Under några inlägg får vi följa amfibieofficeren Marcus Appelgren och hans kompis Daniel som utmanar sig själva i Åre extreme Challenge. De har bara börjat resan, läs deras upplevelser inför tävlingen.
Det är 6 grader varmt i luften, 7 grader i vattnet, jag befinner mig på en av Sveriges vackraste platser, om det inte vore för regnet som piskar från sidan, kylan eller stormen på 15 meter per sekund, hade det säkert varit en mysig stund vid fjällsjön i Indalsälven. När jag kliver ner i kajaken och tar de första paddeltagen ut från stranden ställer jag mig frågan ”varför, utsätter jag mig för det här”?! Min kamrat Daniel bekräftar strax min känsla. ”Vad är det för fel på er militärer egentligen? Det här är ju inte roligt!” kommenterar han. Jag förstår Daniel till del, Jag har tjatat med honom på det här eventet. Och jag har tjatat honom upp till Åre den här helgen enbart för att vi ska kunna öva på forspaddlingen inför Åre Extreme Challenge.
Idén föddes egentligen i Afghanistan för ett år sedan, i takt med ett allt mer stillasittande jobb på kompaninivå kom suget smygandes efter utmaning och äventyr. Förut fick man sin beskärda del av det på plutonsnivå. Utmaningen var ofta tillräcklig där, att träna inför krävande övningar och att utmana sig själv under övningarna som genomfördes. På kompaninivån har det dock blivit mindre av den varan. Därav föddes det nere i den 50 gradiga värmen ett sug på att göra nått utmanande, att testa sig själv om man fortfarande har det som krävs. För tre månaders sedan lyckades jag övertala min kompis och boka in oss till Åre extreme Challenge (ÅEC14), och snart är det upp till bevis!
Tävlingen är en av Sveriges största multisporttävlingar och innefattar 21 kilometer paddling i sjö och fors, 15 kilometer löpning och 31 kilometer cykling över vattensjuka skoterleder och uppför grusvägar.
Men just precis nu känns det där ganska avlägset, vi paddlar ut en bit i stormen på fjällsjön. Tanken är att vi ska öva på att ta oss ur kajaken om vi råkar välta i forsen. Jag tippar över och det iskalla vattnet sköljer in i våtdräkten. Tanken kommer åter, Varför gör jag det här? Det är inte förta gången tanken kommer sedan valet att deltaga i ÅEC togs. Den har smugit sig in då och då. Under regniga kvällar i Hammarbybacken eller under tidiga mornar på cykeln.
Träningspasset över för den här gången
Men sedan händer det, huvudet bryter ytan igen och jag kommer upp med ett leende, den negativa känslan är bortspolad. Jag garvar och pekar på Danne – din tur, räka, två gånger var.
Även Dannes humör botas av fjällsjöns kalla vatten, och vi paddlar snart ner mot första forsen.
Amfibiska hälsningar från Indalsälven
Marcus Appelgren, Amfibieregementet
