Resebrev HMS Gladan 2013-11-24.
Tjenatjena bloggen och alla där hemma samt dem som är borta!
Nu händer någonting som väldigt sällan händer men det är just nu köksmästaren som sitter och knappar resebrev och jag tänkte berätta om just det mest väsentliga (enligt min mening) vi har ombord… just det, maten med mera! När jag tänker tillbaka på hur vi förberedde oss inför denna atlantexpedition så var det tre otroligt viktiga saker som stod ut på denna långa lista av saker som vi, jag och mina kockar skulle tänka på.
Det var: Vatten, frukt och soporna.
Då tar dessa punkt för punkt, hur vi klarat oss hittills under våra 8 dygn till sjöss.
Om jag börjar med VATTNET, så var det prat om hur mycket vi skulle ta med, om vårat egna lilla vattenverk skulle haverera, vart vi skulle få plats med alla dessa liter med vatten och hur mycket bör man dricka per dag/person? Som ni hör är detta en känslig punkt och livsnödvändig om det skulle gå åt pipan, så den har hållit mig vaken många nätter tänkandes på det värsta möjliga scenariot. Men hittills har allt rullat på (knock on wood) och vatten har vi fullt av… även om fartygschefen knappt får in sin stol under sitt skrivbord, för det ligger ett gäng flaskor där under…..
Över till nästa punkt, FRUKT.
Frukt är gott och är det ultimata mellanmålet många gånger en varm dag ute på havet, så detta ville vi också vara väl förbereda på. Nackdelen är bara att vi inte har så jättestort utrymme att förvara på och frukt blir ju då även övermoget snabbt ute i solen och i värmen. Även denna fråga har hållit mig uppe sömnlösa nätter, tänkandes hur i all världen ska min stackars besättning klara sig utan sitt dagliga äpple hela vägen över ”det stora blå”. Men på denna front ser det också bra ut just nu. Man måste bara ta lite tips från omvärlden (tack Falken) samt tänka lågiskt. Mycket grön, omogen frukt med skal som håller längre. Upp med allt i plastbackar och ha det på däckshustaket. Lägg på massa lakan och kyl med kallt vatten många gånger per dag. Lätt som en plätt!
Sist men inte minst, de läskiga SOPORNA!
Hur gör man när man är ca 30+ personer på ett fartyg, det slängs allt från colaburkar, papper, konserver, glas m.m varje dag och vi har ju inte precis ett sopprum att slänga allt i? Jo man får helt enkelt riva ner allt i molekyler, platta ner alla burkar och konserver så de är små som enkronor. Helt enkelt vara rädd för att slänga något i soppkorgen.
Och ni gissar säkert att även på denna fråga så har jag legat och tänkt långa sömnlösa nätter om hur vi ska klara detta när vi kan åka från Göteborg till Karlskrona och hela soppnätet och hela fören är full av äckliga soppåsar. Men misstro inte, för även detta har vi klarat med bravur än så länge, så klart! Idag efter 8(!) dygn till havs så kom första soppåsen ut från byssan som slängdes i soppnätet. Det måste vara något slags rekord. Att jobba i en byssa (köket) dag ut och dag in, utan att slänga en ända påse i 8 dagar är något helt fantastiskt och borde firas. Måste tacka min härliga besättning för den fina golfklapp jag fick när jag berätta detta i morse.
Hoppas jag har givit er några svar på era frågor och funderingar om hur dessa viktiga saker fungerar ombord och om jag nu ska säga något mer som kanske är av vikt… hmm…….. vi flyter vidare mot St Barth!
Med vänlig hälsning Kalle Jonsson, Köksmästare HMS Gladan Atlanten
VO/4.O kommentar: Alla de sömnlösa nätterna kanske måste kompenseras, eller…… nej!
