För 149 dagar sedan stod jag och Wetzel vid skoldatorerna och läste på fronter att vi var två av de 27 eleverna som hade fått chansen att segla med HMS Falken i knappt en månad.
Lyckan var obeskrivlig.
Nu sitter jag alltså här på trossbotten, 149 dagar senare, och är i slutet på resan som jag har längtat efter i nästan ett år.
Dagarna på HMS Falken har varit helt otroligt roliga och väldigt lärorika. Resan har hittills innefattat både mentala och fysiskt krävande uppgifter men även stunder som vart helt otroliga.
Vi är i denna stund på väg till vår slutdestination, Malaga, med vind i ryggen och vågor framför oss. För tio minuter sedan uppnådde vi 11,6 knop vilket tydligen var ett rekord för denna etapp.. Det gungar och framförallt lutar rejält just nu och det är många som känner av sjön. Alla ramlar omkring och aldeless nyss gled Wetzel förbi på durken. Det är fyra stycken som inte spytt under hela resan av elever samt lärare och de är Junestedt, Björklund, Koivuniemi och jag. Mitt hemliga knep avslöjar jag inte för någon då tävlingen fortsätter tills vi sitter på planet.
Jag trivs så sjukt bra här på skonerten så jag skulle kunna stanna kvar ett tag till. Alla nya upplevelser som vi upplevt och alla nya människor som vi träffat är något som jag kommer ha med mig hela livet. Det känns som att vi har blivit en familj, inte bara elever emellan utan också lärare och besättning. Det blir nog så efter som att man bor så tätt inpå varandra och ses varje dag, vare sig man vill eller inte.
Om jag ska hitta något negativt med att inte vara sjösjuk så måste det vara att man inte kan sätta sig in i hur dåligt alla mår. Jag som är pigg och frisk håller bra ordning på mina grejer, medan de som är sjösjuka bara slänger kläderna på durken. Det gör att jag blir rätt irriterad när man kliver upp och det ser ut som Bagdad. Sen kommer 1 Skepparen ner och säger att det inte blir bord och bänkar förens allt är undanplockat. Då är det bara att bita ihop och hjälpa de som inte kan göra något själv.
Nu är klockan snart halv två och det är dags för 13.30 mötet. Då händer det roliga saker, ibland sjunger vi sea chantys och varje gång har vi en som är Bengt Magnusson, d.v.s nyhetsuppläsare.
Så, mötet klart. Lite nyheter och en jättevåg som kom över huvudet, som det ska vara. Nästa ”uppställning” är 1500, allemans fika.
Under eftermiddagen så råkade vi ut för ett litet mindre missöde, vi fick en smörre reva i storseglet. Som tur är så har vi ett extra storsegel i Timmerkojen (Våran verkstad ombord). Så få fick vi även vara med om att litsa och trava om ett segel. Vilket var väldigt roligt och lärorikt.
Sen får man inte glömma att vi inte endast är på HMS Falken för att lära oss segla, vi läser även en kurs samtidigt som heter naturguidning. Vi har fått X antal uppgifter angående havet och djurlivet kring det. Det resulterar i att redovisningar sker till höger och vänster med korta pauser för kaskadspyor. Några uppgifter ska man redovisa för Westholm och några för Ekstrand. Westholm har vart på benen nästan helatiden, så där börjar de flesta bli klara. Ekstrand har tydligen bestämt sig för att undvika Postafen denna resa och det har resulterat i sängliggande och förvånade reaktioner när han väl är med på uppställningarna. Så har det i alla fall varit sen vi lämnade Korsika. Sjön har inte varit såhär aggressiv som den är nu på hela resan vilket är väldigt spännande.
Till sist vill jag hälsa till alla, familj, Bernadottare, elever samt lärare, Thompa, vänner, skänker även en tanke till Forslund och Lundqvist som tvingades åka hem tidigare än väntat, ni är saknade.
Jag har hittat hem och kommer definitivt komma tillbaka till falken och jag hoppas att det inte dröjer allt för länge, men till dess…
Ses när vi ses!
//141 Kylberg
