Till övergripande innehåll Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsidan Nyheter Innehållsöversikt Sök Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakta oss Juridisk information
Du är här:

myndigheten

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

till myndigheten

jobb & karriär

Flygmekaniker, skyttesoldat, kock eller sjöofficer? Oavsett vad du vill göra i Försvarsmakten börjar din resa med en grundutbildning.

till jobb & karrär

bloggportalen

Här finns information om Försvarsmaktens värderingar, våra uppgifter från riksdag och regering och hur vi arbetar för att lösa dem. Här finns även fakta om myndighetens ekonomi, upphandlingar och tillståndsgivning.

Du är här

Gummistiefelwettbewerb och brandtunnor

Erik Lagersten

Sedan en dryg vecka har det rasat en brand i Västmanland som berör ett stort antal medborgare och väckt frågor kring landets krisberedskap och bland annat Försvarsmaktens förmåga att stödja det civila samhället med helikopterkapacitet. Det finns därför anledning att kommentera detta.

Helikopter 10 med brandtunna.

Helikopter 10 med brandtunna.

Först vill jag beröra den kritik som riktats mot samhällets förmåga att hantera denna form av större kriser. Jag tror att det är för tidigt i en pågående händelse dra några vittgående slutsatser för framtiden eller ens värdera den korrekt. Det kan förefalla självklart för utomstående det ena eller det andra, men min erfarenhet är att beslut under ett pågående skede kan i efterhand, trots initial yttre kritik eller uppskattning, vara antingen fullt riktiga eller mindre framgångsfulla. Först i efterhand vet man sanningen. I det aktuella området kämpar ett stort antal personer från såväl myndigheter som frivilliga. Jag kan tycka att bedömanden av deras arbete när det fortfarande sker är en aning prematurt och tar bort fokus från den storartade insats varje person gör i området. Att enskilda känner förtvivlan över sin situation är naturligt men jag menar det inte går att dra några slutsatser över helheten baserat på detta. För precis som media genom Expressens chefredaktör Thomas Mattson brukar bemöta kritik mot den egna rapporteringen med att ”man bör avhålla sig från att recensera pågående publiceringar”, så gäller detsamma räddningsledarens och berörda myndigheters svåra arbete just nu.

Den andra saken som förvånat mig är synpunkter på att höga företrädare och beslutsfattare besöker krisområdet. Jag tror att man här förväxlar det som på tyska kallas Gummistiefelwettbewerb och det reella informationsbehov som finns. Det tyska ordet härrör till politiker som besöker katastrofområden försedda med gummistövlar och utlovar löften som inte kan infrias. Det tror jag att de flesta medborgare är skeptiska till.

Att däremot statschefen och landets högre beslutsfattare som statsministern, försvarsministern men även ledaren för det största oppositionspartiet besöker en situation som kallas för riksangelägenhet borde vara självklart. Det räcker inte att som kung eller statsråd enbart ta del av något via media eller rapporter. Ett besök oavsett om detta sker i Afghanistan, Mali eller Sala ger den kompletta bilden som behövs för att fatta rationella beslut, förmedla uppskattning och på ett bra sätt kunna utvärdera och dra lärdomar inför framtiden. Kritik ska riktas mot de som väljer att inte personligt ta del av ett faktiskt skeende. Ett sådant besök ska naturligtvis inte påverka insatsen eller omsorgen om den enskilde. Det är lokal chefs ansvar att så inte sker.

Vad gäller då Försvarsmaktens förmåga att brandbekämpa från helikopter som är en uppgift som ska ske med befintliga resurser? Vi har idag tre stycken medeltunga helikoptersystem, typerna 10 (Super Puma), 14 (NH-90), 16 (UH-60 Blackhawk). För att släppa vatten från dessa krävs brandtunnor och en begäran från en civil räddningsledare.

Räddningstjänsten har tidigare anskaffat ett antal brandtunnor som Försvarsmakten använder. För att kunna använda tunnorna förser Försvarsmakten sina helikoptrar med bärutrustning.

Idag finns fyra stycken helikopter 10 med bärutrustning och brandtunnor. Samtliga dessa helikoptrar är på plats i det aktuella brandområdet.

Helikopter 14, som är ett nytt helikoptersystem, är certifierat för att flyga med de tunnor som fungerar med den äldre helikopter 10. Bärutrustning är beställd men ännu ej tillgänglig.

För helikopter 16, som även det är ett nytt helikoptersystem, är bärutrustningen beställd men ännu ej levererad. För denna helikopter gäller att all utrustning måste vara exakt som den amerikanska förlagan för att få flyga. Till denna helikoptertyp är vattensäckar (sk. bambi buckets) beställda.

Försvarsmakten räknar med att det under året och därefter sker en successivt kapacitetsökning vad gäller brandbekämpningsförmåga utöver idag befintlig. Dock är Försvarsmaktens huvuduppdrag från regeringen vad gäller flygstöd till det civila samhället i dagsläget att planera för stöd till polisen för det beredskapsuppdrag vi fått. Övning i brandbekämpning med nya system är i dagsläget därför inte högst prioriterat under hösten.

Avslutningsvis uppskattar jag att företag och enskilda på olika sätt visar all tjänstgörande personal sin uppskattning genom såväl praktiskt stöd som emotionellt. Det är en styrka i samhället att så sker och inte en svaghet. En hamburgerkedja erbjuder ett gratismål till all uniformerad personal i anslutning till branden och familjer kokar makaroner och köttfärssås. Någon kallade det för muta. Befängt, det kallas respekt och det förtjänar alla i Västmanland nu.

Erik Lagersten
Försvarsmaktens informationsdirektör

 

Officiell blogg

Försvarsmaktens kommunikationsdirektör eller annan chef i myndigheten kommenterar aktuella frågor. Det här är en formell myndighetsblogg från Försvarsmakten.

Marcela Sylvander är Försvarsmaktens kommunikationsdirektör. Hon ger uttryck för myndighetens principiella uppfattning, här på bloggen Försvarsmakten kommenterar, när hon framträder i media eller i andra sammanhang samt på Försvarsmaktens Facebook-konto och Twitter.


9 kommentarer

  • Stefan Docksjö 12 augusti 2014 14:46

    VARFÖR BRINNER SVERIGES STÖRSTA SKOGSBRAND?

    Eller mer korrekt – varför saknades resurser till en tidig insats, som kanske kunde släckt branden, sparat mångmiljonbelopp, och inte minst människoliv?

    Skall man vara krass, finns det faktiskt ett svar. Och en ansvarig. Eller tre om vi skall vara mer precisa. Men först en tillbakablick:

    År 2005 beslutades att 12.e Helikopterdivisionen på Säve skulle läggas ned. Tillsammans med de flesta andra helikopterbaser i Sverige. 12.e som för övrigt bytt namn flera gånger under åren, var en organisation som låg många människor varmt om hjärtat. Inte bara i skärgården, utan i hela regionen. Efter den tragiska olyckan med H99 ett par år tidigare, där sex besättningsmän förolyckades under en sjöräddningsövning, var vi flera som engagerade oss för förbandet. När människor osjälviskt riskerade sina liv för att rädda andra, kändes det naturligt att ställa upp för ett förband i kris.

    Från staben kom dock tydliga direktiv; att ställa in sig i ledet och rätta sig efter de politiska besluten som väntades. På förbandet och bland gemene man kokade det. Stödet var folkligt. Och det var stort. Tillsammans med personalen på 12.e gav jag ut en tidskrift för att sätta fokus på våra ”änglar i luften”. Vi arrangerade även en stor utställning på Östra Nordstan som besöktes av över 100 000 personer. Därtill helsidesannonser i GP, sjöräddningsuppvisningar på älven, ett otal möten, telefonsamtal, och lobbying. Vårt budskap nådde hela vägen till Rosenbad:
    Försvarets räddningshelikoptrar gör nytta. Och det är en viktig resurs för hela samhället. Utöver att de tunga helikoptrarna (då som nu) används för olika militära uppgifter såsom transport, ubåtsjakt, spaning, flygräddning (beredskap åt våra JAS-piloter) etc, så gjorde de även nytta för det civila samhället. Den första helikoptern kom till Säve redan 1959. Året därpå genomfördes den första sjöräddnings-operationen på Vänern. Sedan blev provinsialläkaren i Göteborgs skärgård en flitig ”kund” som ringde och begärde hjälp. På initiativ av en läkare från Mölndal, som varit frivillig under Koreakriget, så inleddes ett samarbete som varade i nästan 40 år. Den luftburna räddningstjänsten var född.
    I huvudsak bestod detta av att försvarsmakten placerade ut sina tunga helikoptrar strategiskt över landet och införde ett joursystem tillsammans med sjukvården, bland annat på just Säve. Sjöräddning blev en av huvuduppgifterna. Men också sjuktransport vid oländig terräng, från öar eller fartyg. Efter Scandinavian Star utvecklades en funktion där man kunde flyga ut brandmän till fartyget för en tidig insats, de så kallade RITS-styrkorna. Men man vattenbombade även skogsbränder. Bara på Säve släckte man cirka 25 bränder om året och sparade skog och egendom för många miljoner. Årligen.
    Utöver att de tunga helikoptrarna har allväderskapacitet, så är dess storlek en fördel. Inte minst vid evakuering. Både från passagerarfartyg och på land vid översvämningar eller snökaos. Sakligt redogjorde vi för all den samhällsnyttan dessa helikoptrar gjorde inom vitt skilda områden. Och vi redogjorde för många av de tusentals personer som blivit räddade eller hjälpta under åren. Däribland dåvarande riksdagsledamot Kent Härsted som var en av de 137 överlevande från MS Estonia. De flesta räddades med just helikopter, och Kent var en av de som plockades upp av en helikopter från Säve.

    Vårt främsta argument var att Försvarsmakten (Staten) redan har dessa tunga system. Och kommer även att ha dem i framtiden. Att dela på resurserna och därtill använda dem till något som gagnar alla är bra för samhället i stort, men det upplevdes även som positivt och meningsfullt av besättningarna. Att göra verklig nytta!
    Detsamma gäller för övrigt de mindre ambulanshelikoptrarna. Vi rekommenderade att dessa centraliserades till statlig nivå och fördelades över riket, så att inte bara de landsting som har råd kan använda dem, utan att behovet får styra. I första hand skulle försvarets resurser fördelas (fem stycken), därefter kompletteras med civila helikoptrar. Totalt behov uppskattades till cirka 15. Enbart de gröna helikoptrarna beräknades kunna rädda 60-70 liv om året. I stället stod fyra av de fem gröna helikoptrarna stilla och under de 10 år projektet varade dog lika många människor som ombord på Estonia helt i onödan…

    Varför?

    Svaret är beklämmande: Efter en försvarspolitisk kullerbytta sa dåvarande försvarsminister Leni Björklund (S) att ”försvaret skall enbart ägna sig åt väpnad strid”. Partikamraterna upprepade denna mening som ett mantra ”försvaret skall enbart ägna sig åt väpnad strid”. Detta utan att konsekvenserna var utredda. Som en följd av detta, beslutade regeringen Göran Persson att lägga ned de militära helikopterförbanden och dess civila verksamhet. Först EFTER beslutet beställs en konsekvensutredning för att blidka opinionen, främst i Västsverige.

    I utredningsuppdraget som definierades av stadrådet Ulrica Messing (beklagar Torsten) fanns så många fel att det var beklämmande. Man utelämnade i det närmaste all samhällsnytta helikoptrarna gjorde och begränsade den till i huvudsak sjöräddning. Man "glömde" evakuering, skogsbränder, flygräddning etc, etc. Förmodligen helt medvetet! Inte minst sedan vi påtalade detta för berörda parter i utredningen. Paradoxsalt stöttade även Sjöräddningssällskapet slutsatserna i utredningen och konsekvensen blev att med Sjöfartsverket som huvudman byggde man upp en ny parallell organisation med mindre helikoptrar. (Att SSRS accepterade minskad kapacitet vid evakuering (passagerarfartyg eller flygräddning) och att inte RITS-styrkan fick plats, är för mig obegripligt.) Vad gäller de andra rollerna som brandbekämpning låg inte detta i uppdraget. Och om det skulle gjort så, var konsekvensen av en mindre helikopter, mindre last. Dvs mindre vatten. Sedan måste man öva. Och varför skulle en privat operatör göra det om ingen betalade flygtiden? Sjöfartsverket (numer Transportstyrelsen) hade knappast något intresse av Västmanlands skogar!?!

    Nyligen insåg den privata operatören och Transportstyrelsen att helikoptrarna var för små. Detta var ett faktum vi påtalade redan 2005 och blev bespottade för. Verksamheten var heller inte lönsam, så det beställdes nya, större helikoptrar och Sjöfartsverket (förlåt, Transportstyrelsen) blev plötsligt ett flygbolag. Det vill säga staten. Staten sitter alltså idag med två parallella system, där ett är vitt och ett är grönt. De gröna skall egentligen låsas in klockan 17 på vardagar, för det har tre röda, vise män bestämt. Jag menar, en man och två kvinnor. Och för detta har liv gått till spillo och förmodligen många hundra miljoner, kanske miljardbelopp spolats ned i toaletten. Bara för att den dåvarande regeringen inte önskade att försvaret skulle göra något samhällsnyttigt. Jag kan från säker källa rapportera att den som blir räddad skiter i om helikoptern är grön, gul eller blå!

    Om nuvarande regering ändrat Försvarsmaktens uppgifter vet jag inte. Således vet jag inte med vilket mandat Helikopterflottiljen opererar idag, men en sak vet jag med säkerhet: att om vi behållit och utvecklat det gamla systemet, så hade vi haft fler helikoptrar på plats, i ett tidigare skede. Och vi hade kunnat använda våra skattepengar till något nyttigare. Varför inte ett par brandflygplan som opererar gemensamt i de Nordiska länderna, eller fler ambulanshelikoptrar? I Norge, Tyskland och många andra länder är dessa system fullt utbyggda och operativa sedan många år!

    Med detta sagt är det inte alls säkert att försvarsledningen delar denna uppfattning. Men det är faktiskt vi, folket, som genom våra politiker, bestämmer hur våra samhällsresurser skall användas. Och att de används på bästa möjliga sätt. Och om vi menar att civil räddningstjänst är viktigare än att "leka" krig, så är det så. Med all respekt för att FM behöver dessa tunga system, men det fungerade faktiskt alldeles utmärkt att dela på dem i 40 år. Varför inte 40 till?

    Gör fel, gör om, gör rätt.

  • Stefan Docksjö 12 augusti 2014 14:41

    REGLERINGSBREVET FÖR 2002
    "... För uppgiften att stärka det svenska samhället vid svåra påfrestningar i fred har den 2001 tillkomna förmågan att ställa resurser till förfogande vid räddningstjänst och därutöver kunna lämna stöd till andra myndigheter utgått."
    REGLERINGSBREVET FÖR 2007
    "Försvarsmakten skall även kunna bidra till samhällets samlade förmåga att hantera svåra påfrestningar i fred.
    Med den sista meningen i tredje stycket har den 2002 slopade uppgiften att kunna bidra till samhällets förmåga att hantera svåra påfrestningar i fred åter införts."

    FM har alltså fått ett tydligt direktiv (även om det ändrats flera gånger under årens lopp) sedan 2007 som rimligen kan tolkas som att brandtunnor borde rimligtvis ha ingått i utrustningen. Även om inte de gamla tunnorna kan återanvändas, så finner jag det synnerligen märkligt att dessa inte beställts/levererats samtidigt. Det kan ju knappast vara kostnaden, då detta är växelpengar i jämförelse med inköp, drift eller underhåll av systemen.

