13
Jun

“God created aircraft mechanics so pilots can have heroes too”

Anmäl Av:
i Okategoriserade
Automatkanon med länklöst matarsystem. Fotograf: Kn Jörgen Hägg, TU BAS

Automatkanon med länklöst matarsystem. Fotograf: Kn Jörgen Hägg, TU BAS

Meatball 2014 från ett TUBAS- och flygteknikerperspektiv.

Under två veckor i juni studerar LSS (TUBAS) med stöd av tre flygtekniker från F 7 det brittiska flygvapnets arbetssätt och rutiner samt gemensamma system såsom HMD och automatkanoninstallation. Utbytet har genomförts genom studiebesök och utbytesverksamhet där brittiska och svenska tekniker har haft möjlighet att följa med under klargöring av Typhoon respektive Gripen.

Vi genomför vår verksamhet genom att vara en del av förbandet, d.v.s. teknikerna från F 7 är med och bedriver flygunderhållstjänsten och TUBAS-representanten agerar logistikansvarig för planerande, genomförande och avveckling av övningen.

Dagen börjar med att våra stridsflygplan görs klara för flygning. Under natten står flygplanen tillsammans med Typhoons och Tornados i RAF:s hangarer. Flygplanen bogseras ut och blandas efter hand med Typhoons på vägen till den 30000m2 stora uppställningsytan (linjen) där flygplanen ska få sin slutliga kontroll innan de ska upp i lufthavet. Under tiden förbereds dagens samarbete med britterna av TUBAS-representanten som oftast består av studiebesök eller i vissa fall rena utbyten mellan förbanden.

Linjen delas med ett 20-tal Typhoons och Tornados, men även med Spitfires och Lancasters som står på en ramp längre bort. Dessa opereras av Battle of Britain Memorial Flight och är som namnet avslöjar ett flygande museum. Situationen kan ibland verka surrealistisk då lufthavet blandas med ljud från dagens supermoderna jetflygplan till 40-talets kolvdrivna propellerflygplan. Då är det bara att luta sig tillbaka och njuta.

Vi producerar två pass per dag med fyra till sex flygplan i varje pass. Varje flygplan är utrustat med det nya hjälmsiktet, IR-roboten IRIS-T (Rb98) och en fälltank. Flygplanparken är blandad med en-sitsiga och två-sitsiga flygplan för att möjliggöra passagerarflygningar med den brittiska divisionen.

Det vi hittills har sett och lärt oss av utbytet är, vad det gäller det tekniska arbetet på flygmaskinen, att det skiljer sig väldigt lite trots radikalt olika flygplantyper. Vi känner igen oss i de flesta av alla klargöringsåtgärder. Däremot skiljer sig arbetssättet. Våra brittiska kollegor har en väldigt tydlig uppdelning av arbetsområden medan vi är enhetstekniker och kan och får göra samtliga åtgärder på vår flygmaskin. Vårt sätt att arbeta upplever vi som ett effektivare arbetssätt, framför allt med den begränsande personalmängd som svenska flygvapnet har.

Vi har också fått värdefull information om Typhoons automatkanon som har ett länklöst matarsystem av samma uppbyggnad som planeras i framtida svenska flygsystem. Att lära sig och förstå funktionen samt att se materielen innan den implementeras i våra egna system är en värdefull erfarenhet. Detta möjliggör bättre förutsättningar för kommande förberedelser och införande i framtiden.

Under övningen har också konceptet minimerad logistik provats. Det innebär bl.a. att vi endast tagit med oss materiel motsvarande två 20 fots-containrar, där en container är avsedd för stridsflygdivisionens planering och utvärdering av flygpass. Detta är ur brittiska ögon sett en mycket liten mängd materiel. De förundras också över hur vi kan bedriva tjänsten med så lite personal. Minimerad logistik är en stor och prioriterad uppgift inom TUBAS verksamhet, vilket på sikt skapar lägre kostnader samt medger större handlingsfrihet och användningsbarhet av förbanden för taktiska chefer. Här kommer svenska flygvapnet vara världsbäst inom några år.

Nu är det en dag kvar till ombasering tillbaka till Sverige med Tp84 och lastbilstransport. Hittills har vi fått ut det vi ville ha och är nöjda med vår och förbandets insats. Nu siktar vi mot nästa tillfälle där vi kan utvärdera vår verksamhet och inhämta nya erfarenheter.

