Till övergripande innehåll Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsidan Nyheter Innehållsöversikt Sök Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakta oss Juridisk information
Du är här:

myndigheten

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndigheten

jobb & karriär

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Oavsett vad du vill göra i Försvarsmakten börjar din resa med en grundutbildning.

till jobb & karrär

bloggportalen

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

Du är här

RESEBREV HMS GLADAN 180604

Jacob Nelander Fagerberg

Resebrev 20180604

Äntligen västkusten.
Under de första dygnen av resan kändes det som en avlägsen önskedröm. En plats man ständigt försökte övertyga sig själv om att ”snart är vi där, bara några dagar till, bara några timmar kvar”.
Så tillslut ligger vi ankrade vid västkustens hjärta, Marsstrand. Skärgården bjuder på solnedgång och utsikt över vad som verkar vara hundratals småbryggor fyllda med ännu fler segelbåtar. Just nu sitter jag uppe på halvdäck i solnedången och blickar över kustens gröna öar. Klyschigt, jag vet.

Men som född och uppfostrad Stockholmare svider det lite i själen att erkänna att västkusten är vackrare än väntat. Något jag aldrig kommer att erkänna, dock, är att västkusten är lika med ”bästkusten”. Det är en myt. En lät rivalitet har således växt i besättningen mellan stockholmarna och göteborgarna. Vilken kust är bäst egentligen? Allt jag kan säga är att vi har fler öar som erbjuder öl och toast skagen på menyn än vad västkusten någonsin kan mäta sig med.

Under natten var vädret oroligt likt de första två dygnen av resan från Belgien. Starkare vind och, enligt oss elever, höga vågor väckte en lätt flashback av ångest och sjösjuka hos de flesta.  Jag är dock, till min förvåning, en av de få lyckliga ombord som inte ärvde min kära mors sjösjuka gen. Trots vind och väder, eller kanske tack vare, sattes storsegel och vi lyckades ta oss fram i en tacksam fart på 8-9 knop.  Jag, som inte seglat sedan unga år var överlycklig.
När vi mot morgonen fick lugnare väder skymtade jag utkanten av västkusten från utkiksposten 20 m upp i masten. Har jag nämnt att jag är höjdrädd? Så småningom tog vi oss fram till en kaj där vi senare fick bada i det 21 grader varma vattnet. Det gav en suck av lättnad för den överhettade, något sjösjuka, elevbesättningen.

När jag nu sitter här på halvdäck och dagdrömmer tänker jag också på att vi snart tar examen och går i mål efter 9 månader i Konungens tjänst. Likt den här resans genomgående replik ”snart framme, bara några månader kvar” har jag knappt lagt en tanke på att det är så snart detta tar slut. Att äntligen få komma ut på fartygen som nyexaminerad sjöman kan inte riktigt beskrivas med ord. Det kan dock i huvudsak bero på att jag snart måste lägga ifrån mig skrivbordet då mitt postpass snart är slut. Med andra ord, god natt och sov sött.

 

// Mathilda Bergström

 

 

Personlig blogg

Skonertdivisionen är ett utbildnings och rekryteringsförband. Divisionen består av HMS Gladan och HMS Falken, där utbildningen bedrivs med inriktning på sjömanskap och praktisk navigation.

Vi håller både praktiska och teoretiska lektioner som kan bli både fysiskt och psykiskt krävande då de sker på havets och vädrets villkor. Den speciella miljön som för de flesta är helt ny (segelfartyg), bidrar till att eleven kan utvecklas som individ och som gruppmedlem.

0 kommentarer

delta i diskussionen ↓

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *