Varma Hälsningar från St Barths!
Mycket har hänt under helgen och jag ska göra mitt bästa för att försöka sammanfatta våra upplevelser. Det kändes otroligt skönt att få vakna upp och veta att vi låg till kaj, en smått surrealistisk känsla efter tre veckor till sjöss. På lördagsmorgon skulle vi delta i en invigning uppe vid ett av öns fort, där man efter många år av väntan och svensk hjälp lyckats återfå ett par skeppskanoner som överlämnats från Marinmuseet i Karlskrona. Besättningen ställdes upp på tre marschkolonner ledda av en flaggförare och fyra flaggvakter. Efter en minst sagt uppvärmande marsch till bergets topp och fort Gustav i förmiddagssolens hetta deltog besättningen i en ceremoni ledd av öns President som höll ett kort tal om öns historia och Svensktiden. Efter återtaget till fartyget permitterades de fria vakterna och andra vakt besatte posterna. Snart kunde man skymta ett kokosdoftande lämmeltåg som ringlade bort mot den lilla stranden Shell Beach.
Shell Beach har fått sitt namn efter de miljontals snäckskal som under tusentals år spolats upp på stranden och med hjälp av tidens tand delvis nötts ner till sand. Det kändes skönt att äntligen få skörda frukterna efter vår tid till sjöss och få svalka sig av vattnet.
Efter middagen var vi inbjudna till en liten soaré på det svenska konsulatet där vi fick möjlighet att träffa öns ledning och de svenskar som bor här under lite ledigare former.
Söndagen innebar ledighet för större delen av besättningen. Till vårt stora förtret medför söndagar här på ön att det mesta är stängt. När vi efter ett idogt letande till vår förskräckelse insåg att vi förmodligen skulle komma till att vara glasslösa och säkerligen försmäkta sökte sig de flesta bort från stadskärnan med hyrbil, till fots eller som några av oss genom att lifta i jakt på jakt efter glass. Vi bestämde oss för att åka till San Juan som låg vid öns flygplats där vi förstått att det skulle finnas en öppen mataffär. Efter ungefär två minuters idogt vinkande med våra tummar lyckades jag, Grbavac, Niclasson och Cohn få stopp på en bil. Däri satt en äldre dam från USA som frågade vart vill ville åka. – San Juan, svarade vi. Hon tittade på oss som om vi hade sagt att vi ville ha lift till månen. – Ja, då får ni väl ta båt, svarade hon. Vi tittade frågande på varandra om undrade om San Juan inte låg vid flygplatsen. – Jaha, Saint Juan, säg det då. Hoppa in. Hon släppte därefter av oss vid affären och vi kunde få tag i lite glass. Förutom en flygplats fanns där också en otroligt fin strand, man fick dock se upp med vart man placerade sin handduk eftersom den 600m långa landningsbanan fortsatte hela vägen ner till stranden. Resterande delen av dagen spenderades på olika håll med att lapa sol, dyka eller äta. Under senare delen av kvällen begavs sig de flesta ut för att hitta någon öppen restaurang där man kunde äta middag innan vi gjorde en tidig kväll.
Om ett par timmar är det dags att återigen sätta segel och bege sig mot Bahamas. Folk ser till att fylla sina privata förråd eftersom det rycktas att vår frys har lagt av…
Flkd Öhlund
