Ohoj Sverige! Just i skrivande stund är klockan 0221 och vi befinner oss på N 45°56.3 W 006°11.4, det vill säga någonstans mitt i Biscayabukten. Under oss finns en vattenmassa med ungefär 4000 meters djup, men jag vet inte om det är det eller det faktum att vi endast sett ett fartyg det senaste dygnet som kan vara mest skräckinjagande. Ganska öde är det i alla fall men de sydligare breddgraderna och det blåare vattnet har i alla fall bidragit till att vi kunnat förgylla våra vaktpass med att se både delfiner och en och annan val.
Ombord fortsätter besättningen att drillas och senast igår genomförde vi en man-överbord övning. Det ger möjlighet för nyckelbesättningen som jobbar ombord över tid att vässa sitt arbete om något mot förmodan skulle inträffa och dessutom ger det en bättre förståelse för oss kadetter och elever hur en räddningsinsats ser ut. Att endast teoretiskt förklara hur svårt det är att se en frälsarkrans driva runt i ett par meters vågor ger inte samma effekt som att se det i verkligheten samt att övningar likt dessa ger en inblick för oss i hur hela besättningen kan komma till nytta i en skarp situation.
Vi kadetter jobbar vidare med den astronomiska navigationen och sakta men säkert börjar vi komma i mål med våra mätningar. Nu har vi också börjat kryssa oss fram över Biscaya vilket ger möjlighet till god träning i sjömanskap och navigationsplanering. Vaktschemat rullar på och det märks att vi varit ombord ett tag då rutiner börjar falla på plats och alla vet vad de ska göra vid vilken tidpunkt. Vid enstaka tillfällen kan det dock hända att en stor del av verksamheten hamnar på paus och det är när fartyget har turen att omges av delfiner.
En daglig rutin vi har ombord är 13:30 uppställningen. Vid den tidpunkten besätter nyckelbesättningen alla poster vi har för att kunna driva fartyget framåt på ett säkert sätt och alla elever och kadetter ges möjlighet till en gemensam samling, vilket bara kan ske då eftersom att det alltid annars är minst en tredjedel som har vakt. I och med att vi inte har någon täckning till sjöss brukar vi under denna uppställning få en uppdatering av nyheter, väder samt var vi befinner oss. Ibland är det också något föredrag om området vi befinner oss i eller något djur vi kanske kan komma att stöta på i närheten. Under nyhetsdragningen blandas högt och lågt. Denna vecka har vi fått följa läget i Afghanistan och situationen med covid-19 men också om älgar som varit fast på vårdcentraler.
Det börjar också sakta men säkert märkas av på andra sätt att vi varit iväg ett bra tag nu. Hos vissa är hemlängtan större än oss andra och nattvakternas samtal fylls då och då av diskussioner om vad man vill göra när man kommer hem igen. Dock är stämningen ombord fortsatt god och står man som utkik uppe i masten är det inte sällan man hör skratt nere från däck.
Ryktet går också om att det är en kadett ombord som fyller år idag vilket kan komma att förgylla en annan punkt under dagen, det vill säga ”Allemans kaffe på däck”. Traditionen som sig bör är att dagar med födelsedagsbarn ombord uppmärksammas med både sång och go-fika vilket vi är väldigt tacksamma för!
Snart ska jag och resten av min vakt få gå och sova ett par timmar till, men först har vi en timme kvar på vår vakt så jag ska bege mig ut på halvdäck igen. Hoppas att ni hemma i Sverige sover gott!
/Kd. Sandra Pernkrans
