Denna dag, en dag i Brassens liv.
Jag vill börja med det viktigaste så jag inte glömmer det. Jag vill hälsa hem till min familj. Egentligen kunde brevet sluta här men jag vill ändå beskriva lite om livet ombord och delar av besättningen.
Brassen måste vara det mest använda ordet ombord. Varje dag kommer det personer och säger ”Brass det skulle man vara”. Jag är Brass. Att vara Brass eller Maskintjänstchef är inte helt enkelt. Man måste hela tiden hålla sig uppdaterad om vad som händer i båten. Detta gör man enklast att äta lunch och middag med båda vakterna, en del frågar varför man äter två luncher och två middagar men vill man vara engagerad så gäller det att ligga i. Ett område som kan skapa problem är vår färskvattentillverkning. Här gäller det att spara på vattnet och då får man ibland ta lite obekväma beslut. T.ex. igår kl.1700 införde jag duschförbud, kl.1720 upphävde jag beslutet och tog en dusch, ville vara lite fräsch inför kvällens danslexikon. Kl.1730 återinfördes duschförbudet.
Kockarna är bra killar lite av mina vänner faktiskt. När man seglar omkring på Atlanten ser man ganska mycket av djurlivet, delfiner hoppar omkring och plötsligt tyckte jag att 1.e skepparen var ute och simmade men det var en havssköldpadda, magiskt. Jag har även sett ett stim med valar och då tänkte jag på… nej inte på 1.e skepparen, utan på att de där djuren har det bra ligger bara där och sprutar vatten. Under den här resan har vi en väldigt duktig Sekond. Den här killen är nog ämnad för något större än att vara Sekond. Han är nu även skyldig mig 100 kronor. Dagarna flyter lätt samman, ena dagen gungar det, andra dagen gungar det mera det enda man kan vara säker på är att det gungar. Det finns två skeppare till ombord. De är från Stockholm, det är bra att de får komma ut och få lite frisk luft. Idag har det varit fint väder och alla skepparna och eleverna har hissat segel. Fyra däcksarbetare och 28 elever mot en maskinist, lite ojämnt kanske men just nu går vi för maskin och seglen är nere. Det måste tydligen blåsa sa någon. Visst sa Brassen och log. Eleverna ombord har inte haft det lätt. Efter en kanalfärd ut mot Atlanten hade vinden bråttom norrut medan vi skulle söderut. När jag var liten och läste serier eller när jag läser serier och figurerna blir sjösjuka blir de gröna i ansiktet, det stämmer. Nu ska jag gå och fika med min vän 1:e skepparen. Så till sist vill jag tacka er anhöriga som ”lånat” de Era till oss här på Falken det är mycket fina ungdomar, var rädda om dem, det är vi.
Brassen
