När man ligger radartyst är utkikens roll viktig.
Marinövningen Swenex 19 är i skrivande stund inne på sluttampen. Övningen är helt nationell och fokuserar på den allra högsta konfliktnivån där södra Sverige hotas av en angripare som försöker landstiga. Det som först möter angriparen är egna ubåtar. Därefter väntar sjömålsrobotar från ytstridsfartyg och stridsflyg. Samordningen av sjömålsstriden är både komplex och tidskritisk. Av den anledningen övas detta moment många gånger under Swenex.
Gustav Reimfelt är fartygschef på HMS Härnösand:
– Det här är egentligen inte någon ny förmåga. Vi hade den tidigare men under den tid när Försvarsmaktens fokus låg på annat så blev vi fort sämre. Under de senaste åren har vi återtagit den med kraft och kan nu genomföra den under komplexa förhållanden. Vi övar det ofta, framför allt under Swenex.
Telestridspersonalen analyserar radarsignalerna och försöker hitta de intressanta i all annan radarsändning.
HMS Härnösand ligger kustnära och lyssnar efter fientlig radarsändning med sin signalspaningsanläggning. Med hjälp av övriga ytstridsfartyg på andra positioner kan man mäta in de fientliga fartygen med stor noggrannhet.
– Just det här momentet bygger på att vi ligger tysta och får information från andra sensorer som fasta radarsystem eller flygburen radar, men naturligtvis övar vi även på att använda egen radar.
Ytstridsofficeren är den som slutligen avfyrar sjömålsrobotarna.
Själva vapeninsatsen bygger på att man fått ett så noggrant målläge som möjligt. Genom att avfyra många sjömålsrobotar från flera fartyg som samtidigt kommer fram, överbelastas det fientliga luftförsvaret.
– I just det här momentet deltog bara ytstridsfartyg men vi övar ofta på att även använda stridsflyg som vapenbärare, avslutar Gustav Reimfelt.
Gustad Reimfelt är fartygschef på HMS Härnösand.
Övningen Swenex avslutas onsdagen den 23 oktober efter tio dygn.
