Till övergripande innehåll Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsidan Nyheter Innehållsöversikt Sök Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakta oss Juridisk information

Myndigheten

Var finns vi och vad gör vi just nu? Vilka är Försvarsmaktens uppgifter från riksdag och regering och hur arbetar vi för att lösa dem? Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndigheten

Jobb & utbildning

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Nå ditt mål genom en militär grundutbildning, eller sök något av våra hundratals civila jobb.

till jobb & utbildning

bloggportalen

Från den enskilda soldaten till myndighetens högre företrädare, läs personliga betraktelser om livet i Försvarsmakten genom någon av våra bloggar.

Du är här

Soldatboende

Erik Lagersten

Under några dagar har det i olika fora diskuterats boende och svårigheten för framförallt anställda soldater att ordna permanent boende. Det har berörts på bloggen Wiseman’s Wisdoms (Gästinlägg: Soldaterna ska lämnas ifred) och nu senast på Svenska Dagbladets ledarblogg. Replikväxlingen (fyra inlägg) mellan Claes Arvidsson och mig återges i sin helhet nedan (med benäget medgivande av Svenska Dagbladet). Uppdaterat 11 maj 2012 – samt sist ett gästinlägg på i samma ämne på Svenska Dagbladets ledarblogg.

SvD 6 maj 2012: ÖB råder: ta med gummimadrassen / Claes Arvidsson

Det gungar rejält i yrkesförsvaret. På många sätt. Jag fick ett brev om vilket liv Försvarsmakten erbjuder soldaterna:

”Min son vid Livgardet bor sedan oktober 2011 på logement tillsammans med 5–6 andra GSS/K, sedan en månad skall de betala c:a 1000 kr/månad för boendet. Inredningen på logementet får inte ändras, flyttas eller på något som helst sätt påverkas... De fick för 1–2 månader sedan veta att deras ”hyresavtal” (som de f ö ännu ej fått presenterat för sig) upphör c:a november 2012. De slängs då ut på gatan och FM avsäger sig totalt ansvaret för sina soldater.

Bli gärna soldat men glöm inte att ta med gummimadrassen; det får väl bli ÖB:s råd.Förra veckan fick de veta att nu skall samtliga sängar tas bort från logementen!!! Någon förklaring eller något alternativ gavs ej varför min son måste ta med sig gummimadrass inför kommande tjänstgöring!”

I Bro finns i stort inte några lediga hyreslägenheter och låga löner gör det omöjligt att köpa en bostadsrätt. Till hösten kommer flera hundra soldater att sakna bostad.

Läget vid Livgardet är tyvärr inte något undantag. Det känns typiskt för försvarspolitiken att värden – Fortifikationsverket – sorterar under Socialdepartementet.

7 maj 2012: Högkvarteret svarar om gummimadrassen / Erik Lagersten

Ett brev har kommit till Svenska Dagbladet som påtalar några omständigheter kring våra soldaters bostadsförhållanden, skriver informationsdirektör Erik Lagersten i en replik med anledning av artikeln ÖB råder: Ta med gummimadrassen (6/5):

Om soldatlöner, villkor och förutsättningar kan man tycka mycket och varje del är föremål för ständig prövning. Följande stämmer för boendet: Under rekryten (tre månader) har soldaten fri kost och logi. Efter genomförd utbildning är soldaten anställd och har lön. Liksom andra anställda i samhället är det då upp till den enskilde att själv svara för sitt boende och betala för sin mat.

Fortifikationsverket erbjuder, när så är möjligt, boende på förband. Men det är långt ifrån alla soldater som önskar detta, det är ingen rättighet och behovet varierar väldigt. De flesta vill helt enkelt bo på ”stan”. Boendet, i kommunal eller annan samverkan, är en av de frågor som står högt på dagordningen framöver men lösningen är nog inte logement för anställda soldater.

9 maj 2012: Claes Arvidsson svarar om ÖB och gummimadrassen / Claes Arvidsson

I artikeln ÖB råder: Ta med gummimadrassen tog jag upp problemen för de GGS/K:are på Livgardet som av olika skäl vill eller måste bo på logement (6/5). Nu har hyresvärden Fortifikationsverket tagit bort sängarna så det är gummimadrassen som gäller. Det vill säga fram till någon gång i höst då ”kontrakten” kommer att sägas upp.

Försvarsmaktens informationsdirektör Erik Lagersten inkom med en replik.

När jag läste den kom jag omedelbart att tänka på den enkät som Försvarsmakten gjorde om hur den uppfattas som arbetsgivare. Resultatet var nedslående. Av repliken att döma är det tydligt att Försvarsmakten har en lång väg att gå för att bli den gode arbetsgivare som man säger sig vilja bli.

Lagerstens bemötande av kritiken kan sammanfattas med orden: So what. I yrkesförsvaret är det inte vårt problem utan den anställdes, att ordna med boende.

Lagersten pekar på att boende på logement inte är något som mer allmänt efterfrågas. Och det är sant (särskilt inte med tanke på ett reglemente som statuerar största möjliga opersonlighet), men det betyder inte ÖB kan slå sig till ro. Bostadsfrågan påverkar personalförsörjningen.

Låglöneprofilen omöjliggör för de flesta att köpa en bostadsrätt. Hyresrätt, ja, vi vet alla hur lätt det är att få tag på ledig lägenhet. Och dessutom ska hyran ju betalas. I stället bor man kanske hos mamma och pappa, kanske långt borta, i helgerna, men vill ha en övernattningsmöjlighet i veckorna. Kanhända vill man övernatta efter en hård dags övning i stället för att pendla hem och tillbaka tidigt nästa dag.

I en annan tid fanns det lösningar som befälshotell och befälslogement för dem som då var anställda i försvaret.

Låglöneprofilen bidrar också till att diskrepansen mellan levnadskostnader och inkomst blir för stor och att soldater väljer att hoppa av. Det kan innebära att två års utbildning och träning kastas i sjön. På Livgardet är det enligt uppgift många som inte vill men av ekonomiska skäl känner sig tvingade att säga upp sig till hösten. Livet går inte i hop.

Att inte bry sig är nedlåtande mot de anställda och sett ur ett försvarsperspektiv är det kapitalförstöring. På sikt är det knappast bra för rekryteringen. Hur Försvarsmakten agerar som arbetsgivare sprider sig. Typ uteblivna löner och jourarbete utan betalning.

Erik Lagersten skulle antagligen svara: So what. Det är en fri arbetsmarknad med anställda som kommer och går.

10 maj 2012: Replik: Högkvarteret en gång till om gummimadrassen / Erik Lagersten

Att debattera med Svenska Dagbladets ledarredaktion är ibland som att spela bordtennis med ping-pongboll där motståndaren byter till tennisboll för att förstärka returen, skriver Försvarsmaktens informationsdirektör Erik Lagersten.

Problematik med övnings- och tillfällig förläggning som Claes Arvidsson lyfter i sitt svar har sina svårigheter. Det gäller all vår verksamhet, för stående förband, när Hemvärnet övar eller när våra tidvis tjänstgörande soldater har repetitionsutbildning. Men det är för att fortsätta med sportmetaforer, ”ett annat bollspel”. På en del förband är detta enkelt med tillgång till goda ytterförläggningar, befälshotell eller lediga logement, på andra ställen är det nu inledningsvis skohorn som används för att få plats vid tillfällig belastning.

Men eftersom Arvidssons ”gummimadrass” var en fråga kring permanentboende för kontinuerligt tjänstgörande soldater, heltidsanställda, var mitt första svar kopplat till detta.

Jag skrev att varje del i reformen, som löner, är föremål för ständig prövning liksom att boende står högt på dagordningen framöver. Jag skrev också att boendet huvudsakligen måste finna sina lösningar på den ordinarie bostadsmarknaden där inte minst kommunala- eller stiftelse-initiativ kommer att vara avgörande. Detta är ett arbete vi driver på, inte minst för att vi är mycket medvetna om den problematik som gäller för ungas insteg på bostadsmarknaden, där lönen är en avgörande del för framgång. Något som inte enbart är ett unikt faktum för Försvarsmaktens medarbetare och som Svenska Dagbladet bör betänka innan ropen ”bostad åt alla” skallar.