TUBAS följer inte utvecklingen, vi leder den!

Jörgen Hägg, TU BAS och Ragnar Hallman, F 7

 

11
Jun

Ny förbandschef vid Luftstridsskolan

Anmäl Av:
i Ceremoni, Flygvapnet/luft, Luftstridsskolan, Uppsala
Taggar:

LSS1

Måndagen den 2 juni 2014 tillträdde överste Anders Persson som chef för Luftstridsskolan. Han mottog förbandsfanan av den avgående tillförordnade chefen, överstelöjtnant Torbjörn Eriksson.

 

LSS2

- Ni kan inte ana hur stolt jag är över att få ta befälet över Luftstridsskolan, sade Anders vid sitt inledningstal.

Ceremonin genomfördes i på Uppsala garnison under pompa och ståt med fanvakt och musikkår. Chefen för flygvapnet, generalmajor Micael Bydén företrädde Försvarsmakten vid chefsöverlämningen. Personal från LSS och inbjudna gäster, bland annat landshövdingen i Uppsala län, Peter Egardt närvarade.

Överste Anders Persson har tjänstgjort i Uppsala tidigare i sin karriär. Han flög på en av F 16 divisioner och kom första gången till Luftstridsskolan 2011 som stabschef för att efter en tid utnämnas till ställföreträdande chef för LSS. Anders kommer senast från Högkvarteret där han var chef för den flygtaktiska staben.

Överstelöjtnant Torbjörn Eriksson återgår nu till sin ordinarie befattning som ställföreträdande chef för Luftstridsskolan.

Mats Gyllander, LSS

 

11
Jun

70-års jubileum på F 17:s flygenhet

Anmäl Av:
i Arrangemang, F 17, Flygplan, Pilot, Ronneby

Fredagen den 30 maj, i samband med årets 70-års jubileum på F 17 bjöd vi in alla medarbetare som har jobbat och jobbar på Qvintus Röd, Blå och Gul sedan flottiljen sattes upp 1944 för en återträff. Det var en diger skara samling av entusiastiska män och kvinnor som träffades under eftermiddagen och kvällen.
Äldste gästen var Hans Rehnvall, idag 98 år gammal. Rehnvall började i Flygvapnet 1937 och var den förste divisionschefen på F 17 under Lansen-epoken.

Återsamling1

Varma återseenden Foto: P.Wirenstedt

Under eftermiddagen fick vi ta del av hur det var att arbeta och verka vid divisionerna under T 18 B-, A 21 R-, Lansen-, Draken- och Viggenepokerna samt flygräddningsverksamheten som bedrevs från F 17. Avslutningsvis berättade vi lite om hur det är att arbeta vid divisionerna på F 17 idag. Det var mycket intressanta bilder, filmer och berättelser vi alla fick ta del av. En flyghistorisk skatt då församlingens samlade erfarenhet spände över mer än 75 år av militär flygning! Visst är det skillnad på dagens divisioner jämfört med äldre dagars divisioner – men mest slående är likheterna. Det är mest materielen som skiljer dåtiden från nutiden. Alla var vi, och är vi, ytterst satta att utföra samma uppgifter – då som nu. Det som möjliggjorde att dåtidens divisioner kunde lösa sina uppgifter är samma som möjliggör dagens divisioner att lösa våra uppgifter. Visst behöver vi flygplan att flyga med, beväpning och sensorer etc. men det är då som nu tack vare engagerad och kunnig personal som vi löser det vi är ålagda. Under middagen sammanställde vi hur mycket ackumulerad flygtid församlingen tillsammans har flugit. Mer än
620 000 flygtimmar ibland annat alla de flygplanstyper som har funnits och finns på F 17 sedan 1950-talet. Det är tillsammans mer än 70 år i luften!

gruppbild

Alla samlade utanför flygtjänstbyggnaden. Foto: P. Wirenstedt

Krokodil

Under dagen hittade slutligen Qvintus Blå skölden sedan Lansen-epoken hem igen. Foto: P. Wirenstedt

För oss som är aktiva på divisionerna på F 17 idag var denna dag och kväll oförglömlig.

Vi vill på detta vis framföra vårt stora tack för allt det engagemang ni äldre och yngre medarbetare visat inför och under denna dag.

För oss finns det inte bättre bevis på att det vi kallar Flygvapenandan finns!

Andreas Dahlberg och Adam Nelson, divisionschefer vid F 17 stridsflygdivisioner

11
Jun

841 has left the building

Anmäl Av:
i F 7, Hercules
Taggar: , , , , ,

Det är med viss sorg som jag och många andra på 71 transportflygdivisionen ser 841 sakta rulla över plattan på F7 Såtenäs.

841 taxar ut för "sista" gången

841 taxar ut för ”sista” gången

Ferdinand Foch (1851-1929), Marskalk av Frankrike sade en gång att: ”Flygplan är intressanta men har inget militärt värde”.

Ett uttalande som DÅ visade sig vara lika felaktigt som NU. Flygplan har de sista hundra åren visat sig bidra till den väpnade konflikten på fler sätt än någon kunnat ana – inte minst Ferdinand. Hastighet, rörlighet, eldkraft är viktiga faktorer i dagens luftarena.

Flygvapnets Tp84, internationellt känd som C-130 Hercules är kanske inte känd för sin hastighet men har genom ett mycket varierande modellprogram visat sig vara en plattform som snart i 60 år levererat nödvändig effekt i tre arenor (luft, mark och sjö). För de som är riktigt intresserade rekommenderar jag att söka på C-130 på internet för att sedan ha många dagars intressant läsning framför er.

Flygvapnet valde att 1965 leasa för att sedan köpa en C-130 från det Amerikanska företaget Lockheed. Kostnaden var $2.250.000 och det var en ”Fly-away” leverans (se kvitto).

Inköp Tp84 -841

Inköp Tp84 -841

I svenska tjänst har Tp84 levererat nödvändig effekt till staten under nästan 50 år. Allt från att 1968 leasas ut till Röda Korset under hjälpoperationen i Biafra (Civil registrering SE-XBT) till att genomföra taktiska transporter för Försvarsmakten och svenska myndigheter. Den senaste insatsen av rang var katastrofen i Filippinerna som återigen visat Tp84 användbarhet. Jag skall dock inte fördjupa mig i Tp84 historia utan lämnar det till andra att berätta.

”Vår” 841 är snart (nästa sommar) 50 år och Flygvapnet firar då 50 år som Herculesoperatör och gör Sverige till Europas mest erfarna operatör av C-130 Hercules. En erfarenhet som i vissa sammanhang kräver visst ansvar.

Tyvärr är besluten sådana att två Tp 84 skall avvecklas under 2014, 841 och 843 skall fortsätta att används så läge de är luftvärdiga men allt planerat underhåll utanför F7 avbeställs. Detta innebar för 841 att den i måndags lämnade F7 Såtenäs för en oviss framtid. Det känns sorgligt….. Positivt är dock att de som blir kvar planeras för modifiering så att de även möter framtida krav – civila och militära.

Flottan av Tp84 (8 st inklusive 841) har varit i tjänst i många år och är i behov av modifieringar men i relativa mått finns det mycket tid kvar i de gamla trotjänarna. Dom har under alla år vårdats och modifierats. Det finns inga datorer eller modern teknik som hjälper piloten att flyga flygplanet utan det är en form av konst i vissa fall. Flygkänsla är av största betydelse. ”Glidflygning” från höghöjd är för Tp84 piloter en bra förmåga att bemästra.

”Det är en konst att flyga, eller snarare ett knep. Knepet består i att lära sig kasta sig till marken och missa.” Douglas Adams (1952-2001)

Många eldsjälar har vuxit upp i och sedan pensionerats i Tp84 tjänst. Jag har vigt snart 20 år av mitt liv till att flyga dessa otroliga flygplan, jag hoppas på många år till.

Övlt Per Carlemalm, C 71 tpdiv och Tp84-pilot.

71 transportflygdivisionen

71 transportflygdivisionen

10
Jun

Jomini vs Clausewitz i modern luftstrid

Anmäl Av:
i F 21, Flygvapnet/luft, Nordiskt samarbete, Övning
Taggar: ,

Vad har modern luftstrid med två gamla militärteoretiker att göra?
Väldigt mycket hävdar jag.

