Markering vid skyddsobjekt
I samband med underrättelseoperationen i höstas fotograferade ett reportageteam från Dagens Nyheter ett objekt som omfattas av skyddslagen och därför inte var tillåtet att vare sig fotografera, avbilda, beskriva eller mäta. Detta observerades av militärpolis vilka stoppade vidare fotografering samt omhändertog minneskortet.
Åklagare inledde därefter en förundersökning om brott mot skyddslagen och beslutade att minneskortet skulle tas i beslag.
I den rättsliga prövning som sedan skett har tingsrätten hävt beslaget, hovrätten fastslagit det och nu har Högsta domstolen slutligen hävt beslaget. Högsta domstolen menar att anskaffarfriheten och censurförbudet i Tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) är starkare än skyddslagen.
Lagstiftaren, rättsvårdande myndigheter samt myndigheter med skyddsobjekt har nu att fundera över vad detta innebär och de konsekvenser detta medför.
Att fotografera, mäta eller avbilda skyddsobjekt är alltså tillåtet om avsikten är att publicera information kring detta. För rikets säkerhet vitala installationer, även sådana som omgärdas av det allra högsta behovet av skydd, kan nu alltså röjas och det spridas bilder av, om det faller inom ramen för TF och YGL.
För att uttrycka sig enkelt, detta är utomordentligt problematiskt och allvarligt.
Ibland brukar chefredaktörer mena att bedömningen av sådana frågor åvilar den ansvariga utgivaren och att samhället borde lita på dem att inte känslig information röjs. Jag menar att det inte räcker och att frågan kring sekretessen för staten känsliga objekt nu måste ses över.
En öppen fri press är en förutsättning för svensk demokrati, men det är också rikets försvar för densamma. Avvägningen mellan öppenhet och sekretess prövar myndigheten varje dag. Det är besvärande om vi inte har stöd för det i lagstiftningen.
Erik Lagersten
Försvarsmaktens informationsdirektör
