5 december
Idag startade vi dagen med allemans bad under den stekande solen. Atlanten var 2500 meter djupt och 20 grader varm där vi badade. Det togs foton och videos, även under vatten. Efter förmiddagens bad var det dags att fortsätta segla iväg mot vår destination med cirka 1,5 dygn kvar till målet. Medan många av eleverna pluggade tampar inför det kommande provet när vi är i land var det en manöverbord övning som tog plats. Brassen i nyckelbesättningen hoppade i havet och flöt iväg så att vi skulle lära oss att hantera situationen. Frälsarkransposten slängde i en livboj och resterande personal pekade med hela handen på mannen över bord så att vi aldrig skulle förlora honom. De två kockarna räddade brassen med ribben. När han var räddad räknades alla på däck för att se till att ingen annan hade trillat i efter brassen. När han kom upp på däck var vår läkare ombord redo att omhänderta den förvirrade mannen. Övningen var mycket rolig och lärorik, vi fick även se hur snabbt någon kan flyta iväg långt ut på Atlanten inom endast några minuter, även i mindre vågor.
Efter övningen kom det alla vi längtar efter, 13:30 uppställningen, detta kanske inte säger er läsare så mycket men det är den stunden på dagen vi ser fram emot mest. Då får vi veta hur vi ligger till med avståndet till målet. En av oss elever läser upp utvalda nyheter där hemifrån, vi väntar fortfarande på en regering. Därefter håller elever ett föredrag om något ämne de vill prata om, det kan vara den platsen vi befinner oss på eller ett intresse av något slag. Därefter läser vi upp kommentarer från bloggen. Kommentarerna är ett fint sätt för oss att höra ert stöd och det är väldigt kul att få höra vad ens kamraters nära och kära skrivit. Även om ingen av oss vet vilka bilder som är uppe och vad alla resebreven säger, är kommentarerna en stor höjdpunkt på våra dagar. Tack till alla som kommenterat och visat sitt stöd!
Snart är vi i land och därefter har vi en mycket kortare väg till resterande öar, att veta att den jobbigaste perioden på Atlanten med sjösjuka och magsjuka ligger bakom oss är en enorm lättnad och stämningen ombord blir bättre för varje dag. Grupperna har börjat kännas som ens familj nu, vi ställer upp för varandra utan att tveka och våra intern skämt blir fler och fler för varje dag.
Vi alla hoppas att ni har det bra hemma i kylan, tills vidare,
301 Özbek
