Till övergripande innehåll Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsidan Nyheter Innehållsöversikt Sök Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakta oss Juridisk information

Myndigheten

Var finns vi och vad gör vi just nu? Vilka är Försvarsmaktens uppgifter från riksdag och regering och hur arbetar vi för att lösa dem? Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndigheten

Jobb & utbildning

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Nå ditt mål genom en militär grundutbildning, eller sök något av våra hundratals civila jobb.

till jobb & utbildning

bloggportalen

Från den enskilda soldaten till myndighetens högre företrädare, läs personliga betraktelser om livet i Försvarsmakten genom någon av våra bloggar.

Du är här

Tema TiS – Bemanningen av SSS lärartjänster – piska eller morot?

Jan Thörnqvist

 

I Tidskrift i Sjöväsendet N:r 4 2012, som utges av Kungliga Örlogsmannasällskapet, skriver att antal unga officerare och sjömän om vad de anser behöver göras i olika marina frågor. Jag har tidigare här på Marinbloggen kommenterat en av dessa artiklar (Tema TiS – Hur får vi våra Sjömän att stanna).  Här kommer nästa del i min uppföljning av dessa artiklar.

Denna del är skriven av kapten Anders Persson från tredje sjöstridsflottiljen och handlar om hur vi höjer statusen på lärarna på Sjöstridsskolan och därigenom gör jobbet där attraktivare.

Anders listar upp flera orsaker till att officerare hellre vill jobba ombord, än att vara lärare iland. Lägre inkomst, att man tappar kontakten med besättningskollegorna, möjligheter till utveckling och en allmänt lägre status är några av de saker som tas upp. Anders ger även egna förslag till lösningar.

Anders inlägg återfinns i sin helhet tillsammans med övriga här (som pdf).

Jag vill här ge er min syn på något av det som Anders tar upp i sin artikel.Låt mig inleda med att tydligt och med kraft framföra att majoriteten av instruktörerna vid SSS idag har all anledning att känna stolthet över sin insats i lärar- och instruktörsrollen. Enligt min uppfattning är de välutbildade, professionella och uppvisar övervägande mycket god yrkeskunskap och läraregenskaper. Dessutom verkar huvuddelen av dem trivas mycket bra med sitt jobb. Anders artikel pekar emellertid på något mycket viktigt.

För örlogssjömän är och har sjötjänst ofta upplevts och talats om som det bästa man kan göra och motvarande gäller även för amfibiesoldater avseende trupptjänst. Denna uppfattning är i grunden positiv, men innebär inte att man kan eller ska räkna med att göra en hel karriär enkom till sjöss eller på trupp. Ett sådant system kommer förr eller senare att kollapsa på grund av ett undermåligt inflöde, såväl vad avser kvantitet som kvalitet. Dessutom saknar de flesta av dem som i detta ”hörs mest” egen erfarenhet av instruktörs- och lärarbefattningar iland.

För att helheten ska fungera krävs en stabil försörjning av duktiga lärare som kontinuerligt utbildar nya soldater, sjömän och officerare efter förbandens behov och tilldelning. Självklart är det optimalt om vi kan hitta formerna för att rotera våra bästa medarbetare mellan lärar- och förbandstjänst, vilket det också ska läggas kraft på för att åstadkomma. Det måste finnas en tydlig koppling till förbanden vid SSS och vice versa, annars riskerar vi att tappa erfarenheter, utveckling, kunskap och effekt.

Handen på hjärtat – vem av oss vill inte ha den bäste och främste inom aktuellt område som lärare och instruktör?! Någon annan uppfattning förefaller mig helt snedvriden och världsfrånvänd! Jag påstår att det ska vara meriterande att ha varit lärare, men jag påstår också att det i realiteten är fallet just nu – även om alla i vår organisation kanske inte hunnit ta in och förstå detta. Sannolikt kommer detta faktum att bli ännu tydligare i vårt nya befälssystem, där antalet platser på utbildningar är begränsat, mot bakgrund av antalet tillgängliga befattningar på nästa eller samma nivå, och därför måste tilldelas dem med en tydligt bevisad god kompetens och skicklighet i sitt yrke och på sin nivå. Av dessa kommer som ett tungt urvalskriterium definitivt att krävas en god förmåga och vilja att, då organisationen har behov, tjänstgöra som lärare och mentor till andra kollegor. Detta är och kommer definitivt framöver att vara en kvalitet med mycket högt meritvärde. Vid nomineringar till utbildningar, inklusive nivåhöjande utbildning, samt uttagningar till befattningar är en god vitsordad tjänstgöring som instruktör och lärare en klar merit. Den som varit klok nog att skaffa sig denna med gott resultat har således i sig själv gjort en bra investering för framtida utveckling och möjligheter.

