Resebrev HMS Gladan 200323

Hej där hemma, 321 Engström här, första dagen jag känt mig mer eller mindre levande… Det har varit en riktigt tuff början på denna resa med sjösjuka för min del men äntligen har jag kunnat börja vara mig själv igen. Mycket positivt! Söndag idag samt fjärde dagen ute till havs vilket betyder vilodag, välbehövligt säger jag. Solen har tittat fram en hel del under dagen vilket har varit stridsvärdeshöjande när man står sina poster, dock har vinden mojnat och det går inte längre lika snabbt som det gjorde under natten men vi är glada ändå. Det känns som att vi mer och mer kommer in i rutiner och lär känna fartyget och varandra i gruppen vilket är lugnande, man får sin plats och kan lättare arbeta tillsammans. Att detta skulle bli en resa för livet förstod vi redan när vi fick höra nyheterna att vi skulle ta oss hem till Sverige men att man skulle känna på detta sättet var för mig svårt att förstå. Att numera kunna jämföra allt med ”så länge det inte gungar” ger en perspektiv och det är en häftig tanke att tänka hur mycket erfarenheter man får av detta. Jag ser så fram emot att kunna sova stilla, att kunna äta utan att hålla i tallriken… Jag hoppas tiden går fort och att vi får bra vindar framöver så vi snart är hemma igen!

// 321 Engström