Halloj 202 Antonsson för att framföra en resa som inte blivit som planerat.
Måndagen den 9 mars klockan 03:30 började våran resa från Karlskrona mot kanarieöarna, först buss till Danmark för att sedan flyga till kanarieöarna. När vi väl anlände till kanarieöarna så blev vi upp plockade av några taxibilar och körda ut till båthamnen i full fart. Vi blev påmönstrade och var väldigt taggade på en go resa.
Redan efter 3-4 dagar fick vi för väldigt många oväntade nyheter om att vi inte längre får möjligheten att flyga hem utan att vi ska segla Gladan hela vägen hem till Öckerö. Vi seglade då till Teneriffa för att bunkra upp med mat och bränsle för att kunna påbörja våran långa resa hem. Väl på Teneriffa fick vi vänta några dagar på våra leveranser då det även på Teneriffa är hamstrat som i Sverige. Under de dagarna vi befann oss på Teneriffa så fick vi självklart inte röra oss på ön pga smittrisken, vi kunde gå av båten efter några dagar men fick då inte röra oss längre än 50 meter från båten utan vi hade 2 stycken lycktstolpar som riktpunkter.
Dagen var kommen onsdagen den 18 mars vi skulle nu påbörja våran segling mot Sverige. Alla fick säga hejdå till sina nära och kära för att inte veta när man får höra av dem nästa gång. Vi kom inte längre än en dag innan vårat första problem uppstår. Våran satellit fick inte längre någon kontakt och vi var tvungna att vända tillbaka mot Teneriffa, vi åkte någon timma mot Teneriffa innan vi fick kontakt igen och fick där hjälp med problemet och kunde fortsätta våran resa. Men redan efter andra natten så kom nästa problem, vi fick en reva i gaffelseglet, vi fick berga seglet för att sedan montera ner det trasiga för att få upp ett nytt reserv segel. Många timmar av hårt slit men när det var klart så kunde vi börja segla med full fart igen.
Nu efter 7 dagar utan att ha sett land eller haft någon kontakt hem så börjar humören svaja och folk börjar längta efter att kunna kontakta sina nära och kära. Vi gör mycket för att stötta varandra men det finns något som också hjälper många här och de är allt stöd vi får där hemma. Vi får era komentarer upplästa varje dag vid 13:30 och det är VERKLIGEN en stämingshöjare.
Något som jag nog kan säga för nästan alla av oss som befinner sig på detta fartyg är att vi alla behöver en lång varm kram av nära och kära när vi hoppat av båten för att krama ihop säcken på denna resan.
