Under en tid har Försvarsmaktens långsiktiga ekonomi diskuterats. Många rykten, utspel och uppfattningar har cirkulerat runt, det ena mer äventyrligt än det andra. Nu i Almedalen har Försvarspolitisk Arena på ett seminarium satt rubriken “ett mellanår politiskt men ett ödesår för försvaret”. Även om jag inte vill vara så dramatisk är en sak säker. De beslut riksdagen och regeringen kommer att behöva fatta under den närmaste tiden kommer att påverka svensk försvarsförmåga, svensk säkerhetspolitik och Försvarsmakten för decennier framåt. Detta är inget jag tar lättvindigt på och det finns därför anledning att klarlägga vägvalet.
Försvarsmaktens ekonomi är idag i balans och vi är på god väg att leverera det tillgängliga och användbara försvar som riksdagen beslutat om. Detta är nämligen en sanning precis på samma sätt som att det är en sanning att framtiden kräver beslut för att behålla denna förmåga.
Som jag har redovisat för regeringen i budgetunderlag och särskilda redovisningar ökar kostnaderna för materiel och personal mer än vad som ryms inom det anslag Försvarsmakten i framtiden kommer att förfoga över. Till detta kommer ett operativt behov av en uppgradering av JAS 39 Gripen som är kostsam.
Antingen tillförs ytterligare pengar eller så måste vår organisation och våra uppgifterna ändras. En sådan förändring kommer att påverka hela eller delar av marinen, flygvapnet eller armén. Alternativen kan synas enkla men de olika konsekvenserna och övervägandena från riksdag och regering är svåra och långsiktiga. Jag är medveten om sprängkraften i mitt ställningstagande men det är också min plikt att tydligt och tidigt i beslutsprocessen ge mina fackmilitära råd.
Försvarsmaktens operativa behov styrs av omvärlden och politisk viljeinriktning baserat på våra huvuduppgifter, försvara Sverige och främja vår säkerhet genom insatser på vårt eget territorium, i närområdet och utanför närområdet, upptäcka och avvisa kränkningar av det svenska territoriet och i enlighet med internationell rätt värna suveräna rättigheter och nationella intressen i områden utanför detta och med befintlig förmåga och resurser bistå det samhället och andra myndigheter vid behov.
Hur ser då utvecklingen ut i vårt närområde och på vilket sätt styr det mitt vägvalsresonemang?
– Det sker en dynamisk säkerhetspolitisk utveckling i Sveriges närområde. Stormakternas intresse för området ökar.
– Morgondagens utmaningar och hot är ofta gränsöverskridande och kopplade till olika flöden som t.ex. energi, information och handel.
– Bredden och komplexiteten i de framtida utmaningarna och hoten gör att säkerhet måste byggas i samverkan med andra nationer.
– Försvarsmakten kommer att vara ett säkerhetspolitiskt instrument där uppgiften blir att försvara svenska intressen i och utanför riket.
– Samverkan mellan länder bygger på förtroende, långsiktighet och förutsägbarhet mellan parterna. För Sverige som saknar säkerhetsgarantier är detta än mer centralt.
– Alliansfriheten kräver att det svenska försvaret kan lösa många olika typer av uppgifter. Det försvar som vi bygger idag möter väl upp mot den idag gynnsamma omvärldssituationen.
Oavsett politiska vägval kommer Försvarsmakten efter yttersta förmåga genomföra fattade beslut. Jag menar att det är nu debatten behöver föras och där säkerhetspolitisk analys behöver ger grund för breda politiska överenskommelser. Det behöver Försvarsmakten och långsiktigt svensk försvarsförmåga. Genom den försvarsmakt vi bygger signalerar vi till oss själva och omvärlden vilket ansvar vi är beredda att ta för den nationella och internationella säkerheten.
Sverker Göranson
Överbefälhavare
