Resebrev 20180601
Vi hade legat till ankars utanför inloppet till Kielkanalen under natten och inväntade morgondagen då vi hade en preliminärt bokad inpassering vid 08:00, så vi väcktes i god tid och åt frukosten med ro, därför blev det en aning stressat när vår bokade lots (guide) dök upp extra tidigt och utan att meddela detta över radion som det var tänkt att det skulle ha gjorts. Detta ledde till att den än så rofyllda morgonen, inte var enligt min definition rofylld längre.
Det första som behövdes göra var att ankaret skulle tas upp, detta är inte ett en mans jobb så hela besättningen fick hjälpas åt att dra upp ankaret. Denna uppgift fick mig att ifrågasätta mitt egna val om det verkligen var värt att ta den där extra Nutella-mackan till frukost precis innan vi skulle ”vinda lätt” som det heter.
Den andra delen som var tvungen att göras innan vi kunde börja slussas in i kanalen var att förbereda däck igenom att se till så förtöjningstamparna inte ligger veckade eller i någon form av ”plockepinn” liknande ordning, få på oss flytvästar och förbereda att ta emot linorna från de förvånansvärt morgonpigga tyska slussarbetarna.
Kielkanalen kommer utan tvekan vara en av höjdpunkterna för mig denna seglats, delvis för vi hade så bra väder man kan hoppas på och då kanalen i sig är väldigt trevlig, en lång kanal som rinner emellan små mysiga byar som får en att vilja stanna och möjligtvis avnjuta en apfelstrudel en fin första juni och stora ängar av gräs där alla typer av boskapsdjur går och betar. Som ni förstår var utkiken en väldigt trevlig post att stå på.
Hela kanalen tog runt 10 timmar att ta sig igenom men innan vi kunde fortsätta vårt äventyr hem mot Sverige och Malmö var vi tvungna att ta emot matleverans. Med matleveransen lastad och sista slussen passerad så har vi nu satt kurs mot Malmö som vi förväntas att nå någon gång på lördag, överallt vart vi har åkt har folk vinkat och visat uppskattning över att få se HMS Gladan och dess besättning, man ser även på avstånd deras förvåning och fascination när det pekar upp mot utkiken 18m upp i masten. Detta gör att det blir extra kul att vara ombord HMS Gladan när man kanske kan bidra till någons minne av den där apfelstrudeln i den lilla byn.
//
Richard Björnsby
