På forsvarsmakten.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera så bra som möjligt för dig. Läs om kakor och hur de används på forsvarsmakten.se.

Läs mer

Inställningar för kakor

På forsvarsmakten.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera så bra som möjligt för dig.

Läs mer

Hantera inställningar

Nödvändiga kakor används för grundläggande funktioner på webbplatsen. Webbplatsen fungerar inte korrekt utan dessa kakor.

Funktionella kakor används för att spara information om dina inställningar och val på webbplatsen.

Kakor för lokal lagring används för att webbplatsen inte ska behöva ladda samma innehåll flera gånger.

Kakor för statistik används för att förstå hur besökare interagerar med webbplatsen genom att samla och rapportera information anonymt.

Kakor för marknadsföring används för att mäta och analysera marknadsföringskampanjer.

Myndigheten

Var finns vi och vad gör vi just nu? Vilka är Försvarsmaktens uppgifter från riksdag och regering och hur arbetar vi för att lösa dem? Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndigheten

Jobb & utbildning

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Nå ditt mål genom en militär grundutbildning, eller sök något av våra hundratals civila jobb.

till jobb & utbildning

bloggportalen

Från den enskilda soldaten till myndighetens högre företrädare, läs personliga betraktelser om livet i Försvarsmakten genom någon av våra bloggar.

Du är här

Gästinlägg: Vad håller vi på med?

Jimmie Adamsson

Ludwig Naess, 1:e Sergeant, beskriver nedan sina erfarenheter, och frustration kring några frågor kopplat till GMU:

”- Bunden hund är alltid argast” lyder ett gammalt svenskt ordspråk.

Detta inlägg kan redan nu skönjas vara ett i affekt, ett resultat av frustration och vanmakt inför det kritiska personalläge och rekryteringssystem vi har i Försvarsmakten.

Jag är i dagsläget gruppchef i en GMU-pluton och arbetar vanligtvis på ett fartyg i södra Sverige. Jag är en produkt av värnpliktssystemet och SOU.

I egenskap av gruppchef har jag haft förmånen att tala direkt med rekryterna och fråga om varför dom är här, utan de förhoppningsvis inställsamma svaren som kan ges på Rekryteringsmyndigheten för att tillåtas bli antagen till GMU.

De svaren och förklaringarna som kommer fram är dock en aning oroande. Många har inget intresse av att ta en anställning utan ser detta som bra merit på vägen ut i annan verksamhet, må det vara högskolestudier som tillbaka till gamla arbetet. Personligen så börjar här en känsla av likgiltighet inför uppgiften jag ställts inför, välla upp och jag ställer mig frågan; vad håller vi på med egentligen?  Det finns inget egensyfte i att utbilda dessa ungdomar bara för att utbilda dom i markstrid, samt introducera dom till en arbetsplats de uppenbarligen inte vill vara en del av.

Det leder mig till nästa fråga; Vad ställer man för frågor på Rekryteringsmyndigheten egentligen?

I min värld så är det denna fråga som skall ställas: Kommer du ta anställning inom Försvarsmakten efter genomförd GMU? (Om ja) Bra, här är ett kontrakt. Detta kontrakt binder dig till utbildning (6 mån) och provanställning (6 mån). Under utbildningtiden får du ”rekrytförmåner” och under provanställningen normal ingångslön för en soldat/sjöman. Försvarsmakten kan när som helst avsluta ditt kontrakt och anställning under perioden.

Har vi verkligen råd med verksamhet där vi utbildar, i majoritet, ungdomar till något som vi i slutändan inte får dra nytta av? Vi tar samtidigt och binder upp resurser från den verksamhet som genomförs på förbanden, fartygen och flottiljerna för att bemanna upp organisationen kring tidigare nämnd utbildning. Är detta rimligt?

Jag anser att det inte är det.

Inititalt när vi på bemanningsuppdrag till GMU-kompaniet kom så fick vi höra att ”Detta är det viktigaste uppdraget inom Försvarsmakten” helt enkelt för att vi måste ha mer personal. Dock finns det inga möjligheter för oss till avskiljning av de som antingen inte klarar av eller vill arbeta inom myndigheten. ”Sållningen är redan gjord” fick vi och än värre, rekryterna höra! Vi är bakbundna av en villefarelse om att alla som gör GMU vill och kan arbeta hos oss. Är detta en myndighet som förser civila med stridsutbildning att nyttja i civila livet? Självklart borde svaret vara att så är det inte, men dessvärre känns det som vi har blivit just det i fallet GMU.

Om man tar in ny personal till någon annan myndighet, företag, organisation etc. och personen i fråga under utbildningsfasen säger att den inte planerar att arbeta kvar efter denne är klar och redo att sättas i arbete, så skulle den personen omedelbart få packa ihop och lämna. Inte sant? Dock gäller inte detta i Försvarsmakten, då vi utbildar för anställning och alla ska erbjudas anställning, vare sig dom vill eller inte. Vad håller vi på med?

Är det jag som 1:e Sergeant som inte förstår bättre eller är detta målbilden för GMU? Utbildas för att utbildas?

Jag vill föreslå lite saker för att möjligen få någorlunda rätsida på detta.

1: Rekryteringmyndigheten, ställ frågor som guidar oss fram till att få tag i personal som faktiskt tänker stanna. Ställ inte frågor som ”kan du tänka dig att arbeta hos Försvarsmakten?” utan peka med hela handen. ”Tänker du ta anställning?”

2: Rekrytera inte efter hur många som perioden kräver. Ta in fler och sen sker sållning på plats. Det är vi som är på plats som ska arbeta med dessa människor och det är ganska rimligt att vi har bättre koll på vad som krävs för att vara en god medarbetare. Dessutom lär vi känna de intagna på ett bra mycket djupare plan än de som tar in dem.

3: Ge respektive GMU-kompani möjligheten att forma de medarbetare som vi skall få. Ett gemensamt utbildningssätt är bra om man planerar att arbeta i ett annat vapenslag, dock är dessa rekryter redan riktade mot en tjänst från första början. Det är ett märkligt synsätt att ge en gemensam utbildning när dom är riktade mot annat arbete som nu sker i flottan. Vi har inte mycket nytta av en sjöman som kan markstrid.

4: Utbilda Rekryteringsmyndigheten så de faktiskt vet vad de skickar in rekryterna på. Allt för ofta kommer de till kompanierna och har fått helt fel information om vad deras framtida tjänst innebär. Detta lämnar en dålig eftersmak hos rekryten som känner sig lurad och knappast ökar chansen till att de stannar kvar.

Vill påpeka att detta är ett upplevelseinlägg av vad jag ser på ”golvet” i mitt kompani. Varken kan eller vill påstå att detta är fallet på fler kompanier än mitt eget.

/Ludwig Naess, 1:e Sergeant i Hans Majestäts Kungliga Flotta.

Officiell blogg
Försvarsmaktens heraldiska vapen. Illustration.

Ett forum för oss som är intresserade av marinen och marina frågor. Vi uppmanar alla att delta i debatten.

15 kommentarer

  • Skipper 24 februari 2014 15:23

    Ett mycket rättfram och sakligt inlägg som återigen pekar på problemen med nuvarande system. Åtgärder måste till och jag tror förslagen här ovan är ett steg på vägen, men det räcker nog tyvärr inte ända fram. Ytterligare åtgärder kommer att krävas.

    Jag är glad över att yngre kollegor nu ger sig in i debatten. Ni behövs! Att få perspektivet och erfarenheterna från er som arbetar direkt med en av de viktigaste uppgifterna just nu, att utbilda GSS till Försvarsmakten är ovärderligt. Jag hoppas att du Ludwig och andra GMU-instruktörer kontaktas av både HR-C och personalstaben för att dra nytta av era erfarenheter i syfte att analysera och därefter åtgärda problemen.

    Att Försvarsmaktens årsredovisning tyder på att omsättningstakten avseende GSS/K ligger på 20% årligen är inte hållbart i längden. Här måste vi alla hjälpas åt för att hitta lösningar. Detta inlägg är ett bra bidrag till detta / Skipper

  • Eleanor Wiklund 24 februari 2014 18:00

    Mycket bra skrivet Naess! Just reflektionen att vi utbildar för att utbilda är något som skapar stor frustration inte bara på GMU utan till viss del även hos oss på SSS. När man vet att en stor del av de GSS som går befattningsutb hos oss slutar långt innan det är tänkt, många redan efter 1-2 år, så får det en att ifrågasätta systemet och dess nytta.
    Hoppas som i ovanstående kommentar att fler yngre officerare och även soldater och sjömän ger sig in i debatten och berättar om sin vardag, hur de ser på sitt arbete och sin framtid i FM.

  • Fanjunkare 24 februari 2014 18:07

    Hatten av 1.Serg!
    Hade exakt samma tankar under dagen efter presentation av Strimma E

  • Löjtnant 24 februari 2014 18:50

    Jag är vid din sida Naess, varje dag och ser också denna misär,synd är att vi som utbildar och verkligen pratar med rekryten inte ska få det ansvaret att säga: tyvärr men du passar inte riktigt i försvarsmakten,tack för visat intresse. Just nu så kan jag peka ut kanske 8-10 ST rekryter av 43 st som jag gärna ser på mitt förband och kanske senare kollegor och det är vi som sen står där med mössan i handen när personalavdelning frågar hur kunde denna person komma vidare till anställning?? Men som vi har fått: Good enough!!!

  • David 24 februari 2014 19:29

    Väl talat. Vet att man från centralt håll, "redan" för ett halvår sedan, identifierat problemet. Både rekryteringen och arbetet hos TRM har därefter försökt skifta fokus. FM är dock som det är och ingenting sker över en natt.

  • Någon grad 24 februari 2014 20:45

    Jag är 175 och väger ca120kg
    Mönstrade klarade inte fystestet med 30sek till vanlig GMU men kunde gå GMU-HV. jag tänkte 3månader på något som inte leder till jobb nej tack. så jag valde GU-F istället
    har nu varigt med ett bra tag i ett insatskompani. är utbildad instruktör, Signalist, Skyddsvakt ja massor jag tränar varje vecka. hänger med gubbarna i kompaniet mycket bra och har ofta bättre koll på saker än GMUare har som kommigt med i hemvärnet. Har övat med många anställda som vill hade velat ha med mig i deras grupp soldater&officerare så jag undrar också hur rekryteringsmyndigheten gör? för många som blir antagna till GMU och sedan klarar den är ju helt fel folk för detta!

  • Mihkel Laks 25 februari 2014 00:23

    Väl formulerat. Jag har själv liknande erfarenheter från GMU och ställde liknande frågor. Svaren tolkade jag alltid till att det är statistiken som styr. Jag tycker att det grundläggande upplägget med GMU är bra, däremot är det just en grund. Flottans personal har väldigt lite nytta av markstrid, dock ser jag en vits med att ha det. Det kan omöjligt vara någon som trott att alla som tas in på GMU skall gå vidare som anställda, ändå är det exakt antal som antas. Jag kan för min värld inte förstå varför det är så svårt att sätta betyget underkänns eller icke lämplig på GMU kompanierna. Det kanske bara är lokalt där jag har tjänstgjort? Om en erfaren instruktör underkänner en individ vid flertalet tillfällen och anser att personen inte är lämplig för väpnad strid ska det omöjligt vara kompanichefens uppgift att ändå godkänna denne! Jag har svårt att se en bra framtid för denna utbildningsmetod. Jag är som sagt positiv till grundtanken med systemet, jag tror inte heller på något tvång med avtal om anställning, däremot behöver FM marknadsföra sig mer tydligt och kommunicera mer med individer innan de kommer till utbildningen. Det gäller inte bara gör GMU utan även SOU och OP. Själv läste jag SOU med inriktningen att spendera resten av mitt liv i FM, mitt drömyrke! Jag klarade ett års anställning. I slutet mådde jag så psykiskt dåligt pga. de omständigheter som jag sattes i att jag helt enkelt sa upp mig. Så om jag som brunnit för Försvarsmakten i hela mitt vuxna liv, varit anställd, gjort utlandstjänst och på andra sätt engagerat mig i nästan åtta år inte klarar av förhållandena, vart har FM hamnat då? Jag tror att mycket handlar om attityder till förändringen, att det är förhållandevis osäkra förhållanden och en stor oro i de läge delarna av organisationen som bidrar till att många inte väljer att fortsätta efter GMU. Vi ska veta att det är till stor del ungdomar som inte vet vad FM är som kommer. Kan då den anställda personalen erbjuda och övertyga personerna, så många som möjligt, om att FM är en bra arbetsgivare så finns det en möjlighet att fler stannar kvar. Vi har sedan länge gått ifrån pliktgenerationen och är inne i en generation människor som är van vid att kunna testa och slänga. Inget är för evigt och det gäller för FM att ständigt vars attraktiv för att lyckas behålla personalen. Det finns stora utmaningar i FM och min personliga uppfattning är att det inte finns någon väg tillbaka - det är framåt så gäller! /Fd 1.serg

  • Gss 25 februari 2014 01:55

    @någon grad.
    Hur snabbt springer du ett fälttest idagsläget? Klarar man inte av att fixa ens en femma på cyklingen under mönstringen så kanske man inte har i FM att göra. Sen kan man väl bli hur mycket hemvärnssignalist man vill, och ha bra koll. Men är du lämpligare nu ån när du mönstrade?

    • Någon grad Gss 25 februari 2014 13:17

      senast jag gjorde det fick jag 10.26
      då med stridsutrustning

  • gammelfänkan 25 februari 2014 08:13

    Bra skrivet! Du uttrycker den frustration de flesta av oss känner.

    Dock så vill jag bara påpeka att det är ingen markstrid i sig under GMU, bara grundläggande soldatfärdigheter. Av de flottister jag känner sedan plikttiden så är det få som inte var gröna under sin GSU. Och att kunna hantera sin karbin är av vikt oavsett befattning.

  • Kråkan 25 februari 2014 18:50

    1.e Sergeant Naess: Bra att du lyfter detta till offentlighetens ljus. Uppskattar att du vågar ta dig ton.

    Kråkan

  • Nicke 27 februari 2014 09:51

    Håller med Naess i det mesta. Framför allt så måste dom som medvetet inte har för avsikt att ta anställning bort! det är ju pinsamt att rekryteringsmyndigheten skickar folk till FM som bara vill ha en rad till på sitt CV. tänk om ett bemaningsföretag gjorde så.
    Så jag håller med i den stora hela men vill påpeka att när jag gjorde GMU så var vi kanske 30 % (som sedan tog anställning) som aldrig hade skrivit på ett 12 månaders kontrakt innan vi börja, vi hade ju ingen aning vad det innebar att jobba hos FM. Men efter 3 grymma månader med engagerade befäl var det inga som tvekade. Själv är jag antagen att börja officersprogrammet i höst.

    Men som sagt, håller med Naess i övrigt.

  • Yrkesvägledare 28 februari 2014 16:47

    Jag tycker texten är välskriven och belyser många väsentligheter. Däremot känner jag att jag måste skriva följande.
    "Rekryteringsmyndigheten" som många av er beskriver lite som boven. Det är försvarsmakten som bemannar platserna på rekryteringsmyndigheten. Dessutom tar vi som sitter där egentligen inga beslut över huvud taget. Söker man och uppfyller kraven så kommer man bli antagen. Det finns inget vi som "beslutsfattare" kan göra.
    En sökande kan komma till yrkesvägledaren på rekyteringsmyndigheten och säga att de kommer hoppa av efter en vecka och yrkesvägledaren kan bara göra en anteckning och anta den sökande till GMU.
    Ville bara belysa detta för er som inte var insatta.

  • Anna 7 mars 2014 11:52

    Väl skrivet Naess! Hållet helt med! Som det ser ut idag har sjömännen som kommer ut till oss på fartygen efter genomförd befattningsutbildning jobbat sina sex månaders provanställning. De har alltså i princip inte sett ett fartyg aldrig vart ombord och förståelse för vad de ska göra de närmaste 8åren lika med noll. Jag som närmaste chef har inga som helst referenser och inte ens träffat dem innan de kommer och och de är anställda. När de väl kommer ut på fartygen det är ju först då det riktiga arbetet börjar och många får en chock vad de gett sig in på.
    Samtidigt gör nån en undersökning om anställda soldater/sjömän inte håller ut hela sitt kontrakt i åtta år! Nä det är väl inte så konstigt? Det vet inte 10månader in vad de ska jobba med, samt vilken 20åring jobbar på samma ställe i mer än två år? Inte gjorde jag det iallafall.
    Dessutom bör marinen se över när gmuinryket sker, idag kommer sjömännen ut mitt i övningsperioden olika tider vilket påverkar vår möjlighet att genomföra ordentliga utbildningar ombord! Gör istället som man gjorde under värnplikten då de värnpliktiga kom i april så vi kunde utbilda dem för att sen påbörja övningsperioden!

  • En rekryt 18 juli 2015 17:34

    Förstår din oro.

    Vill bara tillägga när det gäller inryck, att det inte alltid är så att man vet hur man känner innan man ens börjat i Försvarsmakten och med sin GMU. Man är nyfiken, har ett intresse, men kanske inte alltid mer än så.

    Jag hade inte så bra svar på frågorna angående om jag vill fortsätta inom FM vid antagningsprövningen. Nu, halvvägs in i GMU:n känner jag och de flesta andra att man kommer att fortsätta på ett eller annat sätt vilket ju är en vinst för organisationen i fråga och samhället.

    Tycker därför att det är ett fungerande upplägg vid rekrytering av "ungdomar"... (målgruppen är inte längre 19 åriga pojkar/ungdomar, jag själv är en 24-årig kvinna, och jag är verkligen inte äldst).

    Andra tillägg, upplever att FM är en väldigt dynamisk organisation med ständig förnyelse och förbättring när det gäller GMU:n så slutligen är jag väldigt nöjd och är väldigt lockad av att fortsätta i FM.

delta i diskussionen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *