15
Jan

Uppvisningspilot får förtjänstmedalj

Anmäl Av:
i Okategoriserade
Martin Hansson får medaljen av flottiljchef, Lars Bergström

Martin Hansson får medaljen av flottiljchef, Lars Bergström

Förre uppvisningspiloten, Martin Hansson, har tilldelats F 17 förtjänstmedalj i silver som erkänsla för värdefull insats.

En uppvisningspilot pressar såväl sig själv som flygplanet till, nästan, gränsen vad som tillåts. Detta skall dock göras med en lika stor flygsäkerhet som vid alla andra flygningar. Uppvisningssäsongen är på sommarhalvåret, så Martin har fått lägga såväl semester som helger på att delta i olika evenemang med sin uppvisning.

Martin var uppvisningspilot mellan åren 2007-2014.

Motiveringen för Martin är:

”Martin Hansson har som uppvisningspilot gjort stora personliga uppoffringar för att marknadsföra Försvarsmakten, flygvapnet och F 17. Han har gjort det i många år utan tillbud, och i sitt värv visat prov på självständighet, ödmjukhet och föregångsmannaskap. Martin Hansson har i högsta grad personligen bidragit till Blekinge flygflottiljs goda rykte.

Kent Löving, informationschef F 17

12
Jan

Flygvapnets första strid och första förlust

Anmäl Av:
i Ceremoni, Flygplan, Flygvapnet/luft, Luftförsvar, Pilot

Den 12 januari är det 75 år sedan Flygvapnet för första gången var i strid. Under striden stupade flygsignalisten och flygskytten Anders Zachau.

Zachau 1

Den 33-årige flygskytten och flygsignalisten Anders Zachau omkom när det störtbombflygplan han flög, kolliderade med rotekamraten. Han blev Flygvapnets första stupade i strid.

Frivilligflottiljen F 19 organiseras
Den 30 november 1939 anfölls Finland av Sovjetunionen i det som senare kom att kallas vinterkriget. Stalin ville införliva Finland som en delrepublik inom Sovjetunionen. Under parollen ”Finlands sak är vår” organiserades ett antal frivilligförband i Sverige, som av politiska skäl var förhindrat att skicka reguljära militära förband till Finlands hjälp. Ett av dessa förband var frivilligflottiljen F 19.

Organiserandet av F 19 började nära nog omedelbart efter det sovjetiska anfallet. I Flygstaben inventerades de materiella resurserna. Trots av Flygvapnet då befann sig i ett uppbyggnadsskede med ett begränsat antal flygplan och dessutom behövde stärka försvaret av Sverige inför hotet från Tyskland, avdelades ändå fyra bombflygplan av typen B 4 Hawker Hart och tolv jaktflygplan av typen J 8 Gloster Gladiator för F 19. Rekryteringen av personal underlättades av beredvilligheten att komma till brödrafolkets hjälp.

Jaktflygstyrkan organiserades ur F 8 på Barkarby medan bombflygplanen kom från F 4 på Frösön. Inget av förbanden var samövade. Det fick äga rum under ombaseringen mot norr. Chef för förbandet blev Hugo Beckhammar, sedermera flottiljchef för F 3. Till stabschef utsågs kaptenen Björn Bjuggren, senare i karriären chef för E 1 och till flottiljadjutant löjtnanten Greger Falk. Chef för jaktflygstyrkan var kaptenen Åke Söderberg. Totalt kom F 19 att omfatta cirka 240 personer, varav två kvinnor. Härtill kom finsk samverkanspersonal.

Ombaseringen genomfördes i början av januari 1940. F 19 huvudbas blev Veitsiluoto söder om Kemi. Härutöver rekognoserades ett antal främre baser, det vi idag skulle kalla T-baser, på olika platser, nära fronten. Huvudsakligen kom det att handla om isbelagda sjöar.

F 19 i strid
Vintern 1940 var mycket kall, särskilt i norra Finland. På F 19 fick man tillämpa allehanda improvisationer för att hålla flygplanen och motorerna varma. På plats påbörjades genast förberedelserna för att gå ut i strid. Det första anfallet planerades att äga rum den 12 januari mot den ryska hållpunkten Märkäjärvi i syfte att avlasta trycket mot Sallafronten. Anfallet skulle genomföras tidigt på förmiddagen på två täter.

F 19:s första anfallsmål den 12 januari 1940 var den isbelagda sjön Märkäjärvi där ryssarna hade starka ställningar med jaktflyg och luftvärn.

F 19:s första anfallsmål den 12 januari 1940 var den isbelagda sjön Märkäjärvi där ryssarna hade starka ställningar med jaktflyg och luftvärn.

Som dock ofta händer i krig, gick det inte riktigt som planerat. Starten för anfallet kom av olika skäl att bli fördröjd, vädret var dåligt med nedsatt sikt vilket försvårade navigeringen och på en av de främre jaktflygbaserna gick flyglarmet. Hälften av den avsedda eskortjakten fick i stället starta mot bombförbandet. Dessutom hade överraskningsmomentet för anfallet förlorats genom att anflygningen kommit att ändras på grund av en ändrad, improviserad order.

Striderna över Märkäjärvi fick ett häftigt förlopp. Luftvärnselden var kraftig, och dessutom lyckade ryssarna få upp några jaktflygplan i luften. Under en häftig luftstrid skjuts ett av dessa ner av den svenske fänriken Ian Iacobi. Flera av anfallsmålen förstörs av de svenska störtbombarna. Men mitt under detta inferno av virvlande flygplan och kraftig eldgivning från marken, inträffar katastrofen. Två av de svenska bombflygplanen kolliderar under häftig undanmanövrering, sannolikt på grund av att man helt enkelt tappade ögonkontakten med varandra. Sikten för B 4 var mycket begränsad både uppåt och nedåt genom de båda vingparen.

Då båda piloterna, löjtnanterna Per Sterner och Arne Jung, hoppade med fallskärm och togs tillfånga av ryssarna och fick tillbringa fyra månader i fångenskap innan de släpptes fria. En av flygskyttarna och tillika flygsignalist, sergeanten Matti Sundsten, överlevde mirakulöst. Han hann inte hoppa eller uppfattade inte ordern att hoppa, utan följde flygplanet till marken. Alldeles innan det slog ner gjorde det en överhalning som något bromsade fallet. I sammanstötningen med marken rasade Sundsten genom durken och landade oskadd i djup snö. Han spände loss de personskidor som var fästade på flygplanets bakkropp och skidade nattetid tillbaka till de egna linjerna. Han berättade långt senare hur han vågade ge sig tillkänna först när han i en skidspår hittat en cigarettfimp, som han tolkade hade finsk text.

Anders Zachau stupar
För hans kollega i det andra flygplanet gick det emellertid sämre. Den 33-årige Anders Zachau, i det civila jägmästare från Uddevalla, medföljde sitt flygplan och omkom. Han blev således den förste ur Flygvapnet som stupade i strid. Hans kvarlevor återfanns först 1942 och fördes då till Sverige för begravning i Uddevalla. Hans namn finns ihågkommet i Flygvapnets Minneshall.

Anders Zachau är ihågkommen i Flygvapnets Minneshall i ämbetsbyggnaden Tre Vapen.

Anders Zachau är ihågkommen i Flygvapnets Minneshall i ämbetsbyggnaden Tre Vapen.

Ytterligare förluster
Tyvärr skulle ytterligare två offer skördas under F 19 korta månader i Finland, innan freden i början av mars 1940. Kadetten John Sjöqvist dödades i luftstrid. Flygingenjören Åke Hildinger omkom när hans J 8 Gladiator störtade under dykprov. En av skidorna lossnade och kom att fungera som dykroder. Även Sjöqvists och Hildingers namn finns uppförda i Flygvapnets Minneshall. John Sjöqvist hågkoms också genom den minnesfond som hans föräldrar instiftade.

Trots inledningen i moll kom F 19 att med sina begränsade resurser nå stora framgångar. Tolv sovjetiska flygplan sköts ner eller förstördes i anfall mot marken. Uleåborg, Kemi, Rovaniemi och andra orter i norra Finland fick ett begränsat men ändå någorlunda effektivt försvar mot fientliga bombangrepp. Det sovjetiska luftherraväldet på den norra fronten bröts så att finska markförband kunde lösgöras till frontavsnitt längre söderut. Det svenska flygvapnet tillägnade sig också värdefulla erfarenheter.

Högtidlighållande
F 21 är traditionsbevarande förband för F 19 och varje år den 12 januari högtidlighålls minnet av F19 och våra stupade kollegor vid ceremonier dels i Olkkajärvi strax utanför Rovaniemi samt på F 21, Kallax.

I år på 75-årsdagen högtidlighölls även F 19 och Flygvapnets första stupade i strid vid en enkel ceremoni i Flygvapnets minneshall i ämbetsbyggnaden Tre Vapen. Flygvapenchef generalmajor Micael Bydén höll klockan 11.00 lokal tid ett tal och nedlade en krans. Vid samma tidpunkt genomfördes ceremonierna i Olkkajärvi och Kallax.

Flygvapenchef Micael Bydén nedlägger krans i minneshallen.

Flygvapenchef Micael Bydén nedlägger krans i minneshallen.

Övrigt
F 19 historia har nedtecknats i boken F 19 – En krönika av generalen Greger Falk, frivilligflottiljens dåvarande flottiljadjutant. Boken, som gavs ut av Svensk Flyghistorisk Förening 1985, är numera svår att få tag på men går att finna antikvariskt.

Underlaget till denna artikel samt bilder har välvilligt ställts till Flygvapnets förfogande av Svensk Flyghistorisk Förening genom arkivföreståndare Lennart Berns.


Micael Bydén, Flygvapenchef.

10
Jan

Framtidens luftförsvar – en kommittés slutbetänkande.

Anmäl Av:
i Flygvapnet/luft, Luftförsvar

I torsdags, 8 januari, lämnade den parlamentariska luftförsvarskommittén över sitt slutbetänkande till Försvarsminister Peter Hultqvist. Kommitténs arbete har genom kommittédirektivet (Dir. 2012:68) kortfattat varit att föreslå mål för det framtida luftförsvaret, ”inom en i huvudsak bibehållen ekonomisk ambitionsnivå för luftförsvaret.” Överstelöjtnant Fredrik Pålsson, som dagligdags tjänstgör vid Ledningsstabens Inriktningsavdelning i Högkvarteret, har varit Försvarsmaktens expert i arbetet. I följande inlägg ger han oss en beskrivning av arbetet samt slutsatserna i betänkandet. Jag hoppas att inlägget triggar intresset och nyfikenheten att ta del av betänkandet. Det råder inget tvivel om att luftförsvaret utgör en mycket viktig del i försvaret av Sverige. Betänkandet kommer att vara vägledande för val av framtida lösningar. Dokumentet hittar ni via bifogad länk.

Micael Bydén/FVC

Varför utreda det framtida luftförsvaret?
Den senaste luftförsvarsutredningen genomfördes 1967, LFU 67, så tiden kan nog anses vara inne, men bakgrunden till luftförsvarsutredning 2040, tydliggörs i slutbetänkandets kapitel 1.2, där det beskrivs att ”… Försvarsutskottet har pekat på att luftförsvaret är en mycket väsentlig del av Sveriges försvarsförmåga och utgör ett viktigt element i våra internationella försvarssamarbeten (bet.2010/11:FöU4). Utskottet anförde i betänkandet att stridsflygsystem är mycket komplexa system med långa utvecklingstider (10–15 år) och mycket långa livscykler (50–60 år). Utvecklingen pekar, enligt utskottets bedömning, mot en ytterligare integrering av utvecklingskapacitet och stärkt samarbete mellan länder. Det är därför, enligt utskottets mening, viktigt att ha en långsiktig strategi för vilka förmågor Sverige behöver och för hur anskaffningen av kostnadseffektiva system kan genomföras.”

Trender inom framtidens luftförsvar
Den militära utvecklingen sedan det kalla kriget har medfört stora förändringar för luftförsvaret de senaste 30 åren. Prestanda har i alla avseenden förbättrats. Hastigheter och räckvidder för vapenbärare och vapnen har ökat. Sensorsystem ser allt längre och vapnens precision har ökat. Samtidigt har vapenplattformar och vapen i ökad utsträckning getts smygegenskaper. Nya koncept utvecklats i samband med de tekniska landvinningarna och som ett svar på nya operativa behov.

Tre trender av vikt för ett modernt luftförsvar:

  • De flygande plattformarna blir dyrare och färre, men varje plattform får samtidigt större förmåga.
  • Långa räckvidder hos moderna luftmaktsvapen suddar ut skillnaden mellan defensiva och offensiva förmågor.
  • Stater som avser använda luftmakt i kris eller krig anskaffar egna långräckviddiga attackvapen. I närområdet har eller planerar flertalet av Sveriges grannländer (utom de stridsplanslösa staterna) med något undantag, vapen eller anskaffningsprogram för kryssningsrobotar med 300 km räckvidd eller mer.

2040 – ett relevant tidsperspektiv?
När direktivet presenterades var det många som reagerade på årtalet 2040. Går det överhuvudtaget att göra en seriös bedömning mot 2040. Svaret är förstås både ja och nej. Med det menar jag att genomföra en säkerhetspolitisk bedömning 25-30 år framåt i tiden förstås är mycket svårt. Att med rimlig säkerhet fastslå hur Sverige och närområdet kommer att se ut 2040 låter sig svårligen göras. Alla som arbetat med långsiktig utveckling vet dock att man kan ta fram alternativa omvärldsbeskrivningar som spänner upp ett utfallsrum som i möjligaste mån täcker in möjliga/rimliga alternativa säkerhetspolitiska utvecklingstrender. Så har även denna kommitté arbetat. Till det går det att med omvärldsanalysens hjälp kartlägga hur vårt närområde bedöms komma att se ut vid givna tidpunkter, d.v.s. hur den operativa kontexten kan se ut samt vilka förmågor och system som bedöms finnas i vårt närområde och utifrån detta spela kring egna förmågor och system vid en given tidpunkt. Med hänsyn tagen till trenden med en ökad livslängd på luftförsvarssystem, innebär det att de system som anskaffas runt 2020-2025 sannolikt kommer att fortsatt vara operativa 2040, men även efter. Till det bör man komma ihåg att vi är redan i perioden 2020-2025 i FMP-arbetet. Detta gör enligt min mening att 2040 är ett relevant tidsperspektiv att studera i en sådan här utredning.

Slutbetänkandet
Med ovanstående som grund, skulle jag vilja göra några reflektioner kring kommitténs arbete och slutbetänkande. Jag inleder med att konstatera att det finns en bred parlamentarisk uppslutning kring slutbetänkandet, vilket förstås är mycket positivt. Jag konstaterar också att kommittén är tydlig med vad ”en bibehållen ekonomisk ambitionsnivå” innebär för luftstridskrafternas operativa effekt 2040.

I slutbetänkandets kapitel 2 beskrivs luftmakt och framtida luftoperationer. I kapitel 3 & 4 beskrivs förmågeutveckling inklusive stridskrafter i vårt närområde samt den framtida tekniska utvecklingen. Kapitel 5 beskriver utvecklingen avseende samarbeten inom luftförsvarsområdet och kapitel 6 beskriver försvarsindustriella förutsättningar.

150110

Kapitel 2 till 6 skapar på så sätt grunden för att kommittén i kapitel 7 ska kunna spänna upp ett utfallsrum av olika förmågealternativ, som sedan analyseras och värderas, för att i kapitel 8 skapa och bedöma realiserbarheten av luftförsvarsstrukturer. I kapitel 9 redovisar kommittén sina överväganden, för att i kapitel 10 presentera mål för framtida luftstridskrafter.

Resultatet – Mål för det framtida luftförsvaret
Kommitténs uppgift har varit att föreslå mål för det framtida luftförsvaret 2040, ”inom en i huvudsak bibehållen ekonomisk ambitionsnivå”. För att kunna föreslå dessa mål, var kommittén tvungen att bryta ner framtida förmågebehov på förbands- och systemnivå i syfte att skapa en uppfattning om den operativa effekten hos olika luftförsvarsstrukturer. Det var dessutom nödvändigt att komma ner på en sådan nivå för att kunna göra en rimlig ekonomisk bedömning kring strukturerna.

Kommittén beskriver i kapitel 8 en struktur (1) som anses behövas för att lösa uppgiften väpnat angrepp (VA) kring 2040, men konstaterar att en sådan struktur inte ryms inom ”en bibehållen ekonomisk ambitionsnivå”. Därför tas en annan struktur (1, reducerad) fram med målsättningen att rymmas inom den angivna ambitionsnivån. Denna reducerade strukturen visar sig, inte helt oväntat, inte kunna lösa uppgiften VA, utan bedöms av kommittén kunna klara av att lösa uppgifter inom ramen för territoriell integritet, om än med vissa begränsningar.

Då uppgiften till kommittén är att föreslå mål som ska rymmas inom ”en bibehållen ekonomisk ambitionsnivå”, föreslår kommittén således strukturen (1, reducerad) som en grund för att på sikt kunna öka försvarsförmågan och beskriver då vägen framåt för dagens luftstridskrafter. Det handlar om ett antal förslag som ska underlätta att successivt nå en förbättrad luftförsvarsförmåga. Dessa områden beskrivs med två olika prioriteringar i kapitel 10, där områden som fått prio 1 är de som kommittén anser ska satsas på i första hand på vägen mot målet, men att även prio 2 områden bör genomföras för att uppnå målet.

Avslutningsvis
Jag har här beskrivit en begränsad del av slutbetänkandet och jag skulle vilja uppmana alla som har ett intresse för framtids- och utvecklingsfrågor, både inom som utom FM, att läsa slutbetänkandet och fundera igenom men också föra diskussioner kring de skrivningar som återfinns. Jag hoppas förstås att dokument ska öka fokus på den långsiktiga planeringen, i syfte att minska ryckigheten och skapa en större kunskap och stabilitet kring långsiktig förmågeutveckling, eller som överlämnandet avslutas på regeringens hemsida, ”Resultatet från utredningen ska utgöra underlag för en långsiktig strategi för vilka förmågor som Sverige behöver inom luftförsvarsområdet.” – Vi håller förstås tummarna för det!

Fredrik Pålsson
Expert i den parlamentariska luftförsvarskommittén
HKV LEDS INRI

08
Jan

Redo att mönstra på

Anmäl Av:
i EU, EU Navfor, Eufor, Helikopter 15, Helikopterflottiljen, Internationell insats

I våras fick 3:e helikopterskvadron en förfrågan om vi kunde åka på en mission till Adenviken med Helikopter 15 och basera ombord på ett nederländskt fartyg. Svaret blev naturligtvis ja och där började en resa som blivit krokigare än vi kunde tro. Vi fick ett par veckor på oss innan det var dags för en rekognoseringsresa till Nederländerna för att se fartyget och kontrollera om det skulle kunna fungera. HNLMS Johan de Witt är en så kallad LPD-Landing Platform Dock som kan bära amfibiefartyg med trupp samt upp till sex helikoptrar. Det borde inte vara något problem att placera två Helikopter 15 där men så enkelt var det inte. De flesta helikoptrar som används på fartyg kan fälla rotorbladen för att lätt komma in i hangaren, det kan inte Helikopter 15. Med några centimeters marginal visade det sig dock att vi kommer in. Detta och en mängd andra detaljer var viktiga ingångsvärden för vår fortsatta planering som tog fart efter semestern.

HKP 15 på Carlskrona2

HKP 15 på Carlskrona. Foto: Försvarsmakten

Många trodde att detta var samma sak som ME 02 och 03 då vi baserade på HMS Carlskrona men att basera på en annan nations fartyg kräver mycket analys av regelverk, arbetsmetoder och ansvarsfrågor. Under hösten har detta gjorts och ett MOU (Memorandum Of Understanding) har skrivits mellan länderna. Detaljarbetet för att bland annat kunna sända och ta emot svensk data via Nederländsk transmission till svenska datasystem har varit minst sagt prövande. Ett antal specialutbildningar har genomförts för att vi ska kunna ta hand om vår materiel när vi är borta och inte har svenskt stöd med oss. Vi har även utbildat oss i sjösäkerhet, fartygslandningar, internationella orderverk och juridik samt missionsutbildning som behandlar de omständigheter som råder i Somalia och dess närhet.

Huvudsakliga uppgiften för EU NAVFOR Operation Atalanta är att skydda fartyg som transporterar mat till nödställda i Somalia. Fartygen är utsända av FN inom ramen för livsmedelsprogrammet World Food Programme (WFP). Andra uppgifter är att skydda Afrikanska Unionens sjötransporter till Somalia, övervaka fisket utanför Somalias kust samt avvärja och bekämpa sjöröveri och väpnade rån mot fartyg. Den legala grunden för insatsen utgörs av FN:s säkerhetsrådsresolution 1816 (2008).

Stridsbåt 90

Stridsbåt 90. Foto: Försvarsmakten

Det svenska bidraget, ME 04, består av ett styrkehögkvarter, en amfibieenhet med två Stridsbåt 90 och en helikopterenhet med två Helikopter 15. Styrkehögkvarteret leds av konteramiral Jonas Haggren och den svenska kontingenten, SWECON, leds av överstelöjtnant Anders Åkermark. Helikopterenheten består av en planerings- och underrättelseenhet, en helikopterbesättning och en underhållspluton. Uppgifterna för helikopterenheten blir spaning, identifiering och rekognosering samt stöd åt övriga enheter vid t.ex. bordning och kustnära uppträdande.

Vi är nu utbildade, tränade och samövade och känner oss väl förberedda att ta oss an uppgifterna som väntar. Jag ser fram emot att få leda helikopterenheten i en helt ny roll, baserad ombord på en annan nations fartyg, med en uppgift där vi faktiskt kan bidra och göra skillnad för människor som har det svårt. Den 12:e januari flyger vi ner till Den Helder och mönstrar ombord på HNLMS Johan de Witt.

Per Skantz, Chef helikopterenheten ME 04

Länk till EU Naval Force Operation Atalanta från 2013 där HNLMS Johan De Witt deltog.

31
Dec

Gott Nytt År!

Anmäl Av:
i Flygvapnet/luft

Nästa år, 2015, firar vi Flygvapnet 89 år. FV är en yngling i jämförelse med de andra stridskrafterna. Utan några vidare jämförelser så är det en pigg, vältränad och mycket effektiv stridskraft vi talar om. Idag är den dessutom högt prioriterad och efterfrågan på den är större än på många år – kanske större än någonsin. Det leder i sin tur till att kraven och förväntningarna på den är hög. Det ska de vara och så här långt levererar stridskraften det som efterfrågas. Det gör den såväl här hemma som långt borta. Man måste dock vara på det klara med att hur effektivt FV än må vara så är resurserna ändliga, i vissa avseenden snart ändliga. Den numerär av personal och materiel som vi idag förfogar över, håller hög klass men är liten till numerär och volym.

Sju år…
Den 11 september i år var det på dagen sju år sedan vi drabbades av det senaste haveriet med dödlig utgång. Den 11 september 2007 kolliderade två stycken HKP9 utanför Ryd i södra Småland. Fyra unga män förlorade sina liv – Marcus, Patrik, Mikael och Hampus. En fruktansvärd olycka som drabbade många anhöriga. Det går inte att hitta något positivt i ett haveri som detta. Det finns inga ord som lindrar eller som kan förklara varför? Minnet av våra kollegor och vänner lever dock kvar. Det är viktigt att minnas, att komma ihåg och känna tacksamhet för alla de som inte är med oss längre, men som genom sina tidigare gärningar har bidragit till det vi idag har att vårda och utveckla. Tack…

IMG_0843

Flygvapnets Minneshall i Tre Vapen på Banérgatan 62 i Stockholm

I morgon, på Nyårsdagen, har sju hela kalenderår passerat utan det oönskade haveriet. Eftersom vår verksamhet är igång tar jag dock inget för givet. Men, jag konstaterar att det aldrig tidigare har passerat en så lång period. Det är värt att kommentera och uppmärksamma. Resultatet är i sig positivt och är till stor del ett utfall av medvetet och proaktivt säkerhetsarbete. Vår flygverksamhet, med allt vad den innebär, bedrivs med minst samma nivå av säkerhet och kontroll som med jämförbara verksamheter militärt och civilt.

Men, det man måste vara medveten om är att vi under de senaste sju åren varit riktigt nära haveriet vid flera tillfällen. Incidenter som stannat vid ett allvarligt tillbud. Man kan till del gottskriva detta utfall till det gedigna arbete vi gör inom ramen för flygsäkerhetsarbetet. Samtidigt måste vi vara ärliga mot oss själva och medge att det varit ren och skär tur vid några tillfällen. Varför skriver jag detta? Det är en påminnelse för oss alla, oavsett var vi verkar inom FV/Flygoperatören, att aldrig släppa greppet. Att inte lämna något åt slumpen oavsett om det gäller planerings- eller genomförandeskedet. Alla som verkar i vårt system har per definition möjlighet att påverka flygsäkerheten, i båda riktningar. Jag förväntar mig att alla förstår det och att alla gör sitt yttersta i alla lägen, moment och situationer i syfte att vi ska undvika olyckan.

Förändringsarbete
Vi har genom åren genomfört en rad större förändringar. Dessa har, inte minst, motiverats av krav på rationalitet och effektivisering av verksamheten. Förändringar behöver inte innebära något negativt i sig. Förändringsarbetet kräver dock resurser och tid. I en komplex verksamhet måste man vara noggrann då man förändrar processer, rutiner och uppgiftsutlägg.

I samband med förra årsskiftet genomfördes det avslutande steget i den nya Högkvartersorganisationen där bla stridskraftscheferna flyttade från INS till PROD och utvecklingsuppgifterna lyftes från stridskraften. För FV innebar det i praktiken att Flygtaktisk stabs bemanning reducerades till nära halva styrkan och Flygvapenavdelningen behöll sin numerär trots att man fick fler uppgifter. En annan stor förändring som skedde inför året var ansvars- och uppgiftsfördelning mellan FM och FMV med koppling till Omdaning Försvarslogistik (OFL).

Som ett led i OFL kommer delar av Materielsystemkontor (MSK) Flyg att övergå till FMV i morgon. Det innebär att FMV blir tjänsteleverantör inom ramen för FM Flygoperatörs ansvarsområde. Under året har omfattande arbete genomförts för att uppdatera manualerna som beskriver verksamheterna rörande flygunderhåll och fortsatt luftvärdighet. Vidare har ett omfattande omstruktureringsarbete, under ledning av PROD FLYG, genomförts. Det arbetet har omfattat överföring av 134 befattningar från FM till FMV samt omfördelning av 104 befattningar inom FM.

Samtlig berörd personal har omhändertagits. Samarbetsklimatet mellan myndigheterna samt med såväl lokala som centrala ATO har under omstruktureringen varit mycket gott. Ett särskilt tack skall riktas till C F7 som ställt resurser till förfogande för omstruktureringen samt med sitt ledarskap starkt bidragit till en smidig överföring av uppgifter och personal.

Strax före jul fick vi besked om FlygI godkännande av tillstånden FSI 064 (RML V6D, Fortsatt Luftvärdighet) samt FSI 065 (RML V6A, Flygunderhåll) från och med 1 januari 2015. Vi ser fram emot fortsatt bra samarbete med FMV i dess nya roll.

Efterfrågade och prioriterade
I maj levererade den parlamentariskt sammansatta Försvarsberedningen sin andra rapport. Den beskriver den negativa utveckling som skett i vårt närområde där den ryska försvarsreformen uppmärksammas och kommenteras. Vidare pekar rapporten tydligt ut prioriterade förmågor och system inom FM som på kort eller längre sikt bör säkerställas.

Det är uppenbart att flygstridskrafterna i många fall står i fokus. Det handlar inte minst om prioritering av luftförsvaret där anskaffningen av Gripen E och ett nytt, mer kvalificerat luftvärnssystem uppmärksammas. Ytterligare tillskott av tio stycken Gripen E, från 60 till 70, uttrycks i detta sammanhang. Rapporten nämner vidare behovet av anskaffning av ett nytt taktiskt transportflygsystem på sikt, behovet av förmåga till rörlighet, ett ändamålsenligt bassystem samt stöd med helikopterresurser. På den politiska nivån refereras återkommande till rapporten, dess innehåll och ambitionen att det kommande försvarsbeslutet ska spegla rapporten.

FV 1

Den stora utmaningen för FM är att i planeringen kunna möta den ambition som Försvarsberedningens rapport pekar ut. Det nuvarande ekonomiska utrymmet möjliggör inte det under den period som definierats.

Prioriteringar och ambitioner i Försvarsberedningens rapport parat med omvärldsutvecklingen, innebärande ökat krav på nyttjande av flygstridskrafter gör att vi som verkar i FV behöver reflektera kring detta. För mig och Flygtaktisk chef innebär det att vi måste vinnlägga oss om att vi gör allt för att få ut den effekt som är möjlig. Detta gäller såväl i den skarpa insatsverksamheten som i den dagliga produktionsverksamheten. Vi måste som alltid göra det med hög kvalitet och säkerhet. Vi måste vara beredda att göra det vid varje givet tillfälle dvs alltid – här och nu. Vi måste göra det på sätt som säkerställer uthållighet. Vi kan förvänta oss att vi behöver göra ännu mer än idag. Med andra ord så är det bara att kavla upp ärmarna ytterligare ett varv, ta ytterligare ett djupt andetag och fortsätta leverera. Det är den prioriterades och efterfrågades lott. Vi vet att det finns en stor förståelse och acceptans för detta i vår verksamhet och vi möter positiv inställning och hög ambition ute på förbanden.

En annan reflektion som är viktig att ha med sig är att efterfrågan och prioritet inte är jämt fördelade mellan stridskrafterna. Det måste vi som verkar i FV förstå och förhålla oss till. Flygtaktisk chef och jag förväntar oss att vi gör det och att vi är ödmjuka inför detta faktum.

FV

Världens bästa flygvapen – i vår storleksklass
Rubriken kan måhända andas förmätenhet och brist på självinsikt. Det är som alltid upp till betraktaren att bestämma det. För oss handlar det om att förmedla en positiv självbild, ett sätt att inte gömma sig bakom falsk blygsamhet och att ställa sig på sidan om en förhärskande Jantelag.

FV av idag är en kompetensorganisation av rang. I det första inlägget, Återblick 2014, finns det beskrivet som en paradox. Det spelar ingen roll vilket annat flygvapen vi jämför med, de riktigt stora eller de i samma storleksklass, så blir vår slutsats densamma: det är mycket få, om ens något flygvapen, som kan mäta sig i förmågebredd och effektivitet relativt den resurs (personal och materiel) som står till buds. Vi skriver inte det för mästra eller skryta. Det är en slutsats som, om den stämmer, är värd att lyfta fram och kommunicera utåt. Det är en slutsats som är viktig för oss som verkar i FV att förhålla oss till, att vårda och utveckla och känna stolthet över. Det gör vi!

Vi vet att det är många ”därute” som är intresserade av och följer vår verksamhet. Det finns många som på olika sätt stöder oss som aktivt jobbar i FV och vår verksamhet. Vi tänker på er som verkar i frivilligorganisationer, kamrat- och intresseföreningar. Vi tänker på er som tidigare tjänstgjort i FV och på er som aktivt skriver om oss på sociala media. Alla som på något sätt engagerar sig i det vi gör motiverar oss att göra vårt yttersta. Tack för att ni engagerar er. Vi uppskattar det.

bild

Till alla som läser detta inlägg vill vi passa på att tillönska ett riktigt Gott Nytt År!

Väl mött 2015!

Micael Bydén                                  Gabor Nagy
Flygvapenchef                                Flygtaktisk chef

 

30
Dec

Återblick 2014 – Episode 3

Anmäl Av:
i Flygvapnet/luft

I min roll som Flygvapenchef ingår att upprätthålla och utveckla internationella relationer. Det innebär en rad resor till andra länder med olika syften bla möten med mina motsvarigheter samt deltagande i konferenser och mässor. Det senare är oftast motiverat av den exportfrämjande verksamheten där resan genomförs på uppdrag av FXM. Under 2014 har jag rest till ett tiotal länder. Några av resorna kommenteras i särskild ordning nedan.

Förutom resor tar vi emot en rad besök varje år. Under 2014 har jag bland annat stått som värd för den turkiske flygvapenchefen, general Akin Öztürk, under ett officiellt besök.

Jag kan konstatera att det finns ett stort intresse kring FV bland mina utländska kollegor. Det finns förstås flera och olika skäl till det beroende på vilket land och vilket flygvapen det handlar om. Det finns dock ett par saker som är gemensamma. Det ena är det faktum att vi verkar i ett geografiskt läge som över tiden i allmänhet och just nu i synnerhet väcker stort intresse. Det handlar förstås om omvärldsutvecklingen i vårt närområde med Ryssland i fokus. Ett annat område som intresserar många är ”det lilla, vassa och effektiva flygvapnet”. Många av mina motsvarigheter står inför stora förändringar med krav på rationalisering och effektiviseringar. Mycket av det de har framför sig har vi redan genomfört.

Resor
I början av året, den 10-12 februari, genomfördes en resa till Island för att träffa nordiska kollegor för ett återkommande nordiskt flygvapenchefsmöte. Island och Keflaviksbasen valdes eftersom våra respektive flygvapen var på plats inom ramen för Iceland Air Meet. Det var första gången som ett svenskt flygvapenförband baserade på Island. Vi genomförde en gemensam ombasering och övade tillsammans under ett par veckor. Parallellt med det ansvarade norska flygvapnet för den beredskap som roterar mellan NATO-länderna.

IMG_9999l

Presentation om FV för elever vid AWC och ACSC

Under våren genomfördes en resa till USA där vi började med att besöka USAF Air University som återfinns på Maxwell AFB i Montgomery, Alabama. Flygvapnet skickar med regelbundenhet svenska elever till två av skolorna på basen: Air Command and Staff College och Air War College. Detta år har vi haft svensk FV-representation vid båda skolorna. Syftet med besöket var, förutom att besöka våra elever Övlt Carl-Johan Edström och Major Pierre Ziherl, att jag skulle tala om det svenska flygvapnet inför eleverna på båda kurserna. Det är, som vanligt, alltid lika trevligt och överväldigande att besöka vår personal utomlands och få höra hur väl de lyckats att integrerat och profilerat sig i utbildningen med goda studieresultat. I år var inget undantag.

IMG_9992l

Övlt Carl-Johan Edström (elev AWC), kn Anders Lundin, FVC, övlt Rickard Nyström, maj Pierre Ziherl och öv Johan Svetoft (Föatt WDC)

Resan innebar också ett nedslag i Washington DC där jag hade möjligheten att möta min motsvarighet för det amerikanska flygvapnet, General Mark Welsh. Han är chef över ett flygvapen med runt 690 000 anställda. Han bekräftade för mig att den operativa effekt som vi uppnår med det svenska flygvapnet (som till numerären är cirka en halv procent av USAF) imponerar på honom. USAF har under den senaste tiden genomfört en övergripande förskjutning av sina förband från Europa till Asien. Sverige har ett strategiskt geografiskt viktigt läge i norra Europa vid Östersjön och det förväntas att vi över tiden upprätthåller vår territoriella integritet och därigenom balanserar övriga aktörers agerande i området. Med tanke på den förändrade omvärldsbild som nu råder i vårt närområde har vikten av vår operativa relevans än mer aktualiserats. I och med det upplever jag att USAF följer och stödjer vår verksamhet i området. Det visade sig också tydligt då General Frank Gorenc, chef för de amerikanska flygvapenstyrkorna i Europa, kom på besök i förra månaden. Den senaste tiden har även flygförband från USAF Europe ökat sin närvaro i området med basering i Baltikum. Vi avser att, under nästa år, utveckla vår övningsverksamhet med dessa förband.

Vi avslutade resan med ett besök på US Naval Test Pilot School (USNTPS) i Patuxent River Naval Air Station. Även till denna utmanande utbildning skickar vi elever med viss regelbundenhet. Detta år var Kapten Marcus Wandt elev på skolan. På plats blev jag informerad om utbildningens omfattande och krävande kursplan. Min snabba reflektion var att jag nog inte själv skulle kunna prestera tillräckligt i denna miljö. Igen blev jag imponerad och stolt när kursledningen med emfas berömde Marcus Wandts prestationer. Det var därför inte en stor överraskningen när jag, efter deras kursavslutning, nåddes av beskedet att han gått ut som kursetta! (vilket ni tidigare har kunnat läsa om på FV Bloggen). För mig är det en stor bedrift att klara av utbildningen med godkänt resultat. I stenhård konkurrens med amerikanska piloter från alla försvarsgrenar och andra internationella elever har Marcus lyckats att klara av utbildningen som främsta elev. Det är en imponerande bedrift.

Marcus framför en T-38 (2)

Kn Marcus Wandt

Varje år arrangeras RIAT (Royal International Air Tattoo) i Storbritannien. I programmet återfinns en Air Power konferens i London och en flygshow (Air Tattoo) på basen Fairford. I år talade jag på konferensen under ämnet ”Air Power and Politics”. Jag gav det svenska perspektivet och vid samma tillfälle förmedlade mina kollegor från Kina och USA deras perspektiv. Det kändes tillfredställande att, med utgångspunkt från Försvarsberedningens rapport, tala om framtiden för flygstridskrafterna. Många års hårt försvarsplaneringsarbete och ett i grunden förändrat omvärldsläge i vårt närområde har gett utslag för luftförsvarets framtida roll i beredningens rapport. RIAT avslutas med två dagars flygshow. I vår delegation ingick också FM Informationsdirektör, Erik Lagersten. Han följde med stort intresse flygshowen som sådan och han tog tillfället i akt att ta reda på allt som gick om hur arrangören planerar och genomför flygshowen. I år flög Kn Peter Fällén med hjälp av en mindre delegation från F7 en mycket väl genomförd och uppskattad flyguppvisning med JAS 39 Gripen C under RIAT. Vidare representerade även delegationen från F7 i en välbesökt markdisplay av FV. Återigen fick jag glädjas åt svenska prestationer utomlands som är i världsklass. Stolt är ordet.

Samarbeten – export
Inom ramen för ingångna avtal med de andra Gripenoperatörerna genomför FM stöd på uppdrag av FXM. Det handlar i första hand om utbildningar där de tydligaste exemplen är utbildning av tekniker och piloter. Under året har vi fortsatt utbildat ungerska och tjeckiska piloter på F7. I exportstödet ingår också att ha personal på plats under en överenskommen period då systemet introduceras. Avvecklingsarbetet av supportgrupperna i Tjeckien, Ungern och Thailand har påbörjats. Samtliga nuvarande supportgrupper kommer att vara avvecklade 2016-03-31.

Utb

Utbildning av thailändska piloter vid tidigare tillfälle

Vi har de senaste två åren intensifierat vårt samarbete med det schweiziska flygvapnet inom ramen för ett strategiskt samarbete. Planen var att tillsammans med dem anskaffa nästa version av Gripen. I våra inledande samtal konstaterade vi relativt omgående att vi hade liknande operativa krav på nästa stridsflygsystem. Genom att anskaffa flygplan tillsammans skulle vi kunna dela kostnader bland annat för utveckling. Det schweiziska flygvapnet hade gjort sitt typval av nästa stridsflygsystem till nästa generations Gripen och de, liksom vi, såg fram emot ett långsiktigt framtida samarbete mellan våra flygvapen. Den 18 maj röstade den schweiziska befolkningen i en folkomröstning nej till en finansiering av anskaffning av Gripen. Jag har många gånger fått frågan vad jag tyckte om schweizarnas nej i folkomröstningen. Mitt svar är att om det är något som jag har mycket lätt att acceptera så är det folkets vilja i en demokrati. Jag uppskattar verkligen det samarbete som vi har inlett och hade självklart tyckt att det varit fantastiskt att tillsammans utveckla nästa version av Gripen. Våra flygvapen har närmat sig varandra under denna tid och vårt strategiska samarbete fortsätter även om vi nu inte kommer att anskaffa Gripen tillsammans.

Den 18 december 2013 fattades beslut om typvalet av Gripen till flygvapnet i Brasilien (FAB). Skillnaden med det brasilianska flygvapnets upphandling av Gripen, jämfört med Schweiz, är att flygplanen anskaffas direkt från industrin och inte via svenska staten. Däremot är brasilianarna intresserade av en överbryggande lösning där de har hemställt att få hyra ett antal operativa JAS 39 C/D från svenska staten tills att de fått sina egna Gripen levererade.

Vi har under året utvecklat samarbetet och relationen mellan våra flygvapen och jag är mycket tillfreds med det jag har hittills mötts av. Vi kommer att ha ett strategiskt samarbete över en lång tid framöver. Vi har, under hösten, stått som värdar för ett antal delegationer från det brasilianska flygvapnet som besökt Sverige. Jag har mötts av ett stort intresse och ibland förvåning från dem hur ett relativt numerärt litet flygvapen kan vara så effektivt och ha den operativa förmåga som vi har. Det har blivit klart för mig att det brasilianska flygvapnet inte bara vill anskaffa Gripen, utan man är intresserad av vårt sätt att operera med hela stridsflygsystemet. Här menar jag inte bara flygningen i sig utan även hur vi genomför flygstridledning och teknisk tjänst. Vår öppenhet och ”No-blame Culture”, med möjlighet och skyldighet att göra driftstörningsanmälan när något inte går som planerat, är något som vi vant oss med under åren men som i en internationell jämförelse är ganska unikt. Det är tillfredsställande för mig att det av andra operatörer, utanför Sverige uppmärksammas som något positivt. Jag är och har alltid varit övertygad om att vår kultur  är en mycket viktig del i vår verksamhet för att skapa rätt ”mindset” i syfte att kunna bedriva flygverksamhet på ett säkert och utvecklande sätt.

Det finns nu ett undertecknat avtal mellan FAB och SAAB om anskaffning av 36 stycken Gripen. Förhandling pågår för närvarande med den svenska staten om en uthyrning av Gripen C/D under en övergångsperiod. Vårt samarbete har konkretiserats då vi sedan den 1 november har två brasilianska stridspiloter på plats på F7 i Såtenäs. De genomför nu grundläggande flygutbildning på Gripen.

Vi kommer fortsättningsvis att analysera vidare områden som kan lämpa sig för att samarbeta inom, mellan våra flygvapen. Jag är övertygad att vi har mycket att lära av varandra och jag ser med tillförsikt fram mot vårt framtida samarbete.

Tillsammans
Vad gäller de internationella kontakterna och relationerna kan jag konstatera några saker. Vi har generellt sett ett mycket gott rykte bland de länder vi samarbetar med. Jag får personligen bekräftelser gång efter annan på att vi är den relevanta och trovärdiga partner vi strävar efter att vara. Min bestämda uppfattning är att detta är ett resultat av långsiktiga satsningar, att vi håller vad vi lovar och levererar det som vi kommit överens om. Man ska inte ta denna situation för given. Det gäller att underhålla och vårda dessa relationer som vilken annan relation som helst.

För mig personligen är möten med mina internationella kollegor mycket givande. Här får jag, inte bara bekräftelser utan också influenser och motivation att jobba vidare med utvecklingen av vår egen stridskraft. Personlig kännedom och förtroende kommer att vara avgörande i tider då vi sätts på prov. Då vi valt att bygga vår nationella säkerhet tillsammans med andra ser jag denna verksamhet som självklar och mycket viktig.

I morgon är det Nyårsafton. Tid för reflektion och framåtblick. Återkommer då.

Micael Bydén/FVC

29
Dec

Återblick 2014 Del 2

Anmäl Av:
i Flygvapnet/luft, Incidentberedskap, Nationell insats, Stridsledning, Teknisk tjänst, Transport

Av förklarliga skäl har det varit mycket fokus på incidentverksamheten under året. I det sammanhanget vill jag passa på att påminna alla läsare om att det är ett helt system som krävs för att FV ska kunna lösa ställda uppgifter.

Inc helhet

Det är de mest visuella delarna i systemet, inte minst incidentroten, som allt som oftast får utgöra bilden av incidentverksamheten. För att roten ska komma upp i luften krävs en bas som är öppen dygnet runt. Det kräver särskilda resurser och förmågor som finns inneboende i våra basförband. Det kräver också en flygunderhållskapacitet som är igång 24/7 och som säkerställer att flygplan och utrustning är luftvärdiga och färdiga att nyttjas på korta tidskrav. När väl flygplanen är i luften är luftbevaknings- och stridsledningsfunktionerna (STRIL) avgörande för att våra piloter ska kunna lösa sina uppgifter. STRIL-funktionerna är också garanten för att vi har kontinuerlig kontroll av vårt luftrum. Över tiden planeras och leds FV incidentverksamhet från Flygtaktisk stab (FTS). Jag vill passa på att rikta ett stort tack till alla, från HKV och ner till enskild individ för alla de ansträngningar som det inneburit att lösa den uppgiften.

Här följer några kommentarer kring genomförd verksamhet i FV respektive delsystem/funktioner under 2014.

STRIL
Vad gäller STRIL kan jag konstatera att krigsförbandet, STRILBAT, upprätthåller hög förmåga och glädjande nog är bemanningsläget riktigt gott. Det senare är ett utfall av medvetna satsningar att rekrytera personal till utbildningar såväl för flygstridsledare som för luftbevakare. Det är mindre än fem år sedan läget såg rätt mörkt ut och för mig är det ett mycket gott exempel på där medvetna initiativ och fokus från chefer på alla nivåer ger önskad effekt.

Bas
Det område där vi ligger efter och där vi har stora behov att återta förmågor är inom BAS-förbanden. Den senaste två till tre årens Flygvapenövningar har haft som ambition och målsättning att fokusera på basfunktionen. Vi har utvecklat oss, tagit några tydliga om än begränsade steg framåt. Här har vi behov att göra mer och kommande nationella övningsverksamhet ska hjälpa oss med detta. Tyvärr räcker inte det utan vi måste också hitta former att på daglig basis hitta möjligheter att öva våra basförband i relevanta sammanhang. Här brottas vi med en snart ändlig resurs som behöver ianspråktas för uppgifter som inte leder mot utvecklade förmågor. Det handlar bland annat om bemanningsuppdrag och IBSS. Uppgifter som i sig ska och behöver lösas men som blir en hämsko för nödvändig förmågeutveckling.

Stridsflyg
Stridsflyg har åter haft ett år fyllt av utmaningar vad gäller att lösa sina uppgifter i form av utbildning (nationell och export), incidentberedskap och uppbyggnad av krigsförbanden. Efter ett par år med vikande flygtidsuttag har vi i år lyckats vända den negativa trenden och ökat uttag av flygtid för JAS 39 under 2014. Det är mycket glädjande och är ett resultat av tydligt fokus på alla nivåer. Vi kommer att ha fortsatt fokus på detta under 2015.

Inom ramen för den så kallade utökade verksamheten har vi ökat ambitionen och övat med fokus på Gotland, Mälardalen, Östersjön och Blekinge. Vår tillgänglighet har ökat och vi har höjt tröskeln med de resurser vi har. Bidragande till detta har också våra övriga förmågor varit, d v s taktiskt transportflyg, signalspaning, radarspaning, incidentberedskap och Open Skies.

Helikopter
Under året har insatsverksamheten med helikopterenheten i Afghanistan (SAE ISAF MEDEVAC UH-60) avslutats enligt plan. All personal och materiel är hemkommen. En kort sammanfattning av insatsen ger vid handen att insatsen omfattade nästan 150 personer under perioden april 2013 till och med maj 2014. Förbandet ansvarade för omkring 180 beredskapsdygn (H24) i samverkan med tyska och amerikanska förband, genomförde 15 skarpa MEDEVAC-uppdrag samt ett antal transportuppdrag. Erfarenheterna efter genomförd insats är mycket goda vilket kommer att inverka positivt på helikopterbataljonens förmågeutveckling.

2_Foto_Gunnar-Aakerberg

HKP16 Blackhawk Foto:Gunnar Åkerberg

Särskilda helikoptergruppen, SHG, har upprätthållit anbefalld beredskap för specialförbanden enligt gällande insatsplan. Införande av medeltung helikopterförmåga (HKP16) i SHG har genomförts under året. Beredskap har också upprätthållits för den av regeringen givna stöduppgiften till polisen. Under året har förberedelser för en helikopterenhet till Battle Group 15 (BG15), med beredskap från och med 1 januari 2015, tränats och övats och framdrivningen av enheten till ME 04 har genomförts parallellt. I ME04 ingår två HKP15B och 14 personer. Basering sker på det nederländska fartyget Johan De Witt. Avfärd från den nederländska basen Den Helder sker i slutet av januari.

En verksamhet som inte får glömmas bort är Helikopterflottiljens deltagande i släckningsarbeten under sommarens skogsbränder, det gäller inte minst under den så kallade Salabranden. Släckningsarbetet innebar att cirka 150 personer ur förbandet ingick i släckningsarbetet. Omkring åtta miljoner liter vatten fälldes av FM helikoptrar under Salabranden. Under insatsen flögs omkring 380 timmar under 18 dagar fördelat på HKP10, HKP15 och HKP16.

I detta sammanhang, kopplingen till Salabranden, är det på sin plats att kommentera att det var flera förband ur FV som deltog i insatsen. Det gäller inte minst de två insatskompanierna tillhörande F21 med utgångsgruppering Ärna och Kallax. Även personal ur Hemvärnet deltog. FV sammantagna resurser kom att få stor betydelse för arbetet på plats.

Transportflyg
Transport och Specialflygenheten (TSFE) har haft ett intensivt år. Signalspaningsflygplanen och ASC 890 har varit i anspråkstagna i princip kontinuerligt över Östersjön. Statsflyget har som vanligt flugit statschef och representanter ur två regeringar över hela världen.

Det taktiska transportflyget har haft en mycket intensiv övningsperiod under året i allmänhet och hösten i synnerhet. FVÖ, Taktikövning, Nighthawk, Green Flag, Joint Action för att nämna några. På kort varsel planerades och genomfördes en insats med två flygplan till Erbil i IRAK vilket var ett led i stöd till Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB). Tillsammans med landstinget i Östergötland har det taktiska transportflyget förberett sig för att snabbt kunna hämta en eventuellt ebolasmittad nordbo i Västafrika. Ännu ett tecken på hur användbar och eftertraktad förmågan är. För några veckor sedan var TSFE med två TP84 i MALI och flög till stöd för den etableringsstyrka som förbereder för det svenska förbandet som ska rotera ner i början av nästa år.

Vad gäller verksamheten på Papa Airbase i Ungern, med C-17 kan vi konstatera att det strategiska transportflyget är efterfrågat och Sverige har nyttjat sin tilldelade tid, som i år varit något lägre än de 550 timmar pga tungt underhåll på flygplanen.

Övningsverksamhet
Flygstridskrafterna har under året deltagit vid en lång rad övningar, nationella så väl som internationella. Övningarna är en förutsättning för att vi ska kunna utveckla våra förmågor enligt ansatta mål och de utgör viktiga kontrollstationer att vi är på rätt väg. Här följer ett axplock av övningar där vi deltagit under året:

Iceland Air Meet, Cold Response 14, FVÖ 14 (Flygvapenövning 2014), BRTE XVII-XIX (Baltic Region Training Event), Nighthawk , BALTOPS, SWENEX, Joint Warrior, Joint Action och Green Flag.

Materiel
Under höstens FMP-arbete har utmaningarna avseende underfinansieringen för såväl anskaffning som vidmakthållande av materiel åter accentuerats. Detta är en problematik som vi fortsatt har att hantera.

Under året har tio stycken JAS 39 C/D levererats och det sista C flygplanet som återstår att leverera kommer tidigt 2015. Med det har sammanlagt 31 stycken ombyggda flygplan, från A/B till C/D, levererats till FM. Det är C/D systemet som kommer att vara det bärande stridsflygsystemet många år framåt. Systemet utvecklas kontinuerligt och närmast står introduktionen av MS20 vilket bland annat innebär introduktion av den nya radarjaktroboten METEOR. Samtidigt pågår utvecklingen av 39 E med full kraft. Utvecklingen löper på enligt plan men med en tidplan och ekonomi som medger små marginaler. Under 2023 planeras den första divisionen vara operativ.

Gripen C

Gripen 39 C

Beställningen av 39E är i grunden baserad på att C/D flygplan skall byggas om, vilket innebär att FM behöver leverera in C/D flygplan för ombyggnation. Detta innebär en successivt reducerad flygplansflotta vilket ställer höga krav på tillgänglighet. HKV har under många år fokuserat på tillgänglighet vid såväl utveckling som under vidmakthållande och drift. Tillgängligheten kommer ha en fortsatt hög prioritet. Det finns dock en öppning idag som medger att leverera in de unika delsystem och apparatsatser som krävs för ombyggnaden till förmån för att leverera in kompletta flygplan. Översyn och planering av det pågår och det är för tidigt att presentera en eventuell ny plan.

Under året ledde folkomröstningen i Schweiz till att landet inte beställde 39E som planerat. Detta innebär att FM går miste om den kostnadsdelning som en anskaffning hade bidragit till. Det har föranlett omplanering i FM materielplan, vilket inte varit eller är bekymmersfritt. Glädjande är däremot att Brasilien beställt 36 Gripen flygplan. Tills Brasilien får sina egna flygplan har man framfört önskemål om att få tillgång till 39C/D. En sådan lösning, om den blir av, kommer att påverka FV. Förhandling kring detta avtal pågår och leds på svensk sida av FXM.

Införandet av HKP14 går framåt om än med stora förseningar vilket är känt sedan tidigare. Under året har fyra stycken HKP14 D (TTIM) levererats vilket innebär att hälften (9) av de beställda helikoptrarna (18) nu är levererade. För att framöver få en bättre stabilitet i planeringen jobbar FMV hårt för att leverantören skall få fram en robust leveransplan. Utvecklingen av HKP14 i SAR/ASW designen är nu slutförd och första leverans av helikopter i detta utförande planeras till hösten 2015. Det är denna version av HKP14 som kommer att möjliggöra återtagandet av förmåga till ubåtsjakt. Förberedelserna för detta genomförs i nära samverkan med Marinen.

Första HKP14 TTT/IM landar på Malmen

HKP14

För det taktiska transportflygsystemet har det beslutats att sex stycken TP84 fortsatt skall vidmakthållas. Av den anledningen har två TP 84 förrådsställts i väntan på slutlig avveckling. Beslut om avveckling av HKP10 är fattat. HKP10 avvecklas succesivt då flygtiden i de olika skroven tar slut. Flygning med HKP10 kommer att genomföras som längst intill 2015-12-31.

I morgon kommer jag att ge en övergripande beskrivning av den internationella verksamhet som FV genomfört under 2014.

Micael Bydén/FVC

28
Dec

Återblick 2014

Anmäl Av:
i Flygvapnet/luft, Incidentberedskap

Så här inför årets slut tänkte jag göra några nedslag kring den verksamhet vi genomfört i Flygvapnet (FV) under 2014. Jag kommer väl ihåg att vi inledningsvis av året såg tillbaka på ett 2013 som, ur ett produktions- och genomförandeperspektiv, var ett av de bättre och mest omfattande på många år. Det gjorde att vi försökte tona ner förväntningarna för 2014 då produktionsutlägget inte motsvarande det vi hade året innan. Så här med facit i hand konstaterar jag att vi kan lägga ytterligare ett bra verksamhetsår bakom oss där vi har genomfört en omfattande övningsverksamhet på bredden inom stridskraften. Vi har dessutom markant ökat ambitionen och omfattningen av incidentverksamheten.

FV

Omvärlden
Vad gäller nationella uppgifter vill jag påminna om att vi över tiden har upprätthållit uppgifter inom ramen för territoriell integritet. Det tydligaste exemplet på det är FV del i incidentverksamheten där vi övervakar och kontrollerar Sveriges luftrum dygnet runt, åter om.

Om vi går tillbaka till 2012 och tar oss via 2013 till 2014 kan jag konstatera att vi ökat verksamheten inom ramen för incidentverksamheten med omkring 50%. Det handlar då inte bara om antalet starter med incidentroten utan om nyttjandet av samtliga ingående system. Det är många medarbetare som i det tysta verkar inom ramen för dessa nationella insatser. Jag kan bara konstatera att vi klarar av att möta denna ökning och vi gör det på ett alldeles utmärkt sätt. Man måste dock vara på det klara med att denna ambitionsökning är kännbar i den sammantagna verksamheten och det måste den få vara. Det handlar om att möta efterfrågan och krav inom ramen för en av våra huvuduppgifter.

Det finns uppenbara skäl till varför vi gör mer inom ramen för incidentverksamheten. De ryska aktiviteterna på Krim och därefter i östra Ukraina har gjort att flygstridskrafter från flera NATO-länder än tidigare baserar och övar i Östersjöområdet. Detta sker samtidigt som Ryssland, inom pågående försvarsreformen tränar och övar mer i Östersjöområdet. Den sammanlagda verksamheten på och över Östersjön är tillbaka på nivåer som liknar situationen under Kalla Kriget.

Kommunikation & information
Jag kan konstatera att intresset för vår verksamhet är stor och vi har haft svårt att möta efterfrågan på information kring vår skarpa verksamhet. Här jobbar vi aktivt med att hitta former för att snabbare än tidigare komma ut med relevant information. Det finns allt för många exempel där vi varit i efterhand och får förklara och beskriva händelser som nått media innan vi själva aktivt gått ut med informationen. Det är inte så vill vi ha det. Som myndighet ska vi sträva efter att, så långt det är möjligt med hänsyn tagen till försvarssekretess, vara öppna och transparanta i alla delar av vår verksamhet. Man måste dock komma ihåg att den information som vi väljer att sekretesskydda inte är ”allmän egendom”.

FM ORG 18 & FMP
Under det första halvåret 2014 genomfördes ett omfattande arbete inom ramen för FM ORG 18 dvs en översyn av flygstridskrafternas organisation för framtiden. Här deltog representanter ur HKV (PROD FLYG och FTS) och från samtliga organisationsenheter och krigsförband, även ATO deltog. Det fanns flera skäl till att initiera detta arbete. Det handlade om krav på rationalisering (RB5) samt i efterhand identifierade brister i FM ORG 13 där de tydligaste exemplen var det korsvisa ägandet av förband samt otydliga lednings- och lydnadsförhållanden. Min uppfattning är att vi tillsammans arbetade fram en lösning som omhändertar de största bristerna och som tar oss till en organisation som bättre möter dagens och morgondagens krav. Det är en organisation, om än till numerären något mindre, där insatsorganisationen vuxit till förmån för basorganisationen och där vi leder förbanden på ett mer likställt sätt oavsett om vi befinner oss i djupaste fred eller om vi höjt beredskapen. Jag ser fram emot att få börja implementeringen av den nya organisationen.

Strax före semestern erhöll FM regeringens planeringsanvisningar för att ta fram underlag till den proposition som skall liga till grund för nästa försvarsbeslut. Vi har i det arbetet använt oss av underlaget från vårt FM ORG 18 arbete. Höstens arbete med försvarsmaktsplanering (FMP) har inneburit att vi ägnat stort fokus och mycket av vår beredningskraft att ta fram efterfrågat underlaget. Medarbetare med lång erfarenhet av tjänstgöring i HKV uttrycker att detta är den mest krävande höst de upplevt. Jag är benägen att hålla med.

En paradox
Situationen för flygstridskrafterna, för Flygvapnet, är just nu lite av en paradox. Man kan å ena sidan peka på brister och tillkortakommanden i form av begränsade förmågor. Man kan å andra sidan hävda, och det gör jag med emfas, att FV aldrig varit bättre än nu. Det handlar då om att personalen är mer välutbildad, vältränad och välövad än någonsin – relativt de uppgifter vi har haft att lösa och fokusera på de senaste 10 åren. Personalen har också, i högre grad än tidigare, erfarenheter från skarp insatsverksamhet, inte bara från nationella uppgifter utan också från insatser utomlands. Vår materiel är anpassad att fungera i alla miljöer, tillsammans med andra. Jag vill påstå att glaset är mer än halvfullt och att vi har en mycket solid bas att bygga vidare från.

imagesYK10AE4R

Paradox

Jo då, jag vet att det finns brister. Ett tydligt exempel är att vi idag inte kan gå ut på krigsbas som vi kunde för 20 år sedan och tidigare. Det finns flera skäl till varför vi inte kan det. Krigsbaserna finns inte på samma sätt idag som tidigare, basorganisationen är inte dimensionerad idag som den var tidigare, vi har inte haft möjlighet att öva basförbanden till den nivå som vi hade önskat…Jag kan fortsätta men väljer att inte göra det. Detta är ett faktum, inget att blunda för, och ett resultat av medvetna beslut och fokus på internationella insatser och att bygga säkerhet med andra. Om vi inom loppet av 10 år klarade av att anpassa oss materiellt och personellt till att bli en, ur ett internationellt perspektiv, relevant och trovärdig partner då är min bestämda uppfattning att vi kommer att klara av återtagandet av de nationella uppgifterna. Det ska dessutom inte behöva ta 10 år.

I morgon kommer ett nytt inlägg där jag kommer att kommentera delar av den verksamhet vi genomfört i FV under 2014.

Micael Bydén/FVC

19
Dec

På befälhavarkurs i Altus

Anmäl Av:
i C-17, F 7, Flygvapnet/luft, Nato/PfP, Pilot, Transport, Utbildning, Yrkesofficer
Taggar:

Nu när hälsningarna om en god jul så sakteliga börjar ta fart kommer här en hälsning från andra sidan Atlanten.

Jag som skriver arbetar normalt som pilot vid förbandet Heavy Airlift Wing i Ungern. Vi är ett 20-tal svenskar i Ungern som tillsammans med personal från 11 andra länder genomför strategiska flygtransporter runt om i världen. Till vårt förfogande har vi tre stycken flygplan av typen Boeing C-17 Globemaster III.

SAC 3 - En av Heavy Airlift Wings tre Boeing C-17 Globemaster III

SAC 3 – En av Heavy Airlift Wings tre Boeing C-17 Globemaster III

För oss i besättningarna innebär tjänsten i Ungern att vi får besöka en mängd olika platser. Ett av de lite mer oväntade ställena är Altus i Oklahoma, USA. Här utbildas bl.a. de piloter och lastmästare som skall flyga C-17.

I skrivande stund är jag i Altus för tredje gången och jag går nu en kurs som kallas Pilot Check Out course, PCO. Kursen är en del i att bli utcheckad befälhavare på Boeing C-17 och de flygningar vi genomför under kursen går ut på att förfina teknik och färdigheter inom områden som lufttankning, lågflygning, taktiska in- och utflygningar samt assault landings (landning på korta landningsbanor). Allt övas i såväl dagsljus som mörker och under dygnets mörka timmar flyger vi många av momenten med Night Vision Goggles (NVGs).

I "contact position" med en amerikansk KC-135 Stratotanker någonstans över Texas.

I ”contact position” med en amerikansk KC-135 Stratotanker någonstans över Texas.

Under hälften av flygningarna tillämpas även dessa moment i ett spelat scenario med en fiktiv motståndare. Vår uppgift är att först planera inför och sedan leda ett uppdrag där vi på en höjd av omkring 100 meter över marken och med farter på upp mot 650 km/h tar oss in i ett operationsområde och förser ett mindre flygfält med materiell och förnödenheter. Under flygningens gång tvingas vi agera på uppkomna hot samtidigt som vi förväntas landa inom det tidsfönster som hör till förutsättningarna för operationen. För att undvika extra tid på marken har vi tillgång till lufttankning i form av en KC-135 som vi möter upp med på säker höjd efteråt.

Altus är på kartan en liten stad som kan förfalla ligga mitt i ingenstans men det är en febril aktivitet som pågår här. Det är en häftig plats att vara på med ett flertal stora flygplan som ständigt cirkulerar i trafikvarvet ovanför huvudena. På kvällarna träffas folk från spridda delar av världen på golfkrogen inne på basen där man kan grilla sin egen hamburgare och prata om dagens flygningar. De flesta av väggarna i lokalen är täckta med kardborre och den som vill kan lämna sin namnbricka där som ett minne av att man en gång passerade igenom. Passerade igenom denna småstad som är och förblir okänd för de flesta men som för många andra utgör ett alldeles speciellt minne av en intressant och spännande tid.

Inflygning till bana 35 Assault, Altus AFB, Oklahoma.

Inflygning till bana 35 Assault, Altus AFB, Oklahoma.

 

Med hopp om en God Jul och ett Gott Nytt År var i välden ni än må befinna er.

Toyboy

Mer information om förbandet Heavy Airlift Wing och Boeing C-17 finns här:

http://www.heavyairliftwing.org

http://www.forsvarsmakten.se/sv/information-och-fakta/materiel-och-teknik/luft/boeing-c-17/

16
Dec

Försvarsmaktens första flygande förvaltare

Anmäl Av:
i Ceremoni, Flygvapnet/luft, Helikopter, Helikopterflottiljen, Linköping, Pilot

Med en djup kunskap och lång yrkeserfarenhet utnämndes för en tid sedan helikopterpiloterna Kent Jonsson och Jöran Forsman från Helikopterflottiljen till de första flygande förvaltarna i Försvarsmakten.

– Att utnämnas till förvaltare inom sin specialistgren innebär att man är mästare inom sitt område. Det innebär också att man ska vara en föregångsman för sina yngre kollegor. Det är därför både en utmärkelse och ett ansvar som man skall vara beredd att axla. En förvaltare är den som OF vänder sig till för att få råd om hur verksamheten ska planeras och genomföras på ett säkert och kompetent sätt, säger Peter Sjöstrand, flottiljförvaltare på Helikopterflottiljen.

Kent Jonsson och Jöran Forsman gläds åt utnämningen och ser det som ett naturligt steg för dem att ta.

– Jag vill förkovra och utveckla mig inom organisationen, och det här är ett steg i detta. Det är bra och viktigt för mig att de unga också ser att det går att vara både specialistofficer och befälhavare, det vill säga ur ett flygperspektiv innebär det ingen begränsning att vara förvaltare, säger Kent Jonsson.

Som förvaltare blir de en viktig länk i kedjan mellan specialistofficerare och flottiljledning.

– För mig som flottiljförvaltare är det viktigt att det finns en företrädare inom varje kompetensområde som utgörs av specialistofficerare från OR6 till OR8, som direkt och indirekt stödjer mig som främste företrädare vid Helikopterflottiljen eftersom jag i min grundprofession företräder en yrkesinriktning. Tillsammans täcker vi hela förbandets olika professioner, säger Peter Sjöstrand.

Anna Lindh
Informationschef, helikopterflottiljen

Efter 18 år som kapten och pilot känns det givetvis både bra och rätt. Ska man vara trogen systemet så är detta den väg man ska ta, säger Jöran Forsman. Text och foto Anna Lindh

Efter 18 år som kapten och pilot känns det givetvis både bra och rätt. Ska man vara trogen systemet så är detta den väg man ska ta, säger Jöran Forsman. Text och foto Anna Lindh

Kent Jonsson framför Helikopter 16. Text och foto Anna Lindh

Kent Jonsson framför Helikopter 16. Text och foto Anna Lindh