Position: N16.37.5 W042.31.9
Den 30 november,
Den 30 november 1946 avslutade Sverige sitt deltagande i den internationella efterkrigsminsvepningen . Samma år kölsträcktes Gladan och Falken vid Örlogsvarvet i Stockholm.
160 år tidigare lämnar kuttern FALKEN Stadsvåge, 5 mil norr om Bergen i Norge. Efter en strapatsrik resa från Karlskrona 1785, tvingades hon övervintra i den norska hamnen. Den 22 juli 1786 kom hon fram till St Barthélemy. Fartygschefen skulle ställas inför krigsrätt men klarade sig. Redan den 30 juli 1786 skickar man hem FALKEN som ankrade i Karlskrona den 22 oktober 1786. Läs om FALKENS äventyr i Per Tingbrands bok ”MED SVENSKA ÖRLOGSMÄN TILL St BARTHÉLEMY 1785-1994”.
I november 1986 marscherade HMS Carlskronas besättning från hamnpiren i Gustavia, huvudstaden på St Barthélemy, till den svenska kyrkogården. En av de marscherande kadetterna var jag.
Den 30 november 2012 kl 0730 skeppstid tog vi det smärtsamma beslutet. Vi startade ”järngenuan”. För alla ombord som lever i ”vår” värld var det ett stort och svårt beslut. Förnedrande skulle kanske någon tycka. En del skulle säga att vi startade huvudmaskin men det är ju fel. Segel är vår huvudmaskin. Alla ville segla hela vägen, en del tyckte vi skulle fortsätta segla i de svaga vindarna och stryka besöket i Gustavia om det behövdes.
Det hedrar besättningen.
– Jaha, då var det så enkelt. Att fuska sig fram till Karibien.
Vi har diesel som räcker i ca 4 dygn, i 7 knops fart. Den som räknar snabbt nu, kommer fram till…..
Det räcker ju inte. FALKEN har ca 1200 Nautiska mil kvar till Gustavia, 4 dygn i 7 knop blir ca 700 nautiska mil. Vi har en bit utmaning kvar.
Som Fartygschef är det naturligtvis mitt fel, felberäkningar och dåligt bänkat kanske. Jag har inte givit eleverna de bästa förutsättningarna. För det är eleverna som styr och bestämmer, så långt det går. Jag fick ta beslutet att starta motorn. Ungefär som att missa en straff i VM fotbollen (tror jag, jag har aldrig spelat VM). Det innebär att vi alla har mer att lära. Vi behöver mer träning i alla avseenden.
Även Divisionschefen.
Det som sker just nu, det sker för att jag har något att lära mig
Klockan 1330 är det dags för vår dagliga samling vid storluckan. På elevernas förslag turas vi om att läsa upp nyheterna från TT. Vi får nyheter i textform skickade till Falken varje dag från Marinens Radio. Mycket uppskattat. Nyhetsuppläsarna övar ständigt på fyndiga överlämningar till meteorologen och väderuppläsningen. Nyheter och väder följs ofta av ett föredrag.
För ett par dagar sedan lärde jag mig ett nytt uttryck, ”cultural awareness” som betyder något i stil med ”kulturell medvetenhet”. Kadett Holmberg hade ett föredrag där vi fick lära oss de viktigaste reglerna, namn på viktiga spelare och lag i den Amerikanska fotbollen. Allt för att inte framstå som outbildade invånare vilka inte vet något om grundläggande historia, städer och viktiga samhällsintressen. Kadett Holmberg sålde sitt ämne på ett föredömligt vis.
Det Per tänker om Pål, säger ofta mer om Per än det säger om Pål
Gladan och Falken tillhör Sjöstridsskolan (SSS) i Karlskrona, det är vi mycket glada för. Vi har också band till Marinbasen, vår underhållsorganisation Marina Basbataljonen som har kontrakterat Ö-varvet på Öckerö för vårt underhåll, Högkvarteret, Marinens taktiska stab (MTS) som alltid står i förbindelse med FALKEN – Twentyfour/seven som det heter ”over there”, våra sjöstridsflottiljer som stödjer SSS med bemanningen av Gladan och Falken. Det finns många fler kring fartygen som alla bidrar så att vi kan leverera bra utbildning till våra blivande kollegor. Sjömän, officerare med flera.
Som Divisions- och Fartygschef vill jag, tillsammans med besättningarna, rikta ett Atlanten-stort tack för all hjälp och support vi får från alla. Det är sällan bekymmer när någon ur Gladan eller Falkens besättningar ringer och ber om hjälp. Är det bekymmer får vi stöd i det också.
Under eftermiddagen ropades det plötsligt ut – Övning! Övning! Man över bord om babord! Vår räddningsbåt sjösattes och kadett Weidman, som var vakthavande, girade snabbt runt med Falken. De två personerna som fallit över bord plockades upp i räddningsbåten och var snart ombord igen. Lägligt och välkommet började det blåsa lite igen. Alle man till manöver….. och snart hade vi 580 kvadratmeter segel uppe igen och järngenuan tystnade. 6 knop och kurs 245-250 grader bär nästan mot mål. Vi får se om ett par dagar.
Det är intressant att se hur mycket eleverna och nyckelbesättningen uppskattar det ni skriver på bloggens kommentarfält. Vår kock Robin Ivarsson som sköter inlägg och uppdateringar visar alltid de kommentarer som är ”personliga” för den person kommentaren riktas till. Sedan är det upp till den enskilde om de vill att vi publicerar kommentaren på Bloggen. Så skulle det vara så att ni skrivit något långt personligt som inte dykt upp i kommentarfältet beror det på att er mottagare valt att hålla just era textrader för sig själv. De kommer fram.
Ragnar och Christian, tack för alla glada tillrop! Tack vare världens bästa kockar gick flygfisken till och med att äta. Och tusen tack DC Skoldiv Niklas Wiklund för ett snyggt brev till elever och oss andra, det var mycket uppskattat.
Jag avslutar med en text från ett mail vi fick för ett par dagar sedan. Jag tror det är många läsare som förstår.
”Kamrater till sjöss...
Det gläder oss att Falken nu ”skär som smör genom havet” och att ni har förliga vindar, from nu... Vi är absolut inte avundsjuka..., Vi skulle bara så gärna också vilja vara där ute till sjöss. Studera stjärnor, planeter och ta en solhöjd, eller två. Lyssna på ett föredrag och förbereda oss för en utlandshamn.. Men det får bli en annan gång.
Keep on the good work, er glädje är vår glädje.
🙂 G M Y”
Delad glädje är bra. / Jerker Schyllert / Divisions- och Fartygschef HMS FALKEN
MYA
