Klockan är 02.06 när jag nu slår mig ner i mässen, jag har blivit ombedd att skriva om min upplevelse ombord och jag inser att detta blir en svår uppgift då det hela är svårt att beskriva med ord. Det är klyschigt, men bara den som upplevt detta kommer förstå och se framför sig vad jag beskriver. Jag ska givetvis göra mitt bästa för att försöka måla upp en så bra bild som möjligt även för er som ännu inte fått uppleva en seglats på Falken och jag hoppas ni någon gång får möjlighet att segla med.
Vanligtvis vid den här tiden en fredagsnatt brukar jag oftare än sällan hoppa mellan Stockholms barer och har aldrig någonsin stannat upp och reflekterat över himlens stjärnor eller över någonting runt omkring mig över huvudtaget egentligen. Storstadslivet gör det mot en tyvärr, man lever i någon form av egocentrisk bubbla där livet kretsar kring dig själv och vad staden erbjuder dig bäst vid just det tillfället, det är en ständig jakt efter något mer.
Min grupp ombord på Falken har just nu vad de kallar Hundvakten, det vill säga vakten mellan kl. 00 – 04. Det kan låta som en jobbig tid i mångas öron, även i mina, men jag måste säga att nattetid på Falken är den bästa tiden. Vi lever i ett samhälle där vi ständigt är uppkopplade, uppstressade och sällan lever i nuet då vi hela tiden måste framåt, framåt.. Men här är allt annorlunda, det känns som att omvärlden stannat upp och vi lever i nuet till fullo. Vi har ingen täckning på mobilen, vi är på öppet hav, mörkret har omslutit oss och det enda vi har just nu är varandra samt stjärnbilden ovanför oss. Det är en total frihet att lägga sig på rygg på däck med en kamrat vid sin sida och peka ut stjärnbilder tillsammans, det är så vackert att det nästan gör ont. Just denna natt känns extra speciell då havet ligger fullständigt spegelblank och stjärnorna reflekteras och smeker vattnet, det känns nästan som att vi är i självaste himlen.
Nästa gång jag virvlar runt i staden ännu en fredagsnatt ska jag stanna upp, andas, se mot stjärnhimmelen och tänka på att mina kamrater på Falken förmodligen i samma stund ligger på rygg på däck och pekar ut samma stjärnor som jag nu beskådar. Jag ska minnas det totala lugnet som infann sig i min kropp när jag låg på samma ställe, tittade på samma stjärnor och förhoppningsvis kan jag påminnas om att leva i nuet även hemma.
Jag har lite för ont om tid på mig för att skriva lika ingående om alla fina minnen jag så gärna vill dela med mig utav, men jag vill gärna kort lyfta några höjdpunkter på resan nu när vi närmar oss slutdestination och innan jag måste lämna denna plats till förmån för ytterligare stjärnbeskådning.
Att se soluppgången och solnedgången som färgar himlen i regnbågens färger är en fröjd varje dag.
Att få se vilda delfiner leka längs med skeppet och alldeles intill är något av en naturupplevelse jag är så fruktansvärt glad över att ha fått uppleva, det är en dröm som gått i uppfyllelse.
Men framförallt besättningen och alla härliga människor ombord, fantastiska hela bunten.
Vill redan på förhand tacka för ett minne för livet och hoppas på återseende!
Med kärlek och nyfunnen livsglädje,
Sarah Grann syster till 3:e skepparen
