Hoppsan, kurs tillbaka till Spanien!
Pga vinden var vi tvungna att så kallat ”ta höjd” för att komma in i Engelska kanalen då vi ville undvika trafiksepareringen som handelsfartygen trafikerar eftersom vi fått av IMO att vi måste veja för dessa. Det resulterade i att vi istället drev tillbaka mot Spanien och tog oss sedan långsamt framåt.
I dessa lugna vatten och strålande sol mådde vi som fina fisken. Inte nog med detta. Vi hade även ett födelsedagsbarn idag så morgonen började med Nutella till frukost på födelsedagsbarnets begäran. Vilken start!
Natten bjöd på tre timmar sömn så vi vilade ikapp oss efter frukosten.
När vi kom upp på däck för nästa vaktpass fyra timmar senare möttes vi av andra vakten som sprudlade och pluggade tampar i solskenet. Det glada humöret spred sig och vi blev nostalgiska och njöt av att vi äntligen fått lite lugn och somrig segling.
På vakten ville jag, 101, passa på att plugga på tamparna då jag inte blir klok på dess namn och vad de gör. Jag försöker finna min egna logik men de nya begreppen gör mig smått galen. Men då kom 3e skepparen och frågade ”Är det någon som vill åka ribb?” och vi blev lyriska. Jag dök med huvudet först ned för lejdaren och hittade en Överlevnadsdräkt som jag krängde på mig. 141 och jag hade leenden som stäckte sig från öra till öra!
Vi firade ner ribben och klättrade i. 141 var först ut. Det var tydligt att det var något lurt på gång!
141 var en van ribb-förare och bjöd på snäva kurvor i hög fart runt ståtliga Falken. Vilken skönhet hon är i vattnet ute på Atlanten.
Sen var det min tur. Hela min mage fnittrade. Det blev pumpen i underarmen som satte stopp för mig tillslut men jag lyckades matcha in en våg som fick oss att flyga tyngdlöst för att sen landa med världens plask! En sådan där ribb måste jag ha!
Det blev inget plugg idag…
Våra skickliga kockar, som alltid bjuder på något av det godaste jag ätit, hade bakat kladdkaka med vit choklad i med en vit chokladgrädde. Allemansfikan på däck idag med besättningens humör i topp, solens varma stålar och denna goda bakelse i handen blir nog svårslagen.
Vi i styrbordsvakt gick och la oss 20:00 men tro inte att vi fick någon sömn. Uppe på däck vände babords vakt Falken ensamma. Vilken prestation! Mitt i slaget med höga segel kom starka vindar och slet tag i Falken. Vi vaknade ömsom av ljudet från arbetet men också av att vi håller på att rulla ut ur våra bingar. Ingen av oss hade fällt upp sargerna på bingarna. Det var ju så lugnt på sjön när vi gick och la oss. Jag fick nog vid ett tillfälle och klev ur för att få upp sargerna. Tydligen fick även 141 nog för jag vaknade av att han trampade på mig när han skulle upp igen.
Nu är vi uppe 00:00 och har nyss använt oss av femte kvarteret (en talja) för att spänna upp Jagaren som fladdrat och vibrerat.
Täckningen har varit sådär idag men nu närmar vi oss land så snart får ni förhoppningsvis kontakt med oss igen. Men vi mår bra, nästan för bra. Det blir så när man tagit sig ur något som både är fysiskt och mentalt påfrestande. I vårt fall denna gång var det sjösjuka med hårda vindar och höga vågor. Vår sammanhållning och omtanke för varandra har aldrig varit så stor.
Hoppas ni har det bra och sover gott där hemma. Snart är vi hemma och då får ni höra om allt vi varit med om. Finns stor risk för att vi kommer krydda berättelsen om första segeldagen…
Den blir tydligen bara värre för varje dag som går nu.
Med vänliga hälsningar Therese Blennert och 1a Bästa Kvarter
