Position: N 16´ 41 W 25´11. Cirka 20 distansminuter sydväst om Sao Vicente.
Väder: Mulet, NO vind 10- 14m/s
Hej!
Jag får väl inleda med att be om ursäkt för att det varit lite uppehåll i resebreven, vi vet ju alla hur uppskattade de är av er därhemma. Det beror på hamnuppehållet i Praia som hade ett riktigt välfyllt schema. Vi lade som ni vet till där i söndags morse, och det var första gången sedan 1954 som skonerterna besökte Kap Verde.
För de ombord som känner viss hemlängtan var det säkert en tröst att finna svenska landmärken i hamnen; gummidetaljerna längs kajen var från Trelleborg, och på hamnområdet körde Kalmartruckar omkring.
Under söndagen hann många av oss med en efterlängtad stund på stranden. Vi hade på något märkligt sätt inte riktigt förstått hur långt vi faktiskt förflyttat oss, utan häpnade över att möta alla mörka ansikten, kvinnor som bar kvällens middagsfisk på huvudet i stora kärl och med färgglada kläder, och hus lika färgglada och i olika stadier av utveckling.
Den svenske konsuln hade ordnat en bussutflykt för oss på måndagen, där vi bland annat fick ta del av Kap Verdes historia som potugisisk koloni och folkets frihetskamp. Kap Verde fick faktiskt inte sin självständighet förrän 1975. Turen leddes av en karismatisk kvinna som hela tiden refererade till oss som sina ”babies” till vår stora glädje. Hur många vallar runt ett gäng flottister med så självklar mammaauktoritet? ”Turn left – good babies!” kunde det låta.
Cocktailpartyt ombord som följde under kvällen var uppskattat och det var ett gäng nöjda kadetter som senare undersökte stadens nattliv medan undertecknad dök ner i bingen.
Tisdagsdygnet gick åt till förberedelser inför losskastning som var planerad kl. 1800. De flesta hann nog med några timmar på stranden också, och en del var med på en utflykt till norra delen av ön.
Sedan igår kväll har vi alltså stävat nordvart, mot vinden som tilltagit i styrka, för att lagom tills middagssåsen landade på tallriken tangera kuling. Det lutar en hel del och vi är rörande överens om att den där sjömannen i visan, han som älskar havets våg, honom var det nog något allvarligt fel på.
Men, även om vi inte tycker om vädrets makter just nu (fast vi börjar förstå varför den nordliga ögruppen kallas lovartsöarna) håller vi av varandra och er därhemma och det är tillräcklig tröst för att stå ut med lite busväder.
Vid den gungande datorn, i navhytten, just nu dränkt i sprakande musik som lustigt nog spelas över radion på kanal 16,
Ylva Lindström
Fartygsläkare
