatsförbandet Strilbataljonen. Bataljonchefen, överstelöjtnant Magnus Tillby beskrev först sitt förbands historia där man varit ständigt insatt dygnet runt sedan 1952. Detta med anledning av dåtidens ökade spänning i Östersjön och nedskjutningen av DC 3:an och Catalinan.
Med förändringen av läget i vår omvärld läggs åter fokus på nyttan av att ha en hög förmåga att kontrollera svenskt territorium med angränsande delar.

Dialogen efter föredragningarna fokuserades sedan på vilka utmaningar LSS och flygstridskrafterna står inför i ett framtida tidsperspektiv.

– Om ni skulle önska en prioritering i den kommande inriktningspropositionen från ert perspektiv, vad skulle det då vara, frågade Peter Hultqvist.

Svaret innehöll flera saker men det som sågs som särskilt viktigt var att prioritera utvecklingen av flygbasorganisationen samt att tidigt kunna få förvarning bland annat genom vårt flygande radarspaningssystem, ASC 890.

Medföljande i försvarsministers delegation fanns förutom hans adjutant hans pressekreterare, en tjänsteman som är politisk sakkunnig, en handläggare flyg inom enheten för militär förmåga och insatser och en tjänsteman från enheten för samordning av försvarsunderrättelse frågor.

Vid den efterföljande lunchen lämnade C LSS över delegationen till överste Anders Stenström som är chef för FM UndSäkC, där besöket fortsatte under eftermiddagen.

Försvarsministern var väldigt nöjd med dagens program och han tog med sig en hel del nyttig information tillbaka till sitt departement.

Mats Gyllander
Informationschef

11
Feb

Tyngdlyftare i Försvarsmakten….fast lite längre bort!

Anmäl Av:
i C-17, Flygvapnet/luft, Pilot, Transport
Taggar: , , , ,

Flygvapenbloggen är inte primärt till för Försvarsmaktens egen personal och även om denna rekrytering vänder sig till redan befintlig personal så är att jobba med transportflygplanet C-17 en möjlig framtid för er flygintresserade ungdomar.

SAC 3 - En av Heavy Airlift Wings tre Boeing C-17 Globemaster III

SAC 3 – En av Heavy Airlift Wings tre Boeing C-17 Globemaster III

Ett antal medarbetare på 71. Transportflygdivisionen har flugit och flyger just nu detta flygplan i Ungern. F7/TSFE har under många år haft medarbetare som tjänstgjort i denna verksamhet. Direkt efter flygskolan eller officershögskolan så kan detta vara er arbetsplats. På Försvarsmaktens hemsida ”rekrytering – lediga jobb” kan ni hitta mer information.

”Heavy Airlift Wing (HAW) är en multionationell flottilj baserad I Pápa, Ungern, vars verksamhet är ett samarbete mellan tolv nationer. Tillsammans har man köpt och bemannar tre Boeing C-17 Globemaster III och opererar dem gemensamt världen över i ett 30-årigt åtagande.

Sverige har varit verksamma på plats sedan 2008 och vi har idag drygt 20 anställda i HAW och en i SWE National Support Element (NSE). Tillsammans med medföljande familjer består kontingenten av ca 65 personer varav ca 15 skolbarn.   Mer information om Heavy Airlift Wing och Pápa finns på www.heavyairliftwing.org

 

05
Feb

På väg med ME 04

Anmäl Av:
i Helikopter 15, Helikopterflottiljen, Internationell insats, Somalia
Taggar: ,
En av de två HKP15 på däck, med en holländsk NH90 i förgrunden. Foto: Peder Söderström

En av de två HKP15 på däck, med en holländsk NH90 i förgrunden.
Foto: Peder Söderström

Under dagarna två 2-3 februari genomförde ett revisionsteam ur Helikopterflottiljen slutrevision av helikopterenheten som ingår i Försvarsmaktens förband ME 04. Förbandet är i skrivande stund i Medelhavet på väg till Adenviken för att ingå i EUNAVFOR:s operation ATALANTA. ME 04 sätts upp av Amfibieregementet och består av en stab, helikopterenhet (inklusive två HKP15), stridsbåtsenhet samt Combat Camera.  Uppgifterna är att skydda FN mattransporter till östra Afrika samt att stävja piratverksamheten kring Afrikas Horn.

Helikopterflottiljen deltog i operation Atalanta 2011 och 2013 ombordbaserade på marinens fartyg HMS Carlskrona. ME 04 skiljer sig från tidigare insatser eftersom enheten baserar ombord på det holländska amfibiefartyget HMNLS Johan de Witt (JWIT).

Omfattande förberedande verksamhet har pågått under hösten och vintern. Efter förbandets basering ombord på JWIT 8 januari har verksamheten fortsatt med integrering av enheten med fartyget och de andra tillhörande förbandsenheterna. 24 januari kastade fartyget loss i Den Helder/Holland och resan mot Adenviken påbörjades.

I samband med ett kortare stopp utanför Malta flögs vi i revisonsteamet ut till fartyget med en Holländsk NH90. Teamet bestod förutom av mig själv som lokal verksamhetsledare av:

  • lokal flygchef (Övlt Mikael Wikh)
  • lokal chef flygunderhåll (Mj Hans Hansson)
  • lokal chef SIS representant (Mj Anders Magnusson)
  • kvalitetschef tillika revisionsledare (Thomas Stenbäck)
Flottiljchefen önskar chefen för helikopterenheten ombord lycka till. Foto: Magnus Lindstedt

Flottiljchefen önskar chefen för helikopterenheten ombord lycka till.
Foto: Magnus Lindstedt

Ett välplanerat program väntade med inledande presentationer om ME 04 och besök hos såväl den holländska fartygschefen som EUNAVFOR Force Commander konteramiralen Jonas Haggren. Revisonen genomfördes därefter inom ramen för flygoperatörens gällande verksamhetstillstånd. Operatören ansvarar för att genomföra revision av helikopterenheten under insats. På grund av försvårande omständigheter att nå fartyget i insatsområdet genomfördes revisionen istället i så nära anslutning till insatsstart som möjligt. Syftet var att granska helikopterenhetens verksamhet ur ett lednings-, flyg-, flygunderhåll/teknik- och ledningssystemperspektiv för att säkerställa att förbandet uppnått sina målsättningar och etablerat rutiner och strukturer för att kunna bedriva en fungerande verksamhet under insats.

Resultatet kan sammanfattas med att vi har en mycket väl fungerande enhet bestående av professionella medarbetare. I samband med revisionstillfället förfinades och utvecklades ledningsmanualen ytterligare. Identifierade risker hanterades och kvarvarande risker är minimerade till en acceptabel nivå. Stämningen är mycket god och förbandets integrering i såväl ME04 som i fartygets verksamhet och rutiner har gått bra vilket även kvitterades av såväl Force Commander som fartygschefen och chefen ME 04.

Efter en spännande återresa med ribbåt från JWIT till hamnen i Valetta kan jag med stolthet konstatera att ME 04:s helikopterenhet är redo att än en gång delta i en operation som gör skillnad i farvattnen kring Afrikas Horn.

Öv Peder Söderström

Chef Helikopterflottiljen

 

 

30
Jan

Två ensamma brasilianare i lufthavet

Anmäl Av:
i Flygvapnet/luft, Jas 39, Pilot

Efter tre månaders hård teoretisk och praktisk träning har nu de två brasilianska gripeneleverna gjort sin första soloflygning (28/1), dvs flygning i den ensitsiga Gripen C. Sedan början av december har de flugit i framsits och själva ansvarat för flygningen, men alltid haft en instruktör i baksits för övervakning och eventuell avhjälpning. Men nu har de alltså så pass bra kunskaper att helt själva ansvara för flygningen.

Flygningen avslutas med två instrumentinflygningar från ungefär 20 km avstånd.  Foto: John Lidman/Försvarsmakten

Flygningen avslutas med två instrumentinflygningar från ungefär 20 km avstånd.
Foto: John Lidman/Försvarsmakten

Självklart finns mycket kvar att lära men initialt fokuseras på checklistor, flygplanets alla system, start och landning samt nödrutiner – som måste behärskas innan soloflygningarna genomförs. Under soloflygningen flyger de för första gången den ensitsiga versionen av Gripen. Även om det inte är stor skillnad mellan C och D-versionen kan det jämföras med att gå från en bil med 150 hk till en med 210 hk. Det är samma men med lite mer power och skall hanteras därefter. Under passet genomför de avancerad flygning med bland annat loopar, rollar och tunnelrollar. Passet avslutas med två instrumentinflygningar från cirka 20 km håll.

Ovana vid vinterväder hade piloterna turen att få bra sikt vid sina soloflygningar.  Foto: John Lidman

Ovana vid vinterväder hade piloterna turen att få bra sikt vid sina soloflygningar.
Foto: John Lidman

Flygelever, oberoende om de är svenska eller utländska, behöver större marginaler än de erfarna instruktörerna. Man släpper ju så att säga inte ut en körkortselev på E6:an första dagen. En sådan begränsning är vädret. Och för den som upplevt en svensk höst och vinter vet att sikten snabbt kan begränsas och halka kan uppstå på mycket kort tid. Så det är ingen hemlighet att de brasilianska piloterna har stor respekt både för snöfall och is på bansystemet. Eller som de med ett leende uttrycker det: ”Hemma kan bromsverkan på banan gå ner lite när det regnar men annars är det inga problem. Någon is och snö har vi inte”.

Och efter en förmiddag med ostabilt väder kunde de vid dagens sista flygpass genomföra ensamflygningarna i ett nästan molnfritt lufthav. Allt utan problem.

Diplomöverlämning är regel efter första soloflygningen.  Foto: John Lidman

Diplomöverlämning är regel efter första soloflygningen.
Foto: John Lidman

John Lidman

 

22
Jan

Drömmen blev verklighet

Anmäl Av:
i Ceremoni, Luftstridsskolan
Kadett Caroline Herrstedt gratuleras av flygvapenchefen efter inspektionsflygning. Foto: Mats Gyllander/LSS

Kadett Caroline Herrstedt gratuleras av flygvapenchefen efter inspektionsflygning.
Foto: Mats Gyllander/LSS

Det många ungdomar drömmer om blev för de 24 eleverna vid Flygskolan i Malmslätt utanför Linköping tillslut en sanning. Vingexamen och att få kalla sig pilot i flygvapnet.

Vingexamen
För fjärde året i rad genomfördes den 22 januari en traditionell gemensam examen för piloter som skall flyga antingen stridsflygplan, transportflygplan eller helikopter. Examen omfattade sammanlagt 24 piloter.

I framtiden skall 8 stycken av eleverna flyga stridsflygplanet JAS 39 Gripen och 4 stycken skall flyga transportflygplan, antingen C 130 Hercules eller Saab 340. Samtliga 12 elever har genomfört det som kallas grundläggande flygutbildning, GFU under ett år på Flygskolan i Malmslätt där de flugit skolflygplanet SK 60.

De andra 12 eleverna varav 2 stycken är kvinnor, skall flyga helikopter. De har genomfört det som kallas grundläggande helikopterutbildning, GHU vid den tyska arméflygskolan i Bückeburg utanför Hannover.

Mark Rubin och Therese Hörström intervjuas av Radio P4 Östergötland. Foto: Mats Gyllander/LSS

Mark Rubin och Therese Hörström intervjuas av Radio P4 Östergötland.
Foto: Mats Gyllander/LSS

Gemensamt för alla piloterna är att de har ytterligare utbildningar att gå igenom innan de placeras på någon av flygvapnets flygdivisioner runt om i Sverige. Beroende på vad man är inriktad på att flyga för något så varierar tidpunkten när man placeras på en flygdivision.

Nästa flygutbildningsskede kallas grundläggande taktisk utbildning, GTU.
Då kommer piloterna att lära sig flyga mer avancerat taktiskt och stridsmässigt rätt. Beroende på vilken inriktning man har så är GTU lite olika lång och genomförs på Flygskolan i Malmslätt.

Helikopterpiloterna gratuleras av sina tyska flyglärare. Foto: Mats Gyllander/LSS

Helikopterpiloterna gratuleras av sina tyska flyglärare.
Foto: Mats Gyllander/LSS

25 års och 70 års jubileum
Vid sidan om de nyexaminerade piloterna står en grupp piloter av tidigare årgång.

Framför dem sitter tre herrar i en varsin bekväm fåtölj med ännu längre erfarenhet.

De förstnämnda är de så kallade 25-års jubilarerna. Vid varje vingexamen är det tradition att Flygskolan bjuder in de årskurser som tog examen för 25 år sedan. De tillhör kurserna YF 891-892, met 891 och GHU -89.

25 års jubilarerna övervakar vingexamen. Foto: Mats Gyllander/LSS

25 års jubilarerna övervakar vingexamen.
Foto: Mats Gyllander/LSS

De tre äldre herrarna, 70 års jubilarerna är Sven Kristensson 90 år, Roland Printzsköld 92 år och Bror Nilsson 90 år. De började sin flygutbildning vid dåvarande flygskolan i Ljungbyhed den 6 juni 1944 tillsammans med ca 200 kamrater. Den 19 april 1945 fick dessa herrar sina vingar tillsammans med ca 100 kvarvarande kamrater från kursen.

70 års jubilarerna var särskilt omhändertagna vid ceremonin. Foto: Mats Gyllander/LSS

70 års jubilarerna var särskilt omhändertagna vid ceremonin.
Foto: Mats Gyllander/LSS

Kontraktet
När flygvapenchefen, generalmajor Micael Bydén riktade sig särskilt till de unga piloterna inledde han sitt budskap med följande ord:

– Att ha klarat den grundläggande flygutbildningen, att ha lyckats ta examen och få de vingar ni nu snart kommer att få pryda era uniformer med, det är en milstolpe i en pilots karriär.
Vingen är ett tecken på att ni nått en särskild nivå och ni kommer att vara mycket stolta över dessa vingar.

Flygvapenchefen tecknade sedan en mycket tydlig överenskommelse med de nya piloterna.

– De här vingarna är mycket mer än så. De här vingarna ser jag som ett kontrakt eller avtal mellan mig i min roll som flygvapenchef och er som enskilda piloter.
Det här är ett personligt avtal i förtroende mellan två människor.
Det är ett avtal som förväntar att ett mycket svårt jobb skall genomföras alltid på ett professionellt sätt.
Det är ett jobb där marginalerna mellan succé och glädje till katastrof är väldigt små. Kontraktet, avtalet det förväntar att ni och jag genomför och leder verksamheten på ett säkert sätt oavsett om det är övning eller skarp insats.

Det här avtalet förväntar också att vi alla är beredda att genomföra den svåraste av alla uppgifter. Väpnad strid, när Sverige eller det internationella samfundet kallar på oss kompromisslöst och osjälviskt.
Vingen är en symbol och ett tecken på kvalitet hos oss som yrkesmän.

Med dessa viktiga ord betonade flygvapenchefen Micael Bydén allvaret i de unga kollegornas yrkesval.

Examenslunch i anrik miljö
Flygvapenmuséet i Malmslätt fick sedan bli platsen för examenslunchen. Vad kan vara en bättre miljö för unga flygare att inta sin examenslunch, än mitt ibland en massa fina gamla flygplan som alla berättar om en fantastisk svensk flyghistoria.

En fin examenslunch i en fantastisk miljö. Foto: Mats Gyllander/LSS

En fin examenslunch i en fantastisk miljö.
Foto: Mats Gyllander/LSS

Mats Gyllander

Informationschef LSS

15
Jan

Uppvisningspilot får förtjänstmedalj

Anmäl Av:
i Okategoriserade
Martin Hansson får medaljen av flottiljchef, Lars Bergström

Martin Hansson får medaljen av flottiljchef, Lars Bergström

Förre uppvisningspiloten, Martin Hansson, har tilldelats F 17 förtjänstmedalj i silver som erkänsla för värdefull insats.

En uppvisningspilot pressar såväl sig själv som flygplanet till, nästan, gränsen vad som tillåts. Detta skall dock göras med en lika stor flygsäkerhet som vid alla andra flygningar. Uppvisningssäsongen är på sommarhalvåret, så Martin har fått lägga såväl semester som helger på att delta i olika evenemang med sin uppvisning.

Martin var uppvisningspilot mellan åren 2007-2014.

Motiveringen för Martin är:

”Martin Hansson har som uppvisningspilot gjort stora personliga uppoffringar för att marknadsföra Försvarsmakten, flygvapnet och F 17. Han har gjort det i många år utan tillbud, och i sitt värv visat prov på självständighet, ödmjukhet och föregångsmannaskap. Martin Hansson har i högsta grad personligen bidragit till Blekinge flygflottiljs goda rykte.

Kent Löving, informationschef F 17

12
Jan

Flygvapnets första strid och första förlust

Anmäl Av:
i Ceremoni, Flygplan, Flygvapnet/luft, Luftförsvar, Pilot

Den 12 januari är det 75 år sedan Flygvapnet för första gången var i strid. Under striden stupade flygsignalisten och flygskytten Anders Zachau.

Zachau 1

Den 33-årige flygskytten och flygsignalisten Anders Zachau omkom när det störtbombflygplan han flög, kolliderade med rotekamraten. Han blev Flygvapnets första stupade i strid.

Frivilligflottiljen F 19 organiseras
Den 30 november 1939 anfölls Finland av Sovjetunionen i det som senare kom att kallas vinterkriget. Stalin ville införliva Finland som en delrepublik inom Sovjetunionen. Under parollen ”Finlands sak är vår” organiserades ett antal frivilligförband i Sverige, som av politiska skäl var förhindrat att skicka reguljära militära förband till Finlands hjälp. Ett av dessa förband var frivilligflottiljen F 19.

Organiserandet av F 19 började nära nog omedelbart efter det sovjetiska anfallet. I Flygstaben inventerades de materiella resurserna. Trots av Flygvapnet då befann sig i ett uppbyggnadsskede med ett begränsat antal flygplan och dessutom behövde stärka försvaret av Sverige inför hotet från Tyskland, avdelades ändå fyra bombflygplan av typen B 4 Hawker Hart och tolv jaktflygplan av typen J 8 Gloster Gladiator för F 19. Rekryteringen av personal underlättades av beredvilligheten att komma till brödrafolkets hjälp.

Jaktflygstyrkan organiserades ur F 8 på Barkarby medan bombflygplanen kom från F 4 på Frösön. Inget av förbanden var samövade. Det fick äga rum under ombaseringen mot norr. Chef för förbandet blev Hugo Beckhammar, sedermera flottiljchef för F 3. Till stabschef utsågs kaptenen Björn Bjuggren, senare i karriären chef för E 1 och till flottiljadjutant löjtnanten Greger Falk. Chef för jaktflygstyrkan var kaptenen Åke Söderberg. Totalt kom F 19 att omfatta cirka 240 personer, varav två kvinnor. Härtill kom finsk samverkanspersonal.

Ombaseringen genomfördes i början av januari 1940. F 19 huvudbas blev Veitsiluoto söder om Kemi. Härutöver rekognoserades ett antal främre baser, det vi idag skulle kalla T-baser, på olika platser, nära fronten. Huvudsakligen kom det att handla om isbelagda sjöar.

F 19 i strid
Vintern 1940 var mycket kall, särskilt i norra Finland. På F 19 fick man tillämpa allehanda improvisationer för att hålla flygplanen och motorerna varma. På plats påbörjades genast förberedelserna för att gå ut i strid. Det första anfallet planerades att äga rum den 12 januari mot den ryska hållpunkten Märkäjärvi i syfte att avlasta trycket mot Sallafronten. Anfallet skulle genomföras tidigt på förmiddagen på två täter.

F 19:s första anfallsmål den 12 januari 1940 var den isbelagda sjön Märkäjärvi där ryssarna hade starka ställningar med jaktflyg och luftvärn.

F 19:s första anfallsmål den 12 januari 1940 var den isbelagda sjön Märkäjärvi där ryssarna hade starka ställningar med jaktflyg och luftvärn.

Som dock ofta händer i krig, gick det inte riktigt som planerat. Starten för anfallet kom av olika skäl att bli fördröjd, vädret var dåligt med nedsatt sikt vilket försvårade navigeringen och på en av de främre jaktflygbaserna gick flyglarmet. Hälften av den avsedda eskortjakten fick i stället starta mot bombförbandet. Dessutom hade överraskningsmomentet för anfallet förlorats genom att anflygningen kommit att ändras på grund av en ändrad, improviserad order.

Striderna över Märkäjärvi fick ett häftigt förlopp. Luftvärnselden var kraftig, och dessutom lyckade ryssarna få upp några jaktflygplan i luften. Under en häftig luftstrid skjuts ett av dessa ner av den svenske fänriken Ian Iacobi. Flera av anfallsmålen förstörs av de svenska störtbombarna. Men mitt under detta inferno av virvlande flygplan och kraftig eldgivning från marken, inträffar katastrofen. Två av de svenska bombflygplanen kolliderar under häftig undanmanövrering, sannolikt på grund av att man helt enkelt tappade ögonkontakten med varandra. Sikten för B 4 var mycket begränsad både uppåt och nedåt genom de båda vingparen.

Då båda piloterna, löjtnanterna Per Sterner och Arne Jung, hoppade med fallskärm och togs tillfånga av ryssarna och fick tillbringa fyra månader i fångenskap innan de släpptes fria. En av flygskyttarna och tillika flygsignalist, sergeanten Matti Sundsten, överlevde mirakulöst. Han hann inte hoppa eller uppfattade inte ordern att hoppa, utan följde flygplanet till marken. Alldeles innan det slog ner gjorde det en överhalning som något bromsade fallet. I sammanstötningen med marken rasade Sundsten genom durken och landade oskadd i djup snö. Han spände loss de personskidor som var fästade på flygplanets bakkropp och skidade nattetid tillbaka till de egna linjerna. Han berättade långt senare hur han vågade ge sig tillkänna först när han i en skidspår hittat en cigarettfimp, som han tolkade hade finsk text.

Anders Zachau stupar
För hans kollega i det andra flygplanet gick det emellertid sämre. Den 33-årige Anders Zachau, i det civila jägmästare från Uddevalla, medföljde sitt flygplan och omkom. Han blev således den förste ur Flygvapnet som stupade i strid. Hans kvarlevor återfanns först 1942 och fördes då till Sverige för begravning i Uddevalla. Hans namn finns ihågkommet i Flygvapnets Minneshall.

Anders Zachau är ihågkommen i Flygvapnets Minneshall i ämbetsbyggnaden Tre Vapen.

Anders Zachau är ihågkommen i Flygvapnets Minneshall i ämbetsbyggnaden Tre Vapen.

Ytterligare förluster
Tyvärr skulle ytterligare två offer skördas under F 19 korta månader i Finland, innan freden i början av mars 1940. Kadetten John Sjöqvist dödades i luftstrid. Flygingenjören Åke Hildinger omkom när hans J 8 Gladiator störtade under dykprov. En av skidorna lossnade och kom att fungera som dykroder. Även Sjöqvists och Hildingers namn finns uppförda i Flygvapnets Minneshall. John Sjöqvist hågkoms också genom den minnesfond som hans föräldrar instiftade.

Trots inledningen i moll kom F 19 att med sina begränsade resurser nå stora framgångar. Tolv sovjetiska flygplan sköts ner eller förstördes i anfall mot marken. Uleåborg, Kemi, Rovaniemi och andra orter i norra Finland fick ett begränsat men ändå någorlunda effektivt försvar mot fientliga bombangrepp. Det sovjetiska luftherraväldet på den norra fronten bröts så att finska markförband kunde lösgöras till frontavsnitt längre söderut. Det svenska flygvapnet tillägnade sig också värdefulla erfarenheter.

Högtidlighållande
F 21 är traditionsbevarande förband för F 19 och varje år den 12 januari högtidlighålls minnet av F19 och våra stupade kollegor vid ceremonier dels i Olkkajärvi strax utanför Rovaniemi samt på F 21, Kallax.

I år på 75-årsdagen högtidlighölls även F 19 och Flygvapnets första stupade i strid vid en enkel ceremoni i Flygvapnets minneshall i ämbetsbyggnaden Tre Vapen. Flygvapenchef generalmajor Micael Bydén höll klockan 11.00 lokal tid ett tal och nedlade en krans. Vid samma tidpunkt genomfördes ceremonierna i Olkkajärvi och Kallax.

Flygvapenchef Micael Bydén nedlägger krans i minneshallen.

Flygvapenchef Micael Bydén nedlägger krans i minneshallen.

Övrigt
F 19 historia har nedtecknats i boken F 19 – En krönika av generalen Greger Falk, frivilligflottiljens dåvarande flottiljadjutant. Boken, som gavs ut av Svensk Flyghistorisk Förening 1985, är numera svår att få tag på men går att finna antikvariskt.

Underlaget till denna artikel samt bilder har välvilligt ställts till Flygvapnets förfogande av Svensk Flyghistorisk Förening genom arkivföreståndare Lennart Berns.


Micael Bydén, Flygvapenchef.

10
Jan

Framtidens luftförsvar – en kommittés slutbetänkande.

Anmäl Av:
i Flygvapnet/luft, Luftförsvar

I torsdags, 8 januari, lämnade den parlamentariska luftförsvarskommittén över sitt slutbetänkande till Försvarsminister Peter Hultqvist. Kommitténs arbete har genom kommittédirektivet (Dir. 2012:68) kortfattat varit att föreslå mål för det framtida luftförsvaret, ”inom en i huvudsak bibehållen ekonomisk ambitionsnivå för luftförsvaret.” Överstelöjtnant Fredrik Pålsson, som dagligdags tjänstgör vid Ledningsstabens Inriktningsavdelning i Högkvarteret, har varit Försvarsmaktens expert i arbetet. I följande inlägg ger han oss en beskrivning av arbetet samt slutsatserna i betänkandet. Jag hoppas att inlägget triggar intresset och nyfikenheten att ta del av betänkandet. Det råder inget tvivel om att luftförsvaret utgör en mycket viktig del i försvaret av Sverige. Betänkandet kommer att vara vägledande för val av framtida lösningar. Dokumentet hittar ni via bifogad länk.

Micael Bydén/FVC

Varför utreda det framtida luftförsvaret?
Den senaste luftförsvarsutredningen genomfördes 1967, LFU 67, så tiden kan nog anses vara inne, men bakgrunden till luftförsvarsutredning 2040, tydliggörs i slutbetänkandets kapitel 1.2, där det beskrivs att ”… Försvarsutskottet har pekat på att luftförsvaret är en mycket väsentlig del av Sveriges försvarsförmåga och utgör ett viktigt element i våra internationella försvarssamarbeten (bet.2010/11:FöU4). Utskottet anförde i betänkandet att stridsflygsystem är mycket komplexa system med långa utvecklingstider (10–15 år) och mycket långa livscykler (50–60 år). Utvecklingen pekar, enligt utskottets bedömning, mot en ytterligare integrering av utvecklingskapacitet och stärkt samarbete mellan länder. Det är därför, enligt utskottets mening, viktigt att ha en långsiktig strategi för vilka förmågor Sverige behöver och för hur anskaffningen av kostnadseffektiva system kan genomföras.”

Trender inom framtidens luftförsvar
Den militära utvecklingen sedan det kalla kriget har medfört stora förändringar för luftförsvaret de senaste 30 åren. Prestanda har i alla avseenden förbättrats. Hastigheter och räckvidder för vapenbärare och vapnen har ökat. Sensorsystem ser allt längre och vapnens precision har ökat. Samtidigt har vapenplattformar och vapen i ökad utsträckning getts smygegenskaper. Nya koncept utvecklats i samband med de tekniska landvinningarna och som ett svar på nya operativa behov.

Tre trender av vikt för ett modernt luftförsvar:

  • De flygande plattformarna blir dyrare och färre, men varje plattform får samtidigt större förmåga.
  • Långa räckvidder hos moderna luftmaktsvapen suddar ut skillnaden mellan defensiva och offensiva förmågor.
  • Stater som avser använda luftmakt i kris eller krig anskaffar egna långräckviddiga attackvapen. I närområdet har eller planerar flertalet av Sveriges grannländer (utom de stridsplanslösa staterna) med något undantag, vapen eller anskaffningsprogram för kryssningsrobotar med 300 km räckvidd eller mer.

2040 – ett relevant tidsperspektiv?
När direktivet presenterades var det många som reagerade på årtalet 2040. Går det överhuvudtaget att göra en seriös bedömning mot 2040. Svaret är förstås både ja och nej. Med det menar jag att genomföra en säkerhetspolitisk bedömning 25-30 år framåt i tiden förstås är mycket svårt. Att med rimlig säkerhet fastslå hur Sverige och närområdet kommer att se ut 2040 låter sig svårligen göras. Alla som arbetat med långsiktig utveckling vet dock att man kan ta fram alternativa omvärldsbeskrivningar som spänner upp ett utfallsrum som i möjligaste mån täcker in möjliga/rimliga alternativa säkerhetspolitiska utvecklingstrender. Så har även denna kommitté arbetat. Till det går det att med omvärldsanalysens hjälp kartlägga hur vårt närområde bedöms komma att se ut vid givna tidpunkter, d.v.s. hur den operativa kontexten kan se ut samt vilka förmågor och system som bedöms finnas i vårt närområde och utifrån detta spela kring egna förmågor och system vid en given tidpunkt. Med hänsyn tagen till trenden med en ökad livslängd på luftförsvarssystem, innebär det att de system som anskaffas runt 2020-2025 sannolikt kommer att fortsatt vara operativa 2040, men även efter. Till det bör man komma ihåg att vi är redan i perioden 2020-2025 i FMP-arbetet. Detta gör enligt min mening att 2040 är ett relevant tidsperspektiv att studera i en sådan här utredning.

Slutbetänkandet
Med ovanstående som grund, skulle jag vilja göra några reflektioner kring kommitténs arbete och slutbetänkande. Jag inleder med att konstatera att det finns en bred parlamentarisk uppslutning kring slutbetänkandet, vilket förstås är mycket positivt. Jag konstaterar också att kommittén är tydlig med vad ”en bibehållen ekonomisk ambitionsnivå” innebär för luftstridskrafternas operativa effekt 2040.

I slutbetänkandets kapitel 2 beskrivs luftmakt och framtida luftoperationer. I kapitel 3 & 4 beskrivs förmågeutveckling inklusive stridskrafter i vårt närområde samt den framtida tekniska utvecklingen. Kapitel 5 beskriver utvecklingen avseende samarbeten inom luftförsvarsområdet och kapitel 6 beskriver försvarsindustriella förutsättningar.

150110

Kapitel 2 till 6 skapar på så sätt grunden för att kommittén i kapitel 7 ska kunna spänna upp ett utfallsrum av olika förmågealternativ, som sedan analyseras och värderas, för att i kapitel 8 skapa och bedöma realiserbarheten av luftförsvarsstrukturer. I kapitel 9 redovisar kommittén sina överväganden, för att i kapitel 10 presentera mål för framtida luftstridskrafter.

Resultatet – Mål för det framtida luftförsvaret
Kommitténs uppgift har varit att föreslå mål för det framtida luftförsvaret 2040, ”inom en i huvudsak bibehållen ekonomisk ambitionsnivå”. För att kunna föreslå dessa mål, var kommittén tvungen att bryta ner framtida förmågebehov på förbands- och systemnivå i syfte att skapa en uppfattning om den operativa effekten hos olika luftförsvarsstrukturer. Det var dessutom nödvändigt att komma ner på en sådan nivå för att kunna göra en rimlig ekonomisk bedömning kring strukturerna.

Kommittén beskriver i kapitel 8 en struktur (1) som anses behövas för att lösa uppgiften väpnat angrepp (VA) kring 2040, men konstaterar att en sådan struktur inte ryms inom ”en bibehållen ekonomisk ambitionsnivå”. Därför tas en annan struktur (1, reducerad) fram med målsättningen att rymmas inom den angivna ambitionsnivån. Denna reducerade strukturen visar sig, inte helt oväntat, inte kunna lösa uppgiften VA, utan bedöms av kommittén kunna klara av att lösa uppgifter inom ramen för territoriell integritet, om än med vissa begränsningar.

Då uppgiften till kommittén är att föreslå mål som ska rymmas inom ”en bibehållen ekonomisk ambitionsnivå”, föreslår kommittén således strukturen (1, reducerad) som en grund för att på sikt kunna öka försvarsförmågan och beskriver då vägen framåt för dagens luftstridskrafter. Det handlar om ett antal förslag som ska underlätta att successivt nå en förbättrad luftförsvarsförmåga. Dessa områden beskrivs med två olika prioriteringar i kapitel 10, där områden som fått prio 1 är de som kommittén anser ska satsas på i första hand på vägen mot målet, men att även prio 2 områden bör genomföras för att uppnå målet.

Avslutningsvis
Jag har här beskrivit en begränsad del av slutbetänkandet och jag skulle vilja uppmana alla som har ett intresse för framtids- och utvecklingsfrågor, både inom som utom FM, att läsa slutbetänkandet och fundera igenom men också föra diskussioner kring de skrivningar som återfinns. Jag hoppas förstås att dokument ska öka fokus på den långsiktiga planeringen, i syfte att minska ryckigheten och skapa en större kunskap och stabilitet kring långsiktig förmågeutveckling, eller som överlämnandet avslutas på regeringens hemsida, ”Resultatet från utredningen ska utgöra underlag för en långsiktig strategi för vilka förmågor som Sverige behöver inom luftförsvarsområdet.” – Vi håller förstås tummarna för det!

Fredrik Pålsson
Expert i den parlamentariska luftförsvarskommittén
HKV LEDS INRI

08
Jan

Redo att mönstra på

Anmäl Av:
i EU, EU Navfor, Eufor, Helikopter 15, Helikopterflottiljen, Internationell insats

I våras fick 3:e helikopterskvadron en förfrågan om vi kunde åka på en mission till Adenviken med Helikopter 15 och basera ombord på ett nederländskt fartyg. Svaret blev naturligtvis ja och där började en resa som blivit krokigare än vi kunde tro. Vi fick ett par veckor på oss innan det var dags för en rekognoseringsresa till Nederländerna för att se fartyget och kontrollera om det skulle kunna fungera. HNLMS Johan de Witt är en så kallad LPD-Landing Platform Dock som kan bära amfibiefartyg med trupp samt upp till sex helikoptrar. Det borde inte vara något problem att placera två Helikopter 15 där men så enkelt var det inte. De flesta helikoptrar som används på fartyg kan fälla rotorbladen för att lätt komma in i hangaren, det kan inte Helikopter 15. Med några centimeters marginal visade det sig dock att vi kommer in. Detta och en mängd andra detaljer var viktiga ingångsvärden för vår fortsatta planering som tog fart efter semestern.

HKP 15 på Carlskrona2

HKP 15 på Carlskrona. Foto: Försvarsmakten

Många trodde att detta var samma sak som ME 02 och 03 då vi baserade på HMS Carlskrona men att basera på en annan nations fartyg kräver mycket analys av regelverk, arbetsmetoder och ansvarsfrågor. Under hösten har detta gjorts och ett MOU (Memorandum Of Understanding) har skrivits mellan länderna. Detaljarbetet för att bland annat kunna sända och ta emot svensk data via Nederländsk transmission till svenska datasystem har varit minst sagt prövande. Ett antal specialutbildningar har genomförts för att vi ska kunna ta hand om vår materiel när vi är borta och inte har svenskt stöd med oss. Vi har även utbildat oss i sjösäkerhet, fartygslandningar, internationella orderverk och juridik samt missionsutbildning som behandlar de omständigheter som råder i Somalia och dess närhet.

Huvudsakliga uppgiften för EU NAVFOR Operation Atalanta är att skydda fartyg som transporterar mat till nödställda i Somalia. Fartygen är utsända av FN inom ramen för livsmedelsprogrammet World Food Programme (WFP). Andra uppgifter är att skydda Afrikanska Unionens sjötransporter till Somalia, övervaka fisket utanför Somalias kust samt avvärja och bekämpa sjöröveri och väpnade rån mot fartyg. Den legala grunden för insatsen utgörs av FN:s säkerhetsrådsresolution 1816 (2008).

Stridsbåt 90

Stridsbåt 90. Foto: Försvarsmakten

Det svenska bidraget, ME 04, består av ett styrkehögkvarter, en amfibieenhet med två Stridsbåt 90 och en helikopterenhet med två Helikopter 15. Styrkehögkvarteret leds av konteramiral Jonas Haggren och den svenska kontingenten, SWECON, leds av överstelöjtnant Anders Åkermark. Helikopterenheten består av en planerings- och underrättelseenhet, en helikopterbesättning och en underhållspluton. Uppgifterna för helikopterenheten blir spaning, identifiering och rekognosering samt stöd åt övriga enheter vid t.ex. bordning och kustnära uppträdande.

Vi är nu utbildade, tränade och samövade och känner oss väl förberedda att ta oss an uppgifterna som väntar. Jag ser fram emot att få leda helikopterenheten i en helt ny roll, baserad ombord på en annan nations fartyg, med en uppgift där vi faktiskt kan bidra och göra skillnad för människor som har det svårt. Den 12:e januari flyger vi ner till Den Helder och mönstrar ombord på HNLMS Johan de Witt.

Per Skantz, Chef helikopterenheten ME 04

Länk till EU Naval Force Operation Atalanta från 2013 där HNLMS Johan De Witt deltog.

31
Dec

Gott Nytt År!

Anmäl Av:
i Flygvapnet/luft

Nästa år, 2015, firar vi Flygvapnet 89 år. FV är en yngling i jämförelse med de andra stridskrafterna. Utan några vidare jämförelser så är det en pigg, vältränad och mycket effektiv stridskraft vi talar om. Idag är den dessutom högt prioriterad och efterfrågan på den är större än på många år – kanske större än någonsin. Det leder i sin tur till att kraven och förväntningarna på den är hög. Det ska de vara och så här långt levererar stridskraften det som efterfrågas. Det gör den såväl här hemma som långt borta. Man måste dock vara på det klara med att hur effektivt FV än må vara så är resurserna ändliga, i vissa avseenden snart ändliga. Den numerär av personal och materiel som vi idag förfogar över, håller hög klass men är liten till numerär och volym.

Sju år…
Den 11 september i år var det på dagen sju år sedan vi drabbades av det senaste haveriet med dödlig utgång. Den 11 september 2007 kolliderade två stycken HKP9 utanför Ryd i södra Småland. Fyra unga män förlorade sina liv – Marcus, Patrik, Mikael och Hampus. En fruktansvärd olycka som drabbade många anhöriga. Det går inte att hitta något positivt i ett haveri som detta. Det finns inga ord som lindrar eller som kan förklara varför? Minnet av våra kollegor och vänner lever dock kvar. Det är viktigt att minnas, att komma ihåg och känna tacksamhet för alla de som inte är med oss längre, men som genom sina tidigare gärningar har bidragit till det vi idag har att vårda och utveckla. Tack…

IMG_0843

Flygvapnets Minneshall i Tre Vapen på Banérgatan 62 i Stockholm

I morgon, på Nyårsdagen, har sju hela kalenderår passerat utan det oönskade haveriet. Eftersom vår verksamhet är igång tar jag dock inget för givet. Men, jag konstaterar att det aldrig tidigare har passerat en så lång period. Det är värt att kommentera och uppmärksamma. Resultatet är i sig positivt och är till stor del ett utfall av medvetet och proaktivt säkerhetsarbete. Vår flygverksamhet, med allt vad den innebär, bedrivs med minst samma nivå av säkerhet och kontroll som med jämförbara verksamheter militärt och civilt.

Men, det man måste vara medveten om är att vi under de senaste sju åren varit riktigt nära haveriet vid flera tillfällen. Incidenter som stannat vid ett allvarligt tillbud. Man kan till del gottskriva detta utfall till det gedigna arbete vi gör inom ramen för flygsäkerhetsarbetet. Samtidigt måste vi vara ärliga mot oss själva och medge att det varit ren och skär tur vid några tillfällen. Varför skriver jag detta? Det är en påminnelse för oss alla, oavsett var vi verkar inom FV/Flygoperatören, att aldrig släppa greppet. Att inte lämna något åt slumpen oavsett om det gäller planerings- eller genomförandeskedet. Alla som verkar i vårt system har per definition möjlighet att påverka flygsäkerheten, i båda riktningar. Jag förväntar mig att alla förstår det och att alla gör sitt yttersta i alla lägen, moment och situationer i syfte att vi ska undvika olyckan.

Förändringsarbete
Vi har genom åren genomfört en rad större förändringar. Dessa har, inte minst, motiverats av krav på rationalitet och effektivisering av verksamheten. Förändringar behöver inte innebära något negativt i sig. Förändringsarbetet kräver dock resurser och tid. I en komplex verksamhet måste man vara noggrann då man förändrar processer, rutiner och uppgiftsutlägg.

I samband med förra årsskiftet genomfördes det avslutande steget i den nya Högkvartersorganisationen där bla stridskraftscheferna flyttade från INS till PROD och utvecklingsuppgifterna lyftes från stridskraften. För FV innebar det i praktiken att Flygtaktisk stabs bemanning reducerades till nära halva styrkan och Flygvapenavdelningen behöll sin numerär trots att man fick fler uppgifter. En annan stor förändring som skedde inför året var ansvars- och uppgiftsfördelning mellan FM och FMV med koppling till Omdaning Försvarslogistik (OFL).

Som ett led i OFL kommer delar av Materielsystemkontor (MSK) Flyg att övergå till FMV i morgon. Det innebär att FMV blir tjänsteleverantör inom ramen för FM Flygoperatörs ansvarsområde. Under året har omfattande arbete genomförts för att uppdatera manualerna som beskriver verksamheterna rörande flygunderhåll och fortsatt luftvärdighet. Vidare har ett omfattande omstruktureringsarbete, under ledning av PROD FLYG, genomförts. Det arbetet har omfattat överföring av 134 befattningar från FM till FMV samt omfördelning av 104 befattningar inom FM.

Samtlig berörd personal har omhändertagits. Samarbetsklimatet mellan myndigheterna samt med såväl lokala som centrala ATO har under omstruktureringen varit mycket gott. Ett särskilt tack skall riktas till C F7 som ställt resurser till förfogande för omstruktureringen samt med sitt ledarskap starkt bidragit till en smidig överföring av uppgifter och personal.

Strax före jul fick vi besked om FlygI godkännande av tillstånden FSI 064 (RML V6D, Fortsatt Luftvärdighet) samt FSI 065 (RML V6A, Flygunderhåll) från och med 1 januari 2015. Vi ser fram emot fortsatt bra samarbete med FMV i dess nya roll.

Efterfrågade och prioriterade
I maj levererade den parlamentariskt sammansatta Försvarsberedningen sin andra rapport. Den beskriver den negativa utveckling som skett i vårt närområde där den ryska försvarsreformen uppmärksammas och kommenteras. Vidare pekar rapporten tydligt ut prioriterade förmågor och system inom FM som på kort eller längre sikt bör säkerställas.

Det är uppenbart att flygstridskrafterna i många fall står i fokus. Det handlar inte minst om prioritering av luftförsvaret där anskaffningen av Gripen E och ett nytt, mer kvalificerat luftvärnssystem uppmärksammas. Ytterligare tillskott av tio stycken Gripen E, från 60 till 70, uttrycks i detta sammanhang. Rapporten nämner vidare behovet av anskaffning av ett nytt taktiskt transportflygsystem på sikt, behovet av förmåga till rörlighet, ett ändamålsenligt bassystem samt stöd med helikopterresurser. På den politiska nivån refereras återkommande till rapporten, dess innehåll och ambitionen att det kommande försvarsbeslutet ska spegla rapporten.

FV 1

Den stora utmaningen för FM är att i planeringen kunna möta den ambition som Försvarsberedningens rapport pekar ut. Det nuvarande ekonomiska utrymmet möjliggör inte det under den period som definierats.

Prioriteringar och ambitioner i Försvarsberedningens rapport parat med omvärldsutvecklingen, innebärande ökat krav på nyttjande av flygstridskrafter gör att vi som verkar i FV behöver reflektera kring detta. För mig och Flygtaktisk chef innebär det att vi måste vinnlägga oss om att vi gör allt för att få ut den effekt som är möjlig. Detta gäller såväl i den skarpa insatsverksamheten som i den dagliga produktionsverksamheten. Vi måste som alltid göra det med hög kvalitet och säkerhet. Vi måste vara beredda att göra det vid varje givet tillfälle dvs alltid – här och nu. Vi måste göra det på sätt som säkerställer uthållighet. Vi kan förvänta oss att vi behöver göra ännu mer än idag. Med andra ord så är det bara att kavla upp ärmarna ytterligare ett varv, ta ytterligare ett djupt andetag och fortsätta leverera. Det är den prioriterades och efterfrågades lott. Vi vet att det finns en stor förståelse och acceptans för detta i vår verksamhet och vi möter positiv inställning och hög ambition ute på förbanden.

En annan reflektion som är viktig att ha med sig är att efterfrågan och prioritet inte är jämt fördelade mellan stridskrafterna. Det måste vi som verkar i FV förstå och förhålla oss till. Flygtaktisk chef och jag förväntar oss att vi gör det och att vi är ödmjuka inför detta faktum.

FV

Världens bästa flygvapen – i vår storleksklass
Rubriken kan måhända andas förmätenhet och brist på självinsikt. Det är som alltid upp till betraktaren att bestämma det. För oss handlar det om att förmedla en positiv självbild, ett sätt att inte gömma sig bakom falsk blygsamhet och att ställa sig på sidan om en förhärskande Jantelag.

FV av idag är en kompetensorganisation av rang. I det första inlägget, Återblick 2014, finns det beskrivet som en paradox. Det spelar ingen roll vilket annat flygvapen vi jämför med, de riktigt stora eller de i samma storleksklass, så blir vår slutsats densamma: det är mycket få, om ens något flygvapen, som kan mäta sig i förmågebredd och effektivitet relativt den resurs (personal och materiel) som står till buds. Vi skriver inte det för mästra eller skryta. Det är en slutsats som, om den stämmer, är värd att lyfta fram och kommunicera utåt. Det är en slutsats som är viktig för oss som verkar i FV att förhålla oss till, att vårda och utveckla och känna stolthet över. Det gör vi!

Vi vet att det är många ”därute” som är intresserade av och följer vår verksamhet. Det finns många som på olika sätt stöder oss som aktivt jobbar i FV och vår verksamhet. Vi tänker på er som verkar i frivilligorganisationer, kamrat- och intresseföreningar. Vi tänker på er som tidigare tjänstgjort i FV och på er som aktivt skriver om oss på sociala media. Alla som på något sätt engagerar sig i det vi gör motiverar oss att göra vårt yttersta. Tack för att ni engagerar er. Vi uppskattar det.

bild

Till alla som läser detta inlägg vill vi passa på att tillönska ett riktigt Gott Nytt År!

Väl mött 2015!

Micael Bydén                                  Gabor Nagy
Flygvapenchef                                Flygtaktisk chef