Hej alla där hemma! Hoppas allt är bra med er och att covid-19 inte har krånglat till allt för mycket i er vardag.
Ni har kanske läst nyheterna eller hört på ryktesvägar att vi på HMS Gladan legat stilla med elever sedan fredagen den 13:e mars. För er med nära och kära ombord eller för er som är intresserad av och följer vår verksamhet tänkte jag berätta lite om vad som händer ombord just nu och vad vi har framför oss.
I torsdags hade vi ett möte i nyckelbesättningen där vi diskuterade hur vi gör med verksamheten nu när allt fler flyg ställs in och allt fler flygplatser, hamnar och länder stänger. Det är väsentligt för vår verksamhet att flyg går som de ska och att vi kan gå in i olika hamnar för att bland annat byta elevgrupper och kunna byta besättningar mellan fartygen. Vår fartygsledning har hela tiden följt utvecklingen av både läget hemma i Sverige, i länder vi normalt besöker under en säsong och i världen i stort. Utöver det förhåller vi oss till det svenska utrikesdepartimentet, försvarsmakten och andra myndigheter kommer ut med för information, rekommendationer och restrektioner.
Utvecklingen gick under föregående vecka fort vilket ledde till att ett beslut i fredag kom från marinchefen. Att vi behöver segla hem fartyget. Detta handlar framförallt om att vi ska kunna lösa vår verksamhet logistiskt sett. Utöver det vill vi inte utsätta varken elever eller nyckelbesättning för onödig smittrisk genom resor med mera.
Logistiskt sett innebär beslutet att HMS Gladans fartygsledning har fått jobba hårt för att hitta den bästa lösningen för hur vi får hem fartyget, snabbt, säkert och produktivt. Det resulterar vidare i beslutet att gå in i Santa Cruz på Teneriffa där vi nu har legat förtöjda över helgen. Här har vi varit och är fortfarande i full gång med att bunkra fartyget både bränslemässigt och matmässigt. Något som också det inte är helt lätt i tider när mathyllor står tomma och landet vi befinner oss i har satts i karantän. Om allt går som det ska och vi får de sista varorona idag vid lunch. Det vi väntar på är det viktigaste av allt, kaffe. Efter lunch kastar vi loss för att äntligen gå norrut och hemåt.
Vi har inte varit i land mer än på kajen här på Teneriffa. Det är ett beslut från vår fartygschef för att säkerställa att vi inte blir smittade. Det skulle skapa en helt ny situation som med stor sannolikhet skulle leda till att vi blir försenade hem. Något ingen ombord är intresserad av.
Med oss har vi FSJU elever. Eleverna som i grunden var här för att läsa Sjömanskap 1. En kurs på cirka två veckor. Kommer istället med stor sannolikhet segla med oss hem. Det var tufft för många både i nyckelbesättningen och bland eleverna när detta beslutet kom. Eleverna hade räknat med att åka hem idag, onsdag. Även några nycklar skulle åkt idag. Vi andra i nyckelbesättningen trodde vi skulle hem den 2:a april. Som det ser ut nu vet vi inte när vi kommer hem. Vi har inget satt datum för när vi ska vara i Sverige och inte heller någon tid att passa. Det viktiga för oss är att komma hem så snabbt och säkert som möjligt. Det är väldigt annorlunda att inte veta när man kommer hem. Resan kan ta allt mellan fyra och sju veckor, kanske mer kanske mindre. Ingen vet.
Alla behövde lite tid att smällt beslutet. Vi var många som tyckte det var svårt att inte kunna berätta för nära och kära riktigt vad som pågick eller att vi inte skulle komma hem när det var planerat. Dessutom är det svårt att inte oroa sig när man inte riktigt vet hur det ser ut hemma nu och än mindre när vi kommer hem. Det kommer bli en tuff period med lång tid utan land i sikte.
Nu tror kanske ni att besättningen nu har deppat ihop fullständigt? Det hade inte varit helt osannolikt eller? Då är det några saker ni glömmer, som vi som tur är kommer ihåg. Vi jobbar alla i, eller går mot att jobba i försvaret. För de som jobbar i försvaret är en av utmaningarna det vi precis börjat få känna på. Nämligen ovissheten. Det är något vi alla ställt upp på. Att när vi blir beordrade att göra något så gör vi det utan facit i hand och vi löser det. Det är det vi övar för, det är det vi är till för.
Vi har inte bara förberätt fartyget vi har också förberett oss själva. Både som grupp och enskilt. Något man verkligen inte får glömma. Jag kan med säkerhet och trygghet nu skriva att vi i Gladans besättning, nycklar och elever är både redo och otroligt spända och taggade inför den här resan. Allt vår besättning, vårt lag kommer få uppleva tillsammans de kommande veckorna är något vi alla ser framemot och något vi med stor sannolikhet kommer ta med oss i lång tid framöver.
Gladans besättning är redo. Våren 2020, när covid-19 härjade världen över och folk bunkrade toapapper som att det inte fanns någon morgondag. Det året kommer alltid vara året då vi tillsammans gav oss ut på seglingen med ett enda mål. Att segla vårt fartyg från kanarieöarna och hem i en etapp.
Om ni vill hälsa till nära och kära ombord, till besättningen i stort eller kanske svara på ett resebrev så gör gärna det i komentarsfältet till bloggen. Det är en moralhöjare ombord att höra av er där hemma när vi saknar er som mest.
Ta hand om varandra så ses vi snart!
/Ella Lundgren Timmerman HMS Gladan
