Resebrev 20180604
Äntligen västkusten.
Under de första dygnen av resan kändes det som en avlägsen önskedröm. En plats man ständigt försökte övertyga sig själv om att ”snart är vi där, bara några dagar till, bara några timmar kvar”.
Så tillslut ligger vi ankrade vid västkustens hjärta, Marsstrand. Skärgården bjuder på solnedgång och utsikt över vad som verkar vara hundratals småbryggor fyllda med ännu fler segelbåtar. Just nu sitter jag uppe på halvdäck i solnedången och blickar över kustens gröna öar. Klyschigt, jag vet.
Men som född och uppfostrad Stockholmare svider det lite i själen att erkänna att västkusten är vackrare än väntat. Något jag aldrig kommer att erkänna, dock, är att västkusten är lika med ”bästkusten”. Det är en myt. En lät rivalitet har således växt i besättningen mellan stockholmarna och göteborgarna. Vilken kust är bäst egentligen? Allt jag kan säga är att vi har fler öar som erbjuder öl och toast skagen på menyn än vad västkusten någonsin kan mäta sig med.
Under natten var vädret oroligt likt de första två dygnen av resan från Belgien. Starkare vind och, enligt oss elever, höga vågor väckte en lätt flashback av ångest och sjösjuka hos de flesta. Jag är dock, till min förvåning, en av de få lyckliga ombord som inte ärvde min kära mors sjösjuka gen. Trots vind och väder, eller kanske tack vare, sattes storsegel och vi lyckades ta oss fram i en tacksam fart på 8-9 knop. Jag, som inte seglat sedan unga år var överlycklig.
När vi mot morgonen fick lugnare väder skymtade jag utkanten av västkusten från utkiksposten 20 m upp i masten. Har jag nämnt att jag är höjdrädd? Så småningom tog vi oss fram till en kaj där vi senare fick bada i det 21 grader varma vattnet. Det gav en suck av lättnad för den överhettade, något sjösjuka, elevbesättningen.
När jag nu sitter här på halvdäck och dagdrömmer tänker jag också på att vi snart tar examen och går i mål efter 9 månader i Konungens tjänst. Likt den här resans genomgående replik ”snart framme, bara några månader kvar” har jag knappt lagt en tanke på att det är så snart detta tar slut. Att äntligen få komma ut på fartygen som nyexaminerad sjöman kan inte riktigt beskrivas med ord. Det kan dock i huvudsak bero på att jag snart måste lägga ifrån mig skrivbordet då mitt postpass snart är slut. Med andra ord, god natt och sov sött.
// Mathilda Bergström
