Precis som för alla andra tog jullovet slut i januari och 20 elever på Thörnströmska gymnasiet i Karlskrona återvände till en ny termin. Skillnaden för dessa var att de har tillbringat den första månaden ombord på HMS Falken, seglandes på Atlanten utanför Afrikas västkust. De går det treåriga Sjöfartsprogrammet, och under det första året är en del av utbildningen förlagd ombord på en av Sjöstridsskolans skonerter.
En vanlig dag på för en gymnasieelev innebär att man är i skolan kanske mellan klockan 08.00 och 14.30. För eleverna ombord är det utbildning i princip under dygnets alla vakna timmar.
Eleverna har delats in i grupper och går vakt i fyratimmarspass, det vill säga sköter allt som måste hanteras för att föra båten framåt. När en grupp inte går vakt är det antingen lektion där någon ur den fasta besättningen undervisar i exempelvis navigering, sjukvård eller maskinteknik.
Det kan också vara tid för att förbereda en presentation i ett område som en elev själv valt. Någon har fått i uppgift att skriva på bloggen, en annan har blivit ombedd att hjälpa till att laga ett segel, eller så är det tid för rengöring på och under däck.
Nere på trossbotten sitter Ludvig Johansson 16 år och äter frukost. Han gillar båtar och havet.
– Visst kan det vara jobbigt när det är kallt och blött, men jag trivs. Jag tycker om att jobba, det är skönt när allt bara flyter på. Bäst är att vara rorgängare eller loggast, alltså styra eller ta ut kursen för…
Det kränger plötsligt till och trots snabba reaktioner räcker inte händerna till för att fånga skålen med flingor som flyger ut över golvet.
Katarina Lidfors är lärare på Thörnströmska gymnasiet och finns med ombord. Hon berättar att målet med tiden på Falken är att eleverna ska få en känsla för hur det är att arbeta till havs eftersom programmet syftar till att förbereda eleverna för ett arbete antingen i den civila handelsflottan eller någon myndighet som till exempel Kustbevakningen eller marinen.
Skeppspipan ljuder och det är dags för samling på stordäck. 202 Landgren och 224 Stenfeld har förberett en navigationsgenomgång och informerar om nulägespositionen samt delger den planerade rutten för det kommande dygnet. Därefter delas det ut uppgifter till var och en, och alla försvinner till sina poster.
Trots att det är ganska kraftiga vindar och Falken kränger av och an, ser Magne Pedersen, 18 år från Karlskrona helt lugn ut där han sitter som frälsarkransvakt längst akterut. Det innebär att han har uppsikt över fartyget, och att om någon skulle falla över bord, larma samt kasta ut rökboj och frälsarkrans. Eftersom det fanns plats ombord för fler elever under den här utbildningsperioden erbjöds treorna att följa med, och Magne var en av sju som tackade ja.
– Det är kul att åka med igen. Gemenskapen är så skön, man lär verkligen känna varandra under en sån här resa. Vi treor blir lite som mentorer år ettorna, jag gillar att lära ut det jag kan. Bäst och sämst ombord? Det bästa är som utkik uppe i masten i gryningen eller skymningen. Och sämst, ja det är väl när man trampar ner i ”jacuzzin”, alltså när vattnet flödar in över relingen och rinner ner i stövelskaften, säger Magne.
Dagarna är varandra ganska lika. Vaktkvarteren avlöser varandra med 4 timmars mellanrum, det är mat, arbete eller utbildning och sömn i en jämn takt. Någon gång emellanåt lägger fartyget till vid kaj eller ankrar strax utanför, och då blir det några timmars permission. Det största måstet då, förutom att bunkra godis, är att hitta en plats med gratis wi-fi och en stunds surfande på mobilen.
Trots att livet ombord kan tyckas trångt och ibland både fysiskt och psykiskt jobbigt, är det i princip bara glada miner bland eleverna. Och den fasta besättningen är säkert en bidragande orsak med idel positiva och påhejande kommentarer.
