Hejsan! Kadett 311 Blomster här. Nu har det blivit min tur att få förmånen att skriva resebrev, och eftersom att senaste brevet var för ett antal dagar sedan har jag mycket att berätta om. För det första har vi nu, efter många om och men, lyckats både förtöja i och kasta loss från Cagliari i Sardinien. Flera gånger. Under den första förtöjningen stod jag utkik uppe i fockmasten, och hade därmed väldigt bra uppsyn över hur förtöjningsarbetet flöt på. Förutom ett sjösatt kasttåg gick det hela väldigt bra för vår 2. Officer, med tanke på att det var hans första förtöjning på länge, tills vi fick reda på att vi låg på fel plats. Efter en hel del telefonsamtal fram och tillbaka kunde vi kasta loss, scouta ut en ny tillräckligt djup kajplats och se till att även vår 3. Officer fick lägga till i Cagliari, denna gång med mig vid rodret. Innan förtöjningarna hann vi även med ett dygn till ankars med ett rullande schema ankarvakter från samtliga kvarter, samt allemans bad i det 22-gradiga Medelhavet.
När vi väl låg på rätt plats i hamnen bjöds vi på en eftermiddag och kväll av permission. Många av oss besättningsmedlemmar valde då att gå runt och se delar av den mycket stora staden, samt äta och dricka gott. Dagen efter bjöd på förhalningsövningar, då fartyget flyttades runt kontrollerat i hamnen, samt reflektion och diskussion om seglingen och utbildningen hittills. Det gavs även tid till fys eller en till vända i staden, tills vi var tänkta att kasta loss och lämna Italien. Oturligt nog hindrades detta av en trasig bränslepump, som gav följden att den diesel vi behövde för den kommande resan mot Cartagena inte kunde pumpas över till rätt tank. Agenten i land lyckades inte med sitt uppdrag att lösa bunkring åt oss, vilket resulterade i att vi fick frakta bränsle i dunkar till fots direkt från närmaste mack. Med tanke på detta extra arbete tog fartygschefen beslutet att avvakta med losskastningen till morgonen därpå, och många av oss elever var nog glada av att få en till lång natt av sömn innan sjörutinen skulle påbörjas på nytt.
I skrivande stund har vi ganska gynnsamma vindar som med många segel hissade för oss framåt i cirka 8 knop, dock med följden att det krävs och har krävts mycket arbete på däck för att behålla en maximerad fart nu i början av vår segling. Lutningen har också blivit väldigt påtaglig, då ventilerna ut från trossbotten ofta är under vattenytan och vi på däck är beordrade att under nätterna vara fastkrokade i fartyget med en midjesele. Tidigare under dagen har vi fått besök av delfiner som simmat i höjd med fartyget, kanske finns en bild upplagd så även ni läsare kan få se dem. Det häftigaste som hänt under dessa gångna dagar och nätter var nog under natten på väg in mot Sardinien, då HMS Gladan seglade rakt igenom skölden av bestyckade örlogsfartyg kring ett hangarfartyg tillhörande USA:s Medelhavsflotta. Inte bara ubåtar som lyckas med något sådant inte!
Avslutningsvis vill jag hälsa hem till min familj i Ronneby och rikta en särskild uppmaning till min lillebror Arvid att det aldrig är för sent att byta till flottan.
/Blomster, SOU 21
