Fältvecka, Foto Emelie Persson
Bland de första tankarna utöver den glädje man känner när man blir antagen till GMU är en ganska naturlig undran vilka alla dessa andra människor är? För sanningen är den, vi har alla samma målbild, vi vill alla genomföra militärutbildningen men av lite olika anledningar.
Vi kommer alla från ganska vitt skilda bakgrunder. Majoriteten är födda -95 och har ganska nyligen gått klart grundskolan, jag själv och någon till gick ut gymnasiet för några år sedan och har sedan dess jobbat och så har vi även några äldre med oss som stabiliserat sig mer i det civila livet, de ligger runt 30 sträcket och någon nosar kring 40. När man får reda på att majoriteten kommer vara tre år yngre så går tankarna lätt till de där småttingarna som började gymnasiet när man själv gick sista året, som såg rädda ut i korridoren och som fortfarande lekte med Pokémon. Ja, jag överdriver lite men det är mest för att ni ska komma in i tanken. Men jag ska tala om för er, att trots alla våra skillnader i livet så är vi en mycket bra pluton som hjälper varandra och stöttar varandra. Jag kan stolt kalla dessa individer för min gröna familj för jag vet att vi alla gör vårt bästa för att bidra och föra varandra och uppgiften framåt!
Succesiv upptrappning
Andra tanken för mig var nog att alla andra skulle vara så mycket bättre vad gäller styrka och konditionsmässigt än vad jag är! Men det är inget att oro sig för, har man klarat antagningsprövningen och anses godkänd för att söka, ja då har du det som krävs. Försvarmakten förväntar sig inte att de som söker in är atleter på elitnivå som klarar av allt, det är ingen som kommer sätta på er all utrustning och kräva att nu ska vi springa milen på 40minuter! Ni kommer gradvis att byggas upp under utbildningens gång och den där stridssäcken och stridsutrustningen som vägde bly och gjorde ont i axlar och rygg i början kommer kännas lätta i slutet av utbildningen! Man kan jämföra GMU:n lite med en trafikskola, ingen övningskörsledare kräver av er att ni ska köra mitt i storstan eller vara fullfjädrade racerförare första lektion och Försvarsmakten kräver inte att ni ska platsa in som jägare! I vår pluton har vi några som säkert springer milen runt 45 minuter utan problem, men vi har också individer som aldrig någonsin sprungit så långt i sträck.
Vart vill jag komma med detta jo, sök! Ta steget och testa, du klarar av så mycket mer än vad du tror så var inte rädd för att just du inte skulle platsa in, för alla fyller sin funktion!
Inriktade mot Hemvärnet
Den omgång vi går nu 15:2 Amf, Berga är inriktade mot Hemvärnet, det betyder inte att GMU:n är annorlunda på något vis utan att det efter utbildningen finns platser lediga om vi anses lämpliga i en Hemvärnsgrupp. Men allt eftersom tiden går så får man mer och mer klart för sig om det militära livet är det man förväntat sig. I vår pluton om 29 personer så är det en majoritet som fortfarande vill söka sig vidare in i hemvärnet, men det finns också några inkluderat mig själv som helst vill söka sig vidare till heltid eller deltid och säkerligen någon som inte alls vill gå vidare. Försvarmakten är en arbetsgivare som så många andra, man är inte låst till ett visst regemente och en viss inriktning utan som alla andra arbeten så kan man utvecklas och söka nya tjänster på andra regementen.
Jag hoppas med det här inlägget att jag tagit kol på några av de vanligaste förekommande tankarna och funderingarna kring GMU. Skriv gärna några kommentarer om inlägget eller andra frågor och funderingar ni har så tar jag gärna upp dem i ett liknande inlägg längre fram!
Nu har vi avslutat ännu en fältvecka och projekt ”försvara”, idag efter ett pass närkamp och städning åker vi hem för fem dagars permission!
Håll utkik för att läsa mer om vår gångna fältvecka!
Rekryt Persson, Amf 1
