Till övergripande innehåll Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsidan Nyheter Innehållsöversikt Sök Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakta oss Juridisk information

Myndigheten

Var finns vi och vad gör vi just nu? Vilka är Försvarsmaktens uppgifter från riksdag och regering och hur arbetar vi för att lösa dem? Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndigheten

Jobb & utbildning

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Nå ditt mål genom en militär grundutbildning, eller sök något av våra hundratals civila jobb.

till jobb & utbildning

bloggportalen

Från den enskilda soldaten till myndighetens högre företrädare, läs personliga betraktelser om livet i Försvarsmakten genom någon av våra bloggar.

Du är här

Resebrev HMS Gladan 200327

HMS Gladan

Hej alla läsare, Elev 331 Thoregren här!

Klockan är nu 02:24 och vi är på väg mot Lissabon. Igår var en riktigt härlig dag. Det var nämligen vilodag här på båten då har vi inga lektioner om navigation, utbildning om saker här på båten eller olika lektioner som vi skulle ha haft i Karlskrona. Det har varit soligt runt 20 grader varmt och man har kunnat slappa ordentligt i solen och vila upp sig men nog om det nu.

Det jag tänkte berätta lite om i detta resebrev är mitt nya favorit ställe här på båten vilket konstigt nog är masten då jag vanligtvis skulle säga att jag är väldigt höjdrädd. T.ex. när vi mönstrade ombord och båten låg stilla i hamnen och vi skulle testa på att klättra upp var jag helt skakis och var nära på att banga. Men jag tycker att folk som klarar av att klättra på höga höjder och göra olika saker högt upp är mycket fascinerande, därför pushade jag mig själv till att fortsätta klättra upp hela vägen.

När vi sedan kastade loss var jag orolig över att behöva klättra upp som utkikspost här på båten. Men när det väl var dags och det var min tur att klättra upp i masten tyckte jag det var skit läskigt men efter ett tag kom jag upp. Det var vågor som gjorde att båten gungade upp och ner och masten svingades fram och tillbaka jag fick nästan kramp i händerna för att jag höll i mig så hårt. Jag har hört mycket om att man lätt kan bli sjösjuk uppe i masten på en båt och när det gungade så kom självklart tankarna fram att jag skulle bli sjösjuk och man började känna efter och spekulera kring om man själv var på väg att bli sjösjuk. När dem tankarna kom så försökte jag sortera bort dem direkt för jag ville verkligen inte bli sjösjuk och istället försöka njuta av stunden uppe i masten och utsikten runt om fartyget.

Varför då masten har blivit min favorit plats på fartyget är för den lilla egentiden som man får när man är där uppe. Det är ganska skönt med egen tid ibland och bara stå tyst och tänka på saker och ting. Speciellt när man bor så här på ett fartyg med 37 andra personer. Självklart är det inte heller helt fel att få se lite delfiner som simmar längs med båten och en och annan val.

Tyvärr så är detta resebrev nu slut och jag skall fortsätta vara loggast och navigera sätta ut kurs etc.

Saknar er där hemma och 4:e plut.

 

Personlig blogg

Skonertdivisionen är ett utbildnings och rekryteringsförband. Divisionen består av HMS Gladan och HMS Falken, där utbildningen bedrivs med inriktning på sjömanskap och praktisk navigation.

Vi håller både praktiska och teoretiska lektioner som kan bli både fysiskt och psykiskt krävande då de sker på havets och vädrets villkor. Den speciella miljön som för de flesta är helt ny (segelfartyg), bidrar till att eleven kan utvecklas som individ och som gruppmedlem.

7 kommentarer

  • Lena Kindberg 27 mars 2020 16:01

    Hej alla kämpar på HMS GLADAN. Går in på bloggen titt som tätt och varje gång ett nytt inlägg kommer upp i flödet blir vi förväntansfulla och så glada. Ni är fler som skrivit att höjdpunkten på dagen är 13.30 då ni har genomgång och får hejarrop och meddelanden upplästa. Vi kan meddela er att det är lika dant för oss på landbacken. Att läsa era historier har blivit ett kärt nöje och ligger på topp ett av nyhetsflöde. Som längtande föräldrar söker vi bland bilderna efter en glimt av vår pojke. Filip Kindberg var är du? Det är på tiden att du visar ditt vackra ansikte ( ja vi har sett dig i tidigare inlägg men snälla lite mer) Kanske är det din tur att dela ett par rader. Det vart ett sådant kort samtal vi hade när du berättade att ni inte skulle komma hem som planerat. Att ni skulle segla över halva jordklotet och att dagar blev till många veckor chockade oss på varje sida om luren. Du lät lite låg då och det kom många känslor. Glädjande nog var du gladare och mer förväntansfull när du hade pratat med en av dina två systrar. Du skulle fylla våra längtande hjärtan av lycka om vi fick höra ifrån dig här på bloggen. Såå avundsjuk på mammorna som fick telefonsamtal. Kramar och heja er !!! Fantastiska tappra rekryter och besättninng på HMS Gladan.
    Lena o Kent Kindberg

  • Eva Llorente 27 mars 2020 19:09

    Hej!
    Om ni bara visste hur lycklig jag blir av att läsa eran blogg! Det är det första jag gör varje morgon :)

    Härligt att höra att ni har haft en vilodag, det behövde ni, och hämta nya krafter till kommande dagar.

    En stor kram till alla från
    Eva ( Césars mamma)

    Längtar

  • Lena Mattsson Ågren 27 mars 2020 20:09

    Hej MS Gladan, både ni i besättningen och alla rekryter!
    Så fantastiskt att få följa er seglats hem mot Sverige. Att få en inblick i hur ni lever och arbetar ombord på Gladan är både otroligt intressant och väldigt roligt! Extra kul med alla fotografier, man får verkligen en bild av livet ombord. Ni är stora föredömen och ger mig gott hopp om framtiden!
    Jag har faktiskt en fråga: hört att det brukar vara väldigt god mat ombord på båtar som är ute på långa seglatser. Stämmer det? För det är väl knappast skeppsskorpor ni har att knapra på:)) Fast det kanske är svårt att svara på om nu kocken hör vad nu säger.... ha ha. Nä då - tror ni har det riktigt prima.
    Ser fram emot att läsa kommande bloggar om er resa och önskar er alla - men en särskild hälsning till Alexander Jern - en fortsatt fin färd. Många hälsningar från Lena och Johan Ågren i Göteborg

  • Sofie Wernhammar 27 mars 2020 20:18

    Hej alla men alldeles särskilt Jonathan Morian. Du fastnar inte på särskilt många bilder men du undviker väl kameran. Vi följer er resa med spänning varje dag. Går in flera gånger om dagen för att se om det finns någon ny uppdatering. Det är så roligt att få läsa hur ni har det önskar att vi fick veta ännu mer. Ser att ni närmar er Lissabon, hoppas ni får lite skön vila där och att vinden sen vänder så att ni kommer snabbt hemåt. Jonathan, vi har ju en båt som ska fixas, det är ju ditt jobb Du vet vad som väntar när det gäller den.
    Här hemma är mycket annorlunda med anledning av Corona men man lär sig att leva och arbeta på ett annat sätt. Så småningom återgår det väl till det normala
    igen.
    Önskar er alla ett härligt äventyr som ni sent ska glömma.

    Tjingeling från mamma Sofie

  • Johanna Lindholm 27 mars 2020 20:58

    Hej, Johanna här, Gustav Vikströms kusin.
    Det är otroligt spännande och intressant att få ta del av er resa, vilken stor uppgift ni fått!
    Här hemma är det ganska märklig situation, så även om det låter kliché och kan vara svårt för er att ta in -njut av stunden och av att vara just där ni är!
    Gustav- när du kommer hem ska kusinvitamin laga all god mat du bara kan önska dig, (Även om det säkert inte går någon nöd på dig nu) alla hälsar- Carolin, Nana å Nisse å Linda såklart
    Kramar Hannapanna!

  • Astrid Haglind 27 mars 2020 21:19

    Hej igen gänget. Jag blev väldigt glad av att höra att ni ska stanna till i Lissabon. Hoppas ni hinner vila upp er lite då, det är ni mer än värda.

    Här hemma händer det otroligt mycket och många tunga beslut tas. Beslut som rör samhället i stort såväl som oss rekryter i Karlskrona. Enligt de senaste direktiven så har vi permissionsförbud och blir kvar i Karlskrona minst fram till den 17:onde april. Dessutom är tiden därefter väldigt oviss. Många här tycker att det är tufft. Inget blir som vi tänkt och inget går heller att förutspå.

    Jag tänker såklart mest på när jag ska få träffa min familj igen och dig Jakob. Du fyller alla mina tankar och hela mitt hjärta. Just nu känns det som att hela världen är emot oss. Vi har inte haft speciellt mycket tur på sistone. Men Jakob glöm aldrig, det är vi mot världen.
    Kram från Astrid

  • Anne-Li och Jörgen 28 mars 2020 09:19

    Hej alla sailors på Gladan!
    Det är verkligen härligt och spännande att följa er seglats här på bloggen. Kul att läsa alla inlägg och se era fina foton. Det första vi gör här hemma på morgonen är att kolla var ni befinner er och sen blir det otaliga uppdateringar under dagen. Fortsätt hålla humöret uppe och kämpa på och försök njuta så mycket ni kan av ert äventyr! Nu drar vi ut till stugan i skogen ett par dagar och släpper kontakten med er så det ska bli så spännande att se var ni är när vi kommer tillbaka till civilisationen på söndag kväll. En stort kram till 242 Lindberg alias Robban! Du vet väl förresten att premiären är uppskjuten så du kommer inte missa den, bra va? Forza Bajen!
    Kram från mamma och pappa

delta i diskussionen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *