Resebrev HMS Gladan 2013-12-13
Skeppstid: 0215
UTC: 0715
Position: N 25º 41,3’ W 76º 10,1’
Kurs: 285º
Fart: 8.9 knop
Beräknad ankomst till Freeport, Bahamas: 13 dec 21.00 lokal tid
Väder: stjärnklart med karibisk värme och lokala skurar
Förd segelsättning: storsegel med två rev, gaffelfock, stagfock, klyvare
God morgon kära bloggläsare!
Då har det börjat luta igen! Vi har även nått fram till ett regnoväder i samband med vindökningen så fem minuter efter att 1:a vakt förfångade här vid midnatt öppnade sig himlen och det började vräka ner. Perfekt att då i form av VO2 få i uppgift att blogga. Det är annars mycket sällsynt här ombord att kunna hålla sig undan vädrets makter så som jag, Julia, får möjligheten att göra nu.
Under dygnet som gått har vi upplevt strålande sol, regn samt stiltje (ingen vind) som sedan ökat upp till nuvarande 12 m/s. Det är en varierande arbetsplats ombord och det känns lite lustigt när man inför vaktförfångning bär med sig regnjackan i ena handen och den ombord omåttligt populära sololjan Hawaiian Tropic i andra handen, allt för att kunna vara optimalt förberedd på både sol och regn. De senaste två dygnen har till kadetternas stora glädje mest gått till att olja in varandra. Vi jobbar nu flitigt på den sista finishen på brännan så att vi kommer hem gyllenbruna och fräscha lagom till jul.
Åter till lutningen. Jag sover i en såkallad hängbinge ombord. Denna hängbinge har blivit räddningen för mitt sömnbehov då det lutat och gungat väldigt mycket i omgångar under seglatsen. Medan en del kadetter i de fasta bingarna mest legat och försökt kila fast sig under nätterna har jag förnöjsamt gungat med i dyningarna och sovit som en liten gris. Fantastiskt. Dock råder det väldigt delade meningar om hängbingen. Det verkar vara något som man antingen hatar eller älskar. Inatt stördes tyvärr sömnen av att min närliggande kamrat Sjödin hamnade i otakt med oss andra hängbingare. På något konstigt sätt lyckades han gunga åt vänster när vi andra gungade åt höger, ett mysterium. Detta ledde till att han och jag har buffat in i varandra åtskilliga gånger under natten.
När det lutar och gungar så mycket som det ibland gör ombord är toalettbesöken väldigt speciella och man drabbas ibland av känslan att man sitter där med livet som insats. Det är sjösurrning av din egen kropp som gäller, och så får man hålla tummarna för att det inte kommer någon kastvåg likt den som flaggkadett Söderbäck berättade om här om dagen. Toalettbesöket kan då sluta på ett mycket förnedrande sätt. Att ta på sig kläder på nedre delen av kroppen samt att få på sig skorna är också ett litet projekt. Jag har provat många metoder men ännu inte riktigt hittat det bästa sättet. Det slutar ofta med att jag sätter mig på durken för att knyta på mig skorna, och då får man räkna med att åka rutschbana fram och tillbaka på trossbotten. Inte helt optimalt, men rätt roligt.
Nu vidare till det senaste dygnets små saker som gjorde min torsdag lite extra bra. Till frukosten fanns det svensk räkost på tub, underbart! En mycket bra start på dagen. Läkaren hade sin ordinarie utdelning av bloggkommentarer och jag fick en liten hälsning hemifrån, vilket värmer lika mycket varje gång. Till mamma och pappa, besättningen följer med glädje Wolfies framfart hemma i Västerås. Till eftermiddagens kafferast serverades det gofika i form av vanilj- och jordgubbsglass, och man fick inte bara ta en omgång glass. Det räckte till hela tre backningar för de som var riktigt glassugna. Under 13.30-uppställningen som idag istället blev en 13.40-uppställning spred sig en härlig doft av lussekatter på däck. Det var fint för luktsinnet med lite omväxling från kokosdoftande oljeindränkta kadetter till saffransbullar. Det syntes i blickarna hos en del att julen är efterlängtad, även fast det är lite surreal känsla att julen är här om mindre än två veckor, och vi har 26 grader i luften!
Det är ju som sagt den 13 december dagen till ära, och i egenskap av någon typ av körledare är jag väl insatt i Luciafirandet ombord. Kören övar flitigt på sina stämmor, och vi ser alla fram emot lite lussebulle och julkänsla innan Bahamas härliga stränder väntar framåt helgen. Gladans luciatåg kommer att bjuda på fina klassiker i sångväg, men lite nytänkande när det kommer till klädseln. Vi tager vad vi haver ombord.
Efter att ha fått äran att dela med mig lite av mina personliga reflektioner om livet ombord vill jag slutligen passa på att hälsa hem till nära och kära. Hoppas ni inte har det alltför Mörkt och att ni snart får lite snö som stannar och lyser upp tillvaron J En extra stor kram vill jag just den här natten skicka till min fantastiska farmor, mormor och morfar! Jag tänker på er.
Alla från 1:a vakt tackar ödmjukast för fina kommentarer, vi blir som sagt lika barnsligt glada varje gång vi får en lapp i handen!
Med vänlig hälsning 1:a vakt, genom flkd Julia Hultberg
Med viss förhoppning kan det bli Luciafirande efter förtöjning ikväll, om vi lyckas hålla farten. Idag lYser en speciell person upp mångas tillvaro, det värmer i mörkret. Gladan har ön St Lucia 1140Nm sydost om vår nuvarande position. St Lucia ligger ca 260Nm söder om St Barth/ VO
