31 maj 2013 11:30
Första vind i segeln för HMS Falken
Ute på öppet hav nu. Stadig kurs i solsken mot Rouen, Frankrike, med vindarnas växlande styrka och i sällskap av nyfikna delfiner hoppandes längs med fartyget. Vi är inne på 3:e dagen sedan ombordmönstringen av hela besättningen, vilken består av ett entusiastiskt och blandat gäng, allt från nyblivna GSS:are och civila med segelvana till erfarna och mycket tålmodiga befäl.
Under förmiddagen i går blev det en del intensiva lektioner och förevisningar till kaj vid Hortas hamn i Azorerna. Därefter var alla förstås tvungna att ha klarat testerna för hälso – & sjöundersökning för att kunna få vistas ute bland vågorna dessa veckor framöver. Därför fick vi innan lunch ställa upp på kajen för kontroll av andning och ta ett blodprov. Aj, stick i fingret! Alla godkända. Skepp o’ hoj, nu kunde vi kasta loss!
Efter bara ett fåtal timmar ute på Atlantens härliga vågfrekvens bjöds vissa på plötslig yrsel och omöjligheter att hålla kvar maten i magen. Detta resulterade i våghalsade, ”muntliga” pricktävlingar från både stor- och fockmast vid första mastbestigningen för nyblivna toppgastar, vilket jag som skribent i denna stund kan erkänna ett deltagande i. Men att resa sig upp från relingen med ett stort leende av delvis ironi och lättnad på läpparna efter att just ha blivit av med hela förmiddagens intag av föda, och sedan fortsätta jobba på tills nästa omgång, det visar verkligen på vilken stor motivation och entusiasm som infinner sig hos hela besättningen. Alla hjälps åt och ser om varandra lika väl som fartyget, trots att alla ibland fattar lika lite av vad som gäller vid diverse order.
För en helt ovan seglare är det mycket nytt att lära sig, speciellt med benämningarna på skeppets alla delar. Alla snören och rep och pinnar och nät och tofsar och redskap, hur ska man om möjligt kunna lära sig allt detta?! Ta en vals med jagers hals, men lägg dig inte i säng med storens dirkdräng, osv… Som tur är finns det otroligt tålmodiga instruktörer ombord. Det kan inte vara lätt att hålla undervisning för en grupp med folk som helt plötsligt hänger sig över relingen eller flyger fram och tillbaka som käglor. Men humöret är i alla fall fortfarande på topp, och tids nog kommer alla säkert känna sig trygga i de olika arbetsuppgifterna och rutiner som finns ombord, speciellt om denna stora entusiasm råder i fortsättningen.
Tillfällen på dagarna som är väldigt uppskattade är då de grymma kockarna bjuder på härliga måltider. Dock har även våra stackars kockar fått sjöben. Bara att uthärda tills det förhoppningsvis gått över, för vi har ju trots allt minst tio dagar kvar framför oss här ute på det stora, öppna havet.
Toppsgast 432 Walfridsson
