Min första tanke är att det alltid är lika roligt att samlas kring det nautiska yrkesområdet. Extra roligt blir det när det är så pass många slutit upp och ifrån så pass många olika ursprung.
En annan tanke som slår mig är att vi trots vår olika bakgrund är sammanbundna av vårt yrke.
Vi har till stor del samma erfarenheter, samma behov och vi har identifierat likartade aktuella problemområden, även om vi ofta har olika infallsvinklar, gör olika prioriteringar och tar oss an problemställningar på olika sätt.
Jag har diskuterat med deltagare som inte håller med mig i följande, men personligen, tycker jag att det är högt i tak på det nautiska seminariet, från C ProdM´s inledning och fortsatt genom de inslag som följer under två dagar.
När det är som bäst blir diskussionerna lite högljudda och ibland kan man se antydan till inslag av ringa till måttligt känslosvall. Precis så som jag känner att det måste vara.
Vid andra tillfällen när vi har några minuter över och frågan ställs, om det finns någon som har något han eller hon vill ta upp, då är det alldeles tyst.
Det är lite besynnerligt, nautiken ligger oss alla nära hjärtat och angående hjärtesaker borde det alltid finnas något man vill poängtera eller söka ett klarläggande runt.
Ska vi kunna lära oss av varandra måste vi våga säga vad vi tycker och våga bjuda på oss själva. Vi måste lufta eventuell oro och dela med oss av våra misstag och på våra funderingar.
Det är det som gör vårt nautiska seminarium levande och blir till mer än en torr föreläsning.
Jesper Hallström
Lärare Navigation
Sjöstridsskolan
