I senaste numret av den anrika ”Tidskrift i Sjöväsendet” som utges av Kungliga Örlogsmannasällskapet skriver att antal unga officerare och sjömän om vad de anser behöver göras i olika marina frågor. Ett mycket bra initiativ som verkligen förtjänar att uppmärksammas. Stort tack till er som bidragit till tidskriften och därmed den marina debatten.
I ett tema under den närmaste tiden tänker jag ta upp några av dessa artiklar, kort presentera, sammanfatta och kommentera dem.
Den första är skriven av sergeant SarahLinn Håkansson från Första ubåtsflottiljen och handlar om hur vi får våra Sjömän att stanna.
SarahLinn beskriver problemen med att det ibland finns en alltför dålig koppling mellan kompetens, grad och lön. Tyvärr ger hon också en beklaglig bild av attityderna bland en del officerare. som inte vill satsa på sjömäns kompetensutveckling – ” då de ändå kan säga upp sig om en månad”. Lönenivån ser hon som viktig, men inte avgörande. Viktigare är stimulerande arbetsuppgifter och möjligheterna till utveckling och utbildning.
SarahLinns inlägg återfinns i sin helhet tillsammans med övriga här (som pdf).
Nog är det så att vi har en del att jobba på och det kommer vi också att göra. Särskilt gäller det kopplingen mellan kompetens, grad och lön där det idag vid våra marina förband kanske inte i alla stycken finns en helt genomarbetad och samstämmig uppfattning och inriktning. Frågan ser jag som helt avgörande för hur väl vi lyckas rekrytera och behålla våra sjömän i framtiden och kommer att tas upp inom ramen för vårt arbete med marinens kompetensförsörjning, där både arbetsgivare vid förbanden och ATO är representerade.
Vad gäller attityden om att inte våga satsa på att kompetensutveckla sjömän så ser jag den som direkt kontraproduktiv och mycket beklaglig. Kompetensutveckling inom yrket och befattningen är viktigt på alla nivåer och bidrar också till trivsel, bättre effektivitet, arbetsmiljö, utveckling och leverans samt därmed sannolikt också en högre kvarstannandeeffekt. Vi ska alltså ta vara på de möjligheter och idéer som finns och inte fokusera på risker eller problem. Motsatsen, d.v.s. ingen kompetensutveckling, ser jag inte som ett alternativ och är dessutom en mycket dålig investering i vår viktigaste resurs – vår personal.
Mot bakgrund av artikeln verkar det tyvärr som om vissa medarbetare i marinen ibland har svårt att komma ihåg och inse att en anställd sjöman eller soldat inte är det samma som de värnpliktiga vi hade i vår organisation för några år sedan. Jag tycker personligen det är hög tid för de som inte hänger med i utvecklingen att ”vakna upp och komma in i matchen”. Detta är ett chefsansvar och här måste vi gemensamt hjälpas åt för att få alla att komma till insikt med vad denna förändring innebär och dess möjligheter.
Mitt varma tack till sergeant SarahLinn Håkansson för ett bra inlägg och engagemang!
Jan Thörnqvist
Marininspektör