211. Stridsflygdivision befinner sig just nu i Rovaniemi, Finland på en luftstridsövning. Även Norge deltar med 332. Sqn från Bodö med F-16. Det är årets upplaga av Arctic Fighter Meet som går av stapeln, där 11. Sqn i år står som värd. Ett värdskap som roterar mellan de deltagande länderna varje år.

afm14

Syftet med övningen är att öva manövreringsträning/luftstrid mot andra plattformar. Den leder dessutom till att vi fortsätter att utveckla det goda samarbetet som vi redan har med Norge och Finland i form utav Cross Border Training, CBT. Normalt över vi till vardags hemma på F 21 med JAS 39 mot JAS 39 i våra övningar. Det ger en bra grund att stå på, men är en mindre sannolik kombination i händelse av en konflikt. Därför fyller denna övning en viktig funktion vid utbildningen utav våra yngre piloter. Att manövrera sitt flygplan på ett optimalt sätt, nyttja dess fördelar och samtidigt undvika dess nackdelar. Detta samtidigt som man ska försöka applicera detta mot en annan plattform, som har helt andra egenskaper, med olika för- och nackdelar. Här är skillnaderna stora mellan F-16, F-18 och JAS 39. Kategoriserar man dessutom in alla plattformar och dess prestanda vid hög-, medel- och låg fart, samt hög-, medel- eller låg höjd, så blir matrisen genast ganska omfattande för hur man som pilot ska utnyttja sina fördelar, samtidigt som man försöker framkalla motståndarens nackdelar.

Detta gäller de rent fysiska plattformarna, vad flygmaskinerna klarar av och hur de är konstruerade. Men inuti sitter det dock en människa (fortfarande). Hur denna individ hanterar sin plattform bygger inledningsvis helt och hållet på vilken utbildning denne får. Det är här Jomini och Clausewitz gör entré. Intressant att iakttaga under en sådan här övning är hur otroligt lika vi nordiska länder är varandra till sätt och kultur, men hur otroligt olika vi är i varandra i utbildningsfilosofi. Här är det framför allt Norge och Sverige jag tänker på. Vi var för drygt 100 år sedan ett och samma land. Vi pratar i grunden samma språk, och vi utbyter dagligen arbetskraft i tusental i varandras länder.

Det finns givetvis flera saker som skiljer våra länder åt, men en tydlig skillnad är att Norge har en lång tradition utav att köpa amerikanska stridsflygplan. Med detta så har de (till skillnad från Finland, som nu för första gången har amerikanska stridsflygplan) också köpt utbildningen utav piloter av just USA. Givetvis spelar Norges Nato-medlemskap- och deras roll i 2:a världskriget in i detta. Sannolikt har ovanstående också föranlett att de också anammat en utbildningsfilosofi som bygger mer på Jominis förhållningssätt. Detta blir väldigt tydligt när vi kommer in på ämnet luftstridens grundutbildning.

När vi är på övningar med flygvapnet likt denna, så märks det stora likheter med hur USA och Norge utbildar och till viss del ser på luftstrid. Kutym på dessa övningar är att respektive nation turas om att styra upp hur övningen ska gå till och vilka målsättningar man har. Norge har här ofta ett önskemål om förutbestämda ”set-ups” i form utav farter, kurser höjder och bestämmelser för hur målflygplanen ska manövrera. Allt för att den övade jakten (vi svenskar delar in de övade i rollen jakt- eller målflygplan, där jaktens övningsutbyte alltid är det som står i fokus) ska få ut sitt övningsutbyte. På så sätt vet man exakt vad jakten ska få ut av övningen, och i alla fall inledningsvis exakt hur han ska bete sig för att kunna skjuta ner målet. Man förhåller sig helt enkelt till ”a set of general rules” som kommer att leda till framgång.
Vi svenskar har en annan historia, där vår neutralitet under 2.a vk och att vi inte är medlemmar av Nato, spelar väldigt stor roll i hur vi förhåller oss till luftstrid och utbildningen inom detta. Vi har i flygvapnet en tradition att förlita oss mer till och bygga upp en ”känsla”, när vi utbildar i luftstrid, och ser det mer som en konst, istället för en vetenskap. Vi i flyggvapnet har tydliga målsättningar med våra övningar, men de bygger till stor del på att eleven ska lära sig en helhet, för att på så sätt kunna agera i alla lägen, oavsett hur fienden beter sig. Helt enkelt mer åt Clausewitz filosofi.

