Här fortsätter presentationen av valda delar ur Marinens utvecklingsplan och nu har turen kommit Beslut i stort (BIS). I detta BIS ges inledningsvis inriktning och särskilda prioriteringar för de marina krigsförbandens utveckling under perioden fram till 2014 samt där efter för en tioårsperiod (cirka) från det att insatsorganisation 2014 (IO14) intagits. I denna del anges att de marina förbanden ska vidmakthålla förmågor inom respektive huvuduppgifter, men jag tycker att det här är särskilt angeläget att peka på att de marina förbanden även kommer att behöva utveckla nya förmågor med avseende på planerad och föreslagen tillförsel av ny materiel där de viktigaste är:
- införandet av sjöoperativ helikopter 15 och 14,
- tillförsel av nya stödfartyg för att ge de marina insatsförbanden utökad tillgänglighet i operationsområdet och förbättrad rörlighet,
- leverans av Nästa Generation Ubåt (NGU),
- nya patrullfartyg, vilka ska medge en större flexibilitet och uthållighet i lösandet av de marina uppgifterna samt
- tillförsel av en utökad luftvärnsförmåga för att, ”på ett tillfredsställande sätt”, kunna skydda andra fartyg och objekt med ett s.k. områdesförsvar.
Som avslutning i detta BIS ges inriktning för de marina krigsförbanden som gäller över hela tidsperioden, vilken beskrivs enligt följande:
För fartygsförbanden är det prioriterat att vidmakthålla förmåga till väpnad strid i alla dimensioner, d.v.s. under vattnet, på ytan och i luften. Förmåga till verkan mot undervattensmål har under de senaste åren nedgått. Denna förmåga ska återtas. Här poängteras särskilt förmågan till ubåtsjakt samt förmåga till sjöminering. Dessutom innebär utvecklingsinriktningen att förmåga till sjöövervakning, sjöfartsskydd och, vid förhöjd beredskap, sjötrafikledning, behöver utvecklas tillsammans med förmåga att delta i sammansatta marina säkerhetsoperationer med civil-militär sammansättning.
Amfibiebataljonen ska utveckla förmåga att genomföra snabba insatser under kortare tid i främst kustnära storstadsmiljö och hamnområden samt vidmakthålla förmåga till verkan i övrig amfibisk miljö. Amfibiebataljonen ska, i sin roll som lätt manöverbataljon, kunna bidra vid rotationer av internationella insatser. Amfibiebataljonen ska därför kunna verka i både sjö- och markmiljö. Amfibiebataljonen ska utveckla förmågan till markoperativ rörlighet och förmåga till strid i urbaniserad miljö, samtidigt som förmåga till väpnad strid i den amfibiska miljön ska vidmakthållas.
Bevakningsbåtkompaniet ska utveckla förmåga till sjöövervakning, sjötrafikkontroll och undervattensstrid, inkluderande såväl spaning som verkan i de områden där bevakningsbåten har störst möjlighet att verka. Bevakningsbåtskompaniet ska utveckla sin förmåga att samverka med Säkerhetsbataljonens sjösäkerhetskompani. Förbandet ska även utveckla sin förmåga avseende hamnsäkerhet. Detta ska genomföras i samverkan med bland annat Röjdykardivisionen och hemvärnsförband med marina uppgifter.
Marin basbataljon ska utvecklas mot utökade uthållighetskrav med hjälp av ett underhållskoncept inriktat mot ett underhåll som anpassas efter materielens faktiska kondition och status. Den marina basbataljonen ska också vidmakthålla förmågan till sjörörlighet.
Sjöinformationsbataljonen ska utveckla förmåga till utbyte av sjölägesinformation med andra myndigheter, organisationer och länder samtidigt som förmåga till sjöövervakning vidmakthålls.
Sjöstridsskolan ska utveckla utbildningsformat och metoder mot krav som följer av det nya personalförsörjningssystemet. Sjöstridsskolan ska genomföra utvecklingsverksamhet med inriktning av Marintaktisk chef. Sjöstridsskolan ska därmed utveckla organisation och verksamhet mot att utgöra ett sjöstridscentra.
Marina förband i insatsorganisationen ska utveckla säkerhetsmedvetandet och säkerhetsarbetet. Detta sker dels genom utbildning och dels genom dokumentation. I det senare fallet är den marina erfarenhetsprocessen och ”lessons-learned” viktigt oavsett verksamhet. I detta arbete ska särskilt stridens krav beaktas.
Jan Thörnqvist
Marininspektör