I de förbandsbesök jag på senare tid genomfört på bland annat Södra skånska regementet och Ledningsregementet var samtliga jag mötte, med något undantag, överens om att boende utanför regementet var att föredra. Det löstes genom pendling, egna lägenheter, delat boende eller som inneboende. Någon ville bo kvar i veckorna på enklare boende (enrum) då egna lägenheten var långt borta.

För mig är det inte nedlåtande att vara tydlig med att Försvarsmakten inte erbjuder anställd personal fria bostäder som princip och att vi arbetar tillsammans med kommuner, stiftelser och andra myndigheter för att finna attraktiva lösningar på våra förbandsorter. Jag vidhåller nämligen att en anställd soldat som ska arbeta i Försvarsmakten i 6-8 år ska hitta boende som håller och som är anpassat för den enskilde. Logement är tillfälliga lösningar under utbildning eller övning för de allra flesta.

Vad jag har skrivit om uteblivna löner och ofullkomligheter som drabbar den enskilde soldaten framgår till exempel av bloggen ”Försvarsmakten kommenterar”. Mycket lite av ”so what” och mer av ”what the hell”.

11 maj 2012: Replik: Soldatyrket inget är inte vanligt jobb / Sven Lundin Infanteriofficer vid Livgardet

Det är med stor sorg jag har följt debatten på SvD:s ledarsida om soldaternas vardag och särskilt deras boende, skriver Sven Lundin som är infanteriofficer vid Livgardet i en replik.

Det känns som att bägaren har runnit över. Att vi aldrig kommer tjäna mycket pengar, ha de resurser vi skulle vilja ha eller de absolut senaste prylarna kan både jag och mina soldater förstå och till viss del även acceptera. Att Försvarsmakten, vår egen arbetsgivare, medvetet lägger hinder i vägen är en helt annan sak.

Vi måste sluta låtsas som om soldatyrket är som vilket annat yrke som helst. Majoriteten av mina soldater är unga killar och tjejer som inte har någon rimlig möjlighet att skaffa ett boende i Stockholm med en lön som ligger på straxt över 12 000 kr per månad.

Anledningen till att soldaterna inte får bo kvar på logementet, åtminstone på mitt förband, påstås vara behovet av övernattningsmöjligheter åt tidvis tjänstgörande enheter och hemvärnsförband som behöver platsen då de genomför repövningar.

Om detta skall ske på bekostnad av att en stor del av de duktiga yrkessoldaterna – som har valt att viga sina bästa år åt att riskera livet för en struntsumma – slutar, så ser jag inte riktigt poängen med ett yrkesförsvar. Att tillhandahålla en enkel övernattningsmöjlighet, även om det inte är en rättighet, tycker jag inte är för mycket begärt.

Jag förstår att logementsbeslutet kanske inte får samma konsekvenser för soldater i Boden som för för förband i Stockholmsområdet. Här är detta ett reellt problem – oavsett hur många soldater som informationsdirektör Erik Lagersten har träffat som vill bo på ”stan”.

Missförstå mig inte: Det är inte så att alla vill bo på logementet, många vill ha en egen lägenhet, men de flesta har inte något val. Försvarsmakten säger att att man tittar på alternativa lösningar i samarbete med kommuner och fastighetsbolag men det kommer att ta tid. Tid som vi inte har om soldaterna inte under tiden kan bo på logement.

När man sedan betänker det sätt Försvarsmakten har genomfört utflyttningen från logementen på (turerna kring detta skulle kunna fylla en hel säsong i valfritt samhällsgranskande program på TV) blir man inte mindre förbannad.

En annan anledning som har nämnts är oron över att det skulle bildas en soldatsubkultur med människor som efter några års liv i Försvaret boendes på logementet skulle få det svårt att återgå till ett normalt civilt liv. Detta Ramboscenario låter som taget ur just filmens värld.

Utöver detta har Försvarsmakten även beslutat att ta bort en annan hörnsten i varje militär enhet: Förbandsandan. Minsta försök att skapa laganda med hjälp av t ex förbandsgemensamma träningskläder eller plutonsfanor som både soldater och officerare kan samlas kring och känna stolthet över, motarbetas med hänvisning till Försvarsmaktens grafiska profil (att vi har råd att hålla oss med en grafisk profil samtidigt som vi kör trafikfarliga terrängbilar från mitten av 70-talet och skidor från 30-talet är för mig obegripligt) och bristen på koncerntänkande.

Militärer i allmänhet men officerare i synnerhet, fostras att aldrig gnälla och ständigt gilla läget, men det känns som många på mitt förband börjar nå sin gräns. Tyvärr verkar det som det gamla försvarsordspråket ”Världens bästa jobb – världens sämsta arbetsgivare” återigen kommer till sin rätt och det kan nog vara läge att ändra på det om man vill verka, synas och respekteras i de egna leden i framtiden.

Officiell blogg
Försvarsmaktens heraldiska vapen. Illustration.

Försvarsmaktens kommunikationsdirektör eller annan chef i myndigheten kommenterar aktuella frågor. Det här är en formell myndighetsblogg från Försvarsmakten.

Mats Ström är kommunikationsdirektör. Han ger uttryck för myndighetens principiella uppfattning, här på bloggen Försvarsmakten kommenterar, när han framträder i media eller i andra sammanhang samt på Försvarsmaktens Facebook-konto och Twitter.


3 kommentarer

  • Roger Klang 11 maj 2012 19:35

    Som jag ser det finns det två möjligheter för FM och deras soldater med den realpolitik som föreligger med sjunkande anslag och ett politiskt kväsande av försvaret:

    1. Högre lön och/eller fler förmåner, men med ett mindre försvar.
    2. Låg lön och fler i ledet med mer eller bättre materiel (förhoppningsvis) om det smäller i Sverige, och därmed större chans att överleva ett slag.

    Jag tycker att soldaterna ska ha en dräglig levnadsstandard, men FM:s officerare måste föregå med gott exempel och inte ha en för väl tilltagen lönenivå med tanke på dagens snålt tilltagna soldatlöner, vem det nu än är som bestämmer det så får han akta sig för att bli korrupt och bestämma att hans egen lön ska vara väl tilltagen, även om priset kan bli att även alla andra högre officerare korrumperas av en väl tilltagen levnadsstandard. Det föredragna är att alla försvarsmaktsanställda har en väl tilltagen lön, men det får inte vara en allt för stor diskrepans mellan soldatlönerna och officerslönerna under några förhållanden. Den som söker sig till FM, vare sig han är soldat eller officersaspirant, gör det inte enbart för pengarna, utan minst lika mycket av patriotiska skäl. I dem flesta enskilda fall i alla fall. Har jag inte rätt? Det är lätt hänt att man glömmer det om man är en välbetald högre officer, men knappast om man är en enkel soldat. Vad anser Erik Lagersten om det?

    Roger Klang

  • Emil Molin 12 maj 2012 12:47

    "Efter genomförd utbildning är soldaten anställd och har lön. Liksom andra anställda i samhället är det då upp till den enskilde att själv svara för sitt boende och betala för sin mat."

    Den här formuleringen förklarar egentligen helt hur FM tänker och hur fel det är, soldatyrket är mer att likna vid att vara student, där görs det stora samhälleliga åtgärder för att lösa boende måhända att det där är problematiskt också men det finns iaf studentbostäder. Innan FM har fått igång soldatbostäder eller dylik, så att det fungerar vid regementena så torde logementsboende vara det absolut minsta de kan göra som anställande myndighet. Återigen soldatyrket är inte som vilket jobb som helst i samhället och kommer aldrig vara så.

  • Jörgen Pettersson 23 juni 2012 21:05

    Att FM inte ordnar med personalbostäder åt sina yrkessoldater är en stor skam och tyder på ett helt orealistiskt sätt att se på sin lågbetalda personal. Skulle förövrigt vara intressant och se hur många officerare det blev om FM behandlade sina kadetter på samma sätt som yrkessoldater. Forsätter FM på den inslagna vägen så har ni snart inga soldater.

delta i diskussionen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *