I veckan var jag under ett dygn ombord på en av flottiljens ubåtar. Innan midnatt initierades en skyddsövning av fartygschefen. Övningen hade planerats ihop med ubåtens fartygsingenjör. Scenariot var att ubåten kolliderat, att de förliga ballasttankarna hade skadats och att flytkraften i fören därmed var begränsad.
För att uppnå realism (övningen påbörjades i uläge) blåstes aktra ballasttankarna delvis, vilket medförde att ubåten fick cirka 10-12 graders förlig trim (lutar alltså framåt). Detta blir problematiskt både för vaktchefen och rorgängaren – som försöker balansera ubåten med hjälp av roder, fart samt trim- och viktregleringstankar – och övriga i besättningen som ska genomföra räddningsinsatser ombord. För att stressa sjukvårdsfunktionen var det totalt fem besättningsmän som, till följd av kollisionen, var skadade. De skadade fanns både i för- och akterskeppet.
Då ubåten i detta scenario ej hade tillräcklig flytkraft och var svår att stabilisera i uläge, valde fartygschefen att beordra bottenläge. Innan detta skedde sändes (fingerat i detta fall) nödmeddelande på både militära och civila radiofrekvenser.
Ubåt i bottenläge på 45, 4 m – övervikt intagen (foto: 1.ubflj)
Bottenläge intogs på drygt 45 meter, och positionen var på betryggande avstånd från fiskefartyg och övrig sjötrafik. Bilden visar en display som visar kurs, fart, djup och djup under köl. Som synes är djupet under köl 0,7 meter, trots att ubåten ligger helt still på botten. Det beror troligen på att ubåten ligger på lera och slam, och under dessa lager finns hårdare botten som ekolodets signal ”studsar” på. För att ligga still på botten tar ubåten in ca 6000 – 8000 liter vatten i interna tankar, och på så sätt uppnås betryggande övervikt.
Som helhet ett bra scenario – och ett mycket bra agerande av besättningen trots försvårande omständigheter.
Fredrik Norrby
Chef Första Ubåtsflottiljen
