Foto: Finnish Armed Forces
På havets yta pågår full verksamhet, vågorna slår över fören på fartygen från olika länder som övar tillsammans i Östersjön. Med hjälp av olika optiska och tekniska sensorer kan fartygen hålla koll på varandra i de olika övningsmomenten. Långt under Östersjöns yta gungar det dock inte lika mycket, men verksamheten är allt annat än lugn.
I manöverrummet, som kan liknas vid ubåtens hjärna, står operationsofficeren. På just denna sextimmarsvakt är det han som är vaktchef. Det är hans ansvar att hålla reda på vart ubåten befinner sig och vad som befinner sig i vattnet runt omkring dem. Detta för att snabbt kunna göra bedömningar och ta beslut kring nästa manöver ubåten kommer att göra. I manöverrummet smattrar rapporterna till vaktchefen som efter varje rapport gör en bedömning av läget, för att fortsatt kunna operera dolt utan att ytfartygen upptäcker ubåten.
Till sin hjälp har operationsofficeren bland annat personal som tjänstgör i sonar. Ubåtens sonarsystem kan liknas vid ubåtens ögon och öron. Genom sonaren kan en duktig sonaroperatör avgöra, enbart genom att lyssna på motor- och propellerljud, vilka fartyg som befinner sig i ubåtens närområde; åt vilket håll de är på väg samt hur snabbt de går. De sonarer ubåten använder sig av är så kallade Circular Array Sonar samt Flank Array Sonar vilka ger en god bild av vad som befinner sig runt ubåten. Personalen som tjänstgör i sonar fungerar även som djupstyrare ombord. Som djupstyrare är man den individ som rent fysiskt styr ubåten vad gäller djup, kurs och fart. Allt medan vaktchefen ger order kring hur han vill att djupstyraren manövrerar.
Bilder från periskopskameran:
-
-
Den tyska fregatten FGS Bayern
-
-
EN amerikansk P8 spanar efter ubåten
-
-
Polsk MI-14-helikopter
Många delar, en enhet
I fartygets aktra delar huserar personalen som tjänstgör inom skrået maskintjänst. Om manöverrummet kan beskrivas som ubåtens hjärna kan maskinrummet i det närmaste beskrivas som ubåtens hjärta. Det är från maskinrummet framdrivningen av ubåten säkerställs. Maskinisterna och fartygsingenjören är de som bland annat tillser att ubåten rör sig framåt, samt att luften ombord går att andas. Maskintjänstpersonalen har möjlighet att tillverka andningsbar luft ombord med hjälp av kalk och flytande syre. Detta är en viktig förmåga för att ubåten skall kunna befinna sig under ytan en längre tid, utan att behöva gå upp för att hämta luft.
Maskinrummet skulle även kunna liknas vid ubåtens nervsystem – ett exempel på detta är när djupstyraren vill ändra ubåtens hastighet. Då skickar djupstyraren en signal till maskincentralen där en maskinist ändrar hastigheten av framdrivningen. Även om personalen ombord har olika uppgifter arbetar de som en enhet, en helhet, för att lösa de uppgifter ubåten blivit tilldelade.
Mot vaktens sista timmar sprider sig en doft av nybakat bröd genom manöverrummet. Det är kocken som bakar inför den stundande lunchen, bestående av fisksoppa som de vaktgående inom kort skall få inmundiga. Innan operationsofficerens vakt får äta skall dock den pågående vakten, som leds av sekonden, få i sig lite mat innan de tar över ansvaret för fartyget under kommande sextimmarsvakt.
Under Northern Coasts har ubåten bland annat genomfört olika moment av ubåtsjakt. Ubåtsjakt är ett viktigt moment att öva, både för ubåten och för de ytfartyg som ingår i övningen. För besättningen på en ubåt innebär en ubåtsjaktövning en övning i förmågan att kunna operera och utföra de uppgifter ubåten blivit tilldelade, utan att resterande övningsdeltagare upptäcker vart ubåten befinner sig. Detta medan ytfartygen och deras respektive besättningar får övning i förmågan att lokalisera vart ubåten befinner sig.
Från början startade den årliga övningen Northern Coasts som ett initiativ från Tyskland och i år fick Sverige övningsledaransvaret för övningen. Utöver ett tillfälle att öva de olika försvarsmakternas förmågor, ger Northern Coasts även en bra möjlighet till samverkan och lärdomar över gränserna för de fyrtionio deltagande fartygens besättningar. Något som både är utvecklande för individen samt för de olika försvarsmakterna i stort.
Text: Rebecka Signäs