Tidigt måndag morgon begav vi oss med buss mot Öckerö. Spänningen var enorm och alla var nyfikna men också en gnutta nervösa inför vilka utmaningar vi skulle ställas inför. Vi hade från tidigare klasser som gjort sin ”praktik” på antingen Gladan eller Falken hört att det skulle vara något av det bästa vi någonsin skulle få uppleva och att vi skulle få många minnen för livet, men också att det skulle vara otroligt tufft, fysiskt och psykiskt påfrestande. Spänningen var olidlig.
13.00 anländer vi till Öckerö, lyfter ut vår packning ur bussen och börjar gå mot ett segelfartyg som skulle kunna vara Falken. Några steg senare syns det klart och tydligt att det är Falken vi skymtar och då märks det på hela klassen att allvaret faller på plats och vi förstår att det är nu ett av våra livs äventyr börjar.
Det första vi ställs inför efter vi placerat vår packning på kajen är att klättra 18 meter upp till utkikspaltsen där toppgasten ska stå och hålla utkik för möjliga faror för fartyget. Adrenalinet rusar i taket, handsvetten börjar droppa och vi förstår direkt att en seglats ombord på Falken inte är någon barnlek. Målet är att innan resans slut ska varje person i besättningen klättrat upp i masten. Vissa klarar klättringen på första försöket utan problem medans vissa fortfarande kämpar med att övervinna sin comfort-zone. Efter klättringen fortsätter vi med en anmälan till kapten om påmönstring och därefter lektion med ofantliga mängder nya begrepp att lära sig.
Vi ligger kvar på Öckerö för natten för att sedan på tisdag morgon lägga loss och bege oss en bit norr ut för att ankra för natten. Tisdagen var ganska lik måndagen, med massa lektioner om fartyget och hur hon framförs, nya begrepp och hur man bäddar sin binge (säng) korrekt. Vi blir även informerade om att vi onsdag till torsdag kommer genomföra en nattsegling till Koster som är ungefär 85 distansminuter från vår ankringsplats. Besättningen är taggade inför morgondagen.
Onsdag morgon börjar som de två senaste dagarna: väckta 06.30 för att snabbt äta frukost och diska undan vår disk innan 07.30. Vi har fortfarande problem med att få disken klar i tid och blir ca 5 minuter sena, andra dagen i rad. Onsdag förmiddag börjar bra med en stunds motorkörning ut ifrån skärgården för att sedan sätta segel och ställa om kursen norrut mot Koster. Eftermiddagen rullar på bra och besättningen börjar bli nyfikna på hur nattseglingen ska gå. Vi har redan stött på vissa komplikationer med att bl.a äta lunch när fartyget lutar, men annars inga större problem.
Onsdags kvälls/nattpass delas in i fyra olika kvarter (grupper) och vi börjar bli lite oroliga för mängden sömn vi kommer få i natt, vilket är ungefär 3,5-4 timmar, och vi ångrar genast att vi inte somnade tidigare natten innan. Vinden börjar bli mer och mer påtaglig men alla håller fortfarande humöret uppe. Ingen sjösjuka än.
Natten börjar snart övergå till morgon och vinden har ökat. Det börjar bubbla lite i några av besättningens magar, vilket inte är särskilt positivt med tanke på antal timmar sömn och mängden mat vi ätit innan. Runt 06.00 på torsdagsmorgonen måste första person hänga sig ut över relingen (fartygets staket) och bara 30-45 minuter efter det måste 15 utav 20 personer från klassen turas om om att, som så fint första skepparen kallade det, ”titta på soluppgången”. 75% av besättningen är från och med nu sjösjuka i ungefär fem timmar framöver. Som om det inte var nog med motgångar serveras det såklart enligt tradition ärtsoppa till lunch, som ett ordentligt slag under bältet.
432 Anton Ljungström
