27
Jun

Som vilken annan PRAO som helst. Nästan.

Anmäl Av:
i Flygvapnet/luft, Luftstridsskolan, Utbildning
Nic Johansson, PRAO vid LSS framför FOK-kompaniet på väg söderut

Nic Johansson, PRAO vid LSS framför FOK-kompaniet på väg söderut

Under sex innehållsrika dygn fick Nic Johansson, en elev ur åk 9 på Kunskapsskolan Uppsala Norra, möjlighet att följa med Luftstridsskolans blivande kadetter under deras lufttaktiska utbildningsdel.
Läs Nic’s berättelse nedan.

Så länge jag kan minnas har jag varit nyfiken på det militära. Jag tror att nyfikenheten främst vuxit fram genom historier om värnplikten och alla ”lumparminnen” som släktingar och bekanta berättat om. Då jag älskar att träna, lära mig nya saker och den militära nyfikenheten på senare år vuxit sig ännu starkare bestämde mig för att ansöka om att få genomföra min PRAO vid Luftstridsskolan i Uppsala när det var dags för det i skolan. Det kom till att bli en vecka som jag sent kommer att glömma.

Allting började med en lång bussresa från LSS Uppsala till F17 Ronneby och jag fick under resan ner till F17 möjlighet att lära känna några av rekryterna i FOK-kompaniet (FOK=Förberedande Officers Kurs) som jag skulle följa under veckan. För att lära oss om det svenska Flygvapnets historia stannade vi till i Linköping och gick in på Flygvapenmuséet innan resan fortsatte söderut mot F17.  Eftersom det var mitt första besök på Flygvapenmuséet trodde jag att muséet till stor del bara skulle vara flygmaskiner och helikoptrar men det visade sig vara mer än så. Flygvapnetmuséet var riktigt intressant och har en stor variation av utställningar. Allt från flygsimulatorer till gamla flygmaskiner samt dokumentärer om Catalina-affären samt en värdig sista viloplats för den bärgade DC-3:an. Jag kan med säkerhet säga att Flygvapenmuséet är ett museum som passar hela familjen. Liten som stor.

Den 1 juni på söndagen var F17 värd för Flygvapnets Huvudflygdag och det var en ynnest att kunna vara på plats som en del i utbildningen! Flygdagen drog ca 40 000 besökare och hade ett utbud av flyguppvisning av moderna och gamla flygmaskiner och även ett stridsscenario där Flygvapnets enda jägarförband Flygbasjägarna visade hur en CSAR (Combat Search & Rescue) genomförs med understöd av helikopter. Jag fick även möjligheten att tala med helikopterpiloter som tjänstgjort i Afghanistan och även med personal från R3, Flygbassäk och flygtekniker. Det var kändes unikt för mig som PRAO-elev att få möjlighet att höra deras berättelser och tankar. Efter tre nätter på F17 (i logement såklart) flög vi TP 84 (Hercules) till LSS i Uppsala där soldaterna i FOK-kompaniet vanligtvis håller hus och även där bodde vi i logement.  Det var otroligt intressant att få höra om deras uppgifter och hur dom trivs på sin utbildning.

Min PRAO- vecka bestod till stor del av föreläsningar och teoretiskt arbete om Flygvapnets uppbyggnad och dess delar. Jag har lärt mig massor under dessa dagar. Jag hade exempelvis ingen aning om hur mycket resurser som krävs för att sätta en MedEvac (transport av skadad i fält) i bruk. Men trots allt skolbänksittande så har jag fått en god uppfattning om hur livet inom Flygvapnet kan se ut. Jag har fått lära mig att bädda sängen på ett korrekt sätt, samt lärt mig att på rätt tid samt på rätt plats stå korrekt uppställd framför ett skrikande befäl. Jag har lärt mig marschera och att vika mina militära persedlar på ett ”preussiskt” sätt. Allting ska vara på ett visst sätt och noggrant utfört. Självklart så var jag under hela PRAO veckan klädd i uniform m/90 och jag trivdes förvånansvärt bra i uniformen. Det var samma sak med uniformen att allt ska vara på ett visst sätt. Alla fickor stängda och jackan likaså. Inga händer i fickorna och fältmössan den ska vara av när man går inomhus och på när man går utomhus. Kängorna skulle putsas varje morgon och så vidare. Jag tänkte för mig själv varje morgon då jag satte på mig uniformen hur härligt det var med struktur och ordning. Inga frågetecken utan rakt på sak. Jag vet att mycket av noggranheten och alla regler ligger till grund för alla befattningar inom Försvarsmakten och jag tror att det fungerar lite som en trygghet för alla soldater. Soldaterna vet att alla som tjänstgör inom Försvarsmakten har genomfört samma utbildning och för att klara utbildningen krävs det noggranhet. En noggrannhet som består i att ta hand om sig själv och sin utrustning vilket kan vara livsavgörande i händelse av kris eller krig.

FOK-kompaniet är ett kompani med motiverade soldater, det märker man när man talar med dom för att alla har ett driv och en vilja. Det var otroligt härligt att se alla dessa människor göra sitt bästa hela tiden för att utvecklas  och även när dom fick hårda ord av befälen lärde sig soldaterna av det. Befälen är också otroligt engagerade i sitt arbete och dom vill verkligen att deras soldater ska bli så duktiga som möjligt och att dom ska lyckas med uppgiften. För det är ju faktiskt framtidens officerare inom Flygvapnet som skapas.

Jag är jätte glad och tacksam över att jag fick möjligheten att följa FOK-kompaniet och uppleva deras verklighet i en vecka. Min nyfikenhet har stillats, men intresset ökat. Kombinationen mellan gemenskap, friluftsliv, fysisk aktivitet och organiserad verksamhet tilltalar mig oerhört mycket och om några år är det förhoppningsvis min tur att gå från PRAO-elev till rekryt. Vem vet- kanske blir det på Luftstridsskolan? Men oavsett vad det blir så är jag är säker på att någonstans inom Försvarsmakten kommer jag att verka. På land, till sjöss, i luften eller under ytan…

Till dess, höger – vänster om – marsch!/ Nic Johansson

19
Jun

Sista flygledaren i Afghanistan

Anmäl Av:
i Okategoriserade

I november 2011 åkte jag med dåvarande C A3, Gabor Nagy till Mazar-e-Sharif för att upprätta avtal med den tyska Base Commander som ansvarar för flygtrafikledningen på flygplatsen. Sedan dess har Försvarsmakten bidragit med totalt åtta reservofficerare/flygledare som tjänstgjort i tornet på MeS. Flygledarna har ingått i det svenska SAE förbandet men deras tjänstgöring i tornet har varit under tysk ledning. Förutom tyska flygledare har även ungerska, amerikanska och belgiska flygledare tjänstgjort i tornet. Trafikbelastningen har varit både hög (ca10 000 rörelser som mest per månad) och omväxlande med allt från militära UAV till civil reguljär flygtrafik. All trafikavveckling till och från flygplatsen har skett utan radar och med gammal utrustning.

Under 2014 har man flyttat in i ett nytt modernt torn med godkänd radarutrustning. Behörighetsutbildningen av de afghanska flygledarna har också påbörjats och de första fem flygledarna ska förhoppningsvis vara godkända före årsskiftet.

Johan Andersson, som var den sista svenska flygledaren, har även tjänstgjort som instruktör åt de afghanska flygledareleverna.

Johan kom hem förra veckan och Gabor Nagy, nu som FTCH, fick möjlighet att avsluta det svenska flygledarbidraget.

De flygledare som fått möjligheten att bidra till ISAF och den tyska flygtrafikledningen är:

Magnus Molund, Karin Boldrup, Johan Andersson, Joacim Stolt, Patrik Magnetorp, Peter Kallin, Joel Lejon och Fredrik Malm.

Försvarsmakten vill passa på att tacka alla flygledarna för ett mycket uppskattat arbete under denna insats.

Flygtaktisk Chef Gabor Nagy och Flygledare Johan Andersson

Flygtaktisk Chef Gabor Nagy och Flygledare Johan Andersson

Jette Christiansen

FTS Luftfart

 

16
Jun

Utveckling förbrödrar eller 1+1=3

Anmäl Av:
i Flygvapnet/luft
Personnel from 41(R) Sqn RAF and their Swedish Air Force counterparts. Foto: RAF Coningsby

Personnel from 41(R) Sqn RAF and their Swedish Air Force counterparts. Foto: RAF Coningsby

Övning MEATBALL-14, TU JAS två veckors samövning i Storbritannien med 41 test and evaluation squadron på RAF Coningsby, är till ända. Alla svenskar med tillhörande flygplan har landat där de ska och övningen har på alla sätt varit en stor framgång. Vi har från svensk sida uppnått alla våra målsättningar med övningen för vidare utveckling av JAS39. Det är bara att konstatera att vi kan fortsätta sträcka på oss i Sverige och flygvapnet. Vår personal, materiel och attityd har än en gång prövats och stått pall. Vår kontingents litenhet både personellt och materiellt, vårt underhållskoncept, vår taktik och våra system samt vår förmåga att leverera 100% av planerade flygningar imponerade på våra brittiska värdar. Nu vidtar mer formell rapportering och vidareutveckling av samarbetet.