Anders skriver att ”Bra lärare är grunden till bra sjömän och officerare ombord!”  Det tycker jag är helt riktigt. Vi måste alltså i vissa lägen prioritera behovet av duktiga lärare och instruktörer vid SSS, för att möjliggöra vårt behov av väl utbildade sjömän, soldater och officerare till de marina förbanden. Detta behov är styrande och avgörande för beredskapen och insatsförmågan vid förbanden. Utan väl utbildad personal kan vi inte lösa våra uppgifter på ett bra eller säkert sätt – allt kommer att äventyras – såväl kvalitet som verksamhetssäkerhet, vilket måste vidmakthållas upp till godkända och beordrade nivåer.

Tillsammans måste Marinens chefer i nära samverkan med sin personal snabbt hitta formerna för en sund, väl planerad och fungerande rotation mellan förbands- och instruktörs-/lärartjänstgöring vid SSS. Att under viss tid tjänstgöra som lärare och instruktör vid SSS är och ska ses som en självklar, viktig och meriterande del av karriären, oavsett vilken kategori man tillhör. Detta är även viktigt och prioriterat för att fylla upp vakanser och inte drabbas av nya vid förbanden.

Det håller således inte med en attityd som tar sin form i att ”någon annan ska vara lärare och instruktör, bara inte jag” – om det nu finns en sådan hos någon i organisationen. En än värre situation är det om chefer har denna uppfattning och attityd samt dessutom förmedlar den ut till medarbetare i sin organisation. Där vill vi inte självklart inte hamna! Fundera en stund över hur långsiktigt en sådan organisation klarar sig.

Kanske uppfattar också någon att den personalsituation vi har, gör att man känner sig som att man ”sviker” besättningen eller arbetslaget, när man lämnar fartyget eller enheten för en instruktörsbefattning. Om denna uppfattning får fäste är det mycket illa. Någon måste emellanåt under en period lämna fartyget, enheten eller kompaniet för instruktörstjänstgöring vid SSS, för att där lära upp ny personal – i annat fall kommer på sikt inte övnings- och insatsverksamheten vid förbanden att kunna genomföras över huvud taget.

Det duger alltså inte alls att gå omkring och ”tycka” och uttala sig negativt om att lärar- och instruktörstjänst vid SSS är något oviktigt eller ointressant, som man därför vill hålla ifrån sig, när en sådan uppfattning och attityd i grunden är helt felaktigt och fullständigt förödande för Marinen.

Min bestämda uppfattning är därför att vi snabbt och på bred front inom Marinen måste få till en klar och tydlig insikt och vid behov en attitydförändring – på alla håll och kanter där behovet finns! – men framför allt med omedelbar gemensam snabbstart aktiviteter åt rätt håll bland marinens förbands-, bataljons-, divisions-, fartygs- och kompanichefer.

Insikten om att utan en väl fungerande utbildning vid SSS kommer Marinen i än högre grad att ”ligga stilla” är väsentlig. Åtgärder för att säkerställa en väl fungerande utbildning vid SSS är lika viktiga. Dessa måste vi fixa tillsammans!

Mitt varma tack till kapten Anders Persson för ett bra inlägg och engagemang. Jag tror och hoppas att det kommer att leda till både bra diskussioner, insikt och åtgärder, men framför allt en attitydförändring i vår organisation.

Jan Thörnqvist
Marininspektör

Officiell blogg
Försvarsmaktens heraldiska vapen. Illustration.

Ett forum för oss som är intresserade av marinen och marina frågor. Vi uppmanar alla att delta i debatten.

2 kommentarer

  • Håkan Lindberg 25 januari 2013 19:40

    Förs vill jag tacka Anders för en utmärkt och viktig artikel och sedan vill jag tacka MI för att han reponderar på artikeln och uttalar sig i frågan på ett mycket bra sätt.

    Jag skall i detta inägg beskriva min upplevelse av att ha varit på bemanningsuppdrag på SSS och sedan blivit överförd dit tillsvidare från 2013-01-01 samt komma med ett par konstruktiva förslag för att uppnå det vi vill med SSS.

    Jag kom till SSS 2005 och hade sagt ja till en kommendering varande till 2008-01-01 för att sedan återgå förbandet. Så blev det nu icke utan min tjänstgöring förlängdes med ett år i taget fram tom 2012 för att sedan övergå i tillsvidareplacering trots försök att erhålla karriärväxlings verktyget eftersom jag anser att min bristande kompetens menligt inverkar på min motivation..

    Att kunskap är färskvara det är nog alla överens om och det gäller även kunskapen att kriga. Skall man tjänstgöra på skola är det av mycket stor vikt att man har aktuell erfarenhet och kan säga "såhär gör jag" istället för att säga "så här gör man"
    Det förra alternativet är betydligt bättre ur utbildningssynpunkt. Under mina år på SSS har på den sektion jag varit åtgärder för behållande/utvecklande av kompetens fått stå tillbaka för utbildning av elever. Detta är kortsiktigt bra men långsiktigt förödande. Den som kommer till SSS måste veta att det finns möjligheter till detta samt att vederbörande inom den från början ansatta tiden får återvända till sitt hemförband utan risk att bli "inlåst" på SSS.

    Att inte känna att man bara har kompetens som passerat "bäst före datum" motiverar definitivt inte personalen.
    Att dessutom personal som har blivit skickade till SSS mot sin vilja förlängs skapar inte direkt intresse av att tjänstgöra på skola.

    Ett problem för SSS i Basorg 13 är att antalet bemanningsuppdrag till skolan minskade och det kommer att ha en förödande verkan på inflödet av kompetens om inte följande åtgärd införs. SSS måste kunna skicka den fasta personalen som behöver färsk kompetens att fylla vakanser på sjöförbanden under 2-3 år likväl som fartygsförbanden tillsätter bemanninguppdrag på SSS. Jag anser att de vakanser som uppstår på SSS är ett mindre problem än den långsiktiga kompetensurholkningen. Detta i kombination med ett kvalificerat kompetensutvecklingsprogram sökbart för både civila och militära anställda på SSS. Ett program som kan sträcka sig över flera år. Innehålla både civila och militära studier och praktik och anpassat för att ge individen expertkompetens inom eget område.

    Mycket viktigt är även att det förband som skickar personal på bemanningsuppdrag fortsatt vill känns vid sin personal. Detta kan handla om att bjuda in till personalsamlingar och Kustflottansbal t.ex Det är en rejält exluderande känsla och en känsla av bestraffning att inte bli bjuden trots att man tillhör flottiljen men fyller ett bemanningsuppdrag.

    Jag har en vision för SSS och det är att skolan blir en kvalificerad utbildnings och problemlösarinstitution för Marinens krigsförbandschefer. För att nå dit behövs personal med drivkraft och kompetens. Jag är djupt oroad över att SSS om inget görs istället slutar som en institution för vård i karriärens slutskede.

    Håkan Lindberg

  • Björn Gustafsson 26 januari 2013 18:11

    I sak kan jag bara instämma med det som skrivs här, både av MI och Håkan Lindberg. Dessvärre är det lätt att bli hemmablind och glömma att inte bara SSS behöver bemannas med lärare ur Marinen. Flera utbildningsinstutitioner är gemensamma för hela Försvarsmakten som t.ex. de båda militärhögskolorna och Försvarsmaktens tekniska skola. Dessa måste också förses med marin lärarkompetens. I dagsläget är tendensen att "försvarsmaktsgemensam" i själva verket innebär en inriktning som är anpassad till arméns krav och behov. Det är en trend som vi ovillkorligen måste komma bort från.

    Ett tydligt exempel är hur det ser ut hos oss på FMTS. Förbandschef, ställföreträdare och samtliga enhetschefer utom en från Flygvapnet har tagits från Armén. Cheferna på nivån under kommer från Armén, FV och några är civila, d.v.s. ingen marin närvaro i något av ledningsskikten. Detta har ända sedan skolan bildades medfört att marina frågor och behov avseende verksamheten har skuffats åt sidan.

    Inför Org 2013 valde man att inte ge en enda lärartjänst krav på marin kompetens medan en stor andel ovillkorligen måste ha flyg- eller arméteknisk bakgrund. Först efter påtryckningar via facket lyckades vi få fram 2 ynka befattningar som fortfarande sitter löst till då de finns på en avdelning vår ledning försökt rationalisera bort under flera år. Vi med marin bakgrund har alltmer blivit inträngda i ett hörn och har svårt att hävda det marina perspektivet då vi nu utgör en mycket liten minoritet. Organisatoriskt lyder vi under Logistikinspektören och det verkar som att vi lätt glöms bort av den marina ledningen och till viss del även förbanden.

    Då vakanssituationen på teknikersidan är besvärande på vissa förband, har jag stor förståelse för att man är ovilliga att förse skolorna med tekniklärare, men om man inte gör det, hur ska vi då få fram de nya tekniker som så desperat behövs? Det är lite som att vid missväxt äta upp sitt utsäde, svältdöden fördröjs visserligen något men den kommer ändå oundvikligen att inträffa tids nog.

delta i diskussionen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *