För lite över två månader sedan skrev jag ett inlägg i affekt gällande rekrytering och hur GMU ser ut från mitt perspektiv. ”Efter regn kommer solsken” lyder den gamla devisen och efter affekt kommer eftertanke, ett måhända inte lika känt ordspråk.
Det första inlägget kom att handla mycket om hur jag som gruppchef och instruktör ser på GMU som verktyg för rekrytering och problem samt möjligheter för den. Jag står idag lika fast vid min uppfattning som jag gjorde då.
Jag är väldigt glad att mitt inlägg faktiskt gav verkan i målet som man brukar säga. Förhoppningsvis fortsätter jag även i detta inlägg sätta dom i Zon 1.
Det största problemet (och möjligheten för den delen) ligger idag i den initiala, direkta kontakten en potentiell rekryt har med Försvarsmakten, Rekryteringsmyndigheten. Myndigheten får i uppdrag att rekrytera X antal rekryter och bemannas därefter av personal från Försvarsmakten. Denna personal består av en sund blandning människor från olika vapenslag. Detta är en väldigt bra metod enligt mitt synsätt, dock uppstår här också de första problemen. Man måste veta vad man skickar in rekryterna på för tjänst. Det är fullkomligt ohållbart och oprofessionellt att skaffa anställda till en tjänst man inte vet någonting om.
Här dyker även den första möjligheten upp, forsvarsmakten.se. Vid en översikt över de befattningar som jag kan säga att jag har någorlunda förståelse och kunskap om, är detta numera en rätt bra, om än ganska kortfattad, källa för en rekryt alternativt rekryterare. Dock tog det mig närmare 15 minuter att ens hitta till befattningsbeskrivningarna.
Det gick knappt en dag i fält under min tjänstgöring på GMU-kompaniet utan att man fick en fråga om vad det faktiskt innebar för rekryten att arbeta med det denne blivit rekryterad för. Nu kräver jag inte att rekryten skall ha stenkoll, men det är oproffessionellt att i dagens läge ge dem så pass lite information att de i stort sett har ingen koll. Det skulle inte accepteras på en civil marknad och det bör absolut inte accepteras hos oss.
Jag står fast vid att GMU måste kunna bli mer flexibelt. De rekryter som kommer till förbanden är redan från början riktade mot en tjänst, må de så vara signalmatros som stridsfordonsmekaniker. Vi på förbanden måste kunna forma dessa individer redan från början, från att vara informerade till att kunna fatta beslutet om det här är något för dom.
Det känns väldigt olustigt att behöva säga; ”- Ja, alltså det här ingenting ni kommer syssla med sen”. Den oundvikliga följdfrågan blir då ”- Varför gör vi då detta?”. Detta hänger ganska mycket ihop med föregående problematik. En välinformerad rekryterare kan förmedla kunskapen till rekryten som redan då högst troligen vet om den vill arbeta i Marinen, Flygvapnet eller Armén. Därigenom blir det generella utbildningssättet förelagat och produkten som levereras till slutförbanden, bättre. Ingen är idag nöjd med hur det ser ut. marinen tycker den är för grön och armén att den är för blå. Detta resulterar endast i förbistring kring systemet och vi kommer aldrig landa i ett reellt verktyg för att få fram nya, goda soldater och sjömän.
Det är inga jätteförändringar som måste till för att få markant skillnad i tillvägagångssätt och slutprodukt gällande utbildningen av framtida GSS. En ändamålsenlig utbildning kommer dessutom uppskattas mer av de som hamnar på bemanningsuppdraget. Chansen att verkligen få rekrytera till korvettdivisionen, mek.bat, helikopterflottiljen eller vad det än må vara.
Nästa reflektion jag gjort måste det hända någonting med. Vi rekryterar för att få medarbetare. Vi rekryterar inte för att förse, i majoritet ungdomar, en 3 månaders lång merit att nyttja på ett annat arbete. Jag säger inte att vi måste kontraktsbinda rekryterna från dag 1, detta är inte för alla och alla passar inte för arbetet. Dock så måste vi kunna ställa frågan och kunna kravsätta på ett seriöst sätt, – Tänker du ta anställning ? Detta är inte längre värnplikt och absolut inte en ”mini-värnplikt” som alla kan få göra. Med det tankesättet fallerar hela rekryteringsidén och poängen med GMU och ett professionellt försvar. GMU är ett verktyg för att skaka fram soldater och sjömän, samt officersaspiranter. Det är inte en meritfabrik i disciplin!
Enligt mitt synsätt i alla fall.
Jag är fullt medveten att detta är endast en marginell del av helhetsproblemet som är rekryteringen och personallägesproblematiken vi står inför i dagsläget. Men någonstans måste man börja spotta på den proverbiala stenen.
Som en vis kollega ofta säger; ”- Vi är lösningsorienterade, inte problemfokuserade.”
Min tid på GMU har vart lärorik och extremt nyttig i min framtida roll som befäl, grönkläderna har nu åkt av och båtmössan på.
Det var dock med ett leende på läpparna jag fick ett FF DA.
Ludwig Naess
1:e Sergeant I Hans Majestäts Kungliga Flotta.