Datum: 2012-11-19
Kompasskurs: 210
Fart: 5,7 kn
Position:
Skeppstid: 05:15
Temperatur Luft: 23º C
Temperatur Vatten: 24º C
Nautiska mil kvar: Jättelångt
Restid Kvar: veckor…
Segelsättning: Stormstoren, gaffelfock, stagfock, förtopp, jagare, bredfock, fisherman.
Det tredje dygnet till sjöss har precis börjat och det är fortfarande mörkt ute. Det är vad vi nautiker kallar för nautisk gryning, dvs. så pass mörkt att man fortfarande kan se stjärnorna, men tillräckligt ljust för att se horisonten.
Det känns som om vi äntligen börjar hitta lite rutiner igen efter den snabba losskastningen i fredagsnatt från Las Palmas. Det tar en stund att komma på plats och komma in i rutinerna ombord. För vår vakt har det varit lite svårare än vanligt då sex av vaktens sju medlemmar har varit mer eller mindre sjösjuka och stundtals utslagna. Dock måste jag tillägga att det börjar se ljusare ut och de flesta börjar nu få sjöben och tur är väl det då vi har ytterligare ett par tusen sjömil innan vi är framme!
Diskussionerna som går ombord handlar om bästa möjliga kurs, minsta fart mot mål, ta ner solhöjder, månhöjder och stjärnor, räkna på horisontalazimuter, föra besticksjournalen, segelsättningar och hur lång tid det kommer att ta innan vi är i St Barthélemy. Min personliga gissning är på 20 dagar och 14 timmar, men jag har inget emot att ha fel (så länge det är mindre än min egen gissning).
Just nu sitter jag vid storluckan och lyssnar på hur vinden spelar i tågen. Inte ett fartyg så långt ögat kan nå och inget land heller för den delen. Vi är ombord på ett litet fartyg långt ute till sjöss på väg ännu längre ut till sjöss och det här har vi taggat för i månader (fast många har undrat varför när vi har hängt över relingen). Personligen så undrar jag det varje gång jag går till sjöss, men så kommer man över den där tröskeln och får se en vacker soluppgång, en stjärnklar himmel eller en helt vanlig solig dag till sjöss och då kommer man ihåg varför man går till sjöss, varför man står ut med sjösjuka, lite sömn och trånga utrymmen. För när det är bra så är det så otroligt bra till sjöss. Ord kan inte beskriva känslan av att känna däcket röra sig under fötterna, höra vinden spela i tågen, se solen gå upp och veta att man är ensam här ute på havet.
Vi vet att många följer vår resa över Atlanten och det är vi glada över! Vi får era hälsningar så läser ni bloggen och känner någon ombord eller bara vill skicka några uppmuntrande ord, skriv en kommentar och hälsa till oss! Era ord värmer oss och gör att ytterligare 17 dygn, eller vad det nu blir, till sjöss inte känns lika långa och ensamma. Nu ska vi göra den fösta elevpositioneringen genom att ta ner stjärnor och planeter.
Vi som ingår i första vakten är flaggkadetterna Robert Öhlund, Jim Ramel Kjellgren, Kim Henriksson, Viktor Jobs, Rebecka Östrand, Joel Cohn och Nina Bjurholm.
GMY
Flkd Nina Bjurholm
