Klockan 23:42 blev jag väckt av min kvartermästare för att påbörja vår post vid 00. Att gå upp mitt i natten för att sedan innehava olika poster i fyra timmar när det är som mörkast på dygnet är svårt. Det blir däremot lättare när man känner doften av nystekta hamburgare som kocken har lagat till oss för nattskaffning, ännu lättare blir det när man påminns av vad sekonden sade tidigare under dagen, ’’Njut av er sista seglats’’. Resan på HMS Gladan börjar närma sig sitt slut, och i skrivande stund seglar vi sambandsrekryter från GU-komp af Trolle vår sista seglats.
För ett år sedan när jag mönstrade som frivillig kunde jag inte ana att jag skulle sitta här idag. Att få segla på skonertsdivisionens fartyg är få förunnat och jag är väldigt glad att jag tillsammans med mina kamrater för möjlighet att göra det. Det är inte allt för sällan man hör ’’Detta är livet’’ samtidigt som personen kollar ut över horisonten, med störst sannolikhet har även denna person åkt på en ordentlig sjösjuka, men trots det är humöret uppe och man inser hur bra man har det. Vi äter god (läs: väldigt, väldigt, väldigt god) mat, badar, putsar mässing, har lektioner i samband, förtöjning och segelexercis, samtidigt som vi får vara med och segla HMS Gladan mot dess slutdestination för denna rutt – Las Palmas, Gran Canaria. När jag satt på flyget ner tänkte jag på de bilder jag har sett från denna blogg, elever som jag står vid rodret alldeles själva och styrt HMS Gladan. Jag misstänkte att de fick göra det på grund av att de var kadetter och satt på mer kunskap än vad jag hade, men ack så fel jag hade. Redan vid första segeldagen fick jag posten ’’Rorgängare’’ vilket innebar att jag skulle gå upp på halvdäck, gå upp i enskild ställning och anhålla om att förfånga till rors. Jag fick höra från min föregångare att det hade tagit 48 minuter att komma upp i rätt kurs på grund av de tuffa vindarna, vilket gjorde mig ännu mer orolig. Men redan efter 12 minuter hade jag lyckats komma upp i rätt kurs och de resterade 48 minuterna flöt på ganska bra. Många ’’repetera’’ blev det när VO gav nya kurser och andra direktiv att rätta in sig på, och minst lika många snurr på rodret blev det när det började blåsa till och det blev svårare att styra. Men efter 60 minuter klev jag av min post med ett leende på läpparna, jag hade blivit en av de eleverna som hade stått vid rodret på HMS Gladan alldeles själv.
Slutet är som sagt nära, och det känns lustigt att snart debarkera och säga farväl till HMS Gladan och dess besättning. Trots få dagar ombord har man kommit besättning väldigt nära, och man har lärt sig mycket. Inte minst om sjömanaskap som är skälet till att vi är här, men också hur livet som anställd inom Försvarsmakten och flottan kan se ut, och de olika möjligheter som finns. Minst sagt passande för oss förvirrande rekryter som precis har påbörjat sina befattningsutbildningar. För mig har denna resa gjort mycket, tidigare har jag varit osäker på mitt fortsatta engagemang inom Försvarsmakten efter GU. Men efter att få ta del av det vi har gjort den senaste veckan och få möjlighet att se en anställds vardag, om än kanske en av de bästas vardag, så har det inspirerat mig mycket. Och vem vet, en dag kanske det är jag som en elev går upp i enskild ställning för och anhåller om att få förfånga till rors här på HMS Gladan?
Varma hälsningar från 224 Hafström
