O´hoj!
Just i detta nu slamras och stojas det för fullt uppe på däck. Det är rent skepp som utförs vilket i flottan betyder att ett sjöföretag har närmat sig sitt slut. ”För köret är inte klart förens mässing och mahogny skiner igen”.
Efter knappa tre veckor mönstrad ombord på HMS Falken, kan jag bestämt säga att det har varit en lärande och intressant tid. Jag påbörjade denna utbildning aningens tveksam till behovet av den i vår kursplan. Men inom tid har jag valt att se det med andra ögon än dagen då vi äntrade över topparna. Sjömanskap är för varje individ ett sätt att föra sig, mot andra men även mot sig själv. Jag har under min tid på Falken funderat en del på vad just sjömanskap betyder för mig. Visst kan det vara att något sånär lära sig att segla och ingå i besättningen på ett sådant anrikt fartyg som Falken, även lära sig mer om sjöfartsregler.
Men för mig ligger det närmst i vad just jag kan bidra med för stunden, mot mina kamrater men även för mitt fartyg. Att tillskansa sig den kunskap och erfarenhet som krävs för att på ett fördelaktigt och pedagogiskt sätt föra mina kunskaper vidare till nyare kollegor i framtiden. Under mina dryga sex år i flottan har jag märkt att om jag börjar dagen med ett service mind-tänk, mot mina kollegor och uppgifter vi ställs inför så blir dagen allt mer trevlig, egenskapen för att kunna se vad som behövs göras i rättan tid är vi alla olika begåvade med, men att då ibland få tillfället att stötta och hjälpa både kollegor i min närhet och i andra tjänstegrenar, i dess vardagliga arbete ser jag som både belönande och stärkande för en grupps sammanhållning.
Just den här inställningen har jag sett mycket på Falken, och det gläder mig oerhört. Vi har haft det stora nöjet att få ha seglat med Gladans besättning under den här perioden, och att då få se en sådan sammansvetsad besättning arbeta och lära ut på ett föredömligt sätt ger mig en mersmak på att axla mer ansvar och ta an en annan syn på ledarskap som faktiskt många fler i marinen och hela i Försvarsmakten bör ta efter.
På återseende!
// Kadett 224 Bodén