Vidareutveckling av samarbetet kan verka lite diffust, särskilt när det skrivs som en bisats. Det är svårt att skriva en tydlig målsättning för och även svårt att ange effektmått för. När jag så här i efterhand tittar på den bild som togs av all personal som ingick i övningen blir det dock tydligt. Inte bara vi svenskar ska vara stolta, även britterna har visat prov på hög professionalism, ett utmärkt värdskap, långvarig insatserfarenhet med stridsflyg och ett så kallat ”mind-set” som liknar vårt. De opererar ett mycket potent flygsystem i Typhoon och flera delsystem som vi utvecklar gemensamt. De har för att uttrycka det enkelt lika mycket att lära oss som vi har att lära dem.

Som ingenjör är jag noga med matematiken men i detta fall pekar bevisen mot att ett plus ett faktiskt kan bli tre. En kommentar från filmen Top Gun gör sig påmind. Skolchefen ”VIPER” ger ”MAVERICK” sitt gillande för dennes något arroganta attityd men tillägger ”Remember: Once out there we’re all in the same team”

Övlt Mattias Hansson
C TU FLYG
Kontingentschef

16
Jun

Verklighetstrogen luftstrid

Anmäl Av:
i F 21, Flygvapnet/luft, Jas 39, Pilot
Taggar: , ,

afm14-art2-toppbild

Förra veckan ombaserade 211:e stridsflygdivision tillsammans med 332. Sqn från Bodö, Norge, till Rovaniemi och Lapplands flygflottilj för att delta i den årliga upplagan av Arctic Fighter Meet (AFM) där 11. Sqn står som värd.

Övningens fokus ligger på manövrerande strid och det främsta syftet är att erbjuda en möjlighet för yngre piloter att möta främmande flygplanstyper i luftstrid. Detta för att utveckla förmågan att använda sitt eget flygplans styrkor samt i ett vidare perspektiv lära känna dess begränsningar gentemot flygplan som har andra egenskaper.

Genom konceptet Cross Border Training (CBT) har vi idag ett gott övningsutbyte med Norge och Finland integrerat i vår ordinarie verksamhet. AFM erbjuder dock en möjlighet att lägga fokus på just manövrerande strid med piloter och flygplanstyper från andra nationer, och således en mer verklighetstrogen luftstrid. Övningen ger även deltagarna många andra möjligheter till erfarenhetsutbyte. De flesta briefingarna är gemensamma. Före respektive flygpass möts de deltagande piloterna för att planera övningen så att maximalt övningsutbyte kan uppnås utan att flygsäkerheten riskeras. Formationschefen är en erfaren pilot från någon av de andra deltagande nationerna och kan ofta genom sin erfarenhet komma med nya infallsvinklar på övningsupplägget. Detta gäller inte minst under debriefen efter genomfört flygpass, då det finns många lärdomar att hämta från det genomförda flygpasset, vilket också ger en inblick i hur de andra deltagande nationerna bedriver sin flygtjänst och vilka skillnader respektive likheter som finns.

Ombaseringen i sig ger också värdefulla praktiska erfarenheter där flexibilitet är en nyckel till framgång. Förutom att lösa logistiken och utmaningarna i att arbeta på en plats som inte är anpassad för verksamheten på samma sätt som vid hemförbandet (även om 11. Sqn skall ha en eloge för utmärkta förberedelser) gäller det att bekanta sig med gällande procedurer både kring flygbasen och ute i övningssektorerna.

afm14-art2-bild1

Övningen är för oss med mindre erfarenhet på många sätt en ögonöppnare när det gäller hantverket i den manövrerande striden. I den normala verksamheten övar vi – av lätt förklarliga skäl – endast mot egna flygplan, vilket innebär att deltagarna känner till motståndarflygplanets styrkor och svagheter och därför kan förutse motståndarens flygbanor i större utsträckning än vid en strid mot en annan flygplanstyp. Eftersom att egenskaperna i flera avseenden skiljer sig åt mellan F-18, som det finska flygvapnet använder, det norska flygvapnets F-16 och våra egna Jas 39 Gripen, ställer övningarna krav på piloterna att kontinuerligt ompröva och anpassa sin taktik utifrån egna förutsättningar och motståndarens styrkor respektive svagheter. Bättre sätt att förbereda sig för en skarp manövrerande strid är svårt att föreställa sig!

”Taz”
211:e stridsflygdivision

13
Jun

“God created aircraft mechanics so pilots can have heroes too”

Anmäl Av:
i Okategoriserade
Automatkanon med länklöst matarsystem. Fotograf: Kn Jörgen Hägg, TU BAS

Automatkanon med länklöst matarsystem. Fotograf: Kn Jörgen Hägg, TU BAS

Meatball 2014 från ett TUBAS- och flygteknikerperspektiv.

Under två veckor i juni studerar LSS (TUBAS) med stöd av tre flygtekniker från F 7 det brittiska flygvapnets arbetssätt och rutiner samt gemensamma system såsom HMD och automatkanoninstallation. Utbytet har genomförts genom studiebesök och utbytesverksamhet där brittiska och svenska tekniker har haft möjlighet att följa med under klargöring av Typhoon respektive Gripen.

Vi genomför vår verksamhet genom att vara en del av förbandet, d.v.s. teknikerna från F 7 är med och bedriver flygunderhållstjänsten och TUBAS-representanten agerar logistikansvarig för planerande, genomförande och avveckling av övningen.

Dagen börjar med att våra stridsflygplan görs klara för flygning. Under natten står flygplanen tillsammans med Typhoons och Tornados i RAF:s hangarer. Flygplanen bogseras ut och blandas efter hand med Typhoons på vägen till den 30000m2 stora uppställningsytan (linjen) där flygplanen ska få sin slutliga kontroll innan de ska upp i lufthavet. Under tiden förbereds dagens samarbete med britterna av TUBAS-representanten som oftast består av studiebesök eller i vissa fall rena utbyten mellan förbanden.

Linjen delas med ett 20-tal Typhoons och Tornados, men även med Spitfires och Lancasters som står på en ramp längre bort. Dessa opereras av Battle of Britain Memorial Flight och är som namnet avslöjar ett flygande museum. Situationen kan ibland verka surrealistisk då lufthavet blandas med ljud från dagens supermoderna jetflygplan till 40-talets kolvdrivna propellerflygplan. Då är det bara att luta sig tillbaka och njuta.

Vi producerar två pass per dag med fyra till sex flygplan i varje pass. Varje flygplan är utrustat med det nya hjälmsiktet, IR-roboten IRIS-T (Rb98) och en fälltank. Flygplanparken är blandad med en-sitsiga och två-sitsiga flygplan för att möjliggöra passagerarflygningar med den brittiska divisionen.

Det vi hittills har sett och lärt oss av utbytet är, vad det gäller det tekniska arbetet på flygmaskinen, att det skiljer sig väldigt lite trots radikalt olika flygplantyper. Vi känner igen oss i de flesta av alla klargöringsåtgärder. Däremot skiljer sig arbetssättet. Våra brittiska kollegor har en väldigt tydlig uppdelning av arbetsområden medan vi är enhetstekniker och kan och får göra samtliga åtgärder på vår flygmaskin. Vårt sätt att arbeta upplever vi som ett effektivare arbetssätt, framför allt med den begränsande personalmängd som svenska flygvapnet har.

Vi har också fått värdefull information om Typhoons automatkanon som har ett länklöst matarsystem av samma uppbyggnad som planeras i framtida svenska flygsystem. Att lära sig och förstå funktionen samt att se materielen innan den implementeras i våra egna system är en värdefull erfarenhet. Detta möjliggör bättre förutsättningar för kommande förberedelser och införande i framtiden.

Under övningen har också konceptet minimerad logistik provats. Det innebär bl.a. att vi endast tagit med oss materiel motsvarande två 20 fots-containrar, där en container är avsedd för stridsflygdivisionens planering och utvärdering av flygpass. Detta är ur brittiska ögon sett en mycket liten mängd materiel. De förundras också över hur vi kan bedriva tjänsten med så lite personal. Minimerad logistik är en stor och prioriterad uppgift inom TUBAS verksamhet, vilket på sikt skapar lägre kostnader samt medger större handlingsfrihet och användningsbarhet av förbanden för taktiska chefer. Här kommer svenska flygvapnet vara världsbäst inom några år.

Nu är det en dag kvar till ombasering tillbaka till Sverige med Tp84 och lastbilstransport. Hittills har vi fått ut det vi ville ha och är nöjda med vår och förbandets insats. Nu siktar vi mot nästa tillfälle där vi kan utvärdera vår verksamhet och inhämta nya erfarenheter.

TUBAS följer inte utvecklingen, vi leder den!

Jörgen Hägg, TU BAS och Ragnar Hallman, F 7

 

11
Jun

Ny förbandschef vid Luftstridsskolan

Anmäl Av:
i Ceremoni, Flygvapnet/luft, Luftstridsskolan, Uppsala
Taggar:

LSS1

Måndagen den 2 juni 2014 tillträdde överste Anders Persson som chef för Luftstridsskolan. Han mottog förbandsfanan av den avgående tillförordnade chefen, överstelöjtnant Torbjörn Eriksson.

 

LSS2

- Ni kan inte ana hur stolt jag är över att få ta befälet över Luftstridsskolan, sade Anders vid sitt inledningstal.

Ceremonin genomfördes i på Uppsala garnison under pompa och ståt med fanvakt och musikkår. Chefen för flygvapnet, generalmajor Micael Bydén företrädde Försvarsmakten vid chefsöverlämningen. Personal från LSS och inbjudna gäster, bland annat landshövdingen i Uppsala län, Peter Egardt närvarade.

Överste Anders Persson har tjänstgjort i Uppsala tidigare i sin karriär. Han flög på en av F 16 divisioner och kom första gången till Luftstridsskolan 2011 som stabschef för att efter en tid utnämnas till ställföreträdande chef för LSS. Anders kommer senast från Högkvarteret där han var chef för den flygtaktiska staben.

Överstelöjtnant Torbjörn Eriksson återgår nu till sin ordinarie befattning som ställföreträdande chef för Luftstridsskolan.

Mats Gyllander, LSS

 

11
Jun

70-års jubileum på F 17:s flygenhet

Anmäl Av:
i Arrangemang, F 17, Flygplan, Pilot, Ronneby

Fredagen den 30 maj, i samband med årets 70-års jubileum på F 17 bjöd vi in alla medarbetare som har jobbat och jobbar på Qvintus Röd, Blå och Gul sedan flottiljen sattes upp 1944 för en återträff. Det var en diger skara samling av entusiastiska män och kvinnor som träffades under eftermiddagen och kvällen.
Äldste gästen var Hans Rehnvall, idag 98 år gammal. Rehnvall började i Flygvapnet 1937 och var den förste divisionschefen på F 17 under Lansen-epoken.

Återsamling1

Varma återseenden Foto: P.Wirenstedt

Under eftermiddagen fick vi ta del av hur det var att arbeta och verka vid divisionerna under T 18 B-, A 21 R-, Lansen-, Draken- och Viggenepokerna samt flygräddningsverksamheten som bedrevs från F 17. Avslutningsvis berättade vi lite om hur det är att arbeta vid divisionerna på F 17 idag. Det var mycket intressanta bilder, filmer och berättelser vi alla fick ta del av. En flyghistorisk skatt då församlingens samlade erfarenhet spände över mer än 75 år av militär flygning! Visst är det skillnad på dagens divisioner jämfört med äldre dagars divisioner – men mest slående är likheterna. Det är mest materielen som skiljer dåtiden från nutiden. Alla var vi, och är vi, ytterst satta att utföra samma uppgifter – då som nu. Det som möjliggjorde att dåtidens divisioner kunde lösa sina uppgifter är samma som möjliggör dagens divisioner att lösa våra uppgifter. Visst behöver vi flygplan att flyga med, beväpning och sensorer etc. men det är då som nu tack vare engagerad och kunnig personal som vi löser det vi är ålagda. Under middagen sammanställde vi hur mycket ackumulerad flygtid församlingen tillsammans har flugit. Mer än
620 000 flygtimmar ibland annat alla de flygplanstyper som har funnits och finns på F 17 sedan 1950-talet. Det är tillsammans mer än 70 år i luften!

gruppbild

Alla samlade utanför flygtjänstbyggnaden. Foto: P. Wirenstedt

Krokodil

Under dagen hittade slutligen Qvintus Blå skölden sedan Lansen-epoken hem igen. Foto: P. Wirenstedt

För oss som är aktiva på divisionerna på F 17 idag var denna dag och kväll oförglömlig.

Vi vill på detta vis framföra vårt stora tack för allt det engagemang ni äldre och yngre medarbetare visat inför och under denna dag.

För oss finns det inte bättre bevis på att det vi kallar Flygvapenandan finns!

Andreas Dahlberg och Adam Nelson, divisionschefer vid F 17 stridsflygdivisioner

11
Jun

841 has left the building

Anmäl Av:
i F 7, Hercules
Taggar: , , , , ,

Det är med viss sorg som jag och många andra på 71 transportflygdivisionen ser 841 sakta rulla över plattan på F7 Såtenäs.

841 taxar ut för "sista" gången

841 taxar ut för ”sista” gången

Ferdinand Foch (1851-1929), Marskalk av Frankrike sade en gång att: ”Flygplan är intressanta men har inget militärt värde”.

Ett uttalande som DÅ visade sig vara lika felaktigt som NU. Flygplan har de sista hundra åren visat sig bidra till den väpnade konflikten på fler sätt än någon kunnat ana – inte minst Ferdinand. Hastighet, rörlighet, eldkraft är viktiga faktorer i dagens luftarena.

Flygvapnets Tp84, internationellt känd som C-130 Hercules är kanske inte känd för sin hastighet men har genom ett mycket varierande modellprogram visat sig vara en plattform som snart i 60 år levererat nödvändig effekt i tre arenor (luft, mark och sjö). För de som är riktigt intresserade rekommenderar jag att söka på C-130 på internet för att sedan ha många dagars intressant läsning framför er.

Flygvapnet valde att 1965 leasa för att sedan köpa en C-130 från det Amerikanska företaget Lockheed. Kostnaden var $2.250.000 och det var en ”Fly-away” leverans (se kvitto).

Inköp Tp84 -841

Inköp Tp84 -841

I svenska tjänst har Tp84 levererat nödvändig effekt till staten under nästan 50 år. Allt från att 1968 leasas ut till Röda Korset under hjälpoperationen i Biafra (Civil registrering SE-XBT) till att genomföra taktiska transporter för Försvarsmakten och svenska myndigheter. Den senaste insatsen av rang var katastrofen i Filippinerna som återigen visat Tp84 användbarhet. Jag skall dock inte fördjupa mig i Tp84 historia utan lämnar det till andra att berätta.

”Vår” 841 är snart (nästa sommar) 50 år och Flygvapnet firar då 50 år som Herculesoperatör och gör Sverige till Europas mest erfarna operatör av C-130 Hercules. En erfarenhet som i vissa sammanhang kräver visst ansvar.

Tyvärr är besluten sådana att två Tp 84 skall avvecklas under 2014, 841 och 843 skall fortsätta att används så läge de är luftvärdiga men allt planerat underhåll utanför F7 avbeställs. Detta innebar för 841 att den i måndags lämnade F7 Såtenäs för en oviss framtid. Det känns sorgligt….. Positivt är dock att de som blir kvar planeras för modifiering så att de även möter framtida krav – civila och militära.

Flottan av Tp84 (8 st inklusive 841) har varit i tjänst i många år och är i behov av modifieringar men i relativa mått finns det mycket tid kvar i de gamla trotjänarna. Dom har under alla år vårdats och modifierats. Det finns inga datorer eller modern teknik som hjälper piloten att flyga flygplanet utan det är en form av konst i vissa fall. Flygkänsla är av största betydelse. ”Glidflygning” från höghöjd är för Tp84 piloter en bra förmåga att bemästra.

”Det är en konst att flyga, eller snarare ett knep. Knepet består i att lära sig kasta sig till marken och missa.” Douglas Adams (1952-2001)

Många eldsjälar har vuxit upp i och sedan pensionerats i Tp84 tjänst. Jag har vigt snart 20 år av mitt liv till att flyga dessa otroliga flygplan, jag hoppas på många år till.

Övlt Per Carlemalm, C 71 tpdiv och Tp84-pilot.

71 transportflygdivisionen

71 transportflygdivisionen

10
Jun

Jomini vs Clausewitz i modern luftstrid

Anmäl Av:
i F 21, Flygvapnet/luft, Nordiskt samarbete, Övning
Taggar: ,

Vad har modern luftstrid med två gamla militärteoretiker att göra?
Väldigt mycket hävdar jag.

211. Stridsflygdivision befinner sig just nu i Rovaniemi, Finland på en luftstridsövning. Även Norge deltar med 332. Sqn från Bodö med F-16. Det är årets upplaga av Arctic Fighter Meet som går av stapeln, där 11. Sqn i år står som värd. Ett värdskap som roterar mellan de deltagande länderna varje år.

afm14

Syftet med övningen är att öva manövreringsträning/luftstrid mot andra plattformar. Den leder dessutom till att vi fortsätter att utveckla det goda samarbetet som vi redan har med Norge och Finland i form utav Cross Border Training, CBT. Normalt över vi till vardags hemma på F 21 med JAS 39 mot JAS 39 i våra övningar. Det ger en bra grund att stå på, men är en mindre sannolik kombination i händelse av en konflikt. Därför fyller denna övning en viktig funktion vid utbildningen utav våra yngre piloter. Att manövrera sitt flygplan på ett optimalt sätt, nyttja dess fördelar och samtidigt undvika dess nackdelar. Detta samtidigt som man ska försöka applicera detta mot en annan plattform, som har helt andra egenskaper, med olika för- och nackdelar. Här är skillnaderna stora mellan F-16, F-18 och JAS 39. Kategoriserar man dessutom in alla plattformar och dess prestanda vid hög-, medel- och låg fart, samt hög-, medel- eller låg höjd, så blir matrisen genast ganska omfattande för hur man som pilot ska utnyttja sina fördelar, samtidigt som man försöker framkalla motståndarens nackdelar.

Detta gäller de rent fysiska plattformarna, vad flygmaskinerna klarar av och hur de är konstruerade. Men inuti sitter det dock en människa (fortfarande). Hur denna individ hanterar sin plattform bygger inledningsvis helt och hållet på vilken utbildning denne får. Det är här Jomini och Clausewitz gör entré. Intressant att iakttaga under en sådan här övning är hur otroligt lika vi nordiska länder är varandra till sätt och kultur, men hur otroligt olika vi är i varandra i utbildningsfilosofi. Här är det framför allt Norge och Sverige jag tänker på. Vi var för drygt 100 år sedan ett och samma land. Vi pratar i grunden samma språk, och vi utbyter dagligen arbetskraft i tusental i varandras länder.

Det finns givetvis flera saker som skiljer våra länder åt, men en tydlig skillnad är att Norge har en lång tradition utav att köpa amerikanska stridsflygplan. Med detta så har de (till skillnad från Finland, som nu för första gången har amerikanska stridsflygplan) också köpt utbildningen utav piloter av just USA. Givetvis spelar Norges Nato-medlemskap- och deras roll i 2:a världskriget in i detta. Sannolikt har ovanstående också föranlett att de också anammat en utbildningsfilosofi som bygger mer på Jominis förhållningssätt. Detta blir väldigt tydligt när vi kommer in på ämnet luftstridens grundutbildning.

När vi är på övningar med flygvapnet likt denna, så märks det stora likheter med hur USA och Norge utbildar och till viss del ser på luftstrid. Kutym på dessa övningar är att respektive nation turas om att styra upp hur övningen ska gå till och vilka målsättningar man har. Norge har här ofta ett önskemål om förutbestämda ”set-ups” i form utav farter, kurser höjder och bestämmelser för hur målflygplanen ska manövrera. Allt för att den övade jakten (vi svenskar delar in de övade i rollen jakt- eller målflygplan, där jaktens övningsutbyte alltid är det som står i fokus) ska få ut sitt övningsutbyte. På så sätt vet man exakt vad jakten ska få ut av övningen, och i alla fall inledningsvis exakt hur han ska bete sig för att kunna skjuta ner målet. Man förhåller sig helt enkelt till ”a set of general rules” som kommer att leda till framgång.
Vi svenskar har en annan historia, där vår neutralitet under 2.a vk och att vi inte är medlemmar av Nato, spelar väldigt stor roll i hur vi förhåller oss till luftstrid och utbildningen inom detta. Vi har i flygvapnet en tradition att förlita oss mer till och bygga upp en ”känsla”, när vi utbildar i luftstrid, och ser det mer som en konst, istället för en vetenskap. Vi i flyggvapnet har tydliga målsättningar med våra övningar, men de bygger till stor del på att eleven ska lära sig en helhet, för att på så sätt kunna agera i alla lägen, oavsett hur fienden beter sig. Helt enkelt mer åt Clausewitz filosofi.

Vilken väg är då bäst kan man fråga sig? Ja ser man till målsättningen med luftstridsutbildningen, där respektive land i slutändan vill få valuta för pengarna i form utav krigsdugliga piloter, så visar denna övning med all sin tydlighet att båda varianterna fungerar.

Det Norska flygvapnet kommer kanske fortare framåt i sin utbildning med deras momentövningar. Efter nio månaders utbildning på F-16 i USA, och sex månaders flygning i Norge ingår de norska piloterna i sin division som combat ready. Dock måste piloterna efter avslutad utbildning flyga mer för att kunna skapa sig en bredare bas att stå på, vilket de också gör genom att delta på övningar likt denna som vi är på just nu.

I Sverige tar det drygt två år innan piloterna ingår i divisionen. De har då en bredare bas att stå på, även om de också behöver flyga vidare, för att bredda sin erfarenhet.
Här tar sedan den fortsatta träningen vid. Precis som i vilken idrott som helst. Hade ovanstående handlat om ex. hästpolo, och att det finns två olika utbildningar för hur man bäst lär sig just hästpolo, så hade alla ändå förstått att det är efter utbildningen, där hur mycket man tränar som spelar störst roll i hur duktig man blir (givet att en viss grundtalang finns).

Men för att avslutningsvis blanda in en tredje teoretiker i detta, så kan jag konstatera att Sun- Tzu hade rätt, lär känna dig själv och lär känna din fiende, så har du i alla fall kommit en bra bit på vägen. Sen är det bara att öva, öva och öva.

Övlt Tobhias Wikström
C 211.Stridsflygdivision

10
Jun

Köttbullarna blir bättre om de är välkryddade. MEATBALL ur ett MSE perspektiv

Anmäl Av:
i Flygvapnet/luft
Bilden visar en rote JAS39 över Nordsjön strax utanför Englands ostkust. Foto: Mj Stefan Engström, TU JAS

Bilden visar en rote JAS39 över Nordsjön strax utanför Englands ostkust. Foto: Mj Stefan Engström, TU JAS

Mission Support Element (MSE) är en del av stridsflygdivisionen och understödjer flygtjänsten med planering, underrättelsetjänst och utvärdering samt att tillvarata vunna erfarenheter.

För att det ska vara möjligt att flyga i övning ”MEATBALL-14” med den interoperabla taktiska datalänk (Länk-16) som idag finns i JAS39, behöver en del förplaneringssteg genomföras. Det krävs en omfattande samverkan och ett flertal tillstånd för att skapa ett fungerande nätverk att kommunicera inom. Innan övningen bestäms även vilka frekvenser man ska använda för talkommunikation på flygradion, samt vilken kryptonyckel man ska använda för Länk-16. Detta koordineras inom TU JAS av uppdragsstödspersonal med särskild kompetens.

En stor fördel med Länk-16 är att det är en interoperabel datalänk. Med detta menas att alla flygplan som har samma krypto och kanalinställning (oavsett nationalitet) kan se var de andra egna flygplanen befinner sig samt vilka mål de ser med sin radar.

Inför varje flygpass arbetar den svenska MSE-enheten (Mission Support Element) ur TU JAS med att planera den information piloterna behöver ha med sig på sina datastavar till flygplanet. Det kan vara navigationsdata, målpositioner, kanaldata för kommunikation och Länk-16. Denna planering görs i datorsystemet MSS (Mission Support System) som under denna övning var grupperad i en container inne i en gemensam Typhoon/Tornado/JAS39 hangar.

Efter genomfört flygpass läser MSE-enheten ut information ur datastavarna till MSS. Därefter vidtar en omfattande utvärdering av flygningen, både ur ett tekniskt och ett taktiskt perspektiv.

Under övning ”MEATBALL” bestod funktionen av endast två man som fick täcka samtliga funktioner, vilket mycket väl täckte divisionens behov under en övning som denna.

En vanlig dag bestod av 2 flygpass/dag med 4–5 JAS39/pass.

Vid sidan om luftstriden och den taktiska utprovning av HMD (Head Mounted Display) som var i fokus under övningen så möjliggjorde även övning MEATBALL en viss utprovning av MSE-konceptet i stridsflygdivisionen.

Ur ett TUJAS MSE-perspektiv är övning MEATBALL en ovärderlig möjlighet att pröva logistik, organisation, funktion, och stabilitet på de stödsystem som används idag. Det är även en bra möjlighet att pröva rådande MSE koncept i syfte att skapa underlag för utveckling.

Detta utvecklingsarbete kommer TUJAS att fortsätta driva i syfte att göra stridsflygdivisionen så snabb och effektiv som möjligt.

Mj Mauritz Strid & Mj Stefan Engström
TU JAS