Frågorna kring landets maritima framtid hopar sig. På Näringsdepartementets uppdrag har landets ”Maritima Kluster” kartlagts och det är där tydligt, att alltför många departement och myndigheter självständigt hanterar maritima frågor, men dessvärre många gånger utan samordning och samverkan med andra. Det är både trist och sorgligt och hade kanske inte gjort så mycket, om inte därmed landets framtida möjligheter slösas bort eller – i bästa fall- inte tillvaratas.
Sverige ligger vid havet och vår export och import sker till nästan hundra procent på kölar. Så har det i och för sig varit ganska länge, men numera och i globaliseringens tidevarv sker varuutbudet mera direkt utan mellanlager och tidsaspekten blir ofta så viktig, att utan sjöfarten stannar produktionen. Detta gäller numera över en större bredd än tidigare och samhället kan lätt lamslås om varuflödet hejdas. Den som själv vill forma sig en uppfattning om sjötrafiken och omfattningen kan ju lätt hitta det på nätets AIS-information.
Vi borde för vår egen säkerhets skull satsa på en svenskflaggad handelsflotta, som transporterar olja och annat gods på ett miljösäkert sätt utefter våra kuster. I stället flaggas alltfler fartyg ut och svensk flagga blåser numera över allt färre trader, men japaner och australiensare är säkert glada över att biltransporterna till Australien sker på ett genomtänkt miljömässigt sätt för det sker på svenskflaggade fartyg, som lyder under svenska miljöskyddslagar! Men detta kommer inte vårt närområde till del. Här seglar i stället underbemannade och bekvämlighetsflaggade fartyg med bland annat våra behov av olja och utan att vi kan fungera förebyggande för att undvika kommande oljekatastrofer i Östersjön och i Skagerack/Kattegatt. Det är mest bara en tidsfråga innan vi kommer att drabbas! Och vilket departement har ansvaret för detta? Jo, flera!
Om alltså inte frågor rörande möjligheterna att själva med egen personal bemanna svenska fartyg beaktas, så är det inte särskilt mycket bättre med vårt fiske, som också hanteras av flera departement och är det inte ett hån mot fiskerinäringen att bli betraktad som en landsbygdsfråga! Att sedan fiskeriövervakningen sker genom Kustbevakningen under Försvarsdepartementet gör ju inte saken enklare precis.
Ungdomsarbetslösheten är ett stort samhällsproblem, som regeringen försöker lösa med utbildningssatsningar och det är väl bra i sig, men visst kunde många svenska ungdomar kunna göra sig en framtid till sjöss, om det bara fanns svenskflaggade fartyg, där man kanske kunde kombinera en utbildning med ett arbete? Men hur ska Utbildningsdepartementet kunna hitta den lösningen? Och i förlängningen måste vi nog ha en större mängd utbildat sjöbefäl, om vårt lotsväsende ska kunna bemannas i framtiden! Inte vill vi väl släppa loss vilka snedseglare som helst under främmande flagga i våra skärgårdar. Och på Tjörn lägger man i stället ner sjöfartsgymnasiet!
Det finns alltså många frågor att lösa inom samhällets civila sektorer och några är här antydda, men situationen är ganska snarlik även på den militära under Försvarsdepartementet. Nu diskuteras hur Försvarsmaktens budget ska hanteras och vilka andelar av denna som de olika försvarsgrenarna ska kunna tillskansa sig. Vore det inte bättre att se till vad landet Sverige faktiskt kan tänkas behöva och även här behövs en maritim funktion. För visst är det väl så att vi skulle behöva en marin och en kustbevakning som samverkar och som kan övervaka och ingripa mot möjliga kränkningar av olika slag och innan något allvarligt inträffar. Grunderna för detta finns i EU gemensamma försvarspolitik från 2003, som verkar vara okänd på många håll – inte bara av medborgarna!
Hur kan vi då göra?
Före 1920 hade vi kanske en bättre känsla för vad som borde samordnas på den maritima arenan och då hade vi en ”Sjöminister” som ansvarade för samordningen av statens maritima verksamheter och en sådan borde vi nog utnämna igen – och som kan agera innan något mera allvarligt inträffar i vårt närområde!
Förra veckan löste jag ett korsord om Påskön och dess befolkning, som själva drev sig in i sin undergång. Deras kvarvarande stenstoder är placerade med ryggen mot havet! Låt oss hoppas att svenskarna inte ställer sig med ryggen mot havet, utan i stället ser ut mot havet med tillförsikt och framtidstro!
Magnus Haglund
f. kk mst