Vilken väg är då bäst kan man fråga sig? Ja ser man till målsättningen med luftstridsutbildningen, där respektive land i slutändan vill få valuta för pengarna i form utav krigsdugliga piloter, så visar denna övning med all sin tydlighet att båda varianterna fungerar.

Det Norska flygvapnet kommer kanske fortare framåt i sin utbildning med deras momentövningar. Efter nio månaders utbildning på F-16 i USA, och sex månaders flygning i Norge ingår de norska piloterna i sin division som combat ready. Dock måste piloterna efter avslutad utbildning flyga mer för att kunna skapa sig en bredare bas att stå på, vilket de också gör genom att delta på övningar likt denna som vi är på just nu.

I Sverige tar det drygt två år innan piloterna ingår i divisionen. De har då en bredare bas att stå på, även om de också behöver flyga vidare, för att bredda sin erfarenhet.
Här tar sedan den fortsatta träningen vid. Precis som i vilken idrott som helst. Hade ovanstående handlat om ex. hästpolo, och att det finns två olika utbildningar för hur man bäst lär sig just hästpolo, så hade alla ändå förstått att det är efter utbildningen, där hur mycket man tränar som spelar störst roll i hur duktig man blir (givet att en viss grundtalang finns).

Men för att avslutningsvis blanda in en tredje teoretiker i detta, så kan jag konstatera att Sun- Tzu hade rätt, lär känna dig själv och lär känna din fiende, så har du i alla fall kommit en bra bit på vägen. Sen är det bara att öva, öva och öva.

Övlt Tobhias Wikström
C 211.Stridsflygdivision

10
Jun

Köttbullarna blir bättre om de är välkryddade. MEATBALL ur ett MSE perspektiv

Anmäl Av:
i Flygvapnet/luft
Bilden visar en rote JAS39 över Nordsjön strax utanför Englands ostkust. Foto: Mj Stefan Engström, TU JAS

Bilden visar en rote JAS39 över Nordsjön strax utanför Englands ostkust. Foto: Mj Stefan Engström, TU JAS

Mission Support Element (MSE) är en del av stridsflygdivisionen och understödjer flygtjänsten med planering, underrättelsetjänst och utvärdering samt att tillvarata vunna erfarenheter.

För att det ska vara möjligt att flyga i övning ”MEATBALL-14” med den interoperabla taktiska datalänk (Länk-16) som idag finns i JAS39, behöver en del förplaneringssteg genomföras. Det krävs en omfattande samverkan och ett flertal tillstånd för att skapa ett fungerande nätverk att kommunicera inom. Innan övningen bestäms även vilka frekvenser man ska använda för talkommunikation på flygradion, samt vilken kryptonyckel man ska använda för Länk-16. Detta koordineras inom TU JAS av uppdragsstödspersonal med särskild kompetens.

En stor fördel med Länk-16 är att det är en interoperabel datalänk. Med detta menas att alla flygplan som har samma krypto och kanalinställning (oavsett nationalitet) kan se var de andra egna flygplanen befinner sig samt vilka mål de ser med sin radar.

Inför varje flygpass arbetar den svenska MSE-enheten (Mission Support Element) ur TU JAS med att planera den information piloterna behöver ha med sig på sina datastavar till flygplanet. Det kan vara navigationsdata, målpositioner, kanaldata för kommunikation och Länk-16. Denna planering görs i datorsystemet MSS (Mission Support System) som under denna övning var grupperad i en container inne i en gemensam Typhoon/Tornado/JAS39 hangar.

Efter genomfört flygpass läser MSE-enheten ut information ur datastavarna till MSS. Därefter vidtar en omfattande utvärdering av flygningen, både ur ett tekniskt och ett taktiskt perspektiv.

Under övning ”MEATBALL” bestod funktionen av endast två man som fick täcka samtliga funktioner, vilket mycket väl täckte divisionens behov under en övning som denna.

En vanlig dag bestod av 2 flygpass/dag med 4–5 JAS39/pass.

Vid sidan om luftstriden och den taktiska utprovning av HMD (Head Mounted Display) som var i fokus under övningen så möjliggjorde även övning MEATBALL en viss utprovning av MSE-konceptet i stridsflygdivisionen.

Ur ett TUJAS MSE-perspektiv är övning MEATBALL en ovärderlig möjlighet att pröva logistik, organisation, funktion, och stabilitet på de stödsystem som används idag. Det är även en bra möjlighet att pröva rådande MSE koncept i syfte att skapa underlag för utveckling.

Detta utvecklingsarbete kommer TUJAS att fortsätta driva i syfte att göra stridsflygdivisionen så snabb och effektiv som möjligt.

Mj Mauritz Strid & Mj Stefan Engström
TU JAS

09
Jun

Flygingenjören – en viktig kugge i taktikutvecklingen av Gripen

Anmäl Av:
i Flygvapnet/luft
Flygingenjören bär sin violetta färg med stolthet. Foto: Mj Stefan Engström, TU JAS

Flygingenjören bär sin violetta färg med stolthet. Foto: Mj Stefan Engström, TU JAS

Övningen ”MEATBALL-14” tillsammans med 41st Test and Evaluation Squadron på RAF Coningsby är inte enbart en flygövning för träning av personalen. I samband med flygövningen bedriver TUJAS operationell evaluering (OPEVAL) av JAS39 Gripen vilket är TU JAS huvudsakliga uppgift i Flygvapnet. OPEVAL av JAS39 har två huvudsyften, dels att vidareutveckla flygsystemet och dels att förbättra taktiken.

OPEVAL är en komplex verksamhet och ett lagarbete med många inblandade som kräver mycket förberedelser för att målsättningarna ska uppnås. Spindeln i detta nät är flygingenjören vid TU JAS som har det samlade ansvaret för det vi kallar ”plan the flight – fly the plan”. Innan övningen har upplägget detaljerats i en plan som beskriver vilka syften som skall uppnås, vilka frågeställningar som ska besvaras och hur flygpassen ska genomföras. Inför varje flygpass briefas piloter, uppdragsspecialister och tekniker på upplägget och flygverksamheten koordineras med alla inblandade parter. Efter genomfört uppdrag genomförs en utvärdering och insamling av erfarenheter under flygpasset. Erfarenheterna analyseras och vägs samman till slutsatser om systemets användbarhet och operationella effekt.

Att bedriva OPEVAL vid samövning med andra nationers flygförband har den stora fördelen att förmågorna i Gripensystemet kan provas i en ny taktisk miljö och förbandets förmåga kan mätas mot en annan typ av motståndare.  Gripensystemet har ett flertal olika förmågor men under denna övning utvärderas enbart förmågan till luftmålsbekämpning. Den taktiska utvärderingen delas in i två delar varav den ena utgörs av manövrerande strid med Gripen mot Typhoon och den andra består av luftförsvar med en grupp av Gripen mot ett sammansatt förband av Typhoon, Tornado och Hawk. Ett specifikt provområde för Gripen är utvärdering av HMDS (Helmet Mounted Display System) som utvärderas av TU JAS innan systemet introduceras vid insatsdivisionerna. Utöver provning av flygsystemet i luftmålsrollen utvärderas dessutom förmågan att ombasera till och bedriva flygverksamhet från en utländsk flygbas.

Mj Patrik Carlsson
TU JAS

06
Jun

Verklighetsnära taktikutveckling av JAS 39 i England. MEATBALL ur en pilots perspektiv.

Anmäl Av:
i Flygvapnet/luft
Bilden är från Henriks HMD-kamera (Helmet Mounted Display) och visar en Typhoon i siktet.

Bilden är från Henriks HMD-kamera (Helmet Mounted Display) och visar en Typhoon i siktet.

Den fjärde dagen på samövningen ”MEATBALL-14” påbörjas med en genomgång med mina motståndare. Jag ställs ensam i min JAS39 Gripen mot en rote Typhoon från 41:st Test and Evaluation Squadron, utrustade med 4 ASRAAM’s (Advanced Short Range Air to Air Missile, värmesökande robot) och 4 AMRAAM’s (Advanced Medium Range Air to Air Missile, radarrobot) var. Deras enda uppgift är att få bort mig från himlavalvet.

Hotet kan låta övermäktigt med tanke på att alla får manövrera sina flygplan ut till gränsen med enda begränsningen att inte skjuta förrän vi passerat varandra i luften. Med andra ord simulerar vi att vi inte sett varandra innan mötet, en så kallad pop up group innanför visuellt avstånd.

Vi gör detta för att testa vår förmåga till närstrid mot flera och prestandaöverlägsna mål. Detta i en miljö där jag inte har haft möjlighet att upptäcka motståndaren med radar eller fått invisning mot fienden med hjälp av stridsledning. Detta scenario skulle kunna vara mycket möjligt i en svårt störd miljö med en degraderad stridsledningsförmåga och en reducerad möjlighet att bedriva luftövervakning.

Jag har dock en fördel! Jag har på mig en HMD, Helmet Mounted Display och tillsammans med mina 4 IRIS-T (Infra Red Imaging System–Thrust vectoring, värmesökande robot) under vingarna kan jag avfyra robotar på nästan allt inom min synvidd. Problemet är att jag inte kan se bakåt och möter jag två flygplan som har en så grym manövreringspotential som Typhoon så handlar det om sekunder innan någon av dem får in mig i sitt sikte och med dagens vapensystem så har jag då mycket liten chans att överleva.

Min enda chans är att få på mitt sikte så snabbt som möjligt på en av dem, avfyra och därefter byta mål för att försöka göra samma sak mot den andra.

Vi startar ut från RAF Coningsby och sätter kurs mot Nordsjön och väl inne i övningsområdet så delar vi upp, Typhoon mot Gripen. Nu gäller det! Jag vänder tillbaka mot jakten på ca 25 miles och låser på med radarn. Jag ser att min radarvarnare indikerar anflygande fiender och låter mitt telekrigssystem system jobba för fullt för att störa ut motståndarens flygplanradar.

Britterna kommer ut ur molnöversidan och vi möts i en närmandefart på över 1100 knop och jag låter mina motmedel spruta ur flygplanet (simulerat av övningstekniska skäl) för att undvika pålåsning av ASRAAM’s IR-målsökare.

Maxsväng mot det ena målet, hjälmen känns som den är gjord av bly. Jag hinner inte med, byter sväng och hittar den andra stigande vertikalt för att omsätta sin energi i höjd. Han står still på himlen och får snabbt en IRIS-T i sällskap. Svängväxlingen tillbaka, efter att jag själv gått över i vertikalen gör att jag tar en otroligt stor vinkelförändring tillbaka mot det första flygplanet. Det innebär att jag tappar all energi och missar jag nu så är jag en vingklippt fågel.

Långt ut i periferin hittar jag honom, jag vrider ut huvudet till max och får på siktet men ingen ton. Av övningstekniska skäl bär jag bara en robot och den sitter i denna manöver på fel sida av flygplanet och målsökaren är skuggad av flygplankroppen. Jag fortsätter manövern i en roll med flygplanet inverterat och målsökaren hittar då målet. Striden är över på 9 sekunder. Men vi fortsätter kontakten för övningen skull och i det fall robotarna missar så måste jag kunna följa upp med ytterligare robotskott och eventuellt även med automatkanonen.

Inför övningen har vi naturligtvis diskuterat olika möjligheter att överleva denna typ av strid och vi provar oss fram metodiskt för att hitta den taktik som ger oss de bästa förutsättningarna för att komma till första skott.

Erfarenheterna tar vi med oss i form av taktiska anvisningar och reglementen för IRIS-T tillsammans med HMD och även för systemåtermatning. Allt för att utveckla systemen och få dem att ge oss än bättre förutsättning att vara snabbast och bäst, vilket är det enda som gäller i denna typ av verksamhet. Förutom den operationella evalueringen så är metoderna också extremt viktiga och utbildningen och mängden av träning är även här accentuerad då alla misstag leder till katastrof.

Introduktionen av HMD med anvisningar och utbildningspaket samt TTP (Technics, Tactics and Procedures, JAS39 taktikreglemente) kommer till insatsdivisionerna under det kommande året och kommer att ge en ökad förmåga och möjlighet till överlevnad för våra luftstridskrafter.

Mj Henrik ”MONSTER” Lahti
DC TU JAS

05
Jun

Svenska köttbullar i England

Anmäl Av:
i Flygvapnet/luft
TU JAS på väg mot England

TU JAS på väg mot England

Den andra juni lämnade sex stycken JAS39 ett försommarvarmt Malmen utanför Linköping. Målet var Coningsby i Storbritannien. Efter att ha lufttankat från vår svenska TP84 över Skagerak styrde flygplanen mot sydväst. De landade i Coningsby efter knappt två timmars flygning och togs emot av svenska tekniker som anlänt med TP84 tillsammans med bevakningspersonal.

Luftstridsskolans taktikutvecklingssektion för JAS39 (TU JAS) genomför under vecka 23-24 en övning i Storbritannien tillsammans med 41’st Test and Evaluation Squadron på Royal Air Force flygbas, Coningsby. 41 Squadron opererar flygplantyperna Typhoon och Tornado och är TU JAS brittiska motsvarighet avseende taktikutveckling för dessa flygplantyper.

Syftet med kampanjen, som av britterna givits namnet ”EXERCISE MEATBALL” är att evaluera Gripens luftförsvarsförmåga mot Typhoon med särskilt fokus på närstridsförmåga och nyttjande av hjälmdisplay (HMD, Helmet Mounted Display). HMD är ett system som gör att piloten kan nyttja sin närstridsrobot fullt ut. Genom att vrida huvudet kan man med detta system sikta på avsett mål även långt ut åt sidan.

Kampanjen är en del av den OPEVAL (Operationell Evaluering) som TU JAS gör av Gripen version 19 block tre.

Den svenska kontingenten består av piloter, flygingenjörer och uppdragsexpertis ur TU JAS samt tekniker ur TU BAS, samtliga placerade i Linköping. Dessutom ingår tekniker ur Försvarets Materielverks Test och Evalueringsenhet i Linköping samt ur F7 och en bevakningsdetalj ur Luftstridsskolan i Uppsala. Totalt deltar 35 svenskar i övningen.

Efter en lång dag fylld av genomgångar, upprättande av system, samverkan med de brittiska värdarna och omhändertagande av flygplan ser vi med tillförsikt fram emot två innehållsrika veckor. Nu ska vi steka köttbullar.

Övlt Mattias Hansson
C TU FLYG
Kontingentschef

 

04
Jun

Vapensystemkurs sjömålsbekämpning genomförd

Anmäl Av:
i Okategoriserade

Under vecka 20 avslutades årets första Vapensystemkurs JAS39 med tema och inriktning på sjömålsbekämpning med sjömålsrobot 15. Kursen kallas med internationella termer GWIC, Gripen Weapons Instructor Course, och syftar till att utbilda experter inom Gripens vapen- och sensorsystem. Just denna kurs var inriktad mot sjömålsförmåga men framtida kurser kommer inriktas mot andra förmågeområden. Kursen påbörjades redan under förra året men slutfördes i förra veckan under övningen SWEFINEX vilket är en samövning mellan marina förband och flygförband.

Deltagare under kursen var förare ur samtliga stridsflygdivisioner samt planerings- och utvärderingsofficerare ur divisionernas MSE (Mission Support Element). Deltagarna har genomfört kursen i tre olika steg med utgångspunkt i djupgående teoretisk utbildning. Detta följdes sedan upp av flygning i simulator och avslutades nu med riktiga flygningar i samverkan med andra flyg- och marina förband.

Vapenssystemkurser har tidigare funnits i flygvapnet men har under de senaste åren helt försvunnit av olika skäl. Ambitionen är nu att återta den kunskap och förmåga vi en gång haft inom stridsflygdivisionens alla förmågor samt utveckla den ytterligare för att sprida vidare till kommande generationer.

Gripen redo för uppdrag med full last! Foto: Mikael Olsson

Gripen redo för uppdrag med full last! Foto: Mikael Olsson

Samtliga deltagare i kursen efter avslutad flygning. Numera flygvapnets experter på sjömålsbekämpning med Rb15! Foto: Henrik Gebhardt F7

Samtliga deltagare i kursen efter avslutad flygning. Numera flygvapnets experter på sjömålsbekämpning med Rb15! Foto: Henrik Gebhardt F7

Kursdeltagarna kan numera stolt bära detta märke! Foto: Mikael Olsson

Kursdeltagarna kan numera stolt bära detta märke! Foto: Mikael Olsson

Slutligen vill jag passa på att tacka alla som hjälpt till att planera och genomföra kursen och givetvis till alla deltagare som lagt grunden till stridflygdivisionernas utveckling avseende sjömålsförmåga.

 Mikael Olsson, C TU JAS