God morgon,
Under gårdagen genomförde vi kadetter manöverövningar med fokus på bojbärgning för att skapa än mer förståelse för fartygets manöveregenskaper. Varje fartyg har olika manöveregenskaper, och HMS Falken skiljer sig mycket i förhållande till de fartyg som vi framfört tidigare under utbildningen, framförallt Sjöstridsskolans skjutfälts- och skolbåtar.
Efter att samtliga kadetter genomfört sina genomföranden var det min tur att gå på som vakthavande officer, med tredje officeren som ansvars VO. Uppdelningen mellan nyckelbesättningen och oss kadetter är tydlig, vi tar besluten mer eller mindre självständigt men har alltid en person att bolla idéer med samt en person som kan ta över ifall verksamhetssäkerheten riskerar äventyras. Under perioden vid Skoldivisionen var vårt fokus framförallt på att navigera säkert, på skonerterna har vi haft möjlighet att tänka på helheten på ett annat sätt. Saker att ta hänsyn till är bland annat segelsättning, rutt för nästkommande vakter och avvägningen mellan (1) hur man tar sig från A till B på snabbaste sätt, och (2) besättningens stridsvärde. Den avvägningen är inte helt självklar i alla lägen.
Vid vaktförfångningen 20/1 kl. 16:00 befann vi oss i ett beslutsläge. Ska vi gå norr eller syd om La Gomera för att inom 16 timmar vara beredda att förtöja El Hierro? Genast kollade jag väderprognosen. Vulkanen Teide på Teneriffa med sina 3000 m.ö.h bidrog till ett stort område SV om Teneriffa med 1-2 m/s i medelhastighet, något som definitivt skulle leda till att vi inte skulle hinna på den utsatta tiden. Vi skulle få godtagbara vindhastigheter när vi endast hade ¼ av sträckan kvar. Att ta den norra rutten däremot innebar att vi direkt skulle få mellan 11-13 m/s i medelhastighet. För mig var beslutet att gå norr om La Gomera ganska självklart, eftersom vi där skulle slippa gå för motor för att hinna tiden. Jag diskuterade detta med VO2, en annan kadett, vi var inte överens. Detta är man tacksam för när man ska ta ett beslut, eftersom man i princip gratis får en person som kritiskt kan granska de resonemang man för.
Vi satte kurs 290 och jag förberedde vaktens skeppare på att sätta bredfocken vid nästa vaktförfångning. Vi hade sökt upp väderlä VSV om Teneriffa för att kunna genomföra de tidigare nämnda manöverövningarna, och vinden från accelerationszonen kom som en vägg. Jag kände mig väldigt liten i förhållande till den kraft vädret har. De 11 m/s som utlovats av väderprognosen stämde inte överens med verkligheten. Ganska fort mötte vi 16 m/s i vindhastighet och en signifikant våghöjd på 3-3.5 m. Vi skumpade runt ganska rejält i vågorna.
Att vara på sjön, och särskilt segling, innebär konstanta utvärderingar av det egna läget. De förberedelser man gör innan avfärd är en alltid till gagn ute till sjöss, däremot får inte planen hämma den egna flexibiliteten. I mitt fall gjorde bristen på vind att jag inte ville ta den södra vägen, och i förlängningen göra oss beroende av att kunna framföra fartyget med maskin när vi de facto har segel.
Vilket beslut var rätt? Det är svårt att säga. För att kunna ta välavvägda beslut krävs det både reflektion och intuition. I kombination får man förhoppningsvis ett beslut som både är logiskt och försvarbart utifrån den egna moraliska kompassen. Personligen blir jag endast bättre av de erfarenheterna jag dragit under gårdagen. Detta var ett perfekt sammanhang att utveckla den egna erfarenhetsbanken, jag hade en ansvarig VO att rådfråga. I framtiden kommer jag med största sannolikhet behöva ta svåra beslut självständigt, då är det viktigt att ha intuitionen att falla tillbaka på, och även förmågan att försöka sticka hål på den egna planen vilket inte alltid är okomplicerat.
GMY,
Kadett 242, stortoppsgast
