Hejsan! Idag är det jag, rekryt 422 Jonasson som fått äran att skriva ett resebrev. Livet flyter på här på HMS Gladan och stämningen är på topp. Idag var det examination som bland annat stod på schemat och alla lyckades med bravur.
Med en nästintill konstant nordlig vind har vi kryssat oss fram på Atlanten med tanke på omständigheterna god fart. Ju snabbare vi åker desto bättre stämningen blir det ombord, vilket gör så att alla jobbar lite hårdare för att nå målet. Det är klart man vill hem och saknar familj och nära men det är något med att vara ute till sjöss som är svårt beskriva. De milda blåsiga nätterna och de stekande dagarna är något vi får ta vara på så länge vi kan för om ett tag når vi engelska kanalen och då blir det allt förutom att steka i solen vi har att se fram emot.
Jag har inte läst de tidigare resebreven så jag vet ej vad dem innan mig har skrivit om angående chocken att få reda på vi ska segla hem HMS Gladan tillbaka till Sverige men här kommer i alla fall min bild av det. Jag kommer inte riktigt ihåg vilken dag det var men jag kommer ihåg att jag stod i masten som utkik när jag fick höra ”Utkik kom ner direkt”. När jag väl kom ner så stod alla uppställda i kvarteren med Fartygschefen längst fram, jag hade mina misstankar om vad som vi skulle få reda på då jag samtalat med dem hemma och fått höra att virusspridningen hade haft en påverkan på deras utbildning. När vi väl fått beskedet slogs man av någon sorts chock som jag nu i efterhand skulle tro var ovisheten av att man inte kunde greppa vad som hände. Efter att man tänkt en timma var allt smällt och det var endast positiva tankar som cirkulerade i hjärnan, hur ballt är inte detta att genomföra intalade jag mig och sen så var det bara ett plus att veta att vågorna skulle bli ännu större och vinden ännu starkare för det är sådant väder som gör segling kul enligt mig.
Nu i skrivande stund är kl 02:40 och jag går post men har lite vila nu och passande på att skriva ett resebrev vilket kanske inte var bästa idén med tanke på hur trött jag är, men nu har jag i alla fall delat med mig lite av mina tankar angående denna resa och hoppas allt är bra där hemma. Nu ska vi fortsätta segla vidare mot kyligare breddgrader i en rasande fart och så hoppas jag vi ses snart igen.
