Resebrev HMS Gladan 200410

Oceanen av dagar och nätter som inte kommer att upprepas för oss.

Oceanen av längtan, ifylld av tårar upp mot himlen.

Oceanen av lyckan, upphängd till himlen.

Oceanen av väntat, oceanen av försakelser.

Värdshavet.

Varenda en av oss seglar igenom någon ocean. Den är ibland som en öken. För vissa ett land som betyder en oas. Värdshavet som bergskedja med vågor som kämpar sinsemellan och fnyser vitt skum med ilska mot varandra.

Oceanen av liv som skiljer morgon från skymning, solig dag från skyfall.

Vi är placerade någonstans på den oceanen. Ibland påverkar det oss vart tar vi vägen. Ibland är strömmen för stark vilket tar oss in i det okända.

Vi börjar vår resa i en solig dag och slutar skymningen av vår existens. Vi har rätt många dagar i våra liv som förstör lugnet av oceanen. Vågorna växer, de bli rastlösa, kokar och till slut kokar över. Ofta beror det på oss när vi väljer att sänka temperaturen. Vi letar efter balans i slutet av regnbågen, som brukar alltid komma någonstans efter stormen. Ibland är regnbågen mitt framför näsan på oss, men vi ser det inte för de mörka molnen fastnar kvar i våra sinnen. Ibland målar någon denna regnbåge för oss genom att räcka sin hand till oss.

Kärlek får oss att ta av mörkrets glasögon och ersätta dem med regnbågsglasögon. Kärleken får oss att stiga över de döda och vi börjar flyga som fåglar som bärs av den varma vinden. Kärleken får oss att bryta loss från de bojs vars vi fängslade oss själva under livets gråhet. Kärleken är en ocean av godhet som fyller våra hjärtan och får dem att slå i samma rytm.

232,Jezierski