  • Andreas 10 augusti 2014 13:38

    Birger, tror att du kan vara rätt ute där vad gäller kostnadsfrågan vad avser fast anställd personal. I och med att detta skall gå på befintliga resurser och att dessa är låga redan från början finns det ingen militär chef i det Svenska fackligt styrda insatsförsvaret som skulle bryta personalens sommarsemester och beordra övertid eller annan arbetstidsåtgärd och vidare ta dem konsekvenser som detta skulle innebära. Frivilligheten är tyvärr avgörande i dagens försvarsmakt när det kommer till en insats som denna.

  • Birger 9 augusti 2014 23:37

    Det du skriver Erik låter bra, retoriskt och riktigt, men, har man inget toapapper när man genomfört det stora blir man brun om fingrarna. Eller, har man inga brandtunnor när det brinner i skogen så försvinner den. Dom behövs ju trots allt nu, här och nu. Beredskapen borde vara ständig, inte planerad, eller beställd, eller under utredning, brandrisk är trots allt inget nytt fenomen. Hemma i mitt hus har jag fyra brandsläckare, alla fungerande, kompatibla, servade och i ständig beredskap, ingen beställd. Lite fånigt att försvara den bristfälliga beredskap. Ställ er upp istället, precis som deltagarna i Pridefestivalen, och skrik, vi behöver haft mer brandtunnor om vi skall släcka bränder.
    Men mest skrämmande är kanske att ordet brandtunnor, kan i sin mening, bytas mot stridsvagnar eller för den delen operativa förband?! Trovärdigheten sjunker.

    Sedan har jag en fråga. Min uppfattning är att markpersonalen ur FM som hjälper till i brandbekämpningen till huvuddel är ur Hemvärnet, varför använder man exempelvis inte fast anställd personal? Är det av kostnadsskäl?

    Allt annat i din text, förutom brandtunneresonemanget, håller jag med dig om.

  • Mats Åstrand 8 augusti 2014 13:04

    Hej Erik, lite info bara, men jag är rätt så säker på stt du visste detta innan, du är duktig. Som information har samtliga levererade, gråa hkp14(IM versionen)färdigmonterade bärsystem(lastkrok och dess elsystem). Bärsystemet är avprovat innan hkp lämnat fabriken och landat i Sverige. Sen är det stopp...Det står en hel del gråa hkp14 i garagen och vilar....Problemet är att FMV måste ånyo testa om den godkända installationen från tillverkaren fungerar som dom vill, uppdraget att göra detta och pengar för detta kommer ju från FM. Och dessa tester är nerprioriterade för andra tester....Där måste man tänka om lite om hkp14 ska kunna vattenbomba tex nästa år. I jämförelse med hkp16 så kan hkp14 vara i luften mycket längre tid i sträck samt lyfta mer/ Med vänlig hälsning, Mats

  • Jocke 8 augusti 2014 12:55

    Bra skrivet.
    Jag skulle dock gärna vilja veta om de användbara helikopter 10 kommer att fortsätta flyga i befintligt eller större antal, tills dess att helikopter 14 med besättningar är färdiga och mogna att ta över i alla roller, inklusive brandbekämpning.

  • Peter 8 augusti 2014 09:12

    Erik,

    Du utelämnade när beställning av tunnor till 14 och 16 gjordes. Medvetet?

    En läsare kan ju förledas att tro att beställning lades i dagarna. Men det stämmer väl inte. Eller?

    Jag vore tacksam för klargörande.

    Mvh Peter

  • joakim 8 augusti 2014 02:59

    Tack, för en perfekt, balanserad redogörelse! Hade alla svar varit av samma kaliber, vore världen både bättre rustad inför framtiden och mycket mer effekti!

  • Anders 7 augusti 2014 23:59

    Erik, du är min nya idol. Efter att ha läst detta inlägg och ditt tidigare bemötande av kritiken mot Livgardets deltagande i prideparaden har du gett mig nytt hopp om mänskligheten. Om fler tänkte (och kunde uttrycka sig) som du skulle världen se bättre ut. Fortsätt så!

delta i diskussionen ↓

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *