Arkivbild från tidigare samövning med P-8. Foto: HMS Helsingborg/Försvarsmakten
Ubåtsjaktövningen i Stockholms skärgård är precis avslutad och fartygen har återgått till sina hemmabaser. Förutom stora delar av svenska marinen deltog två finska robotbåtar av Rauma-klass och ett minjaktfartyg av Katanpää-klass. Dessutom deltog en unik resurs från USA, ett ubåtsjaktflygplan av typen P8
Ubåtsjaktflygplan spanar i huvudsak med sonarbojar som fälls från flygplanet. Dessa kan vara aktiva (sänder ut ljud som förhoppningsvis ger ett eko tillbaka) och passiva, som bara lyssnar efter ubåtens maskin- eller propellerljud. Informationen från bojarna skickas via radio till flygplanet där den analyseras. Sverige hade under 1990-talet egna ubåtsjaktflygplan, som var en bra tillgång, men dessa försvann runt millennieskiftet. Sverige återuppbygger nu ubåtsjaktförmågan och även om några nya ubåtsjaktflygplan inte är aktuella så återinförs nu förmågan att spana med sonarbojar från spaningsbåtar. Även andra fartyg kan spana med sonarbojar så behovet av att se hur andra nationer använder dem är mycket stort.
Diskussion om användandet av sonarbojar mellan svensk och amerikansk personal. Foto: Sjöstridsskolan/Försvarsmakten
Tre officerare från Helikopterflottiljen, Sjöstridsskolan och 3.sjöstridsflottiljen fick chansen att åka med Under övningen spanade man efter en svensk ubåt tillsammans med ytfartyg från Sverige och Finland. En av de som fick chansen att åka med var Elin Svensson, som till vardags jobbar på Sjöstridsskolans undervattenstridssektion.
? Det som var särskilt intressant var hur man utnyttjade aktiva bojar. Passiva bojar är vi vana vid sedan många tillbaka men taktiken runt aktiva bojar var en ny och intressant erfarenhet.
Genomgång före uppdrag. Foto: Sjöstridsskolan/Försvarsmakten
Den amerikanska besättningen utgick under övningen från F17 i Ronneby och det var också där som de svenska besökarna klev på för ett niotimmarspass i luften. Förutsättningarna för ubåtsjakt i Östersjön skiljer sig ganska mycket från den ute på de stora haven där flygplanen normalt jobbar. Både ljudutbredningen och mängden andra fartyg som stör ljudbilden är annorlunda och där är den svenska personalen mer van och kunde hjälpa till.
? Jag fick också en bra uppfattning hur amerikanska sonaroperatörer utbildas vilket är intressant och lärorikt för att ytterligare vässa den pedagogiska utvecklingen och kvalitén i våra svenska utbildningar. Jag hoppas att fler får möjlighet att i framtiden åka med på den här typen av övningar och därmed kan ge och få ny kunskap, avslutar Elin.
Jimmie Adamsson
