Det är mycket som händer under första dagsprogrammet ombord HMS Gladan. Det går av vindens fart (ca 10-12 knop) och tyvärr så har två blogginlägg skrivna 29/6 och 30/6 som inte blivit publicerade. Så här får ni två inlägg retroaktivt!
Resebrev 30/6 Karlskrona skärgård
Skepp ohoj från Gladan!
Ännu en fullspäckad dag har passerat och hjärnan är lagom mosig efter all information om tampar och termer. Vi började dagen som vanligt med en utsökt frukost, bäddning och städning. När detta var klart började förmiddagsteorin då vi gick igenom ankare, dess historia, funktion och delar. Efter det gick vi även igenom kasttåg och fick öva på att kasta dessa. Efter detta serverades lunch och sedan var det dags att lätta ankar och bege sig från viken vi legat i över natten till Karlskrona för att öva på förtöjning vid kaj.
När vi kom in i Karlskronas hamn övade vi tre förtöjningar, två med styrbordssida -och en med babordssida mot kaj. Eftersom propellern är högergängad var styrbordsförtöjningen mycket lättare då man kunde utnyttja båtens egen styrförmåga. Vi blev utdelade på olika poster, vissa fick hålla fendrar, vissa kastade kasttåg och några var på land och tog emot kasttågen. När vi förtöjt för tredje gången och skulle ta eftermiddagskaffet upptäcker vi en stor blå båt med gul text. Någon börjar bokstavera ”k-u- s-t- b…”, jaha, kustbevakningen… Det visade sig att vi hade förtöjt på deras kaj. Kaffet fick vänta och vi kastar genast loss och seglar ut till viken som vi nu ankrat i. Som min far brukar säga ”det är så roligt på sjön, man vet aldrig vad som kommer hända” (ja, citatet kommer från en av de gånger då allt gick åt skogen och just det citatet var det sista man ville höra).
Det som vi märkt hittills är att dagarna är långa och proppade med information. Det är väldigt många nya intryck och uttryck. Man lever väldigt nära på varandra och måste samarbeta hela tiden. De flesta av oss har genomfört GMU tillsammans och är vana vid detta så jag tror ingen ser det som ett problem. En annan upptäckt vi gjort är att sjön suger energi och näring. Vi är ständigt hungriga, alla är konstant trötta och maten smakar himmelskt, alla instruktörer, kockar och befäl etc förtjänar en stor eloge för att de orkar lära ut så bra och alltid är motiverande och mycket kunniga. Det märks att de gjort detta förut och att det finns en enorm kompetens och erfarenhet av sjölivet ombord. Vädret har än så länge varit väldigt växlande, det har varit förhållandevis varmt men vi har fått några regnskurar här och där. Vi hoppas på ännu bättre väder när vi imorgon kastar loss och ger oss ut på vår första riktiga seglats med Gladan. Många ser fram emot att få använda sig av all ny information och att få ge sig av och segla lite. För mig, som har tidigare erfarenhet av segling med fritidsbåt, har detta trotts det på många sätt varit helt nytt. Alla ord är annorlunda, seglen sitter annorlunda och har andra namn och detsamma gäller för det mesta av utrustningen. Fender och tamp har i alla fall samma namn (man får vara tacksam för det lilla).
Från en disig solnedgång i Karlskronas skärgård, önskar jag en god natt!
141 Clausen
Resebrev 29/6
Rep, massa rep, eller snarare tamp och ännu mera tamp. Det var mitt första intryck utav Gladan, jag var minst sagt förvirrad under min ombordmönstring. För att inte tala om alla termer till sjöss. Det är andra dagen vi är här nu, och det känns bra. Särskilt idag känns det bra, jag fick stå rorgängare, och styra fartyget ut ur Örlogshamnen, det gick bannemej kanon. Har ingen direkt sjövana, förutom att tura mellan Danmark o Sverige med färjan, där jag mest drack god öl. Så det är kul att få pröva det här, som jag mer och mer börjar tycka är en livsstil än ett jobb. Hur som helst, på bara två dagar är det inte lika förvirrande längre trots att det finns tusen saker till att lära sig. Ingen har blivit sjösjuk ännu, antagligen pågrund utav vädret som har varit helt ok. Vet inte riktigt vad jag hoppas på, det hade varit kul och uppleva lite hårdare väder och se om jag blir sjösjuk, men jag antar att jag kommer hata mig själv för att ha hoppats på hårt väder när det faktiskt kommer och jag kanske blir sjösjuk. Instruktörerna har varit över förväntan, dom verkar känna det här fartyget till minsta detalj, och är sugna på att lära ut. Man känner sig minst sagt välkommen hit. Maten är också över förväntan här, så eloge till kockarna. Nu hade jag tänkt runda av, kanske skriver jag igen, det var ganska kul!
Godkväll förresten, det skulle jag kanske inlett med.
//Max Kristiansson, aka Captain Morse, Signal matros, högsta rekord 269 på tio
minuter.
