I ett inlägg på armébloggen skriver tillträdande generalsekreteraren i Försvarsutbildarna om tankar för hur ungdomsverksamheten ska utvecklas. Jag har i allt väsentligt samma positiva grundsyn som Bengt Sandström och vill komplettera med några saker som kan vara värdefullt att ha med i diskussionen framöver.
Först vill jag börja med att hälsa Bengt välkommen som ny generalsekreterare för Försvarsutbildarna och ser fram emot ett gott samarbete.
Det är ett trendbrott på gång vad avser ungdomsutbildningen framöver. Det är i sammanhanget viktigt att poängtera att detta inte är avgränsat till enbart markstridskrafterna utan är en fråga för hela Försvarsmakten och alla frivilligorganisationer. Jag hoppas att vi kan behålla bredden i ungdomsverksamheten så att vi skapar förutsättningar för ett framtida intresse likt det som Bengt beskriver, men av fler skäl än så. Vi som arbetar med dessa frågor ser potentialen med en välutvecklad ungdomsverksamhet till gagn för rekrytering men också som en viktig del i allmän försvarsupplysning och -förankring.
Försvarsmaktens framtida kontakter med ungdomar kommer att ha ett större anslag än den än den traditionella verksamheten i frivilligrörelsen. Vi kommer att behöva vara närvarande på nya arenor och nya mötesplatser på ett sätt vi varken tänkt eller behövt tidigare. Vår ungdomskommunikation kommer att behöva använda sig av ett språk och tilltal som våra ungdomar tar till sig och attraheras av. Jag ser här goda möjligheter för ett växelspel mellan Försvarsmakten och frivilligrörelsen där tydliga roller inom denna ungdomskommunikation utvecklas där Försvarsmakten väcker intresse och frivilligorganisationerna följer upp.
Det är MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) som har regeringens huvuduppdrag att närma sig skolorna och utveckla samhällets information inom området till unga. Försvarsmakten deltar inom ramen för det så kallade informationsrådet i arbetet. Utformningen av detta kommer att vara tongivande för att skapa intresse för prova-på-verksamhet vid förbanden och frivilligorganisationerna. Den stora utmaningen blir inte att hitta de som söker sig till oss idag utan de som inte gör det.
Jag tror också att samhällsreformen en förändrad personalförsörjning stärks av att målet med ungdomsverksamheten är relationsbyggande. Detta då alltför uttalade mål om rekrytering i åldrarna 13-17 kan verka avskräckande. Rekryteringen får bli en positiv eftereffekt av de möten som kommer till stånd.
När det gäller ungdomar i frivilligorganisationerna är det viktigt att inte utesluta de som har som främsta drivkraft frivilligengagemanget och inte enbart värdera verksamheten efter eventuell rekryteringspotential till yrket soldat eller sjöman. Försvarsmakten ser ett egenvärde i en bra tillförsel av nya medlemmar till Hemvärnet, Lottorna, Bilkåren, Sjövärnskåren, Flygvapenfrivilliga med flera. Ungdomsverksamheten för dessa är en utmärkt grund för nyrekrytering till respektive organisation. I förlängningen säkerställer detta att de avtalsplatser som finns i insatsorganisationen är bemannade och att vi utöver detta har en stark frivilligrörelse till gagn för riket.
Med detta sagt ska naturligtvis genomförd frivilligutbildning vara meriterade för fortsatt utbildning eller tjänstgöring i Försvarsmakten. Jag har själv goda erfarenheter av detta där genomförd sjövärnsutbildning var meriterande i föranmälan till officersutbildning. Min egen ungdomsutbildning är enbart förknippat med starka positiva minnen och jag hoppas att fler får den förmånen.
Rent praktiskt pågår nu ett arbete vid Högkvarterets personalstab i samarbete med produktions- samt informationsstaben att ta fram ett program som kvantitativt och kvalitativt beskriver hur Försvarsmakten ska arbeta med ungdomsverksamhet framöver. Inriktningen är nu under slutberedning och kommer därmed snart att kunna presenteras för aktuella intressenter.
I programmet kommer förslag likt de Bengt för fram att tas med i arbetet.
Erik Lagersten
Informationsdirektör